Kemikaliehanteringen brister på en stor majoritet av de skolor som granskats i östra Skaraborg. Vid en kontroll av 72 skolor upptäcktes avvikelser på 66. Bristerna kan handla om allt från dokumentation och ansvarsfördelning till hur farliga ämnen hanteras och förvaras. Men en registrerad avvikelse betyder inte automatiskt att elever har utsatts för fara.

Avvikelser på 92 procent av skolorna

Miljösamverkan Östra Skaraborg har under 2026 granskat kemisalar och kemikaliehantering på skolor i sex kommuner: Essunga, Falköping, Hjo, Karlsborg, Skövde och Tibro.

Resultatet visar att 66 av de 72 kontrollerade skolorna hade minst en avvikelse. Det motsvarar nästan 92 procent. Endast sex skolor klarade kontrollen utan registrerade avvikelser.

Enligt P4 Skaraborg är det omkring tio år sedan en motsvarande kontroll genomfördes med särskilt fokus på kemisalarna.

Jenny Möller, chef för hälsoskyddsinspektörerna, framhåller att skolorna behöver få bättre kontroll över sina kemikalier och tydliggöra vem som ansvarar för hanteringen.

Resultatet visar därmed på ett omfattande behov av förbättringar. Däremot säger siffran 66 av 72 inte hur allvarliga bristerna var på respektive skola.

Vad räknas som en avvikelse?

En avvikelse innebär att inspektörerna har identifierat något som inte uppfyller ett tillämpligt krav. Det behöver inte betyda att en kemikalie har läckt, att ett ämne förvarats på ett akut farligt sätt eller att någon har skadats.

Skolor måste arbeta förebyggande med kemikalier. Det räcker inte att själva laborationerna genomförs utan olyckor. Verksamheten måste också kunna visa att det finns fungerande rutiner för att identifiera, bedöma och hantera risker.

Det kan exempelvis handla om en uppdaterad kemikalieförteckning, dokumenterade riskbedömningar eller en tydlig fördelning av arbetsuppgifter.

En skola kan därför få en avvikelse även om inspektörerna inte hittar någon omedelbar fara i kemisalen.

Samtidigt kan brister i förvaring och hantering innebära betydligt mer direkta säkerhetsrisker.

Olika brister kan få olika konsekvenser

Typ av brist	Möjlig konsekvens
Ofullständig kemikalieförteckning	Skolan saknar full överblick över vilka farliga ämnen som finns.
Bristande riskbedömning	Risker vid laborationer eller förvaring kan förbises.
Otydlig ansvarsfördelning	Nödvändiga kontroller och åtgärder riskerar att inte genomföras.
Bristande märkning	Det kan bli svårt att identifiera innehåll och farliga egenskaper.
Olämplig förvaring	Kemikalier kan orsaka brand, farliga reaktioner eller exponering.
Otillräckliga säkerhetsrutiner	Personal och elever kan sakna viktig information om hur risker förebyggs.

Tabellen visar exempel på sådant som omfattas av reglerna för kemikaliehantering. Den ska inte tolkas som en sammanställning av de konkreta fynden vid årets inspektioner.

Den hittills offentliggjorda rapporteringen redovisar inte hur de 66 skolornas avvikelser fördelar sig mellan olika typer av brister. Det går därför inte att ange hur många skolor som exempelvis hade felaktig förvaring jämfört med bristfällig dokumentation.

Det är en viktig skillnad när resultatet ska bedömas.

Vilka risker finns i skolornas kemisalar?

Kemikalier är en naturlig del av kemiundervisningen. Många ämnen kan användas säkert när de hanteras rätt, men vissa kräver särskilda försiktighetsåtgärder.

Riskerna beror bland annat på ämnenas egenskaper, koncentrationer, mängder och hur de används.

Brandfarliga vätskor kan antändas om de hanteras nära en tändkälla. Frätande ämnen kan orsaka skador på hud och ögon. Andra kemikalier kan bilda skadliga ångor eller reagera farligt om de blandas med fel ämnen.

Även kemikalier som inte längre används kan innebära problem.

Om gamla flaskor blir stående i ett förråd under många år kan märkningen försämras. Vissa ämnen kan dessutom förändras kemiskt med tiden och bli mer riskfyllda att hantera.

Därför behöver skolorna kontrollera inte bara vilka kemikalier som används i undervisningen, utan även vad som finns kvar i förråd och skåp.

Gamla kemikalier kan innebära särskilda problem

En välfungerande kemikalieförteckning gör det möjligt att identifiera vad skolan har, vilka risker ämnena innebär och vilka produkter som inte längre behövs.

Utan en sådan överblick kan farliga eller föråldrade produkter bli kvar trots att de borde ha lämnats till säker avfallshantering.

