Boston Celtics går in i NBA-säsongen 2026/27 med ett nytt lagbygge och en av ligans största förändringar bakom sig. Jaylen Brown har lämnat för Philadelphia 76ers, Paul George har kommit i motsatt riktning och Jayson Tatum står nu som lagets självklara huvudstjärna. Efter 56 segrar förra säsongen tillhör Boston fortfarande topplagen i Eastern Conference, men vägen tillbaka till NBA-finalen ser annorlunda ut.

Med Derrick White, Payton Pritchard och nye centern Mitchell Robinson har Celtics en stark grund runt Tatum. Tränaren Joe Mazzulla har dessutom visat att han kan få resultat ur ett lag som tvingas förändras. Den stora frågan är om Boston har tillräckligt mycket offensiv kvalitet kvar för att utmana New York Knicks, Philadelphia 76ers och övriga favoriter om mästartiteln.

Boston Celtics inför 2026/27 – utgångsläget

Boston vann 56 av 82 matcher under grundserien 2025/26 och slutade tvåa i Eastern Conference. Det var ett imponerande resultat med tanke på att Jayson Tatum missade de första 62 matcherna efter sin hälseneskada.

Celtics hade dessutom ett av NBA:s mest välbalanserade lag. Offensiven var näst effektivast i ligan och försvaret fjärde bäst. Lagets nettoeffektivitet på +8,3 poäng per 100 bollinnehav var också bland de högsta i NBA.

Boston Celtics 2025/26	Resultat
Grundserien	56 segrar, 26 förluster
Placering i Eastern Conference	2:a
Offensiv effektivitet	120,0
Defensiv effektivitet	111,7
Nettoeffektivitet	+8,3
Slutspel	Förlust mot Philadelphia med 3–4
Huvudtränare	Joe Mazzulla

Trots den starka grundserien tog säsongen slut redan i konferenssemifinalen. Philadelphia vann den sjunde och avgörande matchen, där Tatum saknades på grund av knäbesvär.

Det innebar att Boston för andra året i följd slogs ut av ett lag som varit lägre seedat inför slutspelet. Celtics hade kvaliteten för att vinna många matcher över 82 omgångar, men lyckades inte omsätta den i en lång slutspelsresa.

Nu har klubben valt att förändra en av sina viktigaste byggstenar.

För den bredare bilden av säsongen finns även vår guide till NBA 2026/27 med lag, upplägg och viktiga datum.

Jaylen Brown lämnar – Paul George tar över

Den största nyheten i Boston är att Jaylen Brown inte längre spelar för Celtics.

Den 6 juli 2026 blev bytesaffären med Philadelphia 76ers officiell. Boston skickade Brown till Philadelphia och fick Paul George samt fyra framtida draftval tillbaka.

Boston fick	Philadelphia fick
Paul George	Jaylen Brown
Förstarundeval 2028
Förstarundeval 2031
Andrarundeval 2028
Andrarundeval 2030

Det avslutade en tio år lång period med Brown i Celtics. Han hade utvecklats från ett högt draftval till en av NBA:s främsta tvåvägsspelare och var en central del av mästarlaget 2024.

Brown lämnar dessutom Boston efter sin statistiskt bästa grundserie. Under 2025/26 gjorde han 28,7 poäng, tog 6,9 returer och levererade 5,1 assist per match. Han slutade sexa i omröstningen om ligans mest värdefulla spelare.

Hans betydelse handlade inte bara om poängen. Brown kunde driva mot korgen, ta sig förbi sin försvarare och skapa egna avslut även när Celtics vanliga anfallsspel hade stannat upp.

Det var särskilt värdefullt när Tatum satt på bänken eller när motståndaren försökte tvinga bort bollen från honom.

Varför valde Boston att byta bort Brown?

Det finns flera sportsliga förklaringar till affären.

George är en etablerad stjärna som fortfarande har ett effektivt distansskytte och kan spela utan att ständigt behöva bollen. Han har också erfarenhet av att försvara flera positioner.

Boston får dessutom två förstarundeval och två andrarundeval som kan användas i framtida värvningar eller för att bygga vidare på truppen.

Men det är samtidigt ett betydande risktagande.

Brown är 29 år och befinner sig i sin bästa ålder som basketspelare. George är 36 år och har haft återkommande skadeproblem.

