Belgiens premiärminister Bart De Wever har lämnat in regeringens avskedsansökan till kung Philippe efter att nattens budgetförhandlingar brutit samman. Landets fem regeringspartier har inte lyckats enas om besparingar och skatteförändringar på omkring tio miljarder euro. Kungen har ännu inte accepterat avskedsansökan, men regeringskrisen kommer samtidigt som Belgiens statsskuld fortsätter att växa och pressen på landets ekonomi ökar.
Belgiens premiärminister har erbjudit sin avgång
Måndagen den 2 november 2026 anlände Belgiens premiärminister Bart De Wever till det kungliga slottet i Bryssel efter ännu ett misslyckat försök att rädda regeringens budgetförhandlingar.
Enligt uppgifter från belgiska medier och den internationella nyhetsbyrån Anadolu har De Wever lämnat in regeringens avskedsansökan. Kung Philippe har dock inte accepterat den och väntas under tisdagen föra samtal med företrädare för regeringspartierna.
Det betyder att Belgien befinner sig i en allvarlig regeringskris, men att regeringen ännu inte formellt har avgått.
De Wever leder en koalition bestående av fem partier med olika ekonomiska och politiska prioriteringar. Regeringen har under en längre tid försökt enas om ett omfattande budgetpaket för att få kontroll över landets växande underskott.
Trots upprepade förhandlingsförsök har partierna inte lyckats komma överens.
Premiärministerns möte med kungen innebär nu att regeringskrisen har flyttats från förhandlingsbordet till landets högsta konstitutionella nivå.
Nattens förhandlingar slutade utan resultat
Det senaste försöket att lösa budgetkonflikten inleddes under söndagen den 1 november.
De Wever träffade först regeringens vice premiärministrar i separata samtal. Under söndagskvällen samlades sedan regeringens innersta krets för att diskutera ett reviderat budgetförslag.
Förhandlingarna fortsatte in på natten, men omkring klockan ett stod det klart att partierna fortfarande inte kunde enas.
Premiärministern lämnade regeringskansliet vid halv tretiden på natten. Några timmar senare, omkring klockan 09.30 på måndagsförmiddagen, anlände han till kungliga slottet.
Regeringen försöker få fram budgetförstärkningar på sammanlagt omkring tio miljarder euro fram till 2029. Det handlar alltså om åtgärder som ska förbättra statsfinanserna under flera år, inte om att hela beloppet måste sparas under ett enskilt budgetår.
Problemet är att partierna har olika uppfattningar om hur pengarna ska tas fram.
Vissa vill framför allt minska statens utgifter. Andra anser att en större del av budgetförstärkningen måste komma från nya skatter och ökade intäkter.
När partierna inte ens kunde enas om premiärministerns reviderade förslag blev regeringens fortsättning osäker.
Fem regeringspartier med olika krav
Belgiens regeringskoalition består av fem partier från landets nederländskspråkiga och franskspråkiga politiska grupperingar.
Den kallas ofta Arizona-koalitionen och rymmer såväl nationalistiska och liberala som kristdemokratiska och socialdemokratiska partier.
| Regeringsparti | Position i budgetkonflikten |
|---|---|
| N-VA | Premiärminister De Wevers parti vill prioritera utgiftsminskningar och strukturella reformer. |
| MR | De franskspråkiga liberalerna motsätter sig omfattande skattehöjningar. |
| Vooruit | De flamländska socialdemokraterna vill att höga inkomster och förmögenheter bidrar mer. |
| Les Engagés | Mittenpartiet vill se en mer balanserad fördelning mellan skatteintäkter och besparingar. |
| CD&V | De flamländska kristdemokraterna efterfrågar en bredare fördelning av budgetåtgärderna. |
En särskilt svår fråga gäller hur mycket av budgetförstärkningen som ska komma från skattehöjningar.
MR:s vice premiärminister David Clarinval har hävdat att skatteförslag på över tre miljarder euro fanns med i diskussionerna. Andra regeringsföreträdare har ifrågasatt den beskrivningen.
