De flesta patienter behöver opioider under en begränsad tid efter en operation. Men för tusentals svenskar fortsätter läkemedelsuttagen flera månader senare. Ny forskning från Karolinska Institutet visar hur vanligt det är, vilka patienter som löper större risk och varför uppföljningen av smärtbehandlingen är viktig.
Nästan 3 procent hämtade ut opioider flera månader efter operation
I en omfattande svensk registerstudie undersöktes 1 245 211 vuxna som genomgått operationer mellan 2018 och 2022.
Forskarna fann att 35 132 patienter, motsvarande 2,82 procent, hämtade ut opioidläkemedel både under de första tre månaderna och under månad fyra till sex efter operationen.
Det motsvarar ungefär 7 000 patienter årligen i Sverige.
Resultaten ingår i en doktorsavhandling av Claes Gedda, som Karolinska Institutet presenterade den 10 november 2026.
Det betyder däremot inte att nästan 3 procent av alla opererade patienter utvecklar opioidberoende.
Studien bygger på registrerade läkemedelsuttag. Den visar att patienterna fått läkemedel expedierade på apotek, men inte exakt hur mycket de använt eller om de utvecklat ett beroende.
Skillnaden är viktig eftersom opioider även kan förskrivas under längre perioder av medicinska skäl.
Hur länge behöver man opioider efter operation?
Opioider används framför allt när smärtan är så kraftig att andra smärtstillande läkemedel inte ger tillräcklig lindring.
Det kan handla om morfin, oxikodon eller andra läkemedel som påverkar kroppens smärtsystem.
Behovet beror bland annat på vilken operation som genomförts, hur återhämtningen går och patientens tidigare hälsa.
Enligt 1177 är smärtan efter en operation ofta mest påtaglig under de första dagarna. Efter större ingrepp kan smärtan vara betydande under en till två veckor.
För många patienter kan opioidbehandlingen därför avslutas inom dagar eller någon vecka.
Det finns samtidigt ingen tidsgräns som passar alla. En patient som genomgått ett omfattande ingrepp kan behöva en annan behandlingsplan än någon som gjort en mindre operation.
När behöver behandlingen följas upp?
1177 beskriver beroenderisken som liten vid kortvarig opioidbehandling, upp till en till två veckor efter en operation.
Det innebär inte att läkemedlen är riskfria under den perioden eller att behandling automatiskt blir olämplig därefter.
Men om opioider fortfarande behövs efter den förväntade återhämtningsperioden bör vården bedöma varför smärtan kvarstår och om behandlingen behöver förändras.
Grundprincipen är att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid.
På 1177:s sida om smärta efter operation finns ytterligare råd om smärtlindring och återhämtning.
Därför kan opioidanvändningen fortsätta
Den svenska avhandlingen identifierar flera faktorer som är förknippade med större sannolikhet för fortsatta läkemedelsuttag.
Bland dem finns högre ålder, kronisk smärta, annan samtidig sjuklighet och psykisk ohälsa, exempelvis ångest eller depression.
Även tidigare alkohol- eller drogproblem, akut kirurgi och nyligen diagnostiserad cancer förekom som riskfaktorer.
Forskarna såg dessutom att patienter som hämtade ut opioider redan under första veckan efter operationen hade mer än dubbelt så hög sannolikhet för senare uttag.
Det betyder inte att behandlingen under första veckan i sig orsakar långvarig användning.
En möjlig förklaring är att patienter med större smärtproblem eller mer komplicerade vårdförlopp behöver läkemedlen både tidigt och senare.
Resultaten hjälper därmed framför allt vården att identifiera patienter som kan behöva tätare uppföljning.
Långvarig användning är inte samma sak som beroende
Det finns flera begrepp som behöver hållas isär när opioider diskuteras.
Långvarig läkemedelsanvändning innebär att behandlingen fortsätter under en längre period. Den kan ske enligt läkarens ordination och behöver inte innebära beroendesjukdom.
Fysiskt beroende betyder att kroppen har anpassat sig till läkemedlet. Om behandlingen avbryts snabbt kan abstinenssymtom uppstå, även hos patienter som har följt ordinationen.
Opioidberoende som sjukdom handlar bland annat om svårigheter att kontrollera användningen och att läkemedlet fortsätter användas trots negativa konsekvenser.
Även tolerans kan utvecklas. Det innebär att en tidigare dos kan ge mindre effekt, vilket ibland leder till att dosen behöver omprövas.
Riskerna ökar vid långvarig behandling, men en enskild läkemedelsförskrivning eller ett upprepat apoteksuttag räcker inte för att avgöra om någon är beroende.
Den som använt opioider regelbundet under längre tid bör inte avsluta behandlingen tvärt på egen hand. En läkare kan behöva hjälpa till med en gradvis nedtrappning.
Sex frågor att ställa om smärtlindringen
För den som får opioider efter en operation kan en tydlig behandlingsplan göra det lättare att veta vad som är normalt under återhämtningen.
Det är särskilt värdefullt att få svar på följande frågor:
- Hur länge förväntas jag behöva opioider? Be om en uppskattning utifrån operationen och din situation.
- Ska medicinen tas regelbundet eller vid behov? Säkerställ att dosering och ordination är tydliga.
- När ska smärtan följas upp? Ta reda på vem som ansvarar om behovet av smärtlindring kvarstår.
- Finns andra behandlingsalternativ? Fråga om exempelvis paracetamol, antiinflammatoriska läkemedel när de är lämpliga, eller andra åtgärder.
- Hur ska behandlingen avslutas? Undersök om läkemedlet kan sättas ut direkt eller om en nedtrappningsplan behövs.
- Vilka symtom ska jag reagera på? Be om information om biverkningar, abstinens och när vården bör kontaktas.
Opioider ska också förvaras så att barn och andra obehöriga inte kan komma åt dem. Det finns fler praktiska råd om att förvara läkemedel säkert hemma.
Mindre opioidförbrukning är möjlig – men fler frågor återstår
Avhandlingen innehåller även en studie av 842 patienter efter större tjock- och ändtarmskirurgi.
Under en fyraårsperiod minskade medianförbrukningen av opioider med 70 procent när vården arbetade med behovsstyrd opioidbehandling i kombination med annan smärtlindring.
Resultatet visar att det går att minska opioidförbrukningen inom vissa kirurgiska vårdförlopp.
Däremot innebär det inte att forskarna har visat att samma metod fungerar efter alla operationer eller att den automatiskt förebygger opioidberoende.
Den stora registerstudien kan inte heller ensam avgöra hur många patienter som hade kunnat avsluta behandlingen tidigare.
Det centrala budskapet är därför inte att opioider ska undvikas när de behövs efter kirurgi.
Det är att behandlingen ska ha ett tydligt syfte, en planerad uppföljning och ett avslut som anpassas efter patientens återhämtning.
För den som fortfarande behöver opioider veckor efter operationen är det viktigaste att inte fortsätta utan en ny bedömning av smärtan och den fortsatta behandlingen.