Candace Parker, Amar’e Stoudemire, Elena Delle Donne, Mike D’Antoni och Doc Rivers finns bland namnen i Basketball Hall of Fame 2026. Totalt har åtta personer och USA:s historiska OS-lag från 1996 valts in efter helgens ceremoni i Springfield.

Årets klass i Naismith Memorial Basketball Hall of Fame hyllades under lördagen den 15 augusti i Springfield i Massachusetts.

Det är en klass fylld med namn som präglat både NBA och WNBA under de senaste decennierna. Bland de största finns Candace Parker, Amar’e Stoudemire och Elena Delle Donne, medan Mike D’Antoni och Doc Rivers går in efter långa och inflytelserika tränarkarriärer.

Men Basketball Hall of Fame är inte en ren NBA Hall of Fame. Här uppmärksammas hela basketsporten, vilket också syns i en klass som innehåller en collegecoach, en legendarisk NBA-domare och det amerikanska damlandslag som vann OS 1996.

Basketball Hall of Fame 2026 – hela klassen

Invald	Kategori	Främsta meriter
Candace Parker	Spelare	Två WNBA-MVP, tre WNBA-titlar, Finals MVP och två OS-guld
Amar’e Stoudemire	Spelare	Sex NBA All-Star, fem All-NBA och Rookie of the Year
Elena Delle Donne	Spelare	Två WNBA-MVP, WNBA-mästare och sju All-Star
Chamique Holdsclaw	Spelare	Tre NCAA-titlar, sex WNBA All-Star och Rookie of the Year
Doc Rivers	Tränare	NBA-mästare 2008 och Coach of the Year 2000
Mike D’Antoni	Contributor	Två gånger Coach of the Year och en pionjär för modern NBA-offensiv
Mark Few	Tränare	Byggde Gonzaga till en av collegebasketens stormakter
Joey Crawford	Domare	39 NBA-säsonger och 50 NBA-finalmatcher
USA:s damlandslag 1996	Lag	OS-guld i Atlanta och en viktig del av utvecklingen fram till WNBA

Candace Parker vann med tre olika WNBA-lag

Candace Parker har ett av de starkaste meritpaketen i modern dambasket.

Hon blev WNBA:s MVP två gånger och vann mästerskapet med Los Angeles Sparks, Chicago Sky och Las Vegas Aces. Parker är den enda spelaren som blivit WNBA-mästare med tre olika klubbar.

Med Sparks utsågs hon dessutom till Finals MVP 2016.

Redan under rookiesäsongen 2008 skapade Parker historia genom att både utses till Rookie of the Year och ligans MVP. Hon är fortfarande den enda spelaren som lyckats med den kombinationen under samma WNBA-säsong.

Hon vann också två NCAA-titlar med Tennessee och två OS-guld med USA.

Parker blev under karriären känd för sin mångsidighet. Med sin storlek kunde hon spela nära korgen, men också driva boll, passa och attackera utifrån på ett sätt som blivit allt vanligare bland moderna forwards.

Amar’e Stoudemire var central i Phoenix offensiva revolution

Amar’e Stoudemire blev aldrig NBA-mästare, men under sina bästa år var han en av ligans mest explosiva stora spelare.

Han utsågs till Rookie of the Year 2003 och blev därefter NBA All-Star sex gånger och uttagen i något av All-NBA-lagen vid fem tillfällen.

Framför allt förknippas han med Phoenix Suns och samarbetet med Steve Nash och tränaren Mike D’Antoni.

Suns spelade i ett extremt högt tempo och Stoudemire blev ett av ligans farligaste vapen i pick-and-roll. Hans explosivitet mot korgen gjorde honom till en perfekt center och power forward för D’Antonis offensiv.

Stoudemire spelade senare för bland annat New York Knicks och blev även där en stor profil.

Mike D’Antoni förändrade hur NBA-lag anfaller

Det är knappast en slump att Amar’e Stoudemire och Mike D’Antoni går in i Hall of Fame samma år.

D’Antonis Phoenix Suns blev kända för sin så kallade ”Seven Seconds or Less”-basket. Laget ville komma till avslut snabbt, skapa stora ytor och utnyttja trepoängsskytte och pick-and-roll betydligt mer aggressivt än många konkurrenter.

Suns vann aldrig NBA-titeln under perioden, men idéerna fick stort inflytande.

Mycket av det som då betraktades som extremt har senare blivit normalt i NBA: högre tempo, fler trepoängare, större spacing och större fokus på effektiva avslut nära korgen och bakom trepoängslinjen.

D’Antoni har utsetts till NBA Coach of the Year två gånger och har även en lång spel- och tränarkarriär i Italien bakom sig.

