Svenska lärare uppskattar att 26 procent av eleverna har någon form av utmaning som påverkar skolarbetet. Det motsvarar omkring sju elever i en genomsnittlig klass på 25. Men siffran betyder inte att var fjärde elev behöver särskilt stöd, och den officiella statistiken visar en mer komplicerad bild.

En ny undersökning från Sveriges Lärare pekar på ett omfattande upplevt stödbehov i svenska klassrum.

I enkäten uppskattar lärarna att 26 procent av eleverna har någon typ av så kallad elevutmaning. Om siffran räknas om till en klass med 25 elever motsvarar det ungefär sex till sju elever.

Samtidigt uppger fyra av tio lärare att sådana utmaningar påverkar studieron på alla eller de flesta lektionerna.

Undersökningen bygger på 1 188 användbara svar från lärare i förskoleklass och grundskola och genomfördes under våren 2026.

92 procent av erfarna lärare ser en ökning

Bland de lärare i undersökningen som arbetat i minst sex år svarar 92 procent att elevutmaningarna har blivit vanligare sedan de började arbeta.

71 procent anser att de har blivit mycket vanligare.

Även oron för enskilda elever är stor. 92 procent uppger att de oroar sig för framtidsutsikterna för minst en elev. I genomsnitt gäller oron fyra elever.

Sveriges Lärare använder resultaten som argument för bland annat tidigare stödinsatser och mindre undervisningsgrupper.

Men förbundets siffror behöver tolkas försiktigt.

”Elevutmaningar” är ett mycket brett begrepp

De 26 procenten är inte en uppskattning av hur många elever som har en diagnos eller hur många som formellt behöver särskilt stöd.

Begreppet ”elevutmaningar” används av Sveriges Lärare som ett samlingsnamn för en rad olika svårigheter.

Det kan exempelvis handla om:

• koncentrationssvårigheter
• problem med läsning, skrivning eller matematik
• svårigheter med socialt samspel
• problem att planera eller komma igång med skolarbetet
• psykisk ohälsa och stress
• beteendeproblem
• stora kunskapsmässiga svårigheter

Spännvidden är alltså stor.

En elev som har svårt att påbörja självständigt arbete och en elev med omfattande psykisk ohälsa kan båda omfattas av samma breda kategori i undersökningen.

Därför går det inte att säga att 26 procent av eleverna behöver särskilt stöd enligt skollagen.

Officiell statistik: 7,1 procent har åtgärdsprogram

Skolverkets statistik mäter något betydligt mer specifikt.

Läsåret 2025/26 hade drygt 77 500 elever i grundskolan ett åtgärdsprogram. Det motsvarar 7,1 procent av eleverna.

Andelen har ökat. Läsåret 2016/17 var motsvarande siffra 5,0 procent.

I årskurs 9 har ungefär var nionde elev ett åtgärdsprogram.

Skillnaden mellan Sveriges Lärares 26 procent och Skolverkets 7,1 procent innebär däremot inte att nästan var femte elev saknar stöd.

Siffrorna mäter olika saker.

Sveriges Lärare frågar efter ett brett spektrum av problem och svårigheter. Ett åtgärdsprogram används när skolan har bedömt att en elev behöver särskilt stöd.

Dessutom kan elever få hjälp genom extra anpassningar utan att ha ett åtgärdsprogram.

Extra anpassningar och särskilt stöd är inte samma sak

Det svenska stödsystemet skiljer framför allt mellan extra anpassningar och särskilt stöd.

Extra anpassningar är mindre ingripande insatser som normalt kan genomföras inom den ordinarie undervisningen.

Det kan till exempel vara extra tydliga instruktioner, hjälp att strukturera skolarbetet, anpassade läromedel eller stöd under en begränsad period.

Särskilt stöd är mer omfattande.

Om det finns anledning att tro att de vanliga insatserna inte räcker ska elevens behov utredas. Om eleven bedöms behöva särskilt stöd fattas beslut om ett åtgärdsprogram.

En viktig detalj är att eleven inte behöver ha en medicinsk diagnos för att ha rätt till stöd.

