Leqembi är godkänt inom EU och kan bromsa utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Men i Sverige rekommenderas läkemedlet fortfarande inte inom den offentligt finansierade vården. Privat behandling har däremot påbörjats. Här är vilka patienter som kan få Leqembi, vad behandlingen kostar och vad nya femårsresultat visar.
Kan man få Leqembi i Sverige?
Ja, men möjligheterna är begränsade. Leqembi, som innehåller den aktiva substansen lekanemab, godkändes inom EU den 15 april 2025. Godkännandet innebär att läkemedlet får användas för en viss grupp patienter med tidig Alzheimers sjukdom.
I Sverige finns dock en viktig skillnad mellan att ett läkemedel är godkänt och att det erbjuds inom den offentliga sjukvården.
Den 17 april 2026 beslutade NT-rådet att rekommendera regionerna att inte använda Leqembi. Rekommendationen gäller fortfarande i november 2026.
Samtidigt har privat behandling startat. I september fick den första svenska patienten Leqembi utanför kliniska studier vid den privata vårdgivaren Executive Health i Stockholm.
Det är alltså möjligt att få behandlingen i Sverige, men patienten behöver uppfylla strikta medicinska krav och i dagsläget själv finansiera privat behandling.
Vilka patienter kan behandlas med Leqembi?
Leqembi är inte avsett för alla personer med alzheimer. EU-godkännandet gäller patienter i ett tidigt sjukdomsstadium.
För att behandlingen ska vara aktuell krävs bland annat:
- Tidig alzheimer: Patienten ska ha lindrig kognitiv störning eller lindrig demens orsakad av Alzheimers sjukdom.
- Bekräftade amyloidförändringar: Undersökningar måste visa att sjukdomsrelaterat amyloid finns i hjärnan.
- Rätt genetiska förutsättningar: Patienten får ha högst en kopia av genvarianten ApoE ε4.
- Acceptabel risk för hjärnblödningar: Vissa tidigare hjärnförändringar och läkemedel kan utesluta behandling.
- Specialistbedömning: En läkare med erfarenhet av demenssjukdomar måste avgöra om behandlingen är lämplig.
Personer som redan har måttlig eller svår alzheimerdemens omfattas inte av godkännandet.
Vilka undersökningar behövs?
En vanlig minnesutredning räcker inte alltid för att avgöra om Leqembi passar.
Det kan behövas ryggvätskeprov eller amyloid-PET för att bekräfta sjukdomsförändringarna. Patienten måste också genomgå genetisk testning och magnetkameraundersökning av hjärnan.
Magnetkameran är särskilt viktig eftersom Leqembi kan orsaka svullnad och blödningar i hjärnan. Undersökningar behöver därför upprepas under behandlingen.
Läkemedlet ges normalt som infusion varannan vecka. Behandlingen kräver återkommande sjukhus- eller klinikbesök och medicinsk uppföljning.
Varför säger svenska regioner nej till Leqembi?
NT-rådets avrådan handlar framför allt om förhållandet mellan läkemedlets effekt och dess kostnad.
Leqembi har visat att det kan bromsa försämringen vid tidig alzheimer, men behandlingen är dyr och effekten är förhållandevis begränsad.
Enligt det hälsoekonomiska underlaget uppskattas själva läkemedelskostnaden till omkring 380 000 kronor per patient och år vid vanliga vuxenvikter. Därutöver tillkommer bland annat undersökningar, infusioner och personal.
TLV:s analyser har uppskattat kostnaden till 3,7–4,2 miljoner kronor per kvalitetsjusterat levnadsår.
Detta är ett mått på behandlingens kostnadseffektivitet, inte en summa som patienten faktureras.
NT-rådet bedömde att kostnaden var för hög i förhållande till den dokumenterade nyttan. Prisförhandlingarna förändrade inte den slutsatsen.
Den aktuella rekommendationen finns på NT-rådets officiella sida om Leqembi.
Vad kostar privat behandling med Leqembi?
Den som vill undersöka möjligheterna till privat behandling behöver räkna med en mycket hög kostnad.
Medier har rapporterat om uppskattningar kring 700 000 kronor för ungefär 18 månaders behandling. Någon verifierad aktuell prislista som fastställer detta som ett generellt patientpris finns däremot inte.
Den faktiska kostnaden kan bero på läkemedelsmängd, nödvändiga undersökningar och hur länge behandlingen fortsätter.
Leqembi ingår inte i det svenska högkostnadsskyddet för läkemedel.
Privat betalning innebär inte heller att vem som helst kan få medicinen. Samma krav på diagnos, säkerhetsundersökningar och medicinsk lämplighet gäller.
Hur bra fungerar Leqembi mot alzheimer?