Även planerade besparingar inom bland annat vård och offentlig verksamhet har bidragit till motsättningarna.
Konflikten handlar därför inte enbart om budgetens slutliga storlek. Partierna är oeniga om vilka grupper i samhället som ska bära den ekonomiska bördan.
Det är en betydligt svårare fråga att lösa än att bara fastställa ett gemensamt sparmål.
Belgiens statsskuld fortsätter att växa
Regeringskrisen kommer vid en känslig tidpunkt för Belgiens ekonomi.
Landet har under flera år haft stora offentliga underskott, samtidigt som statsskulden ligger på en av de högsta nivåerna inom EU.
Belgiens centralbank räknade i sin prognos från juni 2026 med att den offentliga skulden skulle nå 111,3 procent av BNP under året.
Samtidigt väntades budgetunderskottet uppgå till 5,3 procent av BNP.
Så ser Belgiens ekonomiska problem ut
| Ekonomisk indikator | Prognos |
|---|---|
| Offentlig skuld 2026 | 111,3 procent av BNP |
| Budgetunderskott 2026 | 5,3 procent av BNP |
| Offentlig skuld 2028 | Närmare 115 procent av BNP |
| EU:s krav | Det alltför stora underskottet ska korrigeras senast 2029 |
Siffrorna visar hur svårt läget är.
Ett budgetunderskott på 5,3 procent av BNP innebär att den offentliga sektorn spenderar betydligt mer än den får in. Skillnaden måste finansieras, huvudsakligen genom upplåning.
Samtidigt innebär en skuld som överstiger landets årliga ekonomiska produktion att räntekostnaderna kan bli omfattande.
Belgien påverkas också av flera långsiktiga kostnadsökningar.
En åldrande befolkning driver upp utgifterna för pensioner och välfärd. Försvarsutgifterna ökar samtidigt som den ekonomiska tillväxten är förhållandevis svag.
Det gör att regeringen behöver förbättra statsfinanserna utan att försvaga ekonomin ytterligare.
Problemen beskrivs också i EU-kommissionens ekonomiska prognos för Belgien.
EU kräver att Belgien får kontroll över underskottet
Belgiens budgetproblem är inte enbart en nationell fråga.
EU har regler som ska begränsa medlemsländernas offentliga underskott och skuldsättning.
Som huvudregel får ett lands offentliga budgetunderskott inte överstiga tre procent av BNP. Den offentliga skulden ska normalt inte vara högre än 60 procent av BNP, eller åtminstone minska i tillräcklig takt mot den nivån.
Belgien ligger långt över båda referensvärdena.
Landet omfattas därför av EU:s förfarande för alltför stora underskott, vilket innebär att det finns en särskild plan för hur statsfinanserna ska förbättras.
Enligt EU:s reviderade rekommendation ska Belgien ha korrigerat sitt alltför stora underskott senast 2029.
Det är mot denna bakgrund som regeringens budgetförhandlingar har blivit så viktiga.
Utan politisk enighet blir det svårt att genomföra de åtgärder som krävs för att minska underskottet.
EU-reglerna innebär däremot inte att Belgien automatiskt drabbas av sanktioner så snart en förhandling misslyckas. Bedömningen görs utifrån landets ekonomiska utveckling och hur det följer sina åtaganden.
En regeringskris kan göra statens lån dyrare
En ytterligare risk är hur finansmarknaden reagerar på den politiska osäkerheten.
Belgien behöver regelbundet låna pengar genom att sälja statsobligationer. Investerare bedömer då bland annat landets ekonomiska utveckling, skuldnivå och möjligheter att genomföra en trovärdig budgetpolitik.
Om osäkerheten ökar kan investerare kräva högre ränta för att låna ut pengar.
Det skulle göra Belgiens finansiering dyrare.
Effekten är inte omedelbar på hela statsskulden eftersom många befintliga lån har räntor som redan är fastställda. Däremot kan nya lån och lån som behöver refinansieras få högre kostnader.
När skulden redan är stor kan även relativt begränsade ränteökningar få betydelse över tid.
