Centerpartiet stänger dörren för en Moderatledd regering som är beroende av Sverigedemokraterna – även om SD skulle avstå ministerposter och nöja sig med att stå utanför regeringen. Med det preliminära valresultatet kan beskedet bli avgörande för Ulf Kristerssons möjligheter att sitta kvar som statsminister.

Centerpartiets nya besked slår direkt mot en av de tydligaste möjliga reservvägarna för Ulf Kristersson efter valet.

SD:s svaga valresultat har väckt spekulationer om att partiet skulle kunna släppa sitt tidigare krav på ministerposter för att i stället stödja ännu en Moderatledd regering utifrån.

Men det räcker inte för Centerpartiet.

Partisekreteraren Hannes Hervieu säger att C inte tänker stödja en regering som är beroende av Sverigedemokraterna – även om SD står utanför själva regeringen.

Det betyder att problemet för Kristersson inte längre främst handlar om huruvida Sverigedemokraterna ska ha ministrar. Det handlar om själva beroendet av SD för att få regeringen genom riksdagen.

Med den preliminära mandatfördelningen kan just Centerpartiets hållning vara skillnaden mellan att Kristersson får sitta kvar och att hans regering faller.

C: Kristersson har förlorat valet

Centerpartiet har efter valet gjort klart att partiet ser ett regeringsskifte som det naturliga nästa steget.

Hannes Hervieu har sagt att Ulf Kristersson har förlorat valet och att Centerpartiet är berett att förhandla med Socialdemokraterna om hur Sverige ska kunna få en stabil regering.

Samtidigt har Kristersson öppnat för bredare samarbeten och signalerat att han vill undersöka vilka nya regeringslösningar som kan vara möjliga.

Men från C kommer ett tydligt villkor.

En Moderatledd regering kan inte bygga sin existens på Sverigedemokraternas stöd.

Det gäller även om SD skulle avstå från att själva sitta i regeringen.

Därmed är beskedet betydligt hårdare än ett enkelt nej till SD-ministrar.

Centerpartiet accepterar inte heller en lösning där Kristersson leder en regering med exempelvis M, KD och L samtidigt som Sverigedemokraterna släpper fram regeringen och fungerar som dess parlamentariska stöd.

Det är just en sådan konstruktion som annars skulle kunna bli aktuell om SD backar från sitt krav på att sitta i regeringen.

SD kan släppa ministerkravet

Efter Sverigedemokraternas valbakslag har det kommit uppgifter om interna diskussioner där partiet kan vara berett att släppa regeringskravet.

Något formellt beslut finns ännu inte.

Det är därför för tidigt att slå fast att SD faktiskt kommer att avstå ministerposter.

Men själva diskussionen är betydelsefull.

Inför valet var SD:s linje att partiet efter flera år som stödparti skulle få sitta i regeringen om den nuvarande sidan behöll makten.

Efter valresultatet har förutsättningarna förändrats.

Om alternativet står mellan att hålla fast vid ministerkravet och riskera en Socialdemokratiskt ledd regering skulle SD kunna välja att prioritera fortsatt politiskt inflytande framför egna statsråd.

Problemet är att Centerpartiets besked gör även den kompromissen otillräcklig.

För C är det inte ministerposterna som är kärnfrågan.

Det är om en regering behöver SD för att överleva.

Mandaten gör Centerpartiet avgörande

Det preliminära valresultatet ger i nuläget S, V, MP och C tillsammans 176 mandat.

M, SD, KD och L har tillsammans 173.

Mandatfördelningen är ännu inte slutgiltig, men om siffrorna står sig får de stor betydelse för regeringsbildningen.

Sverige använder negativ parlamentarism.

En statsminister behöver inte få en majoritet av riksdagens ledamöter att aktivt rösta ja. Kandidaten kan tillträda eller sitta kvar så länge inte minst 175 ledamöter röstar nej.

Det innebär att Centerpartiets agerande blir centralt.

Om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet tillsammans röstar nej till Ulf Kristersson når de 176 nej-röster.

Då faller han.

Om Centerpartiet i stället skulle avstå skulle S, V och MP tillsammans inte nå upp till 175 nej.

Just därför är C:s besked mer än en politisk markering.

