Frölunda rankas som Sveriges bästa hockeygymnasium när spelarutvecklingen under ungefär det senaste decenniet står i centrum. Djurgården, Skellefteå, Leksand och HV71 följer närmast. Men för den som själv ska välja hockeygymnasium är topplistan bara en del av svaret – den bästa miljön för en spelare behöver inte vara den som producerat flest framtida stjärnor.

En ny ranking från HockeyNews placerar Frölunda överst bland svenska hockeygymnasium när resultatet av spelarutvecklingen under omkring tio år bedöms.

Bakom Frölunda följer flera av svensk hockeys mest etablerade utvecklingsmiljöer.

Placering	Hockeygymnasium
1	Frölunda HC
2	Djurgårdens IF
3	Skellefteå AIK
4	Leksands IF
5	HV71

Rankingen är intressant framför allt eftersom den försöker bedöma vad som händer efter att spelarna kommit in i miljön. Det handlar alltså inte bara om vilka klubbar som har de mest välkända juniorlagen eller lockar de största talangerna vid 15–16 års ålder.

Samtidigt krävs en viktig reservation: det finns ingen officiell svensk tabell som objektivt avgör vilket hockeygymnasium som är bäst. Rankingens resultat bygger på en redaktionell sammanvägning och ska läsas som just det.

Därför rankas Frölunda som nummer ett

Frölundas starkaste argument är inte en enskild exceptionell årskull utan den långa raden spelare som gått vidare från klubbens ungdoms- och juniorverksamhet.

Bland de spelare som lyfts fram finns bland andra Rasmus Dahlin, Lucas Raymond, Simon Edvinsson, Elmer Söderblom, Samuel Fagemo, Theodor Niederbach, Otto Stenberg, David Edstrom och Ivar Stenberg.

Det är en blandning av spelare som nått NHL, etablerat sig på seniornivå eller fortfarande befinner sig tidigt i sin elitkarriär.

Frölundas egna siffror illustrerar också omfattningen. Under perioden från 2013/14 till 2024/25 fick sammanlagt 80 spelare från akademiverksamheten chansen uppåt. Det motsvarar i genomsnitt 6,7 spelare per säsong.

Det betyder inte att Frölunda producerar nästan sju nya etablerade SHL-spelare varje år. Att få möjligheten på seniornivå och att slå sig fast permanent är två olika saker. Men siffran visar att vägen från akademin vidare uppåt faktiskt används regelbundet.

Frölunda har dessutom en tydlig regional profil. Klubben har som ambition att omkring 90 procent av akademiintaget ska komma från den egna närregionen. Inför säsongen 2025/26 var 15 av 16 nya akademispelare fostrade i regionen.

Det är relevant när man bedömer utvecklingsarbete. En klubb som huvudsakligen arbetar vidare med lokala spelare gör något delvis annat än en verksamhet som först i gymnasieåldern samlar ihop landets redan högst rankade talanger.

Skellefteå har samtidigt rankats som bäst totalt

Det finns en detalj som gör den nya rankingen betydligt mer intressant.

Bara drygt en vecka tidigare publicerade HockeyNews en bredare ranking av Sveriges hockeygymnasium. Där bedömdes inte bara historiskt spelarutfall utan även bland annat ledare, skolmiljö, spelarutveckling och vägen vidare till seniorhockey.

Då var resultatet ett annat.

Skellefteå rankades etta, Frölunda tvåa och Djurgården trea.

Det innebär inte att någon av listorna behöver vara fel. De försöker svara på olika frågor.

Frölunda kan ha det starkaste dokumenterade spelarutfallet över en längre period samtidigt som Skellefteås nuvarande totala utbildningsmiljö bedöms som starkast.

För en familj som googlar efter Sveriges bästa hockeygymnasium är just den skillnaden viktigare än själva förstaplatsen.

Vad mäter egentligen en ranking av hockeygymnasium?

Att jämföra hockeygymnasium är betydligt svårare än att exempelvis jämföra resultat i en serie.

Det finns ingen gemensam poängmodell där varje skola samlar mätbara poäng efter samma kriterier.

I HockeyNews ranking framgår vilka typer av resultat som ligger bakom bedömningen, men det redovisas ingen fullständig matematisk modell med exakta vikter.

Det skapar flera svåra frågor.

Hur bra var spelaren redan när han kom?

Ett av Sveriges främsta hockeygymnasium kommer naturligt att locka några av landets främsta 15- och 16-åringar.

Om en framtida NHL-spelare redan tillhörde sin årskulls allra största talanger före gymnasiet kan hela utvecklingen inte automatiskt tillskrivas den nya klubben.

Samtidigt är förmågan att hjälpa en topptalang att fortsätta utvecklas också en kompetens.

Båda perspektiven måste få plats.

Hur många spelare togs in från början?

Antalet spelare som når SHL eller NHL säger mer om man också vet hur många som började i verksamheten.

Om två hockeygymnasium producerar tio elitspelare vardera men det ena har haft dubbelt så många elever är träffbilden inte densamma.

En verkligt statistisk jämförelse skulle därför behöva väga in både slutresultat och storleken på varje årskull.

Vad räknas som att ha lyckats?

En spelare som får göra några byten i SHL har nått en mycket hög nivå.

Men det är ändå något helt annat än att bli ordinarie SHL-spelare, landslagsspelare eller etablerad i NHL.

