Djurgården hade gjort sju mål på tolv matcher i Damallsvenskan. Mot IK Uppsala gjorde laget åtta på 90 minuter. Det är ett resultat som är svårt att bara skaka av sig. Inte för att 8–0 i sig bevisar att Damallsvenskan håller för låg nivå, utan för att matchen passar in i ett problem som Svenska Fotbollförbundet självt redan har identifierat: avståndet mellan seriens bästa och svagaste lag är för stort.

Djurgården kom till matchen mot Uppsala med två segrar på tolv omgångar och målskillnaden 7–22.

Sedan vann man med 8–0.

Det är nästan svårt att förstå proportionerna. Ett lag som under hela vårsäsongen haft stora problem med målskyttet gjorde alltså fler mål i en enda match än under sina tolv tidigare seriematcher tillsammans.

Det säger förstås något om Djurgårdens prestation.

Men framför allt säger det något om Uppsala och om en Damallsvenska där lägstanivån ibland blir alldeles för låg.

8–0 står inte helt ensamt

Ett extremt resultat kan alltid inträffa.

Manchester United har förlorat med 0–7 mot Liverpool. Bayern München har krossat motståndare i Bundesliga. Fotboll är inte konstruerad för att varje match ska bli jämn.

Problemet uppstår när de stora skillnaderna börjar kännas som en del av seriens struktur.

Sedan Damallsvenskan startade om efter sommaruppehållet har Hammarby slagit Norrköping med 4–0 och Växjö med 5–0. Norrköping har besegrat Uppsala med 4–0 och Häcken har slagit Eskilstuna med 6–0.

Nu kom Djurgårdens 8–0.

Fem av tolv färdigspelade matcher sedan återstarten har därmed avgjorts med minst fyra måls marginal.

Det är en kort period och ska inte användas som bevis för att hela serien plötsligt förändrats. Sett över längre tid har andelen riktigt ojämna matcher faktiskt minskat jämfört med början av 2000-talet.

Men det förändrar inte det grundläggande problemet.

Förbundet ser det också.

Förbundets egen utredning pekar åt samma håll

I Svenska Fotbollförbundets Serieutredning om Damallsvenskan framgår att nivåskillnaderna mellan lagen är en av seriens stora utmaningar.

Bara en fjärdedel av de tillfrågade klubbarna ansåg att skillnaden mellan seriens bästa och svagaste lag låg på en rimlig nivå. Poängspridningen är fortfarande större än i herrarnas Allsvenska.

Det är egentligen mer intressant än själva 8–0-resultatet.

När de egna klubbarna och förbundet ser samma problem finns det ingen anledning att låtsas som att frågan inte existerar.

Damallsvenskan har ett konkurrensproblem.

Uppsala visar vad som finns bakom resultaten

IK Uppsalas situation gör dessutom dagens resultat svårare att betrakta som en vanlig fotbollsmässig kollaps.

Klubben är den enda damallsvenska klubben som inte klarade vårens prövning av kravet på positivt eget kapital. Efter 2025 redovisades ett eget kapital på minus 1,951 miljoner kronor.

Under sommaren lämnade både tränaren Julius Brekkan och klubbchefen Linn Andersson sina roller. Brekkan blev tillfälligt kvar som sportchef med ett tydligt ekonomiskt uppdrag.

Spelare behövde säljas.

En av dem blev 19-åriga Älvali Lindström, som gick till Malmö FF efter att ha gjort fem mål på elva damallsvenska matcher. När vårsäsongen avslutades låg hon delad tvåa i skytteligan.

Sedan dess har Uppsala förlorat med 0–4 mot Norrköping och 0–8 mot Djurgården.

Det går inte att dra ett enkelt likhetstecken mellan försäljningen av Lindström och tolv insläppta mål på två matcher. Men sammanhanget går heller inte att ignorera.

En klubb slåss med ekonomin och elitlicensen samtidigt som konkurrenter kan investera betydligt större summor i sina damverksamheter.

Till slut syns skillnaderna även på planen.

Damallsvenskan förändras snabbt

Det kanske mest intressanta är att Damallsvenskan håller på att bli något annat än den serie den var för bara några år sedan.

Herrklubbar med stora organisationer, etablerade varumärken, supporterbaser, kommersiella avdelningar och arenainfrastruktur satsar allt mer på sina damlag.

Hammarby, Häcken, Malmö och andra klubbar kommer inte in i damfotbollen från noll.

De kan använda strukturer som redan finns.

För mindre och fristående damklubbar ser verkligheten helt annorlunda ut.

SvFF:s ekonomiska rapport för 2025 visar att kostnaderna i Damallsvenskan ökade med 17 procent på bara ett år och passerade 300 miljoner kronor. Samtidigt konstaterade förbundet att de klubbar som också har stora herrverksamheter fortsätter att investera medan fristående damklubbar får allt svårare ekonomiska förutsättningar.

Det är i grunden positivt att pengar kommer in i svensk damfotboll.

Problemet uppstår om utvecklingen går snabbare i toppen än resten av serien klarar av att följa.

Då får man en bättre elit.

Men kanske också en sämre elitserie.

Toppen är knappast problemet

Det vore samtidigt fel att titta på dagens 8–0 och dra slutsatsen att svensk damfotboll generellt håller låg nivå.

Tvärtom.

Häcken och Hammarby tog sig båda till final i den första upplagan av Women’s Europa Cup. Häcken vann och blev den första svenska klubben sedan Umeå IK:s storhetstid som tog en europeisk klubbtitel på damsidan.

Det är ett ganska övertygande kvitto på att svensk damfotbolls topp fortfarande kan konkurrera internationellt.

Just därför blir skillnaden inom Damallsvenskan så intressant.

Problemet är inte att toppen är för dålig.

Problemet är att golvet är för lågt.

En elitserie måste tåla elitkrav

Damallsvenskan ska naturligtvis granskas på precis samma sätt som annan svensk elitidrott.

Om matcher regelbundet tappar sin konkurrens långt före slutsignalen är det ett sportsligt problem. Om klubbar tvingas sälja sina bästa spelare för att rädda ekonomin samtidigt som konkurrenterna växlar upp sina satsningar är det ett strukturellt problem.

Det behöver inte betyda att serien ska göras om över en natt.

Men det betyder att frågan måste kunna ställas.

Har svensk damfotboll just nu tillräckligt många klubbar med ekonomi, spelartrupper och organisation för att hålla den nivå som Damallsvenskan borde kräva?

Djurgården gjorde sju mål på sina första tolv matcher.

Sedan kom IK Uppsala till Stockholm.

Nittio minuter senare hade Djurgården gjort åtta till.

Det är inte hela sanningen om Damallsvenskan.

Men det är svårt att hitta en tydligare bild av problemet.