Bukfetma, högt blodtryck och förhöjt blodsocker är tre av fem riskfaktorer som kan kopplas till att hjärnan ser äldre ut än den faktiskt är. I en studie från Karolinska institutet med över 27 000 deltagare såg forskarna ett tydligt samband mellan metabol ohälsa och hjärnans biologiska ålder. Flera av riskfaktorerna går att påverka, men vad visar forskningen egentligen?

Fem riskfaktorer som påverkar hjärnans åldrande

Forskarna vid Karolinska institutet har undersökt ett tillstånd som kallas metabolt syndrom. Det innebär att en person har flera riskfaktorer kopplade till bland annat blodtryck, blodsocker, kroppsfett och blodfetter samtidigt.

Det är inte en enskild sjukdom, utan en kombination av tillstånd som tillsammans kan öka risken för hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes.

Studien, som publicerades i juli 2026, visar att samma riskfaktorer också har ett samband med hur gammal hjärnan ser ut vid undersökning med magnetkamera.

De fem riskfaktorerna är:

Riskfaktor	Vad innebär den?
Bukfetma	För mycket kroppsfett samlat kring midjan
Högt blodtryck	Förhöjt tryck i kroppens blodkärl
Förhöjt blodsocker	För mycket glukos i blodet över tid
Höga triglycerider	Förhöjda nivåer av en sorts blodfett
Lågt HDL-kolesterol	Låga nivåer av det så kallade goda kolesterolet

En person behöver inte ha alla fem riskfaktorerna för att uppfylla kriterierna för metabolt syndrom. Vanligtvis räcker det med tre.

1. Bukfetma

Bukfetma innebär att en stor del av kroppsfettet är koncentrerat kring magen. Det är framför allt fett som lagras inne i bukhålan, omkring organen, som förknippas med ökad metabol risk.

Bukfetma kan förekomma även hos personer som inte har särskilt högt BMI. Därför kan midjemåttet ibland ge viktig information som inte framgår av kroppsvikten.

I KI-studien användes ett midjemått på minst 102 centimeter för män och 88 centimeter för kvinnor som gräns för denna riskfaktor.

Bukfetma har kopplats till bland annat insulinresistens, inflammation och förändrad ämnesomsättning. Sådana processer kan även ha betydelse för hjärnans hälsa.

2. Högt blodtryck

Blodtrycket beskriver hur hårt blodet pressar mot blodkärlens väggar. Om trycket är förhöjt under lång tid kan det belasta kärlen, även de små blodkärl som försörjer hjärnan.

Problemet är att högt blodtryck ofta inte märks. Många människor har förhöjda värden utan tydliga symtom.

I forskarnas definition räknades blodtryck på minst 130/85 mmHg som en riskfaktor. Även behandling med blodtryckssänkande läkemedel ingick i definitionen.

Det är viktigt att skilja detta från den vanliga svenska gränsen för diagnosen högt blodtryck, som normalt är minst 140/90 vid upprepade mätningar på mottagning.

Enstaka mätningar räcker inte alltid för att avgöra om blodtrycket är förhöjt. Den som vill kontrollera sina värden kan läsa mer om hur man mäter blodtrycket rätt.

3. Förhöjt blodsocker

Blodsockret påverkas bland annat av hur kroppen använder hormonet insulin. Vid insulinresistens reagerar kroppens celler sämre på insulin, vilket kan göra det svårare att hålla blodsockret på en normal nivå.

Långvarigt förhöjt blodsocker kan skada blodkärl och påverka flera organ. Även hjärnan är beroende av en fungerande blodförsörjning och ämnesomsättning.

I studien användes HbA1c, ett blodprov som speglar den genomsnittliga blodsockernivån under de senaste två till tre månaderna.

Ett HbA1c på minst 5,7 procent, motsvarande ungefär 39 mmol/mol, räknades som en riskfaktor. Personer som behandlades för diabetes omfattades också.

Det betyder inte att ett sådant värde automatiskt innebär diabetes. Diagnosen kräver högre värden eller andra diagnostiska kriterier.

4. Höga triglycerider

Triglycerider är en sorts fett som finns i blodet och används av kroppen som energikälla. De bildas bland annat i samband med kroppens omsättning av fett och kolhydrater.

Förhöjda triglycerider förekommer ofta tillsammans med bukfetma, insulinresistens och andra metabola riskfaktorer.

I KI-studien användes gränsen 1,7 mmol/l.

Höga triglyceridnivåer kan vara en signal om att kroppens ämnesomsättning inte fungerar optimalt. De är också kopplade till ökad hjärt-kärlrisk, särskilt när andra riskfaktorer förekommer samtidigt.

Nivåerna påverkas bland annat av ärftlighet, kost, alkohol, fysisk aktivitet och vissa sjukdomar.