Därför påverkas alla sådana rankningar kraftigt av hur man värderar olika slutresultat.

Moderklubb och hockeygymnasium är inte samma sak

Det är också lätt att ge hockeygymnasiet hela äran för en spelares utveckling.

Så enkelt fungerar det sällan.

Rasmus Dahlin kom exempelvis till Frölundas juniorverksamhet från HC Lidköping. Simon Edvinsson hade HK Kings som moderklubb och spelade även i andra miljöer innan han kom till Frölunda Academy. Lucas Raymond hade däremot funnits betydligt längre i Frölundas system redan före gymnasieåldern.

Alla tre kan kopplas till Frölundas starka spelarutveckling, men deras vägar dit ser olika ut.

Samma problem finns när man försöker avgöra vilka svenska föreningar som producerat flest NHL-spelare. I vår genomgång av Sveriges bästa NHL-fabriker skiljer vi därför mellan bland annat utvecklingsmiljö och vilken klubb spelaren representerade vid olika tidpunkter.

För den som bedömer ett hockeygymnasium är slutsatsen densamma: titta på vad miljön faktiskt gör med spelarna, inte bara på vilka namn som någon gång burit klubbens tröja.

Så väljer du hockeygymnasium

För en 15-åring är frågan därför inte bara vilket hockeygymnasium som toppar en ranking.

En bättre fråga är:

Vilken miljö ger just mig bäst möjlighet att utvecklas under de kommande tre åren?

Det finns flera saker som är värda att undersöka.

Möjligheten att faktiskt spela

Ett prestigefyllt klubbnamn är inte mycket värt om spelaren hamnar långt ner i hierarkin och får begränsat med matchtid.

Fråga hur klubben ser på spelarens roll, vilka lag som finns tillgängliga och hur rörelser mellan olika juniornivåer fungerar.

Tränarnas plan för spelaren

Det bör finnas ett konkret svar på vad spelaren behöver utveckla.

Skridskoåkning, fysik, puckspel, beslutsfattande och individuell taktik kan kräva helt olika insatser.

Ett bra utvecklingsprogram ska handla om mer än att träna mycket.

Vägen vidare till seniorhockey

Frölundas höga placering visar varför detta är viktigt.

Finns en verklig väg från juniorlaget vidare? Får unga spelare träna med seniorerna? Kan spelaren lånas ut eller flyttas mellan miljöer om det är bäst för utvecklingen?

Den starkaste juniorverksamheten är inte automatiskt den med enklast väg till seniorlaget.

Skolan måste också fungera

NIU, nationellt godkänd idrottsutbildning, är byggd kring tanken på en dubbel karriär.

Spelaren ska både kunna utvecklas inom ishockeyn och slutföra sin gymnasieutbildning.

Vilka gymnasieprogram som erbjuds, schemaläggning, studiestöd, restider och möjligheten att kombinera skolarbete med hockey är därför minst lika konkreta frågor som vilket juniorlag som vinner flest matcher.

Vardagen betyder mer än klubbmärket

Skillnaderna mellan miljöerna kan vara stora.

Leksand beskriver exempelvis en vardag med tre hockeygymnasiepass på dagtid och en omfattande klubbverksamhet där spelaren kan ha totalt omkring 12–14 tränings- och matchtillfällen under en vecka.

Djurgårdens upplägg innehåller bland annat tre individuellt inriktade morgonpass och därefter klubbens ordinarie verksamhet.

Boende, avstånd mellan skola och rink, mat, sömn och återhämtning blir snabbt avgörande när träningsmängden ökar.

Ansökan till hockeygymnasium 2027 är öppen

För spelare som just nu står inför valet är rankingen dessutom högaktuell.

Ansökan till NIU öppnade den 6 september 2026 och stänger 1 december 2026.

En sökande kan välja högst fyra NIU-alternativ. Ordningen mellan alternativen påverkar inte den idrottsliga bedömningen, eftersom varje hockeygymnasium gör sin egen antagning.

I bedömningen kan bland annat spelarens nuvarande lag, teknik, skridskoåkning, spelförståelse, träningsbakgrund och ambition vägas in.

Ett erbjudande om en idrottslig NIU-plats innebär samtidigt inte automatiskt att eleven är antagen till själva gymnasieprogrammet.

Vanlig gymnasiebehörighet och skolans antagningsregler gäller fortfarande.

Vilket är Sveriges bästa hockeygymnasium?

Om frågan gäller vilken miljö som haft det starkaste spelarutfallet under ungefär det senaste decenniet, är svaret i den nya rankingen Frölunda.

Djurgården, Skellefteå, Leksand och HV71 följer närmast.

Men om frågan är vilket hockeygymnasium en ung spelare bör välja går det inte att ge samma generella svar.

Skellefteå har samtidigt rankats högst i en bredare bedömning av dagens totala NIU-miljö. Andra klubbar kan erbjuda bättre matchmöjligheter, ett gymnasieprogram som passar bättre eller en tydligare individuell väg framåt för en viss spelare.

Det är därför klokare att använda topplistor som ett första urval än som ett facit.

Frölundas meritlista är svår att bortse från. För en 15-åring är ändå den viktigaste frågan inte vilken klubb som utvecklade flest NHL-spelare under det senaste decenniet – utan vilken miljö som ger bäst möjlighet att bli en bättre hockeyspelare och samtidigt få tre gymnasieår som fungerar.