George har en lön på omkring 54 miljoner dollar den här säsongen och en spelaroption värd ungefär 56,6 miljoner dollar inför 2027/28. Boston har alltså inte automatiskt skapat stort ekonomiskt utrymme på kort sikt.

Klubben har i stället bytt en yngre stjärna mot en äldre spelare med andra egenskaper, samtidigt som framtida draftval ger möjligheter att förändra laget ytterligare.

Om George håller sig frisk kan bytet fungera sportsligt. Om han missar stora delar av säsongen blir Tatum betydligt mer ensam om det offensiva ansvaret.

Boston Celtics trupp 2026/27

Boston har behållit flera viktiga spelare från de senaste säsongerna. Derrick White, Payton Pritchard, Sam Hauser och Neemias Queta ger kontinuitet, medan Jordan Walsh och Hugo González representerar en yngre generation som kan få större roller.

Utöver George är Mitchell Robinson ett av de mest betydelsefulla nyförvärven.

Hela spelartruppen

Spelare	Position och roll
Jayson Tatum	Forward, lagets huvudstjärna
Paul George	Forward, andra offensiva stjärnan
Derrick White	Guard, försvar och speluppbyggnad
Payton Pritchard	Guard, poäng och spelfördelning
Mitchell Robinson	Center, returtagning och korgskydd
Neemias Queta	Center, försvar och fysisk närvaro
Sam Hauser	Forward, trepoängsskytte
Jordan Walsh	Forward, defensiv specialist
Hugo González	Guard/forward, ung tvåvägsspelare
Baylor Scheierman	Guard/forward, skytte och bredd
Luka Garza	Center, offensivt alternativ
Mike Conley	Guard, erfaren reserv
Ron Harper Jr.	Forward, rotationsspelare
Chris Cenac Jr.	Forward/center, rookie

Boston har även Devin Carter, Dillon Mitchell och Amari Williams på two-way-kontrakt.

En ordinarie truppplats har lämnats öppen inför säsongen. Det ger klubben möjlighet att agera om en viss position behöver förstärkas eller om en användbar spelare blir tillgänglig.

Viktigaste nyförvärven och förändringarna

Paul George och Mitchell Robinson är de två spelare som förväntas påverka startfemman mest.

Robinson kommer från New York Knicks och har skrivit ett treårskontrakt värt omkring 47,4 miljoner dollar. Han ersätter inte Nikola Vučević spelmässigt, men ger Boston andra styrkor nära korgen.

Vučević har lämnat för Orlando Magic. Med honom försvinner en offensivt skicklig center som kunde skapa poäng och bidra med skytte.

Robinson är i stället en mer traditionell center som framför allt ska ta returer, sätta screens och skydda korgen.

Veteranen Mike Conley ger Boston erfarenhet från guardpositionen, medan Chris Cenac Jr. kommer in som ett långsiktigt utvecklingsprojekt efter att ha valts som nummer 27 i draften.

Klubben har också förlängt kontrakten med Payton Pritchard, Neemias Queta och Jordan Walsh.

Det visar att Celtics inte betraktar Brown-affären som början på en fullständig ombyggnation. Ambitionen är fortfarande att vinna matcher direkt.

Boston Celtics startfemma 2026/27

Boston har flera tänkbara uppställningar, men försäsongen har gett en tydlig bild av hur Joe Mazzulla kan vilja använda sina viktigaste spelare.

Trolig startfemma

Position	Spelare
Point guard	Derrick White
Shooting guard	Jordan Walsh
Small forward	Jayson Tatum
Power forward	Paul George
Center	Mitchell Robinson

Det här är en stor och defensivt stark uppställning.

White är en av NBA:s bästa försvarande guards, Walsh kan ta svåra uppdrag på kanten och George har erfarenhet av att försvara både guards och forwards.

Tatum får samtidigt en central roll i speluppbyggnaden.

Robinson ska bidra med returer, skydd av korgen och fysiskt spel runt straffkastområdet.

Det finns dock en tydlig offensiv nackdel. Walsh är ännu inte en etablerad offensiv skapare och Robinson erbjuder mycket begränsat skytte utanför tresekundersområdet.

Motståndarna kan därför försöka packa försvaret kring Tatum och tvinga andra Celtics-spelare att skapa poäng.

