Regeringens nya beredskapslag har nu lämnats till riksdagen. Om den antas ska kommuner och regioner från den 1 januari 2027 få tydligare krav på att kunna hålla samhällsviktig verksamhet igång vid både allvarliga kriser och krig. Men allt som nämns i regeringens planer blir inte lagkrav. Bland annat är målet om två veckors uthållighet just ett mål, inte en lagstadgad miniminivå.
Den nya lagen ska ersätta dagens regler från 2006 och höjer ambitionsnivån för den lokala och regionala beredskapen.
För invånarna kan förändringen bland annat märkas genom bättre reservlösningar, tydligare planering för vatten, vård och omsorg samt särskilda platser där människor kan få hjälp och information om vanliga kommunikationsvägar slutar fungera.
Det här kräver den nya beredskapslagen
Grundprincipen är att kommuner och regioner ska ha en robust och likvärdig förmåga att upprätthålla samhällsviktig verksamhet vid fredstida kriser och höjd beredskap.
Exakt hur beredskapen ska se ut kommer däremot inte att vara identisk över hela Sverige. Kraven ska anpassas efter lokala förhållanden, hur viktig kommunen eller regionen är för totalförsvaret och vilka konsekvenser ett väpnat angrepp kan få i området.
Bland de viktigaste skyldigheterna finns:
| Krav | Vad det innebär |
|---|---|
| Löpande beredskapsarbete | Beredskap ska vara ett kontinuerligt och systematiskt arbete |
| Risk- och sårbarhetsanalys | Risker som kan slå ut samhällsviktig verksamhet ska analyseras |
| Beredskapsplanering | Övergripande mål och inriktning ska beslutas varje mandatperiod |
| Personal och materiel | Behov av personal, utrustning och andra resurser ska planeras |
| Krigsorganisation | Kommuner och regioner ska ha en planerad och bemannad organisation för krig |
| Utbildning och övning | Anställda och förtroendevalda ska förberedas för sina uppgifter |
| Information | Viktig information ska kunna nå invånarna även under svåra störningar |
| Samlingsplatser | Kommunerna ska ha en eller flera förberedda platser för invånarna |
Samhällsviktig verksamhet kan bland annat vara dricksvatten, äldreomsorg, socialtjänst, räddningstjänst och andra kommunala funktioner. För regionerna är sjukvården en central del.
Hur vården kan behöva förändras vid ett allvarligt krigsläge har vi tidigare gått igenom i vår artikel om svensk sjukvård i krig.
Två veckors beredskap blir inte ett lagkrav
En av de viktigaste skillnaderna i förslaget är den mellan vad lagen faktiskt kräver och vad regeringen vill att kommunerna ska klara på längre sikt.
Regeringens målsättning är att kommuner och regioner ska kunna hålla verksamheter som är avgörande för människors liv och hälsa igång under minst två veckor, huvudsakligen med resurser som redan finns tillgängliga.
Men två veckor skrivs inte in som ett bindande lagkrav.
Det innebär att en kommun inte automatiskt bryter mot lagen bara för att den inte kan klara exakt 14 dagar på egen hand. Lagen ställer i stället krav på den grundläggande förmågan, planeringen och de praktiska förberedelser som krävs för att viktiga verksamheter ska kunna fortsätta fungera.
Regeringen har samtidigt ett mer konkret mål för de kommande fem åren. Måltidsverksamheten ska kunna fungera i minst två veckor i bland annat förskolor, skolor, särskilda boenden och vårdinrättningar med inneliggande patienter.
Även det är en målsättning och inte en exakt lagstadgad tidsgräns.
Det ska också skiljas från Sveriges bredare totalförsvarsplanering, där samhället ska kunna hantera konsekvenserna av ett krig under minst tre månader.
Reservkraft och lager kan behövas men regleras inte i detalj
För att klara kriser kan kommuner och regioner behöva bygga upp reservlösningar för bland annat el, vatten och värme.
Regeringen pekar också på sådant som drivmedel, livsmedel, reservdelar och reparationsutrustning.
Det betyder däremot inte att den nya lagen exempelvis säger att varje kommun måste ha en bestämd mängd diesel, mat eller reservkraft.
Vilka resurser som krävs beror på verksamheten och de lokala riskerna.
En kommun kan därför behöva helt andra lösningar än en annan. En större stad med stora vård- och omsorgsverksamheter har andra behov än en liten kommun, samtidigt som ett strategiskt viktigt område kan behöva högre beredskap än folkmängden i sig motiverar.
För privatpersoner gäller samtidigt den egna hemberedskapen. Där är utgångspunkten en annan än kommunernas tvåveckorsmål. I vår guide om Beredskapsveckan 2026 går vi igenom vad ett hushåll bör kunna klara på egen hand.
