Återhämtningen från depression kan gå långsammare med stigande ålder. Det visar en ny sexårsstudie där forskare följt vuxna mellan 18 och 65 år. Resultaten pekar också mot en större sannolikhet för ett kroniskt depressionsförlopp vid högre ålder. Men studien kan inte avgöra hur det kommer att gå för en enskild person.

Återhämtningen gick långsammare med stigande ålder

Studien bygger på 1 701 deltagare i den nederländska forskningskohorten Netherlands Study of Depression and Anxiety, NESDA. Vid starten hade deltagarna depression, ångestsjukdom eller båda.

Forskarna följde dem under sex år och undersökte både förändringar i symtom och hur sjukdomsförloppet utvecklades över tid.

För depressiva symtom syntes ett tydligt mönster. Symtomen minskade i gruppen som helhet, men förbättringen gick långsammare ju högre deltagarnas ålder var.

Forskarna såg också att sannolikheten för ett kroniskt förlopp, jämfört med tidig remission, ökade med ungefär 19 procent för varje tio års högre ålder.

Det är ett relativt statistiskt mått. Det betyder inte att den absoluta risken för långvarig depression ökar med 19 procentenheter för varje årtionde.

Studien visar ett samband, inte en orsak

Resultatet innebär inte att stigande ålder i sig har visats orsaka en mer långvarig depression.

Studien är observationsbaserad. Forskarna har följt människor över tid och undersökt hur ålder samvarierar med sjukdomsförloppet, men deltagarna har inte slumpats till olika förutsättningar på det sätt som sker i en kontrollerad behandlingsstudie.

Andra faktorer kan därför bidra till sambandet.

Forskarna tog statistiskt hänsyn till flera sociala, livsstilsrelaterade, kroppsliga och kliniska faktorer. Sambandet mellan högre ålder och långsammare förbättring av depressiva symtom fanns ändå kvar.

Sambandet mellan ålder och ett kroniskt diagnostiskt förlopp blev däremot svagare när bland annat sociala och livsstilsrelaterade faktorer räknades in.

Det talar för att ålder kan bära prognostisk information, men inte fungerar som en ensam förklaring.

Resultaten gäller inte personer över 65 år

En viktig begränsning är deltagarnas ålder.

De var mellan 18 och 65 år när studien började. Resultaten säger därför inte hur depression utvecklas hos personer över 65 år och ska inte tolkas som en studie av depression bland mycket gamla personer.

Ålder analyserades dessutom som en kontinuerlig faktor. Forskarna jämförde alltså inte bara exempelvis unga vuxna med äldre vuxna, utan studerade hur förloppet förändrades längs åldersskalan.

Depression stod för det tydligaste mönstret

Studien omfattade även ångestsjukdomar.

Generella ångestsymtom minskade också långsammare vid högre ålder, men forskarna såg inte samma tydliga samband mellan ålder och ett kroniskt diagnostiskt förlopp för ångest.

Resultatet var tydligare för depression.

Det gör det viktigt att inte slå ihop depression och ångest till samma slutsats, trots att båda sjukdomsgrupperna ingick i forskningsmaterialet.

Vad kan resultaten betyda för vården?

Forskarna pekar på att högre ålder kan vara en faktor att väga in när vården bedömer behovet av uppföljning.

Det kan exempelvis handla om att vara uppmärksam på om symtomen fortsätter minska, om funktionsförmågan förbättras och om behandlingen ger tillräcklig effekt.

Om förbättringen uteblir kan en tidigare omprövning av behandlingen bli viktig.

Det betyder däremot inte att studien har visat att en särskild behandling fungerar bättre vid en viss ålder. Den har heller inte testat om tätare vårdbesök i sig leder till snabbare återhämtning.

Resultaten kan snarare ses som ytterligare stöd för individuell och fortlöpande uppföljning.

Ålder avgör inte prognosen för en enskild person

Det kanske viktigaste att skilja på är gruppnivå och individnivå.

Att personer med högre ålder i genomsnitt hade ett långsammare depressionsförlopp innebär inte att en viss 60-åring kommer att återhämta sig långsammare än en viss 30-åring.

Depression kan utvecklas mycket olika från person till person.

Sjukdomens svårighetsgrad, tidigare depressioner, samsjuklighet, kvarstående symtom, behandling, livssituation och flera andra faktorer kan påverka förloppet.

Studien ger därför ingen möjlighet att räkna ut en enskild persons framtida sjukdomsförlopp utifrån ålder.

Sex års uppföljning ger ett ovanligt långt perspektiv

En styrka är att deltagarna följdes under sex år, vilket gör det möjligt att studera mer än bara kortsiktig förbättring efter en depression.

Forskarna kunde skilja mellan exempelvis tidig remission, senare remission, återfall och kroniska förlopp.

Det är också därför resultatet om högre ålder blir intressant för vården. Skillnaden handlar inte enbart om hur höga symtomnivåerna är vid ett enstaka tillfälle, utan om hur depressionen utvecklas över flera år.

Den vetenskapliga studien finns publicerad i BMJ Mental Health.

Det övergripande resultatet är att stigande ålder inom gruppen 18–65 år var kopplad till långsammare återhämtning från depressiva symtom och större sannolikhet för ett långvarigt förlopp. Vad det innebär för en enskild patient måste fortfarande bedömas utifrån hela den personens situation.