Payton Pritchard kan förändra uppställningen

Det mest naturliga alternativet är att starta Pritchard bredvid White.

Då får Boston en extra bollhanterare och poänggörare. Pritchard är skicklig på att spela pick-and-roll, skapa avslut efter dribbling och utnyttja situationer där försvaret fokuserar på Tatum.

Samtidigt blir Celtics mindre och får svårare att försvara vissa större motståndare.

Mazzulla kan därför välja att starta Walsh och sedan använda Pritchard under stora delar av matchernas viktigaste offensiva perioder.

Det är också möjligt att Pritchard avslutar matcher tillsammans med White, Tatum och George, även om han inte startar.

Rotation och bänk

Bakom startfemman är Pritchard, Neemias Queta och Sam Hauser etablerade alternativ.

Queta kan ge Boston ett annat fysiskt uttryck på centerpositionen. Hauser erbjuder ett viktigt trepoängshot som kan straffa motståndare som skickar extra försvarare mot Tatum.

Hugo González är en av de mest intressanta spelarna att följa. Han visade redan som rookie att han kan bidra defensivt och spela med hög intensitet.

Baylor Scheierman kan konkurrera om minuter som skytt, medan Luka Garza erbjuder mer offensiv skicklighet från centerpositionen.

Mike Conley blir framför allt ett alternativ när laget behöver en erfaren bollhanterare och ett lugnare tempo.

Boston har tillräckligt med spelare för en stark grundserierotation. Frågan är hur många som håller en nivå som fungerar mot de allra bästa lagen i slutspelet.

Jayson Tatum måste bära ett större ansvar

Jayson Tatum är fortfarande anledningen till att Boston kan räknas som en möjlig mästarkandidat.

Han har redan visat att han kan vara bästa spelaren i ett mästarlag. Han är stor nog att anfalla över mindre försvarare, skicklig nog att skapa avslut från distans och tillräckligt bra som passningsspelare för att organisera stora delar av ett anfall.

Men säsongen 2025/26 blev annorlunda efter hälseneskadan han ådrog sig under slutspelet våren 2025.

Tatum missade de första 62 matcherna och hann bara spela 16 grundseriematcher.

Tatum 2025/26	Snitt
Matcher	16
Poäng	21,8
Returer	10,0
Assist	5,3
Trepoängsskytte	32,9 %

Poängsnittet var lägre än under hans bästa säsonger, men det måste ses mot bakgrund av den långa skadefrånvaron.

Det avgörande inför 2026/27 är inte om Tatum kan producera stora individuella siffror. Det har han redan bevisat.

Det är om han kan vara tillräckligt effektiv för att lyfta hela Celtics offensivt när Brown inte längre finns bredvid honom.

Hur förändras Tatum utan Brown?

Tidigare kunde Boston fördela offensivt ansvar mellan två etablerade stjärnor som båda kunde skapa sina egna avslut.

Nu blir Tatum den självklara spelaren som motståndarna försöker stoppa först.

När han driver mot korgen kan försvaret skicka hjälp från Robinsons försvarare, eftersom Robinson inte är ett hot från trepoängslinjen.

Om Walsh samtidigt står på planen kan motståndarna ibland prioritera att stänga Tatums väg mot korgen framför att försvara Walsh lika aggressivt ute på trepoängslinjen.

Det gör samspelet med George, White och Pritchard avgörande.

Tatum behöver också fortsätta utvecklas som speluppläggare. Hans assistproduktion är redan hög för en forward, men han kommer att ställas inför ännu fler situationer där han måste välja mellan ett svårt eget skott och att skapa ett bättre avslut för någon annan.

En annan fråga är belastningen. Efter en allvarlig hälseneskada och nya knäbesvär under slutspelet blir det viktigt hur Boston hanterar hans minuter.

Klubben behöver honom som bäst i april och maj, inte bara under grundseriens första månader.

Paul George och Tatum – så kan stjärnorna fungera tillsammans

Paul George är fortfarande en mycket skicklig basketspelare, även om hans bästa individuella år ligger bakom honom.

Han gjorde 17,3 poäng per match för Philadelphia under 2025/26 och träffade 39,2 procent av sina trepoängsförsök.

Det senare är särskilt intressant för Boston.

