Nästan 7 000 megawatt i ny datacenterförbrukning finns just nu i Svenska kraftnäts anslutningskö. Samtidigt beskriver forskaren Julia Velkova hur internationella IT-bolag kan sätta svenska kommuner under hård tidspress när nya anläggningar ska etableras. Men ett kommunalt ja är långt ifrån det enda som krävs. Mark, elnät, vatten, miljötillstånd och själva investeringen måste falla på plats – och svenska exempel visar att kommunerna också kan säga nej till bolagens krav.

Debatten om nya datacenter handlar därför om betydligt mer än om huruvida en kommun vill locka Google, Microsoft eller någon annan internationell teknikjätte.

Det handlar om vem som faktiskt bestämmer när stora mängder mark, el och ibland vatten ska tas i anspråk.

Forskare beskriver press på kommunerna

Julia Velkova, forskare vid Linköpings universitet, säger till Sveriges Radio att internationella IT-bolag kan sätta kommunerna under tidspress i samband med datacenteretableringar.

Hon använder uttrycket ”tidsutpressning” för situationer där kommuner förväntas hantera stora och komplicerade etableringar snabbt.

Det är viktigt att skilja mellan Velkovas analys och vad som går att slå fast generellt om bolagens agerande. Det finns inte underlag för att säga att alla stora datacenterbolag arbetar på samma sätt.

Däremot finns svenska etableringar där kommunerna faktiskt har behövt agera snabbt och där endast en begränsad krets initialt haft information om vilket företag som stått bakom projektet.

Microsofts etablering i Gävle och Sandviken är ett tydligt exempel.

Tillväxtverkets dokumentation av processen beskriver hur de första kontakterna skedde anonymt och hur möten och platsbesök ibland behövde ordnas med kort varsel. Kommunerna behövde alltså kunna svara snabbt innan det ens var offentligt vilket företag som övervägde etableringen.

Men samma fall visar också något annat: kommunen behövde inte acceptera allt företaget efterfrågade.

Microsoft fick inte allt vatten bolaget ville ha

När Microsoft planerade etableringen fanns ett stort behov av vatten för kylning.

Den ursprungliga mängden gick enligt kommunens bedömning inte att leverera på det sätt som efterfrågades. Det skulle bland annat ha inneburit användning av stora mängder dricksvatten.

Resultatet blev förhandlingar.

Kommunen och bolaget kom fram till en lägre nivå som det kommunala VA-bolaget kunde garantera. Microsoft fick därefter lösa resten av kylbehovet på annat sätt.

Det är ett viktigt exempel eftersom det komplicerar bilden av kommuner som bara ställs inför ett snabbt ja eller nej.

Ett internationellt bolag kan ha ett stort förhandlingsläge och möjligheten att välja mellan flera etableringsorter. Samtidigt sitter kommunen på beslut och resurser som företaget behöver.

Nästan 7 000 MW datacenter står i elkön

Den kanske största frågan är ändå elen.

Den 1 september 2026 fanns ansökningar om 6 984 megawatt ny datacenterförbrukning i Svenska kraftnäts anslutningskö.

Totalt omfattade ansökningarna om ny elanvändning 25 992 MW. Datacenter stod därmed för mer än en fjärdedel av den ansökta effekten.

Den största koncentrationen finns i elområde SE3, där datacenterprojekt motsvarande 5 169 MW fanns i kön. I SE2 handlade det om 1 320 MW och i SE1 om 495 MW.

Den som vill följa utvecklingen kan se Svenska kraftnäts aktuella anslutningsärenden.

Men siffran måste läsas försiktigt.

6 984 MW betyder inte att svenska datacenter inom kort kommer att använda så mycket el. Det är sökt effekt för projekt som befinner sig i olika utvecklingsfaser. Alla kommer inte nödvändigtvis att byggas.

Det är samma problem som finns i andra delar av den snabbt växande efterfrågan på el: flera stora projekt kan söka nätkapacitet långt innan det är säkert att investeringen faktiskt genomförs.

Hurbra har tidigare gått igenom varför Sverige kan exportera el samtidigt som det råder lokal brist på nätkapacitet.

Ett kommunalt ja räcker inte

En vanlig missuppfattning är att kommunen ensam kan godkänna ett nytt datacenter.

I praktiken består en stor etablering av flera separata beslut.

Fråga	Vem bestämmer?
Mark och detaljplan	Kommunen har en central roll genom markägande och planmonopol
Bygglov	Kommunens byggnadsnämnd prövar enligt plan- och byggreglerna
Elanslutning	Det berörda elnätsbolaget och i vissa fall Svenska kraftnät
Miljöprövning	Berörd miljöprövningsmyndighet
Investeringen	Företaget beslutar om projektet faktiskt ska genomföras

Kommunen kan alltså göra marken tillgänglig och skapa rätt planförutsättningar utan att det för den skull finns tillräcklig elkapacitet.

På motsvarande sätt kan det finnas möjlighet till elanslutning samtidigt som miljöfrågor, bygglov eller företagets egen investeringsprocess återstår.

Det gör att en datacenteretablering kan leva länge som plan utan att slutligen bli verklighet.

