Centerpartiets väljare föredrar en regering ledd av Magdalena Andersson – så länge Vänsterpartiet står utanför. När det alternativet försvinner väljer däremot en majoritet en borgerlig regering. Det visar en ny undersökning från Indikator Opinion som sätter siffror på Centerpartiets svåra regeringsval.
I undersökningen, som gjorts för SVT, föredrar sammanlagt 55 procent av C-väljarna ett S-lett regeringsalternativ när de får välja mellan fyra möjligheter. Men när en regering utan Vänsterpartiets medverkan tas bort från alternativen väljer 54 procent i stället en borgerlig regering.
Resultaten kommer från samma undersökning, genomförd den 9–12 november 2026. Skillnaden handlar alltså inte om att väljarna har ändrat uppfattning över tid, utan om vilka regeringsalternativ de ställs inför.
Så svarar C-väljarna när fyra alternativ finns
I den första frågan får Centerpartiets väljare välja mellan två S-ledda regeringar, en borgerlig regering och extraval.
| Regeringsalternativ | Andel C-väljare |
|---|---|
| S, MP och C – V utanför regeringen | 49 % |
| M, KD, L och C – SD utanför regeringen | 38 % |
| S, MP, C och V i regeringen | 6 % |
| Extraval | 4 % |
| Vet ej | 3 % |
Det tydligaste resultatet är att nästan hälften väljer en regering med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet, där Vänsterpartiet inte får några ministerposter.
Lägger man ihop de båda S-ledda alternativen blir stödet 55 procent. Det borgerliga alternativet får 38 procent.
Men tabellen visar också att mycket få C-väljare har en fyrpartiregering med Vänsterpartiet som förstahandsval när de samtidigt kan välja en S-ledd regering utan V-ministrar.
Utan alternativet med V utanför ändras resultatet
Indikator ställde också en fråga där väljarna inte längre kunde välja en S-ledd regering med Vänsterpartiet utanför. Då återstod en regering med alla fyra rödgröna partier, en borgerlig regering eller extraval.
| Regeringsalternativ | Andel C-väljare |
|---|---|
| M, KD, L och C – SD utanför regeringen | 54 % |
| S, MP, C och V i regeringen | 28 % |
| Extraval | 12 % |
| Vet ej | 6 % |
Nu får den borgerliga regeringen stöd av en majoritet. Alternativet där Vänsterpartiet ingår får 28 procent.
Det borgerliga alternativet ökar därmed med 16 procentenheter jämfört med den första frågan. Samtidigt ökar stödet för fyrpartiregeringen med V från 6 till 28 procent.
Även andelen som väljer extraval stiger, från 4 till 12 procent.
Det innebär inte att man kan slå fast exakt hur enskilda personer flyttat sina svar mellan alternativen. Men resultatet visar hur betydelsefull möjligheten att hålla Vänsterpartiet utanför regeringen är för Centerpartiets väljare.
En tidigare undersökning i oktober visade också hur C-väljarnas inställning till en regering med Vänsterpartiet förändrades när alternativet var extraval. De olika frågorna bör dock inte jämföras som en tidsserie eftersom svarsalternativen skiljer sig åt.
Fler tror på Kristersson än Andersson
Indikator har dessutom frågat vilket regeringsalternativ väljarna anser vara mest sannolikt.
Här blir resultatet ett annat än i den första frågan om vilken regering väljarna helst vill ha.
| Mest sannolika utfall | Andel |
|---|---|
| Kristersson samlar M, KD, L och C | 44 % |
| Andersson samlar S, V, MP och C | 27 % |
| Extraval | 19 % |
| Vet ej | 10 % |
Det är alltså fler C-väljare som tror på en borgerlig lösning än en fyrpartilösning under Magdalena Andersson.
Samtidigt bedömer nästan var femte väljare att extraval är det mest sannolika utfallet.
Här är det viktigt att skilja mellan önskemål och förväntningar. Att en väljare tror att Ulf Kristersson kommer att lyckas bilda regering betyder inte nödvändigtvis att samma väljare vill ha honom som statsminister.
De tre frågorna visar därför olika delar av samma politiska problem: vilken regering väljarna föredrar, vad de accepterar när deras förstahandsval saknas och vilket resultat de tror att förhandlingarna faktiskt kan leda till.