George kan fungera som mottagare av passningar när Tatum drar till sig extra uppmärksamhet. Han behöver inte dominera bollinnehavet för att vara effektiv, och han kan spela på flera olika positioner.

Boston får också en forward som kan skjuta efter passning, skapa egna avslut från halvdistans och avlasta Tatum som bollhanterare.

Det betyder inte att George kommer att ersätta Brown rakt av.

Brown och George – två olika spelartyper

Statistik 2025/26	Jaylen Brown / Paul George
Poäng per match	28,7 / 17,3
Returer per match	6,9 / 5,3
Assist per match	5,1 / 3,6
Trepoängsskytte	34,7 % / 39,2 %
Spelade matcher	71 / 37

Brown var mer produktiv, spelade betydligt fler matcher och hade en större roll som offensiv huvudspelare.

George var effektivare från trepoängslinjen, men hade en mindre offensiv belastning.

George kan mycket väl bli ett bra komplement till Tatum. Det är däremot svårare att se honom ensam ersätta den mängd poäng, attacker mot korgen och egna avslut som Boston förlorar med Brown.

Hans skadehistorik förstärker osäkerheten.

George spelade endast 37 matcher förra säsongen och har haft svårt att genomföra hela grundserier utan längre frånvaro.

För Celtics är det därför nästan lika viktigt att George kan spela regelbundet som att han håller en hög nivå när han väl är på planen.

Bostons stora offensiva problem kan bli ännu större

Boston hade ett av NBA:s bästa anfall under 2025/26. Ändå finns det en statistisk svaghet som kan bli särskilt problematisk efter Brown-affären.

Celtics har under flera säsonger varit extremt beroende av trepoängsskytte och samtidigt tagit en mycket låg andel avslut nära korgen.

Enligt NBA:s officiella säsongsanalys av Boston Celtics hade laget för tredje säsongen i följd ligans lägsta andel skott i området nära korgen.

Boston har också tillhört de lag som kommer till straffkastlinjen minst i förhållande till antalet skottförsök.

Det är ingen slump att Brown-förlusten väcker frågor.

Brown tog omkring hälften av sina skott i området nära korgen förra säsongen. Motsvarande andel för George var endast 27 procent.

Brown hade alltså ett helt annat spelmönster. Han kunde slå sin försvarare, ta sig in i tresekundersområdet och tvinga motståndarna att reagera.

George är skickligare som distansskytt, men han ger inte automatiskt Boston samma närvaro vid korgen.

Vad händer när trepoängarna inte sitter?

Problemet blev tydligt i slutspelet 2026.

Under de tre avslutande matcherna mot Philadelphia träffade Boston bara 28 procent av sina trepoängsförsök. Celtics förlorade samtliga tre och åkte ur slutspelet.

Det betyder inte att Bostons offensiva filosofi är fel. Laget har under flera år visat att trepoängsskyttet kan ligga till grund för ett av NBA:s mest effektiva anfall.

Problemet uppstår när motståndaren lyckas störa skyttarna och Boston inte hittar andra sätt att skapa enkla poäng.

Tatum måste då kunna attackera korgen, Pritchard och White behöver skapa rörelse genom sina genombrott och laget måste kunna få poäng från offensiva returer.

Mitchell Robinson kan bli en viktig del av lösningen.

Han är ingen spelare som skapar särskilt många egna avslut, men han kan ta offensiva returer, fånga bollen nära korgen och ge Celtics nya anfallsmöjligheter.

Om Boston lyckas kombinera sitt trepoängsspel med fler attacker mot korgen blir laget betydligt svårare att försvara.

Om anfallen däremot fortsätter att fastna i isoleringsspel och svåra distansskott kan Brown-förlusten bli tydligast just i slutspelet.

Mitchell Robinson kan förändra Celtics försvar

Mitchell Robinson kommer till Boston med en ganska tydlig uppgift.

Han ska ge laget större fysisk närvaro nära korgen, bättre returtagning och ett mer pålitligt försvar mot motståndare som attackerar från nära håll.

För New York Knicks hade han förra säsongen ett snitt på 5,7 poäng, 8,8 returer och 1,2 blockeringar på knappt 20 minuter per match.

Det är inte poängproduktionen som gör Robinson värdefull.

Han är en av de centrar som kan påverka matcherna genom att vinna positioner, störa avslut och skapa extra bollinnehav.

