Personer som bor med mycket grönska alldeles intill hemmet löper lägre risk att utveckla demens, enligt en ny svensk studie. Sambandet var tydligast inom 100 meter från bostaden, där forskarna såg omkring 20 procent lägre relativ risk. Men resultatet betyder inte att träd och parker i sig har bevisats förebygga demens.

Studien presenterades av Stockholms universitet den 13 oktober 2026 och bygger på uppföljningar av nästan 3 000 äldre personer i Stockholm. Forskarna har undersökt hur mängden vegetation nära bostaden hänger samman med risken att senare få en demensdiagnos.

Resultaten pekar mot att även små grönytor i människors närmiljö kan ha betydelse. Samtidigt finns flera begränsningar som gör att sambandet behöver tolkas försiktigt.

Nästan 3 000 äldre följdes under lång tid

Forskarna använde uppgifter från den svenska befolkningsstudien SNAC-K på Kungsholmen i Stockholm.

Totalt ingick 2 993 personer som var minst 60 år gamla när studien inleddes. Deltagarna följdes i upp till 16 år, med en genomsnittlig uppföljningstid på 9,7 år.

Under perioden utvecklade 477 deltagare demens.

För att undersöka bostadsmiljön använde forskarna satellitdata som visar förekomsten av vegetation. De mätte mängden grönska inom tre olika avstånd från deltagarnas bostäder: 100, 250 och 500 meter.

Därefter analyserades sambandet mellan grönskan och risken att utveckla demens. Forskarna tog samtidigt hänsyn till flera andra faktorer som kan påverka resultaten.

Den vetenskapliga studien publicerades i tidskriften Alzheimer's & Dementia den 28 september 2026.

Tydligast samband inom 100 meter från bostaden

Det mest intressanta resultatet är att sambandet var starkast allra närmast hemmet.

Forskarna använde ett statistiskt mått som kallas hazardkvot. Ett värde under 1 innebär att högre nivåer av grönska var förknippade med lägre demenshazard under uppföljningen.

Siffrorna inom parentes visar 95-procentiga konfidensintervall, som beskriver den statistiska osäkerheten i resultaten.

Vid 100 meter motsvarar hazardkvoten 0,79 ungefär 21 procent lägre relativ demenshazard vid den ökning av grönska som forskarna undersökte.

Vid 250 och 500 meter var sambanden svagare. Där omfattade konfidensintervallen även värdet 1, vilket innebär att analyserna inte gav lika tydligt statistiskt stöd för ett samband.

Resultatet betyder inte att grönska längre bort från bostaden saknar betydelse. Däremot visar studien att sambandet var tydligast i den allra närmaste bostadsmiljön.

Vad betyder 20 procent lägre demensrisk?

Uppgiften om omkring 20 procent lägre risk behöver förklaras.

Det handlar om en relativ skillnad mellan olika nivåer av grönska, inte om att en persons risk att drabbas av demens minskar med 20 procentenheter.

För att illustrera skillnaden kan man använda ett förenklat exempel: Om en risk på 10 procent minskar med 20 procent relativt sett, blir den 8 procent. Den sjunker alltså med två procentenheter.

Studiens hazardkvot är dock inte samma sak som en uppmätt absolut risk. Forskarna har inte visat att en enskild persons livstidsrisk för demens minskar med exakt 21 procent genom att bo i ett grönare område.

En annan viktig skillnad gäller vad som faktiskt mättes.

Forskarna undersökte vegetation genom satellitbilder och ett särskilt grönskeindex. De mätte inte hur många gånger deltagarna promenerade i parker, satt i trädgården eller vistades utomhus.

Det går därför inte att dra slutsatsen att ett visst antal promenader eller ett extra träd utanför fönstret ger en bestämd riskminskning.

Varför kan grönska ha betydelse?

Det finns flera tänkbara förklaringar till sambandet.

Gröna miljöer kan göra det lättare att röra på sig, bidra till återhämtning och minska stress. De kan också skapa möjligheter till sociala aktiviteter och påverka människors exponering för trafikbuller och luftföroreningar.

Alla dessa faktorer är relevanta när forskare försöker förstå hur bostadsmiljön kan påverka hjärnans hälsa.

Samtidigt är det svårt att skilja grönskans eventuella effekt från andra skillnader mellan bostadsområden.

Personer som bor i grönare miljöer kan exempelvis skilja sig från andra när det gäller ekonomi, utbildning, hälsa och levnadsvanor.

Forskarna justerade sina analyser för en rad sådana faktorer, däribland fysisk aktivitet, rökning, utbildning, ekonomi, luftföroreningar och trafikbuller.

Det minskar risken för missvisande samband, men kan inte undanröja den helt.

Hurbra har tidigare beskrivit luftföroreningarna i Sverige och deras koppling till olika hälsorisker, däribland demens. Att forskarna i den nya studien försökte ta hänsyn till luftföroreningar är därför en viktig del av analysen.

Sambandet föreföll starkare bland kvinnor

Forskarna undersökte även om resultaten skilde sig mellan olika grupper.

Sambandet mellan grönska och lägre demensrisk föreföll tydligare bland kvinnor än bland män.

Det innebär dock inte att studien säkert har visat att grönska påverkar kvinnors och mäns demensrisk olika mycket. Den statistiska osäkerheten gör att skillnaden behöver undersökas vidare.

Studien bevisar inte att grönska förebygger demens

Den viktigaste begränsningen är att det rör sig om en observationsstudie.

Forskarna har följt människor som redan bodde i olika bostadsmiljöer. Deltagarna har inte slumpmässigt placerats i grönare eller mindre gröna områden.

Därför kan studien visa ett statistiskt samband, men inte avgöra om grönskan i sig orsakar den lägre demensrisken.

Undersökningen genomfördes dessutom på Kungsholmen, ett stadsområde som inte nödvändigtvis är representativt för