Var tionde person över 16 år hade svårt att få hushållsekonomin att gå ihop under 2025. Samtidigt visar SCB:s statistik att över 1,3 miljoner svenskar hade låg ekonomisk standard året innan. Men hur många är egentligen fattiga i Sverige? Svaret beror på vad man mäter.

Statistiska centralbyrån (SCB) publicerade den 12 oktober en ny rapport om ekonomisk utsatthet i Sverige. Rapporten följdes upp inför FN:s internationella dag för att utrota fattigdomen den 17 oktober.

En av slutsatserna är att svenskarnas ekonomiska svårigheter har ökat sedan 2022. Men statistiken visar också varför det inte finns någon enda siffra som kan beskriva hur många som lever i fattigdom.

Hur många lever i fattigdom i Sverige?

Enligt SCB:s registerbaserade inkomststatistik hade 13,1 procent av Sveriges befolkning låg ekonomisk standard under 2024. Det motsvarar omkring 1 359 000 personer.

I den nya statistiken för 2025 uppgav 10 procent av personer som var 16 år eller äldre att hushållet hade svårt eller mycket svårt att få ekonomin att gå ihop.

Det finns också andra mått som beskriver ekonomisk utsatthet.

Mått	Andel och betydelse
Låg ekonomisk standard	13,1 procent 2024. Inkomsten ligger under 60 procent av medianinkomsten, justerad för hushållets storlek.
Materiell och social fattigdom	7 procent 2025. Personen saknar ekonomisk möjlighet att uppfylla minst fem av tretton definierade behov.
Allvarlig materiell och social fattigdom	4 procent 2025. Minst sju av de tretton behoven kan inte uppfyllas av ekonomiska skäl.
Svårt att få ekonomin att gå ihop	10 procent 2025. Personer från 16 år som själva uppger stora ekonomiska svårigheter.
Betalningssvårigheter	8,1 procent 2025. Personer från 16 år i hushåll som inte klarat betalningar i tid.

Siffrorna kommer från olika statistiska undersökningar och gäller delvis olika grupper och år. De kan därför inte jämföras som om de vore olika svar på exakt samma fråga.

Vad räknas som fattigdom i Sverige?

Det vanligaste relativa inkomstmåttet är låg ekonomisk standard.

Gränsen går vid 60 procent av medianinkomsten, efter skatt och med hänsyn till hur många som ingår i hushållet. Medianinkomsten är den inkomst som ligger mitt i fördelningen när alla inkomster sorteras från lägst till högst.

Det betyder att fattigdomsgränsen påverkas av hur inkomsterna utvecklas i hela samhället.

Om medianinkomsten stiger kan också gränsen för låg ekonomisk standard stiga, även om ett enskilt hushåll har lika mycket pengar som tidigare.

Måttet visar därför framför allt hur många som har en låg inkomst i förhållande till andra.

Det säger däremot inte säkert om pengarna räcker till mat, boende och andra nödvändiga utgifter.

Låg inkomststandard mäter något annat

SCB använder också måttet låg inkomststandard. Det utgår från om hushållets inkomster räcker till beräknade nödvändiga levnadskostnader.

Här jämförs inkomsten med en kostnadsnivå som bland annat påverkas av hushållets sammansättning och boendesituation.

Det är en viktig skillnad.

Ett hushåll kan ligga under gränsen för låg ekonomisk standard men fortfarande ha en inkomst som enligt beräkningen täcker de grundläggande kostnaderna.

Exempel: Samma familj kan räknas som fattig enligt ett mått men inte ett annat

I SCB:s fördjupning Att mäta fattigdom finns ett räkneexempel för en familj med två vuxna och två barn, tre och sex år gamla.

För 2024 redovisar SCB följande månadsgränser:

Mått	Gräns för familjen
Låg ekonomisk standard	Under 40 100 kronor
Låg inkomststandard	Under 27 300 kronor

Gränsen för låg inkomststandard bygger i exemplet på beräknade kostnader i en kommun med fler än 75 000 invånare utanför storstadsområdena.

Anta att familjen hade 34 000 kronor i disponibel månadsinkomst under 2024, alltså pengar efter skatt inklusive eventuella bidrag.

Då skulle familjen ha låg ekonomisk standard eftersom inkomsten ligger under 40 100 kronor.

Men den skulle inte ha låg inkomststandard, eftersom inkomsten överstiger 27 300 kronor.

Familjen hamnar alltså på olika sidor av fattigdomsgränsen beroende på vilken definition som används.

Det betyder inte att den ena beräkningen är felaktig. Måtten besvarar olika frågor.

Beloppen gäller dessutom 2024 års statistik och ska inte användas som aktuella fattigdoms- eller bidragsgränser för 2026.

Materiell fattigdom handlar om vad man faktiskt har råd med

För att beskriva ekonomiska levnadsförhållanden används även måttet materiell och social fattigdom.

Det handlar inte bara om inkomsten, utan om vad en person eller ett hushåll faktiskt har ekonomisk möjlighet att göra.

Bland de tretton indikatorerna finns möjligheten att:

• Betala hyran och andra räkningar i tid.
• Klara en större oväntad utgift.
• Ha råd med en veckas semester på annan plats.
• Äta en måltid med kött, fisk eller vegetariskt alternativ minst varannan dag.
• Delta i vissa sociala aktiviteter.