Tillsammans med Neemias Queta ger han Celtics två centrar som kan spela fysiskt och skydda korgen.

Det blir särskilt viktigt mot lag som Philadelphia, Detroit och Miami, där starka och atletiska spelare kan skapa stora problem i området runt korgen.

Två centrar ger också taktiska problem

Robinson och Queta är däremot inte spelare som motståndarna behöver respektera långt utanför tresekundersområdet.

När någon av dem spelar tillsammans med en begränsad skytt på kanten kan Boston få svårt att skapa tillräckligt mycket utrymme offensivt.

Mazzulla testade under försäsongen även möjligheten att använda Queta och Robinson tillsammans.

En sådan uppställning kan vara effektiv mot vissa stora motståndare, framför allt när returtagning och korgskydd prioriteras.

Men offensivt riskerar den att bli trång.

I viktiga slutspelsmatcher behöver Boston därför kunna växla mellan sina större uppställningar och mindre femmor där Tatum eller George spelar närmare centerpositionen.

Robinsons skadehistorik är också en faktor. Boston behöver hans fysiska närvaro, men det är inte säkert att han kan spela stora minuter i varje match under en hel säsong.

Derrick White och Payton Pritchard får större betydelse

Bland spelarna som redan finns i klubben är Derrick White och Payton Pritchard två av de viktigaste för att Boston ska lyckas utan Brown.

White gjorde 16,5 poäng och 5,4 assist per match förra säsongen. Han blev dessutom uttagen i NBA:s bästa försvarsfemma.

Hans förmåga att försvara guards, läsa spelet och bidra utan att dominera bollen är en stor tillgång.

Däremot behöver Boston gärna få tillbaka hans tidigare nivå i trepoängsskyttet. Förra säsongen träffade White 32,7 procent från distans, vilket var klart sämre än under de föregående åren.

Pritchard hade samtidigt 17,0 poäng och 5,2 assist per match och spelade 79 grundseriematcher.

Han är en av de spelare som tydligast kan få större offensivt ansvar.

Pritchard kan skapa egna skott, spela pick-and-roll och förändra matchtempot. Han är också användbar bredvid Tatum eftersom han kan både driva anfallet och spela utan bollen.

Men det finns en gräns för hur mycket Boston kan begära av sina guards.

White är som bäst när han kan kombinera försvar med smarta offensiva beslut. Pritchard kan göra många poäng, men hans storlek gör att motståndarna kan försöka utnyttja honom defensivt.

Det vore därför riskabelt om Boston behöver att någon av dem ska ersätta hela Browns offensiva produktion.

Deras styrka ligger snarare i att tillsammans med George dela upp ansvaret så att Tatum inte behöver skapa nästan allt själv.

Boston kan fortfarande ha ett av NBA:s bästa försvar

Trots förändringarna finns en tydlig anledning att tro på Celtics.

Laget har kvar en mycket stark defensiv grund.

White tillhör ligans främsta försvarande guards och Walsh har potential att ta fler svåra uppdrag mot motståndarnas bästa spelare.

Tatum är en stor och mångsidig forward som kan försvara flera positioner. George har under karriären visat samma förmåga, även om åldern kan begränsa hur mycket defensivt ansvar han klarar.

Robinson och Queta ger samtidigt laget storlek nära korgen.

Det finns därför förutsättningar för Boston att fortsätta tillhöra NBA:s allra bästa defensiva lag.

En tänkbar fördel jämfört med tidigare säsonger är att Mazzulla kan bygga större delar av rotationen kring försvarsspecialister och spelare som accepterar tydliga roller.

Men det finns också risker.

George är inte längre en spelare som självklart kan försvara de snabbaste forwards på högsta nivå i 35 minuter varje kväll. Robinson behöver hålla sig frisk och yngre spelare som Walsh och González måste fortsätta utvecklas.

Boston behöver dessutom kunna försvara utan att kompromissa för mycket med offensiven.

Det hjälper inte alltid att begränsa motståndaren till få poäng om Celtics själva får svårt att skapa bra skott.

Joe Mazzulla är en stor anledning att tro på Boston

Det är lätt att fokusera på spelarövergångarna, men en av Celtics största tillgångar finns vid sidlinjen.

Joe Mazzulla utsågs till NBA:s bästa tränare säsongen 2025/26.