Centerpartiet har fått två regeringsförslag
Mätningen kommer samtidigt som Centerpartiet ska ta ställning till de regeringsalternativ som förhandlats fram efter riksdagsvalet.
På fredagen den 13 november bekräftade partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist att både Moderaterna och Socialdemokraterna hade lämnat sina förslag.
Ulf Kristersson vill bilda en borgerlig mittenregering med Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet.
Magdalena Andersson har presenterat ett alternativ efter samtal med partierna på den rödgröna sidan.
Centerpartiet ska nu granska förslagen internt. Något slutligt besked om vilket alternativ partiet tänker stödja hade inte lämnats under fredagskvällen.
Partiets problem är att båda regeringsvägarna berör politiska gränser som Centerpartiet tidigare dragit upp.
Centerpartiet har sagt nej till Vänsterpartiet i regeringen och samtidigt avvisat en regering som samarbetar med Sverigedemokraterna.
Det betyder att inte heller det borgerliga alternativ som får 54 procents stöd i Indikators andra fråga automatiskt uppfyller partiets krav. En regering utan SD-ministrar behöver inte innebära att Sverigedemokraterna saknar inflytande över politiken.
Även V-väljarna öppnar för kompromiss
Den mest intressanta möjligheten i C-väljarnas svar är regeringen med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet, där Vänsterpartiet får inflytande utanför regeringen.
Det alternativet får 49 procent i den första frågan och är därmed klart populärast bland C-väljarna.
En motsvarande undersökning från Indikator bland Vänsterpartiets väljare visar samtidigt att det finns en viss beredskap att acceptera just en sådan lösning.
När alternativet ställs mot en borgerlig regering och extraval föredrar 62 procent av V-väljarna en regering med S, MP och C där Vänsterpartiet är stödparti.
Dessutom anser 60 procent att Vänsterpartiet bör kunna släppa fram regeringen om partiet får igenom viktiga delar av sin politik.
Men när V-väljarna även erbjuds en regering där det egna partiet får ministerposter väljer 91 procent den lösningen.
Det finns med andra ord stöd för en möjlig kompromiss bland väljare på båda sidor. Den politiska svårigheten är att Vänsterpartiets ledning fortfarande kräver ministerposter.
Ministerfrågan handlar dessutom inte enbart om partiledarnas förhandlingar. Vänsterpartiets interna diskussion om ministerkravet visar att frågan också berör förankringen inom partiet.
Mandaten gör Vänsterpartiet svårt att komma runt
Regeringsförhandlingarna styrs inte enbart av vilket alternativ som har störst stöd i en opinionsundersökning. En regering måste också kunna accepteras av riksdagen.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet har tillsammans 146 mandat. Med Vänsterpartiets 30 mandat blir det 176.
Det innebär att ett S-lett alternativ med enbart S, MP och C behöver Vänsterpartiets stöd för att samla en majoritet bakom sig.
De traditionella Tidöpartierna har samtidigt tillsammans 173 mandat.
Vänsterpartiet kan därför stå utanför regeringen och ändå ha en avgörande roll i att släppa fram den. På motsvarande sätt kan Sverigedemokraterna ha politiskt inflytande utan att själva ha några ministerposter.
Det är just skillnaden mellan att ingå i en regering och att stödja den som gör Centerpartiets vägval komplicerat.
Vad säger mätningen egentligen?
Indikators undersökning omfattar totalt 1 659 väljare från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. C-väljarna utgör en delgrupp av dessa, inte hela undersökningen.
Datainsamlingen genomfördes den 9–12 november. SVT redovisar inte någon separat felmarginal för C-gruppen i sin artikel.
Den som vill jämföra frågeformuleringarna och undersökningens upplägg kan läsa SVT:s fullständiga redovisning av Indikators mätning.
Mätningen ger inget entydigt mandat för Centerpartiet att välja ett visst regeringsalternativ. Däremot visar den något som är direkt relevant inför partiets beslut.
C-väljarnas stöd för Magdalena Andersson är betydligt starkare när Vänsterpartiet kan hållas utanför regeringen. Om valet i stället står mellan V-ministrar och en borgerlig regering föredrar fler det borgerliga alternativet.
Centerpartiets stora fråga blir därför inte bara vem som ska vara statsminister, utan vilka partier som ska sitta i regeringen – och vilket inflytande partierna utanför ska få.