Den som av ekonomiska skäl saknar minst fem av tretton definierade möjligheter räknas som materiellt och socialt fattig. Vid minst sju handlar det om allvarlig materiell och social fattigdom.

Enligt SCB levde 7 procent av befolkningen i materiell och social fattigdom 2025. Andelen i allvarlig materiell och social fattigdom var 4 procent.

Det är betydligt lägre än andelen som har låg ekonomisk standard.

En orsak är att det krävs flera konkreta ekonomiska svårigheter för att uppfylla definitionen.

Över var femte saknar ekonomisk buffert

SCB:s undersökning visar också att 22,2 procent av personer från 16 år saknade möjlighet att klara en oväntad utgift på 14 000 kronor med egna medel under 2025.

Det betyder inte att alla dessa personer är fattiga enligt SCB:s materiella mått.

Att inte kunna hantera en oväntad utgift är en ekonomisk svårighet, men det räcker inte ensamt för att klassas som materiellt och socialt fattig.

Det visar samtidigt varför en person kan ha en inkomst över den relativa fattigdomsgränsen men ändå leva med mycket små ekonomiska marginaler.

Fler svenskar har fått svårt att klara ekonomin

SCB:s nya rapport visar att ekonomiska svårigheter blivit vanligare sedan 2022.

Andelen personer från 16 år som uppger att det är svårt eller mycket svårt att få hushållets ekonomi att gå ihop har ökat från 7 till 10 procent.

Rapporten visar också en statistiskt säkerställd försämring för tio av de tretton undersökta indikatorerna på ekonomiska svårigheter.

Särskilt tydliga är problemen bland ensamstående föräldrar.

Bland ensamstående kvinnor med barn uppger 31 procent att det är svårt att få ekonomin att gå ihop. I samma grupp saknar 56,4 procent möjlighet att klara en oväntad utgift på 14 000 kronor.

De höga nivåerna visar att ekonomisk utsatthet inte är jämnt fördelad mellan olika hushåll.

Vi har tidigare beskrivit hur ensamstående mammor saknar ekonomisk buffert, något som också blir tydligt i SCB:s nya sammanställning.

Varför visar EU andra fattigdomssiffror?

EU:s statistik innehåller ytterligare mått på fattigdom och social utestängning.

I EU:s undersökning för 2025 låg andelen i Sverige som riskerade fattigdom enligt det relativa inkomstmåttet på omkring 16 procent.

Det är högre än de 13,1 procent som SCB redovisar för låg ekonomisk standard i den registerbaserade statistiken för 2024.

Trots att definitionen i grunden är densamma bygger beräkningarna på olika statistiska underlag och metoder. EU:s undersökning för 2025 använder dessutom inkomstuppgifter från 2024.

Skillnaden ska därför inte tolkas som att fattigdomen har ökat med nästan tre procentenheter mellan åren.

EU använder också ett bredare mått för risk för fattigdom eller social utestängning. Där ingår personer som uppfyller minst ett av flera kriterier kopplade till låg inkomst, materiell och social fattigdom eller mycket låg arbetsintensitet i hushållet.

För Sverige låg den andelen på omkring 19 procent 2025.

Det är inte samma sak som att 19 procent av svenskarna saknar pengar till grundläggande behov.

Ger låg inkomst rätt till försörjningsstöd?

Nej, inte automatiskt.

SCB:s statistiska fattigdomsgränser avgör inte om någon har rätt till ekonomiskt bistånd från kommunen.

Rätten till försörjningsstöd prövas individuellt. Kommunen bedömer bland annat hushållets inkomster, tillgångar och nödvändiga kostnader.

Riksnormen omfattar vissa grundläggande levnadskostnader. Därutöver kan skäliga kostnader för exempelvis boende, hushållsel och hemförsäkring ingå.

En person med låg inkomst men stora besparingar kan därför sakna rätt till bistånd. Omvänt kan ett hushåll med en inkomst över en statistisk fattigdomsgräns ändå vara berättigat till stöd beroende på sina förhållanden.

Den som vill förstå vilka stöd som kan vara aktuella kan läsa vår genomgång av vilka bidrag man kan få 2026.

Så ska fattigdomssiffrorna tolkas

SCB:s statistik visar inte att ett enda fattigdomstal är mer korrekt än alla andra.

Låg ekonomisk standard beskriver hur inkomsten förhåller sig till inkomsterna i samhället. Låg inkomststandard jämför inkomsten med beräknade nödvändiga kostnader. Materiell och social fattigdom visar vilka konkreta behov människor inte har råd att tillgodose.

De självrapporterade uppgifterna visar i sin tur hur människor upplever sin ekonomi och om hushållet klarar betalningarna.

Det är också viktigt att komma ihåg att inkomst inte är samma sak som tillgångar. En person med låg årsinkomst kan ha stora besparingar, medan ett hushåll med högre inkomst kan vara hårt pressat av skulder och utgifter.

I SCB:s nya rapport om ekonomiska svårigheter framgår att fler svenskar upplever ekonomiska problem än för några år sedan.

Men frågan om hur många som är fattiga i Sverige kräver alltid en följdfråga: Menar vi människor med låg inkomst, människor som saknar pengar till grundläggande behov eller människor som inte får sin ekonomi att gå ihop?

Det är först när definitionen är tydlig som siffrorna går att tolka rätt.