21 år efter dubbelmordet på Tor Öberg och Gerd Viklund i Brattås börjar rättegången i dag, den 17 augusti 2026. En man i 45-årsåldern står åtalad efter ett genombrott med dna-släktforskning. Han nekar till morden, men medger att han var på gården och drog Gerd Viklund in i ladugården. Nu ska tingsrätten avgöra om hans ovanliga förklaring håller mot åklagarens samlade bevisning.
Rättegången om Brattåsmorden börjar i dag
Klockan 09.00 på måndagen inleds huvudförhandlingen i Ångermanlands tingsrätt om ett av Sveriges mest uppmärksammade kalla fall.
Tor Öberg, 70, och Gerd Viklund, 67, dödades på sin gård i Brattås utanför Härnösand 2005. Under mer än två decennier saknades en misstänkt som kunde bindas till brottet.
Nu står en man i 45-årsåldern åtalad för båda morden.
Han nekar till brott.
Samtidigt medger mannen något som gör rättegången ovanlig: han säger själv att han befann sig på gården när Gerd Viklund utsattes för våld och att han tog tag i henne och drog henne in i ladugården.
Det är också kontakten med Gerd som står i centrum för det dna-spår som till slut ledde polisen till honom.
Rättegången är planerad att pågå under fyra dagar.
| Datum | Planering |
|---|---|
| 17 augusti | Första rättegångsdagen |
| 21 augusti | Fortsatt huvudförhandling |
| 24 augusti | Huvudförhandling och planerad syn på gården |
| 26 augusti | Sista planerade rättegångsdagen |
Under den tredje dagen ska domstolen enligt planerna genomföra en syn på gården i Brattås.
Dna-spåret blev genombrottet efter 20 år
Polisen hade länge haft dna från mordutredningen utan att kunna identifiera personen bakom spåret.
Hundratals personer dna-testades genom åren, men utan att polisen fick den träff som behövdes för att lösa fallet.
Förändringen kom när Sverige öppnade för användning av forensisk dna-släktforskning vid utredningar av vissa mycket grova brott.
I augusti 2025 beslutade åklagaren att metoden skulle användas i Brattåsutredningen.
Genom släktforskningen kunde utredarna så småningom ringa in den nu åtalade mannen. Han greps i april 2026 och ett dna-prov från honom kunde därefter jämföras direkt med spåret från utredningen.
Resultatet blev en matchning.
Dna-spåret har kopplats till Gerd Viklunds strumpa eller området kring hennes fotled.
Men där börjar också en av rättegångens viktigaste konflikter.
Den åtalade medger att han drog Gerd Viklund
Mannen säger inte att dna:t måste ha hamnat på Gerd Viklund av en slump långt tidigare.
Han medger i stället fysisk kontakt med henne på mordplatsen.
Enligt mannens egen berättelse var han ute och promenerade när han hörde skrik eller bråk från gården. Han ska ha tagit sig dit och sett andra personer angripa Gerd Viklund.
Han uppger att han ropade mot personerna och att de då försvann.
Därefter ska han ha tagit tag i Gerd Viklund och dragit henne in i ladugården.
Sedan lämnade han gården.
Han kontaktade varken polis eller ambulans.
Det är enligt mannen denna kontakt som förklarar varför hans dna fanns på Gerd.
Han har sagt att han drabbades av panik och var rädd för att själv bli misstänkt om någon hittade honom tillsammans med en svårt skadad eller död kvinna.
Försvaret kommer därmed inte i första hand behöva bestrida att mannen varit i kontakt med Gerd Viklund. Striden handlar snarare om vad kontakten betyder.
Åklagaren ska övertyga rätten om att mannens förklaring inte håller och att den samlade bevisningen i stället visar att han varit delaktig i morden.
Berättelsen har förändrats under förhören
En viktig del av åklagarens fall väntas bli hur mannens berättelse utvecklats under polisförhören.
Han har förhörts vid flera tillfällen efter gripandet.
När utredarna konfronterat honom med uppgifter från den rättsmedicinska och tekniska utredningen har han ändrat delar av sin beskrivning av vad som hände på gården.
Vid senare förhör har han också velat korrigera tillbaka delar av tidigare uppgifter.
Det kan få betydelse när domstolen ska bedöma hans trovärdighet.
En särskilt viktig fråga är vad som hände med Gerd Viklund efter att hon hamnade inne i ladugården.
Rättsmedicinska bedömningar innebär att det inte har kunnat uteslutas att hon fortfarande levde när hon drogs dit.
Det finns också blodspår i området där hon hittades som kan få betydelse för bedömningen av om ytterligare våld utövades inne i byggnaden.
Mannens förklaring till exakt vad han gjorde och såg kommer därför sannolikt att granskas noggrant under rättegången.
Vad har åklagaren för bevisning?
