Skådespelaren Agneta Ekmanner är död, 87 år gammal. Under en karriär som sträckte sig över flera decennier arbetade hon med några av Sveriges mest betydande teater- och filmregissörer, däribland Ingmar Bergman och Suzanne Osten. Hon blev känd för sina roller på Stockholms stadsteater och Dramaten, men också genom filmer och tv-produktioner som Bröderna Mozart och Beck.

Familjen bekräftade dödsfallet för Dagens Nyheter den 9 november 2026. Samma dag publicerade Kulturhuset Stadsteatern ett minnesord över skådespelaren, som under många år var en del av teaterns fasta ensemble.

Agneta Ekmanner föddes i Stockholm den 4 december 1938 och skulle ha fyllt 88 år i december.

Från universitetsstudier till teaterscenen

Agneta Ekmanner hade från början en annan inriktning än skådespeleriet. Hon studerade statsvetenskap och historia vid Lunds universitet, där hon också engagerade sig i studentteatern.

Intresset för scenen ledde henne vidare till Scenskolan i Malmö under 1960-talet. Efter utbildningen etablerade hon sig som professionell skådespelare.

År 1968 anslöt hon sig till Stockholms stadsteaters fasta ensemble. Där skulle hon stanna fram till 1989, och hon återvände även senare i karriären.

Enligt Kulturhuset Stadsteatern medverkade hon sammanlagt i 25 uppsättningar på teaterns scener. Hennes sista framträdanden där ägde rum 2007.

Under åren vid Stadsteatern arbetade hon med ett brett urval av dramatik. Bland föreställningarna fanns Den farliga vänskapen från 1971, Tre systrar från 1983 och Fröken Rosita från 1985.

Hon medverkade också i Misantropen 1987 och i uppsättningen Jösses flickor.

Det långvariga arbetet på Stadsteatern kom att utgöra en central del av hennes yrkesliv. Parallellt med scenrollerna byggde hon upp en omfattande karriär framför kameran.

Spelade i Ingmar Bergmans uppmärksammade föreställning

En av Ekmanners mest uppmärksammade teaterinsatser kom 1989, när hon medverkade i Ingmar Bergmans uppsättning av Yukio Mishimas Markisinnan de Sade på Dramaten.

Föreställningen hade premiär på Dramatens Lilla scen den 8 april 1989. Ekmanner spelade Saint-Fond, en av de centrala gestalterna i dramat.

Uppsättningen blev en stor framgång och spelades sammanlagt 162 gånger på Lilla scenen och under turnéer.

Bergmans regi och det starka skådespelarensemblen bidrog till att göra föreställningen till ett betydelsefullt inslag i svensk teaterhistoria.

För Ekmanner innebar rollen ytterligare ett uppmärksammat samarbete med en av landets mest internationellt kända regissörer.

Föreställningen spelades också in för televisionen 1992. Inspelningen finns i SVT Play, där publiken fortfarande kan se Ekmanner i rollen som Saint-Fond.

Från Puss & kram till Bröderna Mozart

Agneta Ekmanners arbete framför kameran började under 1960-talet. En av hennes tidiga filmer var Puss & kram från 1967, regisserad av Jonas Cornell.

Cornell och Ekmanner gifte sig 1965 och fick två barn tillsammans. Deras yrkesliv kom också att förenas genom arbetet med film och teater.

Under de följande decennierna medverkade Ekmanner i ett stort antal svenska film- och tv-produktioner.

En av de mest uppmärksammade var Bröderna Mozart från 1986, regisserad av Suzanne Osten.

Filmen utspelar sig i operavärlden och skildrar konflikterna kring arbetet med en uppsättning av Mozarts Don Giovanni. Bakom manuset stod bland andra Niklas Rådström.

Ekmanner fortsatte samarbetet med Suzanne Osten och medverkade även i Livsfarlig film från 1988.

Filmrollerna visade en annan sida av hennes skådespeleri än arbetet på teaterscenen. Hon rörde sig mellan traditionell dramatik, konstnärligt experimenterande film och bredare svenska publikproduktioner.

Spelade polisen Greta Hjelm i Beck

För många svenska tv- och filmtittare blev Ekmanner också ett bekant ansikte genom de tidiga Beck-filmerna med Gösta Ekman som kommissarie Martin Beck.

Under 1990-talet medverkade hon i fyra filmer i serien, där hon gestaltade polisen Greta Hjelm.

Filmerna byggde på kriminalromanerna av Maj Sjöwall och Per Wahlöö och var en del av den svenska kriminalfilmens utveckling under perioden.

Ekmanner medverkade dessutom i flera andra tv-produktioner, däribland Olivia Twist och Stora teatern.

År 1997 återkom hon till Ingmar Bergmans dramatiska värld genom tv-produktionen Larmar och gör sig till.

Sammantaget omfattade hennes film- och tv-karriär omkring 40 produktioner. Samtidigt fortsatte hon att arbeta på teatern, vilket gjorde att hennes yrkesliv spände över flera olika uttrycksformer.

Återvände till Stadsteatern under 2000-talet

Trots att Ekmanner lämnade den fasta ensemblen 1989 fortsatte kontakten med Stockholms stadsteater.

Under 2000-talet medverkade hon bland annat i Tjechovträdgården 2006 och Glasmenageriet 2007.

Det innebar att hennes arbete på teaterns scener sträckte sig över nästan fyra decennier, från slutet av 1960-talet till de sista uppsättningarna under 2000-talet.

Hennes insatser uppmärksammades också med flera utmärkelser. Bland dessa fanns Svenska Dagbladets Thaliapris och Sankt Eriksmedaljen, som hon tilldelades 1994.

Var politiskt och samhälleligt engagerad

Vid sidan av skådespeleriet hade Agneta Ekmanner ett stort intresse för samhällsfrågor.

Redan under studietiden engagerade hon sig politiskt och deltog i kårhusockupationen 1968, en av de mest uppmärksammade studentpolitiska händelserna i Sverige under perioden.

Hon medverkade senare även i politiska debattprogram i televisionen.

Engagemanget var en del av den person som hennes tidigare kollegor nu minns.

Skådespelaren Lars Lind, som arbetade med Ekmanner i bland annat Tre systrar och Fröken Rosita, beskriver henne som intelligent, sympatisk och rolig att arbeta med.

I Kulturhuset Stadsteaterns minnesord lyfter han särskilt hennes politiska övertygelse och förmåga att ta plats i samhällsdebatten.

Även dottern Frida Cornell har berättat om sin mamma. I Dagens Nyheter beskriver hon Ekmanners intellektuella nyfikenhet och bredd som skådespelare.

En karriär som sträckte sig över flera generationer

Agneta Ekmanner tillhörde de skådespelare som kunde växla mellan stora institutionsteatrar, konstnärligt präglad film och populära tv-produktioner.

Hon arbetade med regissörer som Ingmar Bergman, Suzanne Osten och Jonas Cornell och fortsatte att vara verksam långt efter de tidiga genombrotten.

Hennes insatser finns bevarade i både film- och tv-arkiv. Framför allt ger inspelningen av Markisinnan de Sade möjlighet att återse henne i en av de mest uppmärksammade teaterproduktionerna under hennes karriär.

Med Agneta Ekmanners bortgång har svensk teater och film förlorat en skådespelare vars arbete sträckte sig från 1960-talets scener till 2000-talets teateruppsättningar.