Sverige och de övriga nordiska länderna har enats om att inleda arbetet med ett gemensamt försvarsavtal. Målet är att göra det enklare för ländernas försvarsmakter att samarbeta över nationsgränserna, både i fredstid och vid kris eller krig. Något färdigt avtal finns ännu inte.

Beskedet kom den 12 november 2026 efter ett möte mellan de nordiska försvarsministrarna i Oslo. Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island vill utveckla ett gemensamt juridiskt ramverk som undanröjer hinder för militärt samarbete.

Initiativet är ytterligare ett steg i den nordiska försvarsintegrationen sedan Sverige och Finland gick med i Nato. Men till skillnad från de gemensamma försvarsplaner som redan finns handlar det nya arbetet särskilt om vilka regler som behöver förändras för att samarbetet ska fungera i praktiken.

Vad innebär det nya nordiska försvarsavtalet?

Det planerade avtalet ska göra det lättare för de nordiska försvarsmakterna att arbeta tillsammans utan att nationella bestämmelser skapar onödiga förseningar eller begränsningar.

Norges försvarsminister Tore O. Sandvik framhåller att det militära samarbetet redan fungerar väl på operativ nivå. Samtidigt finns juridiska och praktiska hinder som gör att länderna inte fullt ut kan utnyttja möjligheterna till gemensam verksamhet.

Det är dessa hinder försvarsministrarna nu vill komma åt.

I försvarsministrarnas gemensamma uttalande beskrivs ambitionen att stärka förutsättningarna för ett mer integrerat nordiskt försvarssamarbete.

Tre områden är särskilt viktiga:

Det handlar alltså inte om att skapa en helt ny militär organisation, utan om att göra det befintliga samarbetet mer användbart.

Militär rörlighet kan bli en viktig fråga

Ett av de tydligaste exemplen på varför ett gemensamt avtal behövs är möjligheten att snabbt förflytta militära resurser mellan länderna.

Om säkerhetsläget försämras kan förstärkningar behöva transporteras genom flera nordiska länder. Det kan exempelvis handla om förband som förflyttas från Norge genom Sverige till Finland, eller om utrustning som behöver transporteras till en annan del av Norden.

Sådana transporter kan beröra flera länders tillståndsregler, myndigheter och logistiska system.

Ett gemensamt juridiskt ramverk skulle kunna minska problemen och göra planeringen enklare.

Det betyder däremot inte att ministrarna redan har beslutat vilka regler som ska ändras eller hur framtida militära transporter ska hanteras. De detaljerna återstår att utforma.

Varför behövs ett nytt avtal när alla redan är med i Nato?

Samtliga fem nordiska länder är numera medlemmar i Nato. Finland anslöt sig 2023 och Sverige 2024.

Det innebär att hela Norden omfattas av Natos kollektiva försvar, där artikel 5 slår fast principen att ett väpnat angrepp mot en medlemsstat ska betraktas som ett angrepp mot alla.

Men medlemskapet innebär inte att alla nationella regler automatiskt blir gemensamma.

Varje land har fortfarande sin egen lagstiftning, sina egna myndigheter och sin egen försvarsmakt. Det kan skapa praktiska svårigheter även när länderna är överens om hur ett gemensamt försvar ska organiseras.

Det planerade försvarsavtalet ska därför komplettera Nato genom att underlätta samarbetet mellan just de nordiska länderna.

Nordefco finns redan sedan 2009

Det nordiska försvarssamarbetet Nordefco bildades 2009 och har under lång tid använts för att utveckla gemensam utbildning, övningsverksamhet, materielsamarbete och militär planering.

I april 2024 enades länderna om Vision 2030, som pekar ut målet att stärka den nordiska försvarsförmågan och integrationen inom Nato.

Under 2025 undertecknades dessutom ett reviderat samförståndsavtal för Nordefco.

Det nya initiativet bygger vidare på detta arbete, men ska ge samarbetet en tydligare rättslig grund.