Under hans ledning har Boston vunnit minst 50 matcher fyra säsonger i följd och etablerat sig bland ligans bästa lag i både offensiv och defensiv effektivitet.

Förra säsongens 56 segrar var särskilt imponerande eftersom Tatum missade större delen av grundserien.

Mazzulla lyckades hålla laget konkurrenskraftigt genom att ge andra spelare större ansvar och behålla en tydlig kollektiv identitet.

Nu ställs han inför en annan utmaning.

Han måste få Tatum och George att fungera tillsammans och samtidigt utnyttja Pritchard, White och lagets yngre spelare.

Det handlar inte bara om att fördela skottförsök.

Boston behöver skapa ett anfall som kan förändra sig beroende på motståndet. I vissa matcher bör George få fler möjligheter att spela med bollen. I andra kan Pritchard vara viktigare som offensiv motor.

Mazzulla måste också avgöra hur mycket han kan prioritera försvaret i startfemman utan att göra livet för svårt för Tatum offensivt.

Hans tidigare resultat talar för att Boston kommer att hitta fungerande lösningar under grundserien.

Den större utmaningen blir att anpassa spelet när ett slutspelsmotstånd får flera matcher på sig att identifiera och utnyttja Celtics svagheter.

Hur står sig Celtics mot konkurrenterna i Eastern Conference?

Boston går in i säsongen som ett topplag, men inte som den självklara favoriten att vinna konferensen.

I NBA:s årliga enkät bland klubbarnas general managers placerades Celtics bakom New York Knicks, Philadelphia 76ers och Cleveland Cavaliers i Eastern Conference.

Samtidigt rankades Boston som femte bästa lag i hela NBA i ligans inledande Power Ranking.

Det säger något om lagets position: Celtics har fortfarande stor respekt efter flera starka säsonger, men konkurrensen i öst har blivit hårdare.

New York Knicks – regerande mästare

New York vann NBA-mästerskapet 2026 och har en etablerad kärna kring Jalen Brunson, Karl-Anthony Towns, Mikal Bridges och OG Anunoby.

Knicks har redan visat att deras lagbygge fungerar hela vägen till en titel.

För Boston blir det en utmaning att hantera New Yorks offensiva bredd samtidigt som det egna anfallet måste producera tillräckligt mycket poäng.

Robinsons övergång gör även mötena mellan klubbarna extra intressanta.

Philadelphia 76ers – Browns nya lag

Philadelphia är ett av de lag som har förändrats mest inför säsongen.

Med Jaylen Brown och LeBron James som nyförvärv runt Joel Embiid, Tyrese Maxey och VJ Edgecombe har klubben samlat enorm individuell offensiv kapacitet.

För Boston innebär det att Brown inte bara har försvunnit. Han har också förstärkt en direkt konkurrent.

Det finns stora frågor om hur Philadelphias stjärnor ska dela på bollen och hur laget ska fungera defensivt.

Men om 76ers hittar rätt balans kan Boston få svårt att matcha deras individuella förmåga att skapa poäng.

Cleveland Cavaliers – ett mer samspelt stjärnpar

Cleveland nådde Eastern Conference-finalen 2026 och går nu in i en hel säsong med Donovan Mitchell och James Harden tillsammans.

Evan Mobley och Jarrett Allen ger dessutom laget storlek och defensiv kvalitet.

Cleveland har en tydlig fördel i sina två offensiva guards. Mitchell och Harden kan båda skapa avslut även när det ordinarie anfallsspelet inte fungerar.

Boston har andra styrkor, bland annat mångsidiga forwards och en stark defensiv struktur, men kan behöva en mycket effektiv Tatum för att vinna en lång slutspelsserie.

Detroit Pistons – ett fysiskt topplag

Detroit vann hela 60 matcher under grundserien 2025/26 och slutade etta i Eastern Conference.

Cade Cunningham leder ett lag med stark fysisk närvaro, storlek och flera unga spelare som fortfarande utvecklas.

För Boston blir returtagningen och försvaret nära korgen särskilt viktiga mot Detroit.

Pistons vann också tre av lagens fyra möten under förra grundserien.

Det gör säsongspremiären borta mot Detroit den 20 oktober till ett tidigt test av hur Celtics nya lagbygge fungerar. Mer om premiäromgången finns i vår guide till NBA-premiären den 20 oktober.