Det är elevens faktiska behov i skolan som ska vara avgörande.

Skolverket beskriver reglerna närmare på sin sida om extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram.

Svårt att säga hur många som inte får rätt stöd

Det finns ingen enkel nationell siffra över hur många svenska elever som egentligen behöver stöd men inte får det.

Det är en viktig begränsning när den nya lärarundersökningen ska tolkas.

Skolverkets statistik över åtgärdsprogram fångar bara den del av stödsystemet som handlar om formellt särskilt stöd.

Elever som får extra anpassningar syns inte på samma sätt i den statistiken.

Det betyder också att det inte går att ta Sveriges Lärares uppskattning på 26 procent, dra bort de 7,1 procent som har åtgärdsprogram och kalla resten för elever som lämnas utan stöd.

En sådan beräkning skulle jämföra två helt olika mått.

Studieron ser olika ut beroende på vem man frågar

Sveriges Lärares rapport visar samtidigt att stödbehov och studiero hänger nära samman i lärarnas vardag.

40 procent uppger att elevutmaningar påverkar studieron på alla eller de flesta lektioner.

Skolinspektionens stora Skolenkät ger en annan ingång till samma fråga.

I 2026 års undersökning svarade 57 procent av eleverna i årskurs 5 och 55 procent i årskurs 8 att det bara ibland, sällan eller aldrig är lugnt på lektionerna.

Lärarna gav en betydligt ljusare bild. 84 procent av grundskollärarna uppgav att det alltid eller ofta råder studiero på deras egna lektioner.

Inte heller dessa siffror motsäger nödvändigtvis varandra. Frågorna är olika formulerade och mäter olika delar av situationen i klassrummet.

Fler speciallärare än tidigare

Det finns också tecken på att resurserna för särskilt stöd faktiskt har byggts ut.

Läsåret 2025/26 fanns omkring 4 830 heltidstjänster som speciallärare och omkring 3 360 som specialpedagoger i grundskolan.

Antalet speciallärare i skolväsendet har ökat kraftigt under det senaste årtiondet.

Kommunernas skolor hade samtidigt tusentals skolkuratorer och drygt tusen skolpsykologer räknat som årsarbetare.

Det betyder dock inte automatiskt att tillgången är tillräcklig på varje skola.

Resurserna är olika fördelade och Skolverkets långsiktiga prognoser pekar fortfarande på brist inom bland annat specialläraryrket.

Den intressanta utvecklingen är därför att två saker tycks ske samtidigt: stödresurserna har vuxit, men både lärarnas upplevda behov och antalet elever med formellt särskilt stöd har också ökat.

Vad kan en förälder göra om stödet inte räcker?

Om en elev har svårt att klara skolan bör frågan i första hand tas upp med läraren och skolan.

Om eleven riskerar att inte nå de kunskapskrav eller kriterier som gäller ska skolan agera. Det krävs inte att föräldrar först skaffar en diagnos.

Om det finns tecken på att extra anpassningar inte räcker ska behovet av särskilt stöd utredas.

Det är rektor som ansvarar för beslut om åtgärdsprogram.

Ett beslut att upprätta ett åtgärdsprogram, liksom ett beslut att inte göra det, kan överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Elever ska dessutom ha tillgång till elevhälsa med medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser.

Rapporten visar ett stort problem, men inte exakt hur stort

Sveriges Lärares undersökning ger en tydlig bild av hur många lärare upplever vardagen i dagens skola.

Många ser fler elever med koncentrationsproblem, kunskapssvårigheter, psykisk ohälsa eller andra behov som påverkar undervisningen.

Den bilden stöds till viss del av annan statistik. Andelen elever med åtgärdsprogram har ökat och myndigheterna har återkommande konstaterat brister i arbetet med stödinsatser.

Men rapportens 26 procent ska inte läsas som att var fjärde svensk grundskoleelev behöver särskilt stöd.

Och den visar inte att sju elever i varje klass går utan den hjälp de behöver.

Vad den däremot visar är att lärarna upplever stödbehoven som betydligt bredare än vad statistiken över formella åtgärdsprogram ensam kan fånga.