Leqembi är inte ett botemedel. Det kan inte återställa redan förlorade minnesfunktioner eller stoppa sjukdomen helt.
Läkemedlet riktar sig mot amyloid-beta, ett protein som ansamlas i hjärnan vid Alzheimers sjukdom.
I den stora placebokontrollerade studien visade behandlingen en långsammare försämring efter 18 månader.
För den patientgrupp som omfattas av EU-godkännandet var försämringen i genomsnitt 1,22 poäng på den kliniska skalan CDR-SB, jämfört med 1,76 poäng för placebo.
Skillnaden motsvarar ungefär 31 procent mindre försämring på skalan.
Det betyder inte att patienternas minne förbättrades med 31 procent. Det betyder att sjukdomsutvecklingen i genomsnitt gick långsammare än hos dem som inte fick läkemedlet.
Nya femårsresultat visar fortsatt möjlig nytta
Den 17 november 2026 presenterade svenska BioArctic och samarbetspartnern Eisai nya resultat från längre uppföljning av Leqembi.
Analysen omfattade 351 patienter som fått kontinuerlig behandling under fem år.
Jämfört med historiska patientdata var försämringen 2,05 poäng mindre på CDR-SB-skalan. En annan jämförelse, med data från den svenska BioFINDER-studien, visade en skillnad på 2,54 poäng.
Resultaten talar för att behandlingen kan ha fortsatt betydelse över längre tid.
Men här finns en avgörande skillnad mot den ursprungliga studien.
Femårsresultaten bygger inte på fem års randomiserad jämförelse mot placebo. Forskarna har i stället jämfört behandlade patienter med historiska patientgrupper.
Det innebär större osäkerhet kring hur mycket av skillnaden som faktiskt beror på läkemedlet. Patienter som fortsätter behandlingen under lång tid kan också skilja sig från dem som avslutar den tidigare.
Resultaten är därför intressanta, men ger inte samma starka bevisning som en fortsatt placebokontrollerad studie skulle ha gjort.
Vilka risker finns med behandlingen?
Den mest uppmärksammade risken är ARIA, förändringar i hjärnan som kan innebära svullnad eller blödningar.
I studier av den patientgrupp som omfattas av EU-godkännandet förekom bland annat:
| Biverkning | Andel patienter |
|---|---|
| Reaktioner vid infusion | 26 procent |
| Blödningsrelaterade ARIA-förändringar | 13 procent |
| Huvudvärk | 11 procent |
| Svullnadsrelaterade ARIA-förändringar | 9 procent |
| ARIA med symtom | 2 procent |
Många förändringar upptäcks enbart vid magnetkameraundersökning och ger inga tydliga symtom.
I sällsynta fall kan komplikationerna däremot vara allvarliga. Hjärnblödningar och dödsfall har förekommit i samband med behandlingen.
Det är en viktig anledning till att Leqembi bara ska användas efter noggrann riskbedömning och med regelbunden kontroll.
Kan Leqembi bli tillgängligt i den offentliga vården?
NT-rådets rekommendation kan omprövas om nya förutsättningar förändrar bedömningen av behandlingen.
En möjlighet är glesare dosering efter den första behandlingsperioden. En sådan förändring skulle kunna minska kostnaderna för både läkemedel och vårdbesök.
En ansökan om behandling var fjärde vecka efter 18 månader har lämnats in till den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA. Det innebär dock inte att denna dosering redan är godkänd inom EU.
De nya femårsresultaten kan också få betydelse för kommande medicinska och hälsoekonomiska bedömningar.
Men i november 2026 finns inget nytt svenskt beslut som innebär att regionerna generellt ska erbjuda Leqembi.
Vad ska man göra om man vill få behandlingen?
Den som har minnesbesvär eller misstänker Alzheimers sjukdom bör börja med att kontakta vårdcentralen för en minnesutredning.
Om alzheimer konstateras kan en specialist bedöma sjukdomsstadium, behandlingsmöjligheter och behov av ytterligare undersökningar.
För den som redan har en tidig diagnos kan det vara relevant att diskutera om Leqembis medicinska kriterier är uppfyllda och vad en eventuell privat bedömning skulle innebära.
På 1177 finns information om Alzheimers sjukdom och hur en utredning går till.
Det är också viktigt att känna till att andra insatser och etablerade läkemedelsbehandlingar finns inom den offentliga vården, även när Leqembi inte erbjuds.
Utvecklingen fortsätter internationellt. I Kina har exempelvis en autoinjektorversion av Leqembi fått godkännande, vilket kan göra behandlingen enklare att administrera på den marknaden.
För svenska patienter är ändå den avgörande frågan oförändrad: Leqembi är godkänt för en begränsad patientgrupp, men vägen till behandling i Sverige går tills vidare i praktiken genom privat vård.