Miami Heat – större och starkare

Miami har värvat Giannis Antetokounmpo och byggt en ny kärna runt honom och Bam Adebayo.

Det ger Heat en mycket stark kombination av storlek, atletisk förmåga och offensivt tryck mot korgen.

Robinson och Queta kan bli viktiga när Boston möter Miami, men Celtics måste också hitta sätt att göra poäng mot ett försvar med två mycket skickliga stora spelare.

För en bredare jämförelse mellan topplagen finns vår analys av favoriterna till NBA-titeln 2027.

Vad krävs för att Boston Celtics ska nå NBA-finalen?

Boston har inte tappat så mycket kvalitet att laget kan räknas bort från mästarkampen.

Det finns fortfarande en verklig superstjärna i Tatum, ett etablerat lagspel, en meriterad tränare och flera rollspelare som skulle kunna bidra i nästan vilket topplag som helst.

Men för att Boston ska ta sig tillbaka till NBA-finalen behöver några saker fungera betydligt bättre än de gjorde under förra slutspelet.

Tatum måste tillbaka till sin högsta nivå

Boston behöver inte bara en frisk Tatum. Laget behöver en spelare som kan dominera viktiga slutspelsmatcher offensivt.

Hans förmåga att skapa poäng under press och samtidigt involvera lagkamraterna kommer att avgöra hur långt Celtics kan gå.

Efter den långa skadefrånvaron är hans fysiska status en av hela säsongens viktigaste frågor.

Paul George måste hålla sig frisk

George behöver inte göra 25 poäng varje kväll för att vara värdefull.

Men Boston måste kunna räkna med honom som en regelbunden offensiv bidragsgivare och ett trovärdigt andra alternativ bakom Tatum.

Om han återigen missar stora delar av säsongen blir kraven på Pritchard och White betydligt större.

Celtics behöver fler enkla poäng

Boston kan inte förlita sig på att trepoängsskyttet alltid fungerar.

Robinsons offensiva returer, Tatums attacker mot korgen och bättre rörelse utan boll behöver bli tydliga delar av spelet.

Det är särskilt viktigt i slutspelet, där försvaren är bättre förberedda och de öppna avsluten ofta blir färre.

De yngre spelarna behöver ta nästa steg

Walsh och González kan få betydligt större betydelse än många väntar sig.

Om någon av dem utvecklas till en pålitlig skytt samtidigt som den defensiva nivån bibehålls får Mazzulla mycket större möjligheter att bygga välbalanserade uppställningar.

Boston har flera skickliga veteraner, men de unga spelarnas utveckling kan avgöra hur flexibel rotationen blir.

Prognos: Hur bra blir Boston Celtics 2026/27?

Boston har fortfarande förutsättningar att vinna omkring 50 matcher och slåss om en plats bland de fyra främsta i Eastern Conference.

Det är en rimlig grundprognos med tanke på förra säsongens 56 segrar, Tatums återkomst och kontinuiteten i lagets försvar och tränarstab.

Men Celtics är inte längre ett självklart förstaval bland mästarkandidaterna.

New York har redan visat att laget kan vinna titeln. Philadelphia har fått en mycket hög offensiv potential genom sina värvningar. Cleveland och Detroit har starka lagbyggen som kan sätta Boston under hård press.

Bostons fördel är att laget vet hur man vinner många matcher tillsammans. Mazzulla har ett etablerat system och tillräckligt många skickliga försvarare för att Celtics ska kunna konkurrera även under kvällar när skyttet inte fungerar perfekt.

Det största frågetecknet finns ändå offensivt.

Brown kunde på egen hand skapa poäng när motståndarna stängde Bostons vanliga alternativ. George kan bidra med bättre distansskytte och mycket rutin, men det är inte samma typ av offensiv produktion.

Om Tatum återvänder till sin högsta nivå, George håller sig frisk och Celtics får större variation i anfallsspelet finns kapacitet för en ny konferensfinal och i bästa fall ännu mer.

Om Boston däremot blir lika beroende av trepoängsskyttet som tidigare, samtidigt som laget förlorat sin näst främsta offensiva skapare, finns risken att ännu en stark grundserie slutar med ett tidigt slutspelsuttåg.