Argentina är klart för VM-final efter en dramatisk vändning mot England. Anthony Gordon gav England ledningen i den 55:e minuten, men Enzo Fernández kvitterade sent och Lautaro Martínez nickade in 2–1 på tilläggstid. Lionel Messi spelade fram till båda Argentinas mål.

Match	Resultat	Målskyttar
England–Argentina	1–2	Gordon, Fernández, Lautaro Martínez

Argentina möter Spanien i finalen söndagen den 19 juli. England får i stället spela bronsmatch mot Frankrike dagen före.

Tät första halvlek utan avslut på mål

Semifinalen i Atlanta började som väntat intensivt, men inte särskilt välspelat.

England och Argentina hamnade snabbt i många dueller och avbrott. Det blåstes för 19 frisparkar före paus och både Elliot Anderson och Lisandro Martínez varnades.

Däremot saknades målchanserna nästan helt.

Inget av lagen fick något avslut på mål under den första halvleken. Enzo Fernández var närmast när han sköt strax över ribban från distans, men i övrigt lyckades båda lagen stänga de ytor som motståndaren sökte.

England försökte komma fram genom snabba omställningar och utnyttja Morgan Rogers och Anthony Gordon på kanterna. Argentina hade mer boll, men Lionel Messi hölls länge långt från de farligaste ytorna.

Det var en fysisk och försiktig halvlek där rädslan för ett misstag vägde tyngre än viljan att ta risker.

Gordon och Rogers gav England ledningen

Matchen förändrades tio minuter efter paus.

Declan Rice spelade ut bollen till Morgan Rogers, som fick utrymme på högerkanten och skickade in bollen mot den bortre stolpen. Anthony Gordon tog sig framför Nahuel Molina och styrde in 1–0.

Målet var ett tydligt kvitto på Thomas Tuchels laguttagning.

Rogers hade fått chansen från start före flera mer etablerade offensiva alternativ och blev den som spelade fram Gordon. England hade inte skapat särskilt mycket före målet, men anfallet var snabbt, direkt och effektivt.

Gordons fullträff gav England precis den matchbild laget ville ha. Argentina behövde flytta fram fler spelare och England kunde söka ytor bakom den argentinska backlinjen.

Mer om ledningsmålet finns i vår separata artikel om Anthony Gordons 1–0 mot Argentina.

Problemet var att England snart slutade försöka utnyttja de ytor som uppstod.

England drog sig tillbaka efter 1–0

Efter ledningsmålet flyttades matchen allt närmare Englands straffområde.

Argentina höjde tempot och vann tillbaka bollen snabbare. England fick allt svårare att hålla i den och lyckades sällan få upp tillräckligt många spelare för att skapa egna anfall.

Tuchel valde i den 72:a minuten att byta ut målskytten Gordon och sätta in mittbacken Ezri Konsa. England gick därmed över till en tydligare fembackslinje.

Det var begripligt att försöka skydda ledningen, men bytet tog också bort ett av Englands viktigaste omställningshot.

Argentina kunde flytta upp ytterbackarna och mittfältet utan samma rädsla för vad som skulle hända bakom dem. England hamnade ännu djupare och Harry Kane blev alltmer isolerad längst fram.

Senare gick även Dan Burn och Nico O’Reilly in när Reece James och Declan Rice lämnade planen. Förändringarna gav England fler defensiva spelare, men inte bättre kontroll.

Laget försvarade sitt straffområde med många spelare men kunde inte längre påverka var matchen spelades.

Scaloni ökade trycket från bänken

Lionel Scaloni gjorde det motsatta.

Argentina tog successivt större risker och fyllde på med fler offensiva alternativ. Nicolás González ersatte Leandro Paredes. Rodrigo De Paul kom in och gav laget mer energi och bättre inläggsspel från höger.

I den 81:a minuten tog Scaloni ut vänsterbacken Nicolás Tagliafico och satte in Lautaro Martínez.

Argentina spelade då med fler spelare högt upp i planen och tryckte tillbaka England fullständigt.

Jordan Pickford räddade en farlig nick från González. Kort därefter träffade Alexis Mac Allister stolpen med en nick efter ett inlägg från De Paul.

Det engelska försvaret höll fortfarande ihop, men trycket ökade för varje anfall. England fick nästan inga pauser och lyckades inte spela sig ur Argentinas press.

Kvitteringen började kännas alltmer sannolik.

Enzo Fernández sköt in 1–1

I den 85:e minuten kom målet.

Argentina tog en kort hörna från höger. Messi fick tillbaka bollen och spelade snett inåt till Enzo Fernández, som stod fri utanför straffområdet.

Fernández tog emot och sköt ett hårt, skruvat avslut i det bortre hörnet bakom Pickford.

Det var ett vackert mål, men framför allt ett logiskt mål.