Kommunen ska kunna informera även utan internet
Ett långvarigt strömavbrott, en cyberattack eller störningar i mobilnäten kan snabbt slå ut de kanaler som kommuner normalt använder för information.
Den nya lagen innebär därför att kommuner och regioner måste ha beredskap att nå invånarna även när de vanliga systemen inte fungerar.
Det kan handla om information på fysiska platser, muntlig information eller tryckt material.
Själva lagen slår inte fast att en viss teknik måste användas. Kravet handlar i stället om att viktig information om exempelvis liv, hälsa, egendom och miljö faktiskt ska kunna nå fram.
Hur snabbt digitala problem kan påverka kommunal verksamhet blev tydligt när Svedala kommun utsattes för en IT-attack och flera digitala system behövde stängas.
Alla kommuner ska ha särskilda samlingsplatser
En konkret förändring är att varje kommun ska ha tillgång till en eller flera särskilda samlingsplatser.
Dit ska människor kunna ta sig under en allvarlig kris eller höjd beredskap för att bland annat få information och basal hjälp.
Många kommuner har redan liknande lösningar under namn som trygghetspunkt, krispunkt eller värmestuga.
En sådan plats skulle exempelvis kunna finnas i ett bibliotek, en idrottshall eller annan byggnad som lämpar sig för ändamålet.
Det ursprungliga utredningsförslaget gick längre och ville slå fast att platserna skulle kunna erbjuda bland annat vatten, el, värme, hygienmöjligheter och första hjälpen.
Den detaljregleringen finns inte i den föreslagna lagen.
Det betyder att kravet på själva samlingsplatsen blir bindande, medan exakt vilken utrustning och service som ska finnas där kan regleras mer detaljerat senare.
Krigsorganisationen blir ett tydligare krav
Efter Lagrådets granskning har regeringen gjort några juridiska preciseringar, men lagförslaget har inte förändrats i grunden jämfört med det som presenterades under sommaren.
En tydlig förändring gäller krigsorganisationen.
Kommuner och regioner ska enligt den slutliga propositionen ha en planerad och bemannad krigsorganisation. Det gör skyldigheten tydligare än i den tidigare formuleringen, där krigsorganisationen främst beskrevs som en del av planeringen.
Det handlar exempelvis om att redan i förväg veta vilka verksamheter som ska prioriteras och vilka personer som ska ha centrala roller om Sverige går upp i höjd beredskap.
Staten skjuter till miljarder
Den högre beredskapen kommer att kosta stora belopp.
Under 2026 fördelas bland annat 400 miljoner kronor till kommunerna för materiel inom försörjningsberedskap. Ytterligare 490 miljoner kronor går till kommuner som bedömts vara särskilt viktiga för totalförsvaret.
För själva reformen och den höjda ambitionsnivån är de statliga tillskotten beräknade till:
- 1,219 miljarder kronor 2027
- 1,305 miljarder kronor 2028
- 910 miljoner kronor per år från 2029
Därutöver har 750 miljoner kronor per år avsatts för 2027 och 2028 för investeringar i måltidsberedskap.
Kommuner, regioner och Sveriges Kommuner och Regioner har samtidigt varnat för att kostnaderna kan bli högre än vad staten räknat med.
Bland annat behöver lager fyllas på och roteras, utrustning underhållas och samlingsplatser förberedas.
Lagen börjar gälla 2027 men tillsynen dröjer
Om riksdagen antar propositionen ska huvuddelen av den nya lagen börja gälla den 1 januari 2027.
Tillsynen ska däremot inte starta förrän den 1 januari 2029.
Den tvååriga skillnaden ska ge kommuner och regioner tid att bygga upp sin organisation och de praktiska förberedelser som lagen kräver.
När tillsynen väl börjar ska ansvarig myndighet kunna begära in handlingar och kräva att betydande brister åtgärdas.
Vilken myndighet som slutligen får tillsynsansvaret är ännu inte fastslaget direkt i lagen.
Nu väntar riksdagens behandling
Propositionen lämnades till riksdagen den 6 oktober 2026 och ska nu behandlas av försvarsutskottet innan riksdagen fattar beslut.
Den fortsatta behandlingen och den fullständiga lagtexten finns hos Sveriges riksdag.
Den stora förändringen är inte att varje svensk kommun får en identisk lista med saker som måste finnas i ett lager.
I stället skärps kravet på att kommuner och regioner på riktigt ska kunna fortsätta med de verksamheter som samhället inte klarar sig utan.
Och just därför är skillnaden viktig: två veckors egen uthållighet är regeringens mål. Att ha fungerande beredskap, planering, krigsorganisation, information och samlingsplatser blir däremot en del av själva lagen om riksdagen säger ja.