De Wever har själv varnat för en utveckling där högre räntekostnader tvingar staten att låna ännu mer pengar.
Det är en risk som även berör andra högt skuldsatta europeiska ekonomier. Frankrike är ett exempel där stora underskott och högre upplåningskostnader blivit en central politisk fråga, något vi tidigare beskrivit i artikeln om Frankrikes ekonomi, budgetunderskott och räntor.
Att Belgien har stora skuldproblem betyder däremot inte att landet står inför en omedelbar statsbankrutt.
Det är framför allt kombinationen av långvariga underskott, ökande räntekostnader och svårigheter att fatta budgetbeslut som skapar oro.
Vad händer om Belgiens regering faller?
Att De Wever har lämnat in regeringens avskedsansökan innebär inte automatiskt att Belgien får en ny regering eller att ett nyval utlyses.
Kung Philippe har en central formell roll vid regeringsbildningar och regeringsavgångar.
Eftersom kungen ännu inte accepterat avskedsansökan finns fortfarande möjlighet att försöka rädda den nuvarande regeringen.
Regeringspartierna kan få en ny chans
Ett möjligt nästa steg är att kungen uppmanar De Wever och partiledarna att fortsätta förhandlingarna.
Om de lyckas hitta en kompromiss om budgeten kan regeringen fortsätta.
Det skulle inte vara första gången Belgien tar sig ur en utdragen budgetkonflikt.
Under hösten 2025 hamnade regeringen också i ett svårt läge. De Wever fick då mer tid och koalitionen lyckades till slut enas om en budgetuppgörelse den 24 november.
Den erfarenheten visar att även mycket svåra belgiska regeringsförhandlingar kan få en lösning utan nyval.
En annan regering kan undersökas
Om den nuvarande koalitionen inte går att rädda kan andra regeringsalternativ bli aktuella.
Belgiens politiska system är komplicerat, inte minst eftersom de politiska partierna till stor del är uppdelade mellan landets språkgemenskaper.
En fungerande regering behöver kunna samla stöd i det federala parlamentet.
Att förändra koalitionen kan därför kräva omfattande förhandlingar mellan flera partier.
Nyval är inte automatiskt
Om ingen fungerande regeringslösning kan bildas kan ett nyval bli aktuellt.
Men en premiärministers avskedsansökan innebär inte i sig att parlamentet upplöses.
Belgien har dessutom erfarenhet av långa regeringsbildningar. Landet kan fungera under längre perioder med en avgående regering som sköter löpande ärenden.
Vad händer med Belgiens budget om regeringen avgår?
Ett regeringssammanbrott betyder inte att staten omedelbart får slut på pengar.
Belgien har ett system med så kallade provisoriska tolftedelar.
Det innebär att staten under vissa förutsättningar kan fortsätta finansiera verksamheten med tillfälliga budgetanslag, normalt motsvarande en tolftedel av föregående års budget per månad.
Systemet gör att löner, pensioner och annan löpande offentlig verksamhet kan fortsätta även om en fullständig ny budget inte har antagits.
Däremot kan nya satsningar och större förändringar bli svårare att genomföra.
Och framför allt löser tillfälliga budgetanslag inte det underliggande problemet med stora underskott och en växande statsskuld.
Den politiska krisen riskerar därmed att fördröja de reformer och budgetbeslut som Belgien behöver för att få kontroll över sina offentliga finanser.
Kungens besked blir avgörande för nästa steg
Det närmaste dygnet blir viktigt för hur Belgiens regeringskris utvecklas.
Kung Philippe väntas under tisdagen den 3 november samtala med företrädare för de fem regeringspartierna.
En avgörande fråga är om det fortfarande finns förutsättningar för en gemensam budgetuppgörelse.
Om partierna kan närma sig varandra finns möjligheten att De Wever fortsätter som premiärminister.
Om motsättningarna består måste andra politiska lösningar undersökas.
Tills vidare är det fastställt att premiärministern har erbjudit regeringens avgång efter de misslyckade budgetförhandlingarna. Något slutligt beslut om att entlediga regeringen har ännu inte meddelats.