Dödssiffran i det pågående ebolautbrottet i Demokratiska republiken Kongo har passerat 2 000. De senaste siffrorna visar 4 381 bekräftade fall och 2 011 bekräftade dödsfall. Utbrottet beskrivs som det snabbast växande ebolautbrottet som registrerats, och trots en omfattande internationell insats fortsätter nya smittkedjor att upptäckas.

De senaste sammanställda siffrorna bygger på rapporterade fall till den 9 augusti och offentliggjordes den 11 augusti. Nästan 46 procent av de bekräftat smittade har avlidit.

Utbrottet finns nu i Ituri, Norra Kivu, Södra Kivu, Haut-Uele och Tshopo. Det stora området och de många samtidiga smittkedjorna är en viktig förklaring till varför myndigheterna fortfarande har svårt att få kontroll.

Från 1 000 till 2 000 döda på mindre än en månad

Det mest uppseendeväckande är inte bara antalet döda utan hastigheten.

Utbrottet deklarerades officiellt den 15 maj. Mindre än tre månader senare har fler än 2 000 människor avlidit.

De första 1 000 dödsfallen tog ungefär nio veckor. Därefter behövdes bara omkring tre veckor innan dödssiffran passerade 2 000.

Hälsomyndigheter beskriver därför utvecklingen som det snabbast växande ebolautbrottet som registrerats.

Som jämförelse tog det under det stora utbrottet i östra Kongo 2018–2020 mer än ett år innan dödssiffran passerade 2 000.

Det nuvarande utbrottet har redan blivit det näst största ebolautbrottet i historien. Bara katastrofen i Västafrika 2014–2016 har hittills varit större.

Varför går Ebola fortfarande inte att stoppa?

Ebola är inte ett nytt eller okänt virus. Myndigheterna vet i stora drag hur smittkedjor ska brytas: sjuka måste hittas snabbt, isoleras och behandlas samtidigt som deras kontakter identifieras och följs.

Problemet i Kongo är att utbrottet på flera håll växer snabbare än insatserna.

En stor andel av de nya patienterna har inte redan funnits bland de personer som följts genom smittspårningen. När ett sådant fall upptäcks betyder det att ytterligare smittkedjor kan ha pågått utan att myndigheterna känt till dem.

I början av augusti följdes omkring tre av fyra identifierade kontakter dagligen. WHO och Africa CDC har satt målet betydligt högre, minst 95 procent.

Sedan dess har uppföljningen förbättrats till omkring 87 procent, men luckorna är fortfarande tillräckligt stora för att viruset ska kunna fortsätta spridas.

Sjukhusen är hårt pressade

Sjukvårdens kapacitet är en annan del av problemet.

Ebolacentren i Norra Kivu har periodvis haft fler patienter än de är dimensionerade för. I början av augusti låg beläggningen på omkring 139 procent.

Samtidigt försvåras arbetet av dåliga vägar, stora avstånd, väpnade konflikter och människor som tvingas eller väljer att förflytta sig mellan olika områden.

Det finns också brist på medicinsk utrustning och personal. Vissa vårdanställda har lagt ned arbetet efter uteblivna ersättningar.

När misstänkta fall inte upptäcks omedelbart riskerar patienterna dessutom att söka vård på vanliga kliniker eller stanna hemma. Då kan nya personer exponeras innan Ebola ens misstänks.

I början av utbrottet misstolkades också vissa sjukdomsfall som bland annat malaria och tyfoidfeber.

Inget godkänt vaccin mot varianten

Ytterligare en komplikation är vilken variant av ebolaviruset som orsakar utbrottet.

Det handlar om Bundibugyo-ebolavirus.

Det finns vaccin och behandlingar som har revolutionerat arbetet mot vissa andra ebolavarianter, men för Bundibugyo finns ännu inget godkänt vaccin eller någon specifikt godkänd behandling.

Kliniska försök pågår med möjliga behandlingar, bland annat antikroppsbehandling och remdesivir, men de är fortfarande en del av forskningen.

Det gör att smittspårning, isolering, skyddsutrustning och snabbt omhändertagande fortfarande är helt avgörande.

För den som vill läsa mer om själva sjukdomen finns Hurbra:s tidigare guide om varför Ebola åter väcker oro och hur sjukdomen sprids.

Uganda lyckades stoppa sin del av utbrottet

Smittan har också tagit sig över gränsen till Uganda, men där ser utvecklingen annorlunda ut.

Uganda registrerade totalt 20 bekräftade fall och två dödsfall. Det sista bekräftade fallet rapporterades den 21 juni och den 28 juli förklarades landets utbrott avslutat.

Ugandas utveckling visar samtidigt att epidemin går att stoppa när nya fall hittas snabbt och kontakterna kan följas.

Det innebär inte att faran är över för grannländerna. Så länge omfattande smittspridning fortsätter i Kongo finns en risk att nya fall förs över gränserna.

WHO har klassat Ebola som internationellt hälsonödläge

WHO beslutade redan den 17 maj att klassificera utbrottet som ett internationellt hälsonödläge, ett så kallat Public Health Emergency of International Concern.

Beslutet är WHO:s högsta formella internationella varningsnivå enligt det internationella hälsoreglementet.

Organisationen bedömde däremot inte att läget uppfyllde kriterierna för ett särskilt pandeminödläge.

Hurbra har tidigare gått igenom WHO:s beslut om internationellt hälsonödläge.

WHO:s aktuella information om ebolautbrottet i Demokratiska republiken Kongo följer utvecklingen och den internationella insatsen.

Mycket låg risk för människor i Sverige

Trots den dramatiska utvecklingen i Afrika bedöms risken för människor i Sverige och övriga EU och EES fortfarande som mycket låg.

Ebola sprids inte på samma sätt som exempelvis influensa eller covid-19. Smitta kräver nära kontakt med kroppsvätskor från en sjuk eller avliden person.

Det har förekommit importerade fall till Europa bland internationella hjälparbetare som arbetat i de drabbade områdena. De förändrar inte riskbedömningen för den svenska allmänheten.

Det är därför inte ett svenskt epidemihot som gör utvecklingen anmärkningsvärd.

Det exceptionella är i stället hur snabbt Ebola har kunnat spridas trots att sjukdomen är välkänd, trots internationell hjälp och trots att världen efter tidigare utbrott har byggt upp betydligt större kunskap om hur viruset ska bekämpas.

På mindre än tre månader har över 4 000 människor bekräftats smittade och över 2 000 dött. Så länge smittspårningen inte hinner ikapp fortsätter varje oupptäckt smittkedja att ge viruset nya möjligheter att spridas.