Argentina hade dominerat spelet efter Englands ledningsmål och skapat flera chanser. Kvitteringen uppstod inte genom ett enskilt misstag eller en tillfällig situation. Den var resultatet av att England hade tvingats försvara under en lång period.

Efter 1–1 hade matchen kunnat gå mot förlängning.

Argentina nöjde sig inte med det.

Messi hittade Lautaro till 2–1

Argentina fortsatte anfalla även efter kvitteringen.

I den andra tilläggsminuten fick Messi bollen på högerkanten. Han slog ett inlägg mot Lautaro Martínez, som tog sig in mellan de engelska försvararna och nickade in 2–1.

Vändningen var fullbordad.

Messi gjorde inget mål i semifinalen och var länge relativt anonym jämfört med vad som brukar förväntas av honom. Under de avgörande minuterna hittade han ändå de två passningar som förändrade matchen.

Först spelade han fram Fernández till kvitteringen. Sedan hittade han Lautaro till segermålet.

Lautaro hade bara varit på planen i drygt tio minuter när han avgjorde. Inhopparen hade även gjort Argentinas sista mål i kvartsfinalen mot Schweiz och blev nu avgörande från bänken för andra utslagsmatchen i rad.

Läs mer om avgörandet i artikeln om Lautaro Martínez 2–1-mål mot England.

Statistiken visar Argentinas övertag

Argentina hade inte bara mer boll. Laget lyckades även flytta spelet betydligt närmare Englands mål.

Statistik	England	Argentina
Bollinnehav	35,6 procent	64,4 procent
Avslut	5	10
Avslut på mål	2	3
Bollkontakter i straffområdet	5	22
Skapade chanser	4	8
Hörnor	1	5
Lyckade passningar	247	470

Skillnaden i bollinnehav var stor, men siffran över bollkontakter i straffområdet säger mer om matchbilden.

Argentina hade 22 bollkontakter i Englands straffområde. England hade fem i Argentinas.

England gjorde mål när laget fick sin stora möjlighet, men skapade för lite före och efter fullträffen. Argentina byggde däremot upp ett allt större tryck och fick till slut utdelning två gånger.

Fullständig matchinformation finns i Fifas officiella matchcenter.

Tuchel fick först rätt och sedan problem

Det är för enkelt att förklara hela förlusten med ett enda byte.

England hade redan börjat falla tillbaka innan Gordon lämnade planen. Argentina hade större bollinnehav under stora delar av matchen och skulle oavsett ha satsat mer offensivt i jakten på en kvittering.

Samtidigt förändrade bytet Englands möjligheter.

När Gordon ersattes av Konsa försvann en snabb spelare som kunde ha tvingat Argentina att lämna kvar fler försvarare. England fick fler spelare i den egna backlinjen men mindre förmåga att flytta spelet därifrån.

Tuchels startelva gav utdelning genom Rogers och Gordon. Hans försök att stänga matchen fungerade däremot inte.

England försvarade sig länge bra nära det egna målet, men ett lag kan inte räkna med att klara ett så långvarigt tryck utan att samtidigt kunna hålla i bollen eller hota framåt.

Scaloni vann med sina offensiva förändringar

Argentina fick utdelning på en modigare väg.

Scaloni flyttade stegvis fram laget och accepterade risken att England skulle kunna kontra. González skapade ett farligt nickläge, De Paul låg bakom flera inlägg och Lautaro gjorde det avgörande målet.

Det var inte en perfekt argentinsk insats.

Laget skapade lite före paus och hade svårt att få Messi rättvänd nära straffområdet. Först efter Englands ledningsmål blev anfallsspelet tillräckligt snabbt och direkt.

Men när Argentina behövde förändra matchen fanns både alternativen och viljan att göra det.

England försökte behålla det laget hade. Argentina spelade för att ta något mer.

Till slut avgjorde den skillnaden semifinalen.

Argentina möter Spanien i VM-finalen

Argentina är nu framme i sin andra raka VM-final och sin sjunde totalt.

Motståndaren blir Spanien, som besegrade Frankrike med 2–0 i den första semifinalen. Finalen spelas söndagen den 19 juli klockan 21.00 svensk tid på New York New Jersey Stadium.

Argentina kan bli det första herrlandslaget sedan Brasilien 1962 att försvara en VM-titel.

Spanien jagar sin andra titel efter guldet 2010 och har sett mycket starkt ut genom slutspelet. Finalen ställer därmed den regerande världsmästaren mot ett spanskt lag som har kontrollerat flera av sina största matcher.

England får ladda om för bronsmatchen mot Frankrike lördagen den 18 juli klockan 23.00 svensk tid.

För England återstår frågan om hur en finalplats kunde försvinna under de sista minuterna.

För Argentina återstår en match.

Efter vändningen i Atlanta kan laget återigen bli världsmästare.