Elnätet kan kräva stora investeringar

Microsofts etableringar kring Gävle och Sandviken visar hur omfattande följdinvesteringarna kan bli.

För att möta effektbehovet vid områden som Ersbo, Stackbo och Tuna har nya stationer, ledningar och förstärkningar i nätet behövts eller planerats.

Det är en central del av datacenterdebatten.

Frågan är inte bara hur många terawattimmar Sverige producerar under ett helt år. Ett stort datacenter måste kunna få mycket effekt på rätt plats och vid rätt tidpunkt.

Därför kan ett land med betydande elproduktion ändå ha problem att ansluta stora nya förbrukare i vissa delar av nätet.

Svenska kraftnäts långsiktiga analyser visar samtidigt hur stor osäkerheten är. Datacenters elanvändning ligger i dag omkring 3 TWh per år, medan myndighetens olika framtidsscenarier sträcker sig ungefär från 9 till 41 TWh år 2050.

Det är scenarier – inte en prognos om att Sverige faktiskt kommer att hamna på den högsta nivån.

Vad får kommunen tillbaka?

För kommunerna finns också en tydlig lockelse.

Stora datacenter kan innebära:

• markintäkter
• investeringar i området
• byggjobb
• permanenta arbetstillfällen
• uppdrag till lokala leverantörer
• ny infrastruktur
• ökad attraktivitet för ytterligare etableringar.

När Gävle sålde omkring 66 hektar mark vid Ersbo till Microsoft var köpeskillingen 145 miljoner kronor.

Microsoft har senare uppgett att bolagets svenska datacenter sysselsatte omkring 230 egna anställda och att mer än 2 000 personer kunde arbeta i kommande byggprojekt när byggandet var som mest intensivt.

Just den skillnaden är viktig.

Tusentals personer kan arbeta med att bygga en stor anläggning under en begränsad period, medan den permanenta bemanningen när datacentret väl är färdigt kan vara betydligt mindre.

Riksrevisionen har tidigare kritiserat staten för att inte ha haft tillräckligt bra underlag för att bedöma bland annat sysselsättningseffekterna av politiken för att locka datacenter till Sverige.

Torsboda visar hur många beslut som återstår efter ett ja

Ett aktuellt exempel finns i Torsboda mellan Sundsvall och Timrå.

Kommunerna har godkänt försäljning av mark till Google för en möjlig etablering, men det betyder inte att ett färdigt datacenter automatiskt följer.

I processen återstår eller har återstått frågor som elavtal, miljötillstånd, bygglov och säkerhetsprövning av investeringen.

Hurbra har tidigare tittat närmare på Googles planer i Torsboda och diskussionen om effektbehovet.

Även där illustreras ett problem som återkommer i stora industriprojekt: kommunen behöver ibland ta ställning till mark och planering långt innan projektets samtliga tekniska och ekonomiska förutsättningar är definitiva.

Det kan skapa politisk tidspress utan att kommunen därför har sista ordet om hela etableringen.

Kampen står inte bara om el

Det är lätt att göra datacenterfrågan till en ren diskussion om el.

Men stora etableringar handlar även om mark, nätutbyggnad, vatten, vägar, miljöprövning och kommunal planering.

Olika datacenter kan dessutom ha helt olika resursbehov beroende på teknik och kylsystem. Det går därför inte att sätta ett generellt vattenbehov på ett svenskt datacenter.

Samtidigt har konkurrensen hårdnat om platser där flera förutsättningar sammanfaller: tillräckligt stora markområden, starka elnät, snabb tillståndshantering och möjlighet att bygga ut infrastrukturen.

Där ligger också den verkliga maktkampen.

Ett globalt IT-bolag kan välja bort en kommun och etablera sig någon annanstans. Kommunen kan å andra sidan sätta gränser för markanvändning och vilka resurser den själv är beredd att tillhandahålla.

Elnätet sätter ytterligare en gräns som varken kommunen eller teknikbolaget ensamt kontrollerar.

Därför blir de kommande åren avgörande

De nästan 7 000 MW datacenterkapacitet som nu finns i Svenska kraftnäts kö visar hur stor efterfrågan har blivit.

Men kön visar också varför det är för tidigt att tala om alla projekten som framtida svenska datacenter.

Först när mark, nätkapacitet, tillstånd, ekonomi och företagens slutliga investeringsbeslut sammanfaller blir projekten verklighet.

Forskarens varning om tidspress sätter därmed fingret på ett verkligt dilemma för kommunerna: möjligheten till en mycket stor etablering kan kräva snabba besked i frågor med konsekvenser som sträcker sig över årtionden.

De svenska exemplen visar samtidigt att kommunerna inte bara behöver välja mellan ja och nej.

De kan också förhandla om villkoren, säga nej till enskilda krav och låta andra myndigheter och nätägare avgöra de delar som ligger utanför kommunens kontroll.

Det är där den verkliga frågan om Sveriges datacenterboom ligger: inte bara i hur många anläggningar som vill byggas, utan i vem som får tillgång till begränsad el, mark och andra resurser – och på vilka villkor.