Med dagens mandat kan det få direkt avgörande betydelse.

Den som vill läsa mer om hur processen fungerar kan se riksdagens genomgång av vad som händer efter valet.

Kristerssons regeringsväg blir mycket smal

Om valresultatet står sig och Centerpartiet håller fast vid sin linje finns ingen enkel väg kvar för Ulf Kristersson.

Den nuvarande högersidan har med dagens siffror 173 mandat och når därmed inte egen majoritet.

Kristerssons första möjlighet är att den slutliga rösträkningen förändrar mandatfördelningen.

Alla röster är ännu inte färdigräknade och det slutliga resultatet kan fortfarande flytta mandat mellan blocken.

Men med utgångspunkt i det nuvarande läget behöver styrkeförhållandet förändras på riktigt för att M, SD, KD och L själva ska kunna säkra regeringsmakten.

En andra möjlighet är att Centerpartiet trots dagens besked till slut ändrar sin hållning och avstår i en statsministeromröstning.

Mycket lite pekar just nu åt det hållet.

C har under längre tid drivit linjen att partiet inte ska stödja en regering som är beroende av Sverigedemokraterna.

Efter valet har partiet snarare skärpt budskapet.

Det finns dessutom ett starkt stöd inom Centerpartiets organisation för att hålla fast vid de röda linjerna.

En tredje möjlighet är en helt ny regeringskonstruktion där Moderaterna inte längre behöver SD:s stöd.

Det skulle principiellt kunna öppna en dörr mot C.

Men då uppstår nästa problem: matematiken.

M, C, KD och L når tillsammans inte i närheten av en egen majoritet och skulle behöva tolerans från andra partier.

Någon konkret sådan uppgörelse finns inte.

Kristerssons problem är därför större än att hitta ett nytt sätt att organisera relationen med Sverigedemokraterna.

Han behöver i praktiken förändra själva regeringsunderlaget.

Centerpartiets nej gör inte Andersson till självklar statsminister

För Magdalena Andersson ser situationen bättre ut – men den är långt ifrån enkel.

Det preliminära resultatet ger partierna på den tidigare oppositionssidan ett övertag på tre mandat.

Men S, V, MP och C är inte ett gemensamt regeringsalternativ.

Den stora konflikten handlar om Vänsterpartiet.

V vill efter sitt starka valresultat ha ministerposter i en regering ledd av Magdalena Andersson.

Centerpartiet säger samtidigt nej till att släppa in V i regeringen.

Därmed finns två röda linjer som kolliderar direkt.

C vill inte ha en regering beroende av SD.

Men C vill inte heller ha Vänsterpartiet i regeringen.

Vänsterpartiet å sin sida har ingen anledning att utan motprestation automatiskt släppa fram en regering där partiet står utanför.

Det gör att regeringsbildningen kan bli betydligt svårare än mandatfördelningen först antyder.

Andersson behöver både C och V

Det mest grundläggande problemet för Magdalena Andersson är att hon i praktiken behöver bli tolererad av både Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Om M, SD, KD och L håller ihop har de 173 mandat.

Det betyder att varken C eller V kan ansluta sig till dem och rösta nej till Andersson utan att hennes kandidatur faller.

Vänsterpartiet har 29 mandat.

Om hela V-gruppen skulle rösta nej tillsammans med de fyra nuvarande regeringspartierna och SD skulle Andersson stoppas med stor marginal.

Samma sak gäller Centerpartiet med sina 25 mandat.

Det ger både C och V en mycket stark förhandlingsposition.

Andersson måste alltså hitta en konstruktion som båda partierna kan acceptera – trots att deras krav i regeringsfrågan går rakt emot varandra.

En smal S-regering kan bli kompromissen

Den mest uppenbara kompromissen är därför inte en regering där alla fyra partier sitter tillsammans.

I stället kan lösningen bli en smal Socialdemokratiskt ledd regering, möjligen tillsammans med Miljöpartiet, där både C och V står utanför.

En sådan modell skulle göra det möjligt för Centerpartiet att säga att Vänsterpartiet inte sitter i regeringen.

Samtidigt skulle V kunna förhandla fram politiskt inflytande genom budgetar, reformer och andra uppgörelser.