Enligt åtalet ska mannen ensam eller tillsammans och i samförstånd med någon annan eller andra ha dödat Tor Öberg och Gerd Viklund genom upprepade slag mot huvudet med ett tillhygge.
Åklagaren har sagt att hon bedömer bevisläget som gott.
Dna-matchningen är den mest uppmärksammade delen, men utredningen består också av annan teknisk och rättsmedicinsk bevisning.
Det handlar bland annat om blodspår, skoavtryck och andra föremål och spår som undersökts inom ramen för den omfattande mordutredningen.
Även mannens egna uppgifter om att han befann sig på platsen blir en viktig del av helheten.
Den fullständiga bevisningen kommer nu att läggas fram och prövas inför tingsrätten.
Försvaret pekar på stora luckor
Trots dna-matchningen finns flera frågor som utredningen inte har kunnat ge några tydliga svar på.
Något mordvapen har inte hittats.
Det finns inte heller något fastställt motiv som förklarar varför Tor Öberg och Gerd Viklund skulle ha dödats.
Försvaret menar att det är centrala svagheter.
Den åtalades advokat har argumenterat för att dna-spåret visserligen är besvärande för mannen, men att hans egen berättelse ger en förklaring till varför hans dna finns på Gerd.
Försvaret kommer alltså försöka skapa rimligt tvivel kring steget från att mannen befunnit sig på platsen till att han också skulle vara en av gärningsmännen.
Det är en avgörande juridisk skillnad.
Att någon kan placeras på en brottsplats är inte automatiskt samma sak som att personen kan dömas för brottet. Domstolen måste bedöma hela bevisningen och komma fram till att åtalet är styrkt bortom rimligt tvivel.
Kan fler personer ha varit inblandade?
Åtalet är formulerat så att mannen kan ha utfört morden ensam eller tillsammans med andra.
Det lämnar frågan om eventuella ytterligare gärningsmän öppen.
Den åtalade själv hävdar dessutom att det fanns andra personer på gården som angrep Gerd Viklund.
Även äldre delar av mordutredningen har innehållit spår som genom åren väckt frågor om hur många personer som kan ha befunnit sig vid gården.
Det betyder inte att polisens gamla teorier automatiskt stödjer mannens version. Men möjligheten att fler personer varit inblandade är en fråga som fortfarande inte är definitivt stängd.
Tor Öberg och Gerd Viklund hittades döda 2005
Tor Öberg och Gerd Viklund hittades döda på gården i Brattås den 2 juni 2005.
De hade utsatts för kraftigt våld.
Utredningen blev mycket omfattande och ett stort antal personer kontrollerades eller dna-testades, men trots ett flertal tekniska spår kunde ingen misstänkt bindas till morden.
Även motivbilden förbryllade utredarna.
Pengar ska ha lämnats kvar på gården, samtidigt som bland annat Gerd Viklunds väska och andra tillhörigheter saknades.
Hennes bankkort användes senare vid ett misslyckat uttagsförsök i Härnösand.
Att värdeföremål lämnats kvar gjorde att ett vanligt rånmotiv inte gav någon enkel förklaring till vad som hänt.
Åren gick och Brattåsmorden blev ett kallt fall.
Ny lag öppnade dörren för dna-släktforskning
Den tekniska utvecklingen och en lagändring blev till slut avgörande för att utredningen skulle ta fart igen.
Från den 1 juli 2025 fick svensk polis under särskilda förutsättningar använda dna-baserad släktforskning i utredningar om bland annat mord.
Metoden innebär förenklat att dna från ett brott kan användas för att hitta genetiska släktingar och därefter bygga släktträd som hjälper polisen att ringa in en möjlig person bakom spåret.
I Brattåsfallet ledde arbetet till den man som nu står inför rätta.
Därmed har ett spår som polisen hade haft i många år fått en identifierad avsändare.
Men dna-släktforskningen löser inte i sig den sista och viktigaste frågan.
Domstolen ska nu avgöra vad dna-matchningen, mannens erkända närvaro på platsen och all annan bevisning tillsammans faktiskt visar om dubbelmordet.
Det här blir avgörande under rättegången
Rättegången väntas framför allt kretsa kring några tydliga frågor.
Hur trovärdig är mannens berättelse om att han av en slump kom till gården och såg andra personer angripa Gerd Viklund?
Går hans beskrivning av hur han drog henne in i ladugården att förena med de rättsmedicinska fynden och blodspåren?
Varför slog han aldrig larm?
Varför har delar av hans berättelse förändrats under förhören?
Och räcker åklagarens övriga bevisning för att slå fast att han inte bara befann sig på platsen, utan faktiskt deltog i morden?
Efter 21 år har Brattåsmorden till slut nått en svensk domstol.
Nu återstår den fråga som utredarna försökt besvara sedan 2005: vem eller vilka dödade Tor Öberg och Gerd Viklund?