5. Lågt HDL-kolesterol

HDL brukar kallas det goda kolesterolet eftersom HDL-partiklar deltar i transporten av kolesterol från kroppens vävnader till levern.

Låga HDL-nivåer förekommer ofta tillsammans med höga triglycerider och insulinresistens.

Forskarna använde gränserna under cirka 1,0 mmol/l för män och 1,3 mmol/l för kvinnor.

Det är dock viktigt att inte förenkla sambandet. Att ett lågt HDL-värde är förknippat med ökad risk betyder inte att en behandling som enbart höjer HDL automatiskt förbättrar hälsan.

Vid bedömning av blodfetter behöver läkare väga samman flera värden, framför allt LDL-kolesterol, och personens övriga riskfaktorer.

Studien: Hjärnan såg mer än två år äldre ut hos personer med fem riskfaktorer

Forskarna analyserade uppgifter från 27 375 personer som deltog i den brittiska befolkningsstudien UK Biobank.

Av deltagarna uppfyllde 7 800 personer, motsvarande 28,5 procent, kriterierna för metabolt syndrom.

Forskarna använde magnetkamerabilder och avancerade beräkningsmodeller för att uppskatta deltagarnas biologiska hjärnålder.

Resultaten visade att personer med metabolt syndrom i genomsnitt hade en uppskattad hjärnålder som låg 1,13 år högre än hos personer utan syndromet, efter statistiska justeringar.

Forskarna såg också ett mönster där fler metabola riskfaktorer var förknippade med en större skillnad mellan uppskattad hjärnålder och faktisk ålder.

Antal riskfaktorer	Uppskattad extra hjärnålder
Tre	0,96 år
Fyra	1,68 år
Fem	2,30 år

Siffrorna är genomsnittliga statistiska resultat. De betyder inte att varje person med fem riskfaktorer har en hjärna som är exakt 2,3 år äldre.

Sambandet var starkare när flera riskfaktorer förekom samtidigt. Förhöjt blodtryck och förhöjt blodsocker hörde dessutom till de enskilda faktorer som hade starkast samband med högre uppskattad hjärnålder.

Resultaten redovisas i den vetenskapliga studien i Alzheimer’s & Dementia.

Vad innebär det att hjärnan har en högre biologisk ålder?

Biologisk hjärnålder är ett forskningsmått som används för att uppskatta hur gammal en hjärna ser ut utifrån dess struktur.

Med hjälp av magnetkamerabilder kan forskare studera bland annat hjärnans vävnader och olika anatomiska förändringar. En beräkningsmodell jämför sedan resultaten med mönster som är typiska för personer i olika åldrar.

Om en 60-årings hjärna exempelvis uppskattas ha en biologisk ålder på 63 år är skillnaden tre år.

Det betyder däremot inte att personen har förlorat tre års livslängd, fått en demenssjukdom eller nödvändigtvis har sämre minne än andra jämnåriga.

Måttet är framför allt användbart för att studera skillnader mellan grupper och undersöka samband med olika hälsotillstånd.

Studien visar samband, inte bevisade orsaker

En viktig begränsning är att forskarna inte följde hjärnans förändringar med upprepade magnetkameraundersökningar.

De metabola riskfaktorerna registrerades vid en tidigare undersökning, och deltagarna genomgick magnetkameraundersökning i genomsnitt 8,9 år senare.

Det fanns alltså ett tidsmässigt avstånd mellan mätningarna, men bara en hjärnavbildning per deltagare.

Därför går det inte att slå fast hur snabbt varje persons hjärna faktiskt åldrades under perioden.

Det går inte heller att säkert avgöra om de metabola riskfaktorerna i sig orsakade skillnaderna, eller hur mycket andra faktorer kan ha bidragit.

UK Biobank omfattar dessutom frivilliga deltagare och är inte ett perfekt representativt urval av hela befolkningen.

Studien ger därmed stöd för ett samband mellan metabol ohälsa och hjärnans biologiska ålder, men är inte ett bevis för att en viss riskfaktor orsakar ett bestämt antal års extra hjärnåldrande.

Varför kan ämnesomsättningen påverka hjärnan?

Hjärnan behöver en kontinuerlig tillförsel av syre och näringsämnen. Den är därför beroende av friska blodkärl och en välfungerande ämnesomsättning.

Flera processer kan vara relevanta när metabol ohälsa och hjärnans åldrande förekommer tillsammans.

Högt blodtryck kan under lång tid belasta de små blodkärlen i hjärnan. Förhöjt blodsocker och insulinresistens kan påverka blodkärlens funktion och kroppens energireglering.

Bukfetma och förändrade blodfetter kan samtidigt vara förknippade med låggradig inflammation.

I KI-studien undersökte forskarna även blodmarkörer hos 16 904 deltagare. Analysen pekade på att markörer kopplade till bland annat inflammation och fettomsättning kunde förklara en del av det statistiska sambandet.

Det stärker misstanken om att flera biologiska processer kan vara inblandade.

Men resultaten visar inte att forskarna har identifierat en säker mekanism bakom hjärnans åldrande. De visar heller inte att en viss behandling kan vända den uppskattade hjärnåldern.

Så kan du påverka riskfaktorerna

Det som gör resultaten praktiskt intressanta är att flera av de fem riskfaktorerna kan påverkas genom levnadsvanor och, när det behövs, medicinsk behandling.

Samma förändringar kan dessutom påverka flera riskfaktorer samtidigt.

Regelbunden rörelse

Fysisk aktivitet kan bidra till lägre blodtryck, bättre insulinkänslighet, förbättrade blodfetter och en hälsosammare kroppssammansättning.

För vuxna rekommenderar Folkhälsomyndigheten minst 150–300 minuter fysisk aktivitet på måttlig intensitet per vecka, alternativt en mindre mängd aktivitet på hög intensitet.

Muskelstärkande aktivitet rekommenderas minst två dagar i veckan.

Rörelse i vardagen har också betydelse. Promenader, cykling och att bryta långa perioder av stillasittande kan vara värdefulla komplement till planerad träning.

Matvanor som gynnar hjärta och blodkärl

En kost med mycket grönsaker, frukt, baljväxter, fullkorn och omättade fetter kan bidra till bättre metabol hälsa.

Att begränsa saltintaget kan vara särskilt relevant för blodtrycket. För personer med höga triglycerider kan även alkoholvanor och ett stort intag av energirika livsmedel spela roll.

Det finns däremot ingen enskild matvara som forskningen har visat kan sänka hjärnans biologiska ålder med ett visst antal år.

Det är de samlade matvanorna över tid som är viktigast.

Midjemått och vikt

För personer med bukfetma och övervikt kan en måttlig viktnedgång förbättra bland annat blodtryck, blodsocker och triglycerider.

Det betyder inte att alla behöver gå ned i vikt. Ärftlighet, kroppssammansättning, ålder och andra hälsotillstånd påverkar vad som är lämpligt.

Midjemåttet är ett hjälpmedel för riskbedömning, inte ett fullständigt mått på hur frisk någon är.

Kontrollera blodtryck, blodsocker och blodfetter

Alla metabola riskfaktorer ger inte symtom. Därför kan provtagning eller blodtrycksmätning vara det enda sättet att upptäcka vissa avvikelser.

Personer med flera riskfaktorer kan behöva individuell uppföljning inom vården.

Högt blodtryck, diabetes och blodfettsrubbningar kan ibland kräva läkemedel även när man har goda levnadsvanor.

En kombination av rätt behandling och långsiktiga förändringar kan minska etablerade risker för bland annat hjärt-kärlsjukdom.

När bör man kontrollera sina värden?

Den som har bukfetma, tidigare förhöjt blodtryck, diabetes i familjen eller avvikande blodfettsvärden kan ha anledning att diskutera en hälsokontroll med sin vårdcentral.

Det är särskilt relevant om flera riskfaktorer förekommer samtidigt.

En bedömning kan omfatta blodtryck, midjemått och blodprover för blodsocker och blodfetter. Vilka undersökningar som är lämpliga beror på personens ålder, sjukdomshistoria och samlade riskbild.

Det behövs normalt ingen magnetkameraundersökning av hjärnan för att bedöma metabolt syndrom.

Hjärnåldersmåttet i KI-studien är ett forskningsverktyg, inte ett vanligt screeningtest som används för att avgöra om en person behöver behandling.

Betyder metabolt syndrom att man kommer att få demens?

Nej. Att ha metabolt syndrom betyder inte att man kommer att utveckla demens.

Forskning har sedan tidigare visat samband mellan flera kärlrelaterade riskfaktorer och risken för kognitiv svikt och demens. Högt blodtryck och diabetes är exempel på tillstånd som kan ha betydelse för hjärnhälsan på lång sikt.

Men KI-studien undersökte framför allt uppskattad biologisk hjärnålder. Den visade inte att deltagarna med metabolt syndrom skulle utveckla demens, eller att skillnaden i hjärnålder motsvarade en bestämd ökning av demensrisken.

Det är en viktig skillnad.

En hjärna som uppskattas vara biologiskt äldre är inte samma sak som en hjärna med konstaterad sjukdom.

Samtidigt finns det starka hälsoskäl att behandla högt blodtryck, diabetes och andra metabola riskfaktorer, oavsett vad en modell för hjärnålder skulle visa.

Den som får återkommande förhöjda värden eller har flera av riskfaktorerna kan därför ha nytta av en medicinsk bedömning, även om personen känner sig helt frisk.