Det är också viktigt att kemikalier med egenskaper som gör dem olämpliga att förvara tillsammans hålls åtskilda.

För ämnen som kan förändras och bli instabila med tiden kan det krävas särskild sakkunskap innan de ens flyttas.

Skola i Hjo utrymdes efter fynd av gammal eter

Ett konkret exempel på riskerna med äldre kemikalier inträffade i en av de berörda kommunerna bara några veckor före det nya kontrollresultatet.

Den 13 oktober 2026 utrymdes delar av Guldkroksskolan i Hjo sedan en gammal flaska med eter upptäckts i ett kemikalieförråd.

Eftersom flaskan var gammal kunde en explosionsrisk inte uteslutas. Polisens nationella bombskydd kallades till platsen.

Ingen person skadades.

Eter är ett ämne som kräver försiktighet. Vid långvarig förvaring kan vissa typer av eter bilda explosiva peroxider, vilket gör gamla behållare särskilt riskfyllda.

Efter händelsen beslutade Hjo kommun att gå igenom kemikalieförråden och anlita specialistverksamhet för att ta hand om produkter som inte längre behövdes.

Händelsen beskrivs i Hjo kommuns information om utrymningen av Guldkroksskolan.

Det finns inget bekräftat samband mellan eterfyndet och de avvikelser som nu redovisats från Miljösamverkan Östra Skaraborgs kontroller.

Händelsen illustrerar däremot varför regelbunden inventering och säker hantering av äldre kemikalier är viktig.

Vad måste skolorna göra nu?

För skolorna handlar nästa steg om att rätta till de brister som inspektörerna har identifierat och säkerställa att problemen inte återkommer.

Det kräver mer än att en enskild kemisalong städas eller att några gamla flaskor kastas.

En fungerande kemikaliekontroll behöver omfatta flera delar:

• Inventering: Skolan måste ha tillräcklig kontroll över vilka kemikalier som finns och vilka farliga egenskaper de har.
• Riskbedömning: Risker vid laborationer, annan hantering och förvaring behöver undersökas och bedömas.
• Förvaring: Produkterna ska förvaras på ett sätt som förebygger olyckor och oönskade kemiska reaktioner.
• Märkning och information: Det måste vara möjligt att identifiera farliga ämnen och få tillgång till nödvändig säkerhetsinformation.
• Avfallshantering: Gamla eller överflödiga kemikalier ska tas om hand på ett säkert sätt.
• Ansvarsfördelning: Det ska vara tydligt vem som ansvarar för inköp, kontroller, dokumentation och åtgärder.

Kraven följer bland annat av miljölagstiftningen och Arbetsmiljöverkets regler om kemiska risker.

Ansvaret behöver också fungera när personal byts ut. En inventering som bara finns i en enskild lärares anteckningar är ingen långsiktigt hållbar lösning.

Vem ansvarar om en skola har brister?

Skolans huvudman har det övergripande ansvaret för att verksamheten uppfyller tillämpliga krav.

Det gäller oavsett om skolan drivs kommunalt eller av en fristående huvudman.

I det praktiska arbetet kan arbetsuppgifter fördelas mellan rektor, kemilärare och annan personal. Men fördelningen behöver vara tydlig och följas upp.

En kemilärare kan exempelvis få ansvar för att hålla kemikalieförteckningen aktuell, medan rektor ansvarar för att det finns resurser och fungerande rutiner för verksamheten.

En otydlig ansvarsfördelning ökar risken för att uppgifter faller mellan stolarna.

Vad händer efter inspektionerna?

När en tillsynsmyndighet upptäcker avvikelser kan den kräva att verksamheten rättar till bristerna.

Beroende på bristernas art kan det handla om att komplettera dokumentation, förändra rutiner, förbättra förvaringen eller göra sig av med farliga kemikalier.

Myndigheten kan också följa upp att åtgärderna verkligen genomförs. Vid behov finns möjlighet att använda formella förelägganden.

Vilka konkreta krav och tidsfrister som gäller för var och en av de 66 skolorna framgår däremot inte av den offentliggjorda sammanställningen.

Det är inte heller klarlagt hur många av avvikelserna som redan har åtgärdats.

Det nya resultatet ska därför framför allt ses som ett mått på hur utbredda de upptäckta bristerna är, inte som en färdig bedömning av säkerhetsläget på varje skola.

66 av 72 skolor hade minst en avvikelse. Det är ett tydligt tecken på att kemikaliekontrollen behöver förbättras, men siffran visar inte att 66 skolor har utsatt sina elever för akut fara. För att avgöra det krävs mer detaljerade uppgifter om vad inspektörerna faktiskt hittade.