Från den 1 november 2026 gäller nya fridlysningsregler i Sverige. Igelkotten får ett förstärkt skydd som även omfattar bon och viloplatser, samtidigt som flera välkända växter, däribland blåsippa och gullviva, tas bort från den nationella fridlysningslistan. Förändringarna påverkar både den som har trädgård och den som äger eller brukar mark.
Regeringens beslut innebär att antalet nationellt fridlysta arter minskar från knappt 300 till drygt 230. Samtidigt tillkommer arter som tidigare saknat nationell fridlysning och ett nytt system med fyra olika skyddsnivåer införs.
De nya bestämmelserna finns i en ändring av artskyddsförordningen och börjar gälla den 1 november 2026.
Igelkotten får skydd för sina bon och viloplatser
En av de tydligaste förändringarna gäller igelkotten. Arten omfattas nu av kategorin förstärkt skydd, vilket bland annat innebär förbud mot att avsiktligt döda, skada eller fånga djuren.
Skyddet gäller också igelkottens bon, fortplantningsområden och viloplatser. Det är förbjudet att skada eller ta bort sådana platser.
Det kan få praktisk betydelse eftersom igelkottar ofta söker skydd i vanliga trädgårdar. En rishög, ett tätvuxet buskage eller en skyddad plats under en byggnad kan användas som bo eller övervintringsplats.
Den som vet att en igelkott använder en sådan plats behöver därför ta hänsyn till det innan området röjs eller förändras.
Skyddet innebär däremot inte att vanlig trädgårdsskötsel generellt förbjuds.
Igelkotten är klassad som sårbar på den svenska rödlistan. Arten påverkas bland annat av trafik, förändrade livsmiljöer och risker i trädgårdsmiljöer.
För den som vill hjälpa igelkottarna finns det flera enkla åtgärder. Att kontrollera löv- och rishögar innan de flyttas, vara försiktig med trimmern och undvika nattlig körning med robotgräsklippare minskar risken att djuren skadas.
Det är förebyggande råd, inte en lista över nya uttryckliga lagkrav.
Läs också: Så hjälper du igelkotten inför vintern.
Blåsippa och gullviva förlorar sin nationella fridlysning
Samtidigt som igelkotten får ett starkare skydd tas flera vanliga växter bort från den nationella fridlysningslistan.
Bland dem finns:
- Blåsippa
- Gullviva
- Murgröna
- Liljekonvalj
Förändringen innebär att de särskilda nationella fridlysningsförbuden för dessa arter upphör.
Tidigare har skyddet sett olika ut beroende på växt och var i landet den funnits. För vissa arter har det exempelvis varit förbjudet att gräva upp plantorna, medan plockning varit begränsad i vissa län.
Att en växt tas bort från fridlysningslistan innebär därför inte att alla tidigare begränsningar varit likadana.
Får man plocka blåsippor och gullvivor nu?
När den nationella fridlysningen upphör blir det normalt möjligt att plocka dessa blommor varsamt där allemansrätten gäller och inga andra särskilda förbud finns.
Men det betyder inte att man får göra vad som helst.
Allemansrätten ger exempelvis inte rätt att gräva upp växter med rötterna på annans mark. I naturreservat och nationalparker kan det också finnas särskilda föreskrifter som begränsar blomplockning.
Det är därför viktigt att kontrollera vad som gäller på platsen, särskilt i skyddade naturområden.
Flera djur, svampar och lavar får nytt skydd
Reformen handlar inte bara om igelkotten och de växter som stryks.
Även ål och havsnejonöga tillkommer bland de nationellt fridlysta arterna. Bland andra nytillkomna arter finns fjärilen trolldruvemätare, laven örtlav och svampen raggtaggsvamp.
Att ålen tas upp i den nationella fridlysningslistan ska däremot inte förväxlas med ett nytt generellt förbud mot allt ålfiske. Fiske omfattas av särskilda regler, och ålen har sedan tidigare långtgående fiskerestriktioner.
