Svenska regioner riskerar att bli fast med dyra journalsystem även när de inte fungerar som tänkt. Att byta leverantör kan innebära stora kostnader, tekniska problem och omfattande förändringar i vårdpersonalens arbete. I en ny rapport pekar E-hälsomyndigheten ut tre grundläggande orsaker till problemen och föreslår tydligare nationella regler som ska göra systemen lättare att byta ut.

Rapporten presenterades den 9 november 2026 och handlar om marknaden för de vårdinformationssystem som används inom svensk sjukvård.

E-hälsomyndighetens slutsats är att problemen inte bara beror på enskilda upphandlingar. Marknaden fungerar på ett sätt som gör det svårt för regionerna att välja mellan leverantörer och ännu svårare att lämna en leverantör när ett system väl har införts.

Tre orsaker till att regionerna fastnar

Myndigheten pekar ut tre huvudsakliga problem: höga etableringshinder, svårigheter att bedöma systemen före köp och stora kostnader för att byta leverantör.

Problem	Konsekvens för regionerna
Få möjliga leverantörer	Konkurrensen begränsas när få företag kan leverera de omfattande system som efterfrågas.
Svårt att bedöma kvaliteten	Problem med funktioner, integrationer och arbetsflöden kan upptäckas först när systemet införs.
Dyrt att byta system	Teknik, avtal och personalens arbetssätt gör regionerna beroende av den befintliga leverantören.

Problemen förstärker varandra. När konkurrensen är begränsad får regionerna färre alternativ. Samtidigt kan ett redan infört system vara så svårt att ersätta att även betydande brister accepteras.

Det innebär att en region inte alltid kan välja det system som fungerar bäst. I praktiken kan det handla om att välja det alternativ som innebär minst ekonomisk och organisatorisk risk.

Därför kostar ett systembyte så mycket

Ett journalsystem är betydligt mer än ett program där läkare och sjuksköterskor skriver anteckningar.

Systemen kan innehålla information om läkemedel, provsvar, diagnoser, remisser och vårdkontakter. De behöver dessutom kommunicera med andra digitala tjänster, medicinteknisk utrustning och administrativa funktioner.

När en region ska byta system måste många av dessa kopplingar byggas om eller kontrolleras.

Gamla patientuppgifter behöver kunna hanteras korrekt i den nya miljön. Personal måste utbildas och verksamheternas arbetsrutiner anpassas. Under övergången kan gammal och ny teknik dessutom behöva användas parallellt.

Det finns också en avtalsmässig inlåsning. Regionen kan vara beroende av leverantören för anpassningar, vidareutveckling och integrationer. Avtal och tekniska begränsningar kan göra det svårt att låta andra företag ta över delar av arbetet.

Kostnaden för att lämna ett system handlar därför inte enbart om priset på nästa system. Den omfattar också allt som behöver förändras runt omkring.

Det skapar ett ekonomiskt dilemma: ett system som inte fungerar tillräckligt bra kan ändå vara billigare att behålla på kort sikt än att ersätta.

Millennium visar hur dyrt ett misslyckat byte kan bli

Ett tydligt svenskt exempel är Västra Götalandsregionens satsning på journalsystemet Millennium.

Systemet började användas den 12 november 2024 men stoppades redan efter tre dagar. Problemen blev så omfattande att regionen senare beslutade att inte återuppta införandet.

I augusti 2026 nådde regionen en uppgörelse med leverantören Oracle om att avsluta avtalet. Uppsägningsersättningen uppgick till 657 miljoner kronor.

Tillsammans med tidigare redovisade projektkostnader har den kända kostnaden för satsningen beräknats till omkring 4,46 miljarder kronor. Det är inte en slutligt fastställd totalnota.

Därutöver beräknas förlängningen av äldre system öka kostnaderna med omkring 40 miljoner kronor om året.

Det innebär att regionen inte bara har förlorat stora pengar på ett system som inte kunde användas som planerat. Den måste också fortsätta betala för den befintliga tekniken och hitta en ny väg framåt.

Vi har tidigare beskrivit hur Västra Götalandsregionen skrotade Millennium och nådde en uppgörelse med Oracle.

Millennium är ett särskilt omfattande exempel, men det illustrerar en bredare risk som E-hälsomyndigheten lyfter: stora systemprojekt kan skapa ekonomiska beroenden som blir mycket kostsamma att bryta.

Myndigheten vill att regionerna ska kunna byta delar av systemen

E-hälsomyndigheten anser att Sverige behöver en öppnare marknad för vårdinformationssystem.

En central del är att olika system ska kunna kommunicera med varandra genom gemensamma tekniska regler och standarder.

Det brukar beskrivas med begreppet interoperabilitet.

För vården innebär det att information inte bara ska kunna skickas mellan två system. Den måste också kunna tolkas och användas på rätt sätt.

Om exempelvis en läkemedelsuppgift överförs mellan två journalsystem måste mottagaren kunna förstå vad uppgiften betyder.

Myndigheten vill därför att arbetet med nationell styrning av informationsutbytet fullföljs.

Därutöver föreslår myndigheten att fyra verktyg utreds:

• Statlig testning och certifiering: System skulle kunna kontrolleras mot gemensamma krav.
• Gemensamma anslutningsregler: Fler leverantörer skulle kunna ansluta sina produkter till regionernas befintliga system.
• Nationella referensarkitekturer: Gemensamma tekniska modeller skulle kunna underlätta utveckling och upphandling.
• Stöd till mindre leverantörer: Specialiserade företag skulle kunna få bättre möjligheter att konkurrera med de stora leverantörerna.

Förslagen utvecklas i E-hälsomyndighetens rapport om marknaden för vårdinformationssystem.

Det är viktigt att skilja mellan rekommendationerna och nya regler. Myndigheten föreslår att de fyra verktygen ska utredas. De är alltså inte redan beslutade krav på leverantörerna.

Mindre beroende av ett enda stort system

En möjlig förändring är att regionerna i större utsträckning använder modulära lösningar.

I stället för att köpa ett omfattande system från en enda leverantör kan olika delar levereras av olika företag.

Det skulle exempelvis kunna innebära att en region behåller en fungerande funktion för journalhantering men byter ut en annan del som inte uppfyller verksamhetens behov.

En sådan modell kan göra det lättare att uppgradera tekniken stegvis.

Men den kräver också att systemen fungerar tillsammans och att ansvarsfördelningen mellan leverantörerna är tydlig. Fler leverantörer löser inte automatiskt problemen om integrationerna fortfarande är svåra.

Västra Götalandsregionen har efter Millenniumprojektet valt att gå vidare med en mer modulär strategi.

Vad skulle öppnare journalsystem betyda för vårdpersonalen?

För läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal handlar frågan i hög grad om hur mycket tid de digitala systemen tar från det dagliga arbetet.

När olika program inte fungerar tillsammans kan information behöva registreras flera gånger. Personal kan också behöva växla mellan system för att få en samlad bild av patientens vård.

Bättre informationsutbyte skulle kunna minska sådana arbetsmoment.

Det kan också göra det enklare att välja funktioner som är anpassade till olika verksamheter, i stället för att alla måste använda samma omfattande lösning.

Rapporten visar att systembyten kan påverka arbetsmiljön negativt. I en undersökning bland medicinska sekreterare i Sussa-regionerna uppgav 78 procent att deras effektivitet hade försämrats efter införandet av Cosmic.

Resultatet gäller den undersökta yrkesgruppen och ska inte tolkas som att samma andel av all vårdpersonal har upplevt försämringar.

Det visar däremot varför användbarheten är en viktig del av upphandlingarna. Ett system kan uppfylla tekniska krav men ändå skapa merarbete när det möter vårdens verkliga arbetsflöden.

Vad skulle förändras för patienterna?

För patienter är den viktigaste möjliga förbättringen att relevant vårdinformation blir lättare att använda när vården sker hos olika vårdgivare.

En patient kan exempelvis behandlas på ett sjukhus, få uppföljning på en vårdcentral och samtidigt ha kontakt med en specialistmottagning.

Om systemen inte kan utbyta information på ett fungerande sätt riskerar vårdpersonalen att sakna en fullständig bild av tidigare undersökningar, behandlingar eller läkemedel.

Öppnare system skulle kunna minska sådana problem, men det är ingen garanti för att all information automatiskt blir tillgänglig.

Behörighetsregler, sekretess och dataskydd gäller fortfarande. Ökad teknisk möjlighet att överföra uppgifter innebär inte att alla inom vården får läsa dem.

Problemet är aktuellt även vid nya införanden. När Cosmic birth införs i förlossningsvården i Stockholm och på Gotland finns fortfarande begränsningar i den automatiska överföringen mellan olika journalsystem.

Det visar att ett nytt digitalt system inte automatiskt skapar ett sammanhängande informationsflöde.

Vad händer med förslagen nu?

E-hälsomyndighetens analys har tagits fram på uppdrag av regeringen och överlämnats till Socialdepartementet.

Rapporten ska fungera som underlag för fortsatt arbete med marknaden för vårdinformationssystem.

Samtidigt pågår ett europeiskt arbete genom EU:s förordning om det europeiska hälsodataområdet, EHDS. Den ska bland annat bidra till gemensamma förutsättningar för elektroniska patientjournaler och utbyte av hälsouppgifter.

E-hälsomyndigheten bedömer dock att EU-reglerna inte löser alla problem på den svenska marknaden. Nationella åtgärder kommer fortfarande att behövas.

Någon tidsplan för när myndighetens fyra föreslagna verktyg kan bli verklighet är ännu inte fastställd.

För regionerna kvarstår därför den svåra avvägningen. De måste kunna modernisera vårdens teknik utan att varje större förändring blir ett nytt miljardprojekt.

Det är också kärnan i myndighetens analys: så länge det är alltför dyrt och komplicerat att byta journalsystem riskerar regionerna att stanna kvar i lösningar som varken är bäst för ekonomin, vårdpersonalen eller patienterna.