Han går in i Hall of Fame som så kallad contributor.

Elena Delle Donne nådde en extrem toppnivå

Elena Delle Donnes karriär begränsades periodvis av skador, men när hon var som bäst hörde hon till WNBA:s allra främsta spelare.

Hon blev ligans MVP 2015 och 2019 och gjorde sju All-Star-framträdanden.

Säsongen 2019 ledde hon Washington Mystics till WNBA-titeln och blev samtidigt den första WNBA-spelaren någonsin att klara en hel säsong med minst 50 procents skytte från golvet, 40 procent från trepoängslinjen och 90 procent från straffkastlinjen.

Den så kallade 50-40-90-klubben är mycket exklusiv även inom NBA.

Hall of Fame-inträdet kommer efter att Delle Donne avslutat en karriär där hennes högsta nivå vägde tungt trots att hon bara spelade 241 matcher i WNBA:s grundserie.

Doc Rivers vann NBA-titeln med Boston Celtics

Doc Rivers hade själv en lång NBA-karriär som spelare och blev bland annat All-Star med Atlanta Hawks.

Det är ändå framför allt som tränare han går in i Hall of Fame.

Hans största framgång kom 2008, då Boston Celtics med Kevin Garnett, Paul Pierce och Ray Allen vann NBA-titeln efter finalseger mot Los Angeles Lakers.

Rivers utsågs till NBA Coach of the Year redan år 2000 och har därefter tränat bland annat Los Angeles Clippers, Philadelphia 76ers och Milwaukee Bucks.

Vid årets Hall of Fame-ceremoni stod han på 1 194 segrar som NBA-tränare, vilket placerar honom som sexa genom tiderna.

Chamique Holdsclaw vann tre raka NCAA-titlar

Chamique Holdsclaw hör till de stora namnen från amerikansk dambasket kring millennieskiftet.

På college vann hon NCAA-titeln tre år i rad med Tennessee. I WNBA blev hon sedan Rookie of the Year 1999 och uttagen till All-Star vid sex tillfällen.

Säsongen 2002 toppade hon dessutom WNBA både i poäng och returer.

Holdsclaw har efter spelarkarriären också blivit en uppmärksammad röst kring psykisk hälsa, ett ämne hon återkom till under sitt Hall of Fame-tal.

Mark Few gjorde Gonzaga till en stormakt

Mark Fews Hall of Fame-karriär har byggts långt från NBA.

Han har i stället gjort Gonzaga till ett av de mest framgångsrika programmen i amerikansk collegebasket.

Under Few har Gonzaga gått från en mindre basketinstitution till ett lag som år efter år tillhör den nationella toppen.

Han har tagit laget till två NCAA-finaler och själv blivit utsedd till Naismith Coach of the Year två gånger.

Joey Crawford dömde 50 NBA-finalmatcher

Joey Crawford är årets domarrepresentant.

Han dömde i NBA under 39 säsonger och hann med 2 561 matcher i grundserien.

Än mer anmärkningsvärd är hans erfarenhet från slutspelet. Crawford dömde 374 slutspelsmatcher och totalt 50 matcher i NBA-finalen.

Det gör honom till en av de mest välkända och erfarna domarna i ligans historia.

USA:s OS-lag 1996 förändrade dambasketen

Den nionde posten i årets Hall of Fame-klass är inte en person utan ett helt lag.

USA:s damlandslag från OS i Atlanta 1996 vann samtliga åtta matcher och tog guldet.

Men lagets betydelse sträcker sig längre än själva OS-turneringen.

Inför spelen genomförde USA en omfattande satsning där landslaget spelade en 52 matcher lång obesegrad turné. Framgångarna och publikintresset blev viktiga delar i arbetet med att etablera en ny professionell damliga i USA.

Året efter, 1997, spelades den första WNBA-säsongen.

Att 1996 års lag nu går in i Hall of Fame blir därför också en hyllning till en grupp som var med och lade grunden för WNBA:s utveckling.

Basketball Hall of Fame är större än NBA

Naismith Memorial Basketball Hall of Fame ligger i Springfield, staden där James Naismith uppfann basketen.

Till skillnad från exempelvis Hall of Fame inom vissa andra amerikanska sporter är den inte knuten till en enda professionell liga.

Därför kan NBA- och WNBA-spelare samsas med collegecoacher, internationella profiler, domare, lag och personer som på andra sätt haft stor betydelse för sporten.

Class of 2026 visar det tydligt.

Från Candace Parkers tre WNBA-titlar och Amar’e Stoudemires explosiva år i Phoenix till Mike D’Antonis offensiva revolution och USA:s historiska OS-lag från 1996 täcker årets klass flera av de viktigaste kapitlen i modern basket.