På så sätt kan försvarsmakternas gemensamma ambitioner i större utsträckning omsättas i praktiska möjligheter.

Vad betyder ett gemensamt försvarsavtal för Sverige?

Sverige har en central geografisk position i Norden. Landet förbinder Norge med Finland och har samtidigt stor betydelse för transporter och försörjning i Östersjöområdet.

Det gör möjligheten att snabbt ta emot och förflytta militära förstärkningar särskilt viktig.

Ett mer integrerat nordiskt försvar skulle exempelvis kunna innebära enklare samordning av transporter, logistik och försörjningsberedskap.

Försvarsminister Pål Jonson deltog i mötet i Oslo där beslutet om att inleda avtalsarbetet presenterades.

Sverige får också en framträdande roll i det fortsatta nordiska samarbetet när landet övertar ordförandeskapet i Nordefco den 1 januari 2027.

Ordförandeskapet innebär dock inte automatiskt att Sverige ska leda förhandlingarna om det nya avtalet. Någon sådan ansvarsfördelning har ännu inte offentliggjorts.

Försvarsindustrin vill också se färre hinder

Frågan om gemensamma regler berör även den nordiska försvarsindustrin.

Flera stora nordiska företag har efterlyst enklare processer för bland annat gemensamma försvarsinköp, certifieringar och tekniskt samarbete.

Som Hurbra tidigare rapporterat vill bland andra Saab och Ericsson stärka det nordiska försvarssamarbetet genom gemensamma regler.

Företagens initiativ är separat från försvarsministrarnas beslut, men visar att behovet av mindre komplicerat samarbete också uppmärksammas inom industrin.

Rysslands krig påverkar den nordiska försvarsplaneringen

Det fördjupade samarbetet sker mot bakgrund av ett förändrat säkerhetsläge i Europa.

I sitt gemensamma uttalande pekar de nordiska försvarsministrarna på Rysslands fortsatta krig mot Ukraina som en central säkerhetsutmaning.

De framhåller också behovet av att Europas Natoländer tar ett större ansvar för sin gemensamma säkerhet.

Norden har tillsammans betydande militära resurser. Enligt uppskattningar som Norges försvarsminister Tore O. Sandvik presenterat omfattar de nordiska ländernas samlade styrkor omkring 250 moderna stridsflygplan, 145 ytstridsfartyg och 100 000 militärer i fredstid.

Resurserna tillhör fortfarande respektive land. Ett gemensamt försvarsavtal innebär inte att de fem försvarsmakterna slås samman eller att de nationella regeringarna förlorar kontrollen över sina militära styrkor.

Syftet är i stället att göra det lättare att använda resurserna tillsammans när det behövs.

Vad händer nu – och när kan avtalet bli klart?

Det som försvarsministrarna har enats om är att påbörja arbetet med avtalet.

Nästa steg blir att undersöka vilka juridiska och praktiska hinder som behöver hanteras och hur ett gemensamt regelverk kan utformas.

Det återstår bland annat att klargöra vilka bestämmelser som ska omfattas, vilka nationella förändringar som kan krävas och hur överenskommelsen slutligen ska godkännas.

Sverige tar över ordförandeskapet i Nordefco vid årsskiftet, samtidigt som samarbetet fortsätter mot de mål som redan har fastställts i Vision 2030.

Något datum för när det nya försvarsavtalet ska vara färdigförhandlat har ännu inte presenterats. Det finns inte heller någon offentlig slutlig avtalstext eller något fastställt datum för ikraftträdande.

Beskedet från Oslo är därför början på ett nytt arbete, inte ett färdigt avtal.

Om länderna lyckas enas om gemensamma lösningar kan resultatet bli att de nordiska försvarsmakterna får lättare att agera tillsammans. Hur långt samarbetet faktiskt kommer att gå avgörs först när avtalets innehåll är färdigförhandlat.