Det skulle likna tidigare svenska regeringsbildningar där partier har accepterat en statsminister utan att själva ingå i regeringen.

Problemet är att Vänsterpartiet i dag kräver mer än så.

Partiet vill ha ministerposter.

För att en smal Anderssonregering ska bli verklighet behöver V därför sannolikt backa från sitt regeringskrav eller hitta en kompromiss som ger partiet tillräckligt stort politiskt inflytande utan formella ministerposter.

Det är där mycket av den verkliga förhandlingen kan komma att hamna.

S+C+MP löser inte V-problemet

Ett alternativ skulle kunna vara en regering bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Men den konstruktionen har samma grundproblem.

S, C och MP har tillsammans 147 mandat.

Om Vänsterpartiet röstar nej tillsammans med M, SD, KD och L faller regeringen.

Det går alltså inte att bygga en hållbar Anderssonregering genom att helt enkelt lämna V utanför och ignorera partiet.

Samma sak gäller åt andra hållet.

En regering med S, V och MP skulle ha 151 mandat.

Om Centerpartiet då röstar nej tillsammans med högersidan skulle även den regeringen falla.

Det gör C och V ömsesidigt nödvändiga i den parlamentariska ekvationen, även om de inte behöver sitta i samma regering.

Centerpartiets mittenalternativ räcker inte heller

Centerpartiet har tidigare pekat på möjligheten till en bredare mittenregering där även Kristdemokraterna skulle kunna ingå.

Men också där är matematiken svår.

S, C, MP och KD når med dagens preliminära mandat 169 mandat.

Det är inte tillräckligt för att neutralisera Vänsterpartiets möjlighet att fälla regeringen tillsammans med övriga partier.

Dessutom har Kristdemokraterna efter valet fortsatt att ställa sig bakom Ulf Kristersson.

Någon färdig förflyttning från KD mot Magdalena Andersson finns alltså inte.

För att helt ta bort både C:s och V:s möjlighet att stoppa en regering skulle det krävas en betydligt bredare konstruktion, exempelvis där även Liberalerna och Kristdemokraterna korsar blockgränsen.

Det finns i nuläget inget som tyder på att en sådan regering står nära.

Kristersson är inte formellt ute

Trots det hårda läget är Ulf Kristersson ännu inte formellt borträknad.

Valresultatet är fortfarande preliminärt.

Partiernas förhandlingar har bara börjat.

Och svenska regeringsbildningar har tidigare visat att röda linjer kan förändras när alternativen blir konkreta.

Det som däremot har förändrats är utgångsläget.

SD:s möjliga kompromiss att stå utanför regeringen hade kunnat framstå som en tänkbar väg för att locka över Centerpartiet eller åtminstone få C att avstå.

Centerpartiet har nu gjort klart att det inte räcker.

Så länge Kristersson behöver Sverigedemokraternas röster för att regera är svaret nej.

För Moderatledaren innebär det att han inte bara behöver hitta ett nytt förhållande till SD.

Han behöver hitta nya mandat.

Det är en betydligt svårare uppgift.

Nästa strid handlar om C och V

Om dagens mandatfördelning står sig flyttas därför tyngdpunkten snabbt över till Magdalena Andersson.

Hennes uppgift är inte längre främst att samla fler mandat än Kristersson.

De finns redan i det preliminära resultatet.

Utmaningen är att få Centerpartiet och Vänsterpartiet att samtidigt acceptera samma statsminister.

Centerpartiet vill hålla både SD och V borta från regeringsmakten.

Vänsterpartiet vill inte nöja sig med att stå utanför efter ett starkt val.

Socialdemokraterna måste hitta en kompromiss som båda kan leva med.

Det är den verkliga regeringsknuten efter valet.

Och om C:s besked står fast samtidigt som SD fortfarande är nödvändigt för Kristersson ser den Moderatledda regeringsvägen just nu ut att bli allt smalare.

Mer om Centerpartiets tidigare nej till Moderaternas öppning finns i vår genomgång av Centerns sex krav och dörren mot M.

Vi har också gått igenom möjligheten till ett samarbete mellan C och KD efter valet och vad som händer om Sverige inte lyckas få fram en regering.