Flera artgrupper behåller samtidigt sitt skydd, bland annat Sveriges naturligt förekommande grod- och kräldjur, orkidéer och lummerväxter.
Fyra nivåer ska avgöra hur starkt skyddet är
En central del av förändringen är att nationellt fridlysta arter delas in i fyra kategorier.
| Skyddsnivå | Vad den innebär |
|---|---|
| Strikt skydd | Den starkaste nationella skyddsnivån, avsedd för särskilt hotade arter. |
| Förstärkt skydd | Omfattar bland annat igelkotten och kan även skydda bon och viloplatser. |
| Grundläggande skydd | Förbjuder avsiktlig skada men har särskilda undantag för vissa verksamheter. |
| Begränsat skydd | Gäller vissa växter och begränsar bland annat uppgrävning och kommersiell insamling. |
Skillnaden mellan kategorierna får betydelse när exempelvis skogsbruk, byggprojekt eller andra verksamheter kan påverka skyddade arter.
En art med grundläggande skydd omfattas inte av exakt samma förbud och undantag som en art med strikt eller förstärkt skydd.
Nya undantag får betydelse för skogsägare
För markägare och verksamhetsutövare är förändringarna större än att vissa arter tillkommer och andra försvinner.
De nya reglerna innehåller bland annat ett undantag för arter med grundläggande eller begränsat skydd när en åtgärd uppenbart har ett annat syfte än att skada den skyddade arten.
Jordbruk och skogsbruk är exempel på verksamheter där åtgärder normalt kan ha ett sådant annat syfte.
Det finns dessutom ett särskilt undantag när fridlysningen avsevärt skulle försvåra pågående markanvändning på den berörda delen av en fastighet. Det undantaget omfattar inte arter med strikt skydd.
Det betyder inte att skogsägare får bortse från artskyddet. Vilken art som berörs, vilken skyddsnivå den har och vilka andra miljöregler som gäller måste fortfarande bedömas.
En art som påverkas är orkidén knärot. Den förblir fridlyst men får grundläggande skydd, vilket förändrar hur reglerna kan tillämpas vid skogsavverkning.
Läs mer: Knärot och avverkning – nya regler 2026.
Även vid byggprojekt kan den nya artlistan behöva vägas in. Om exempelvis igelkottens bon eller viloplatser riskerar att påverkas kan det få betydelse för hur arbetet planeras.
Arter kan fortfarande vara skyddade enligt andra regler
En viktig skillnad är att den nationella fridlysningen inte omfattar allt artskydd i Sverige.
Skydd som följer av EU:s fågeldirektiv och art- och habitatdirektiv finns kvar. Detsamma gäller andra bestämmelser i miljöbalken och särskilda regler för skyddade naturområden.
En växt som inte längre omfattas av nationell fridlysning kan alltså fortfarande beröras av andra skyddsbestämmelser.
För den som planerar större markarbeten kan exempelvis regler om samråd vid åtgärder som väsentligt ändrar naturmiljön fortfarande vara aktuella.
Övergångsregler gäller för vissa verksamheter
De nya bestämmelserna innehåller också övergångsregler.
Vissa verksamheter som redan pågår när reglerna träder i kraft kan fortsätta under en begränsad tid utan ny dispens, i vissa fall fram till den 31 oktober 2027.
Särskilda bestämmelser gäller också vissa tillståndsprövningar som inletts före den 1 november 2026.
Det är däremot ingen generell frist som ger alla markägare möjlighet att bortse från de nya reglerna under ett år.
Den som vill kontrollera en viss art eller verksamhet kan läsa den gällande artskyddsförordningen hos riksdagen.
För privatpersoner är den mest påtagliga förändringen att vanliga växter som blåsippa och gullviva inte längre omfattas av nationell fridlysning, medan igelkottens bon och viloplatser får ett tydligt rättsligt skydd. För markägare innebär reformen samtidigt att det blir viktigare att känna till vilken skyddskategori en art tillhör.