Omkring 600 000 människor deltog i torsdagens landsomfattande protester i Frankrike, enligt landets inrikesministerium. Fackförbundet CGT uppger en betydligt högre siffra: 1,6 miljoner. Demonstrationerna den 5 november 2026 ledde till sammandrabbningar och skadade i bland annat Paris och Lyon. Samtidigt påverkade strejken tågtrafiken och landets elproduktion. Nu har regeringen kallat arbetsmarknadens parter till nya samtal på måndag.
En miljon demonstranter skiljer regeringens och fackets siffror
Det blev en av höstens största protestdagar i Frankrike. Under torsdagen samlades människor i städer över hela landet för att protestera mot stigande levnadskostnader, löneutvecklingen och försämringar inom offentlig service.
Hur många som faktiskt deltog är däremot omstritt.
Klockan 17.03 presenterades inrikesministeriets preliminära uppskattning på omkring 600 000 demonstranter. Klockan 17.45 kom fackförbundet CGT:s betydligt högre siffra på närmare 1,6 miljoner.
Skillnaden uppgår till en miljon människor. Fackets uppskattning är nästan 2,7 gånger så hög som regeringens.
Redan tidigare under dagen hade sammanställningarna visat stora skillnader. Vid lunchtid uppgav CGT att över 250 000 personer demonstrerat i 73 städer. Myndigheterna räknade samtidigt omkring 270 000 deltagare i 180 demonstrationståg, utan att inkludera Paris.
Att uppgifterna varierar beror bland annat på att myndigheter och fackliga organisationer använder olika metoder för att uppskatta deltagarantal. Siffrorna kan också avse olika tidpunkter under dagen.
Någon oberoende slutlig sammanräkning som avgör vilken uppskattning som ligger närmast det verkliga deltagarantalet har inte kunnat bekräftas.
Sammandrabbningar i Lyon och Paris
Demonstrationerna genomfördes huvudsakligen som fackliga protesttåg, men på flera platser uppstod våldsamma situationer mellan demonstranter och polis.
I Lyon rapporterade prefekturen om 24 gripna och sammanlagt 40 skadade. Av de skadade var 34 poliser eller gendarmer, medan sex tillhörde andra grupper.
Även här skilde sig uppskattningarna av deltagarantalet kraftigt.
| Uppgift från Lyon | Rapporterat antal |
|---|---|
| Demonstranter enligt prefekturen | 30 500 |
| Demonstranter enligt CGT | 55 000 |
| Gripna | 24 |
| Skadade totalt | 40 |
| Skadade poliser och gendarmer | 34 |
| Övriga skadade | 6 |
Siffrorna gäller enbart Lyon och ska inte tolkas som en nationell sammanställning.
I Paris uppstod sammandrabbningar längs Boulevard Voltaire, där demonstrationståget rörde sig från Place de la République mot Place de la Nation.
Enligt Le Mondes rapportering skadades flera demonstranter under polisinsatserna. Tidningens reporter såg minst tre ungdomar med huvudskador. Delar av demonstrationståget stoppades tillfälligt när polisen ingrep.
Inför protestdagen hade inrikesministeriet mobiliserat omkring 70 000 poliser och gendarmer. Regeringen hade betonat att fredliga demonstrationer skulle kunna genomföras samtidigt som våldsamma konfrontationer skulle förhindras.
Bakgrunden var bland annat tidigare sammandrabbningar under protesterna i Frankrike, som hade föranlett omfattande säkerhetsförberedelser.
Någon verifierad nationell totalsiffra för torsdagens gripna och skadade finns ännu inte. De lokala uppgifterna ger därför inte en fullständig bild av våldsamheternas omfattning.
Strejken stoppade tåg och minskade elproduktionen
Protesterna kombinerades med strejkaktioner inom flera delar av den franska ekonomin.
Särskilt märkbara blev konsekvenserna för järnvägstrafiken. Det statliga järnvägsbolaget SNCF rapporterade störningar i bland annat Bretagne, Hauts-de-France och Occitanie.
Inför protestdagen räknade bolaget med att ungefär vart tionde snabbtåg av typen TGV skulle ställas in. Regionala TER-tåg och vissa pendeltåg kring Paris drabbades hårdare, medan stora delar av huvudstadens tunnelbanetrafik fortsatte att fungera.
Störningarna väntades på vissa håll även påverka trafiken under fredagsmorgonen den 6 november.
Strejken fick dessutom konsekvenser för Frankrikes energiförsörjning.
Enligt Reuters minskade den franska kärnkraftsproduktionen med omkring 2 400 megawatt, motsvarande 2,4 gigawatt, tidigt under torsdagen till följd av strejkåtgärder.
Det handlar om en tillfällig produktionsminskning och inte om permanent stängda reaktorer. Uppgiften innebär inte heller att elavbrott inträffat.
Även den offentliga sektorn påverkades. Enligt utbildningsministeriets sammanställning deltog drygt 15 procent av lärarna i strejken.
Inom den statliga förvaltningen uppgavs strejkdeltagandet vid lunchtid ligga strax under tio procent.
Protesterna växer igen efter flera veckors nedgång
Torsdagens demonstrationer innebär också en förändring jämfört med de senaste veckornas utveckling.
Under oktober hade myndigheternas uppskattningar av deltagarantalet sjunkit vid tre på varandra följande protestdagar.
| Datum | Deltagare enligt myndigheterna |
|---|---|
| 17 oktober | 550 000 |
| 24 oktober | 410 000 |
| 31 oktober | 320 000 |
| 5 november | Cirka 600 000 |
Om torsdagens preliminära uppskattning står sig innebär det att deltagandet nästan fördubblats jämfört med den 31 oktober.
Det betyder däremot inte automatiskt att stödet för samtliga fackliga krav har ökat i motsvarande grad. Demonstrationernas organisation, deltagande grupper och möjligheter att mobilisera kan skilja sig mellan olika dagar.
Den nya siffran bryter ändå den tidigare nedåtgående trenden i myndigheternas sammanställningar.
Vid protesterna den 31 oktober uppskattades deltagarantalet till 320 000. Då hade mobiliseringen minskat betydligt jämfört med protestdagen två veckor tidigare.
För fackförbunden innebär torsdagens uppslutning ett nytt underlag att hänvisa till inför kommande förhandlingar. Regeringen måste samtidigt hantera kraven utan att det ännu finns någon gemensam bild av protesternas faktiska omfattning.
Regeringen kallar fack och arbetsgivare till möte den 9 november
Under torsdagseftermiddagen kom också ett politiskt besked.
Premiärminister Sébastien Lecornu har kallat representanter för fackförbund och arbetsgivare till en social konferens måndagen den 9 november.
Mötet ska hållas vid premiärministerns kansli Matignon och behandla löner och hushållens köpkraft.
Beskedet offentliggjordes under eftermiddagen, medan demonstrationerna fortfarande pågick.
Fackförbunden har flera konkreta krav.
CFDT vill höja minimilönen med 100 euro netto. CGT kräver en höjning av minimilönen med tio procent och att lönerna ska följa prisutvecklingen.
Det sistnämnda kravet innebär att lönerna skulle justeras utifrån inflationen, så att stigande priser inte urholkar köpkraften på samma sätt.
Regeringen har öppnat för diskussioner om minimilönen, men någon extra höjning har inte beslutats.
Arbetsgivarsidan ska också delta i mötet. Det innebär att diskussionerna inte enbart handlar om statliga åtgärder, utan också om lönebildning och kostnader för företagen.
Måndagens samtal blir därmed den första tydliga möjligheten för parterna att diskutera konkreta åtgärder efter torsdagens omfattande mobilisering.
Varför Frankrikes protester också är en politisk fråga
Konflikten handlar om mer än enskilda löneavtal.
Fackförbunden kopplar de stigande levnadskostnaderna till en bredare kritik mot den ekonomiska politiken och resurserna till offentlig verksamhet. För många hushåll är den centrala frågan hur löner och ersättningar ska räcka när kostnaderna för vardagen ökar.
För regeringen innebär kraven en avvägning mellan hushållens köpkraft, de offentliga finanserna och företagens kostnader.
Situationen är dessutom politiskt känslig inför det franska presidentvalet våren 2027, då Emmanuel Macron inte kan ställa upp för en tredje mandatperiod i följd.
Protesternas omfattning visar att konflikten fortsatt kan mobilisera stora grupper, men deltagarsiffrorna kan inte i sig användas som ett mått på väljarnas stöd för regeringen eller oppositionen.
Frankrikes inrikesministerium har redogjort för säkerhetsinsatsen kring demonstrationerna. Myndigheternas uppgifter om ordningsläget och fackförbundens egna beskrivningar av mobiliseringen behöver hållas isär.
Nästa steg kommer måndagen den 9 november. Då ska regeringen, fackförbunden och arbetsgivarna diskutera löner och köpkraft. Om samtalen leder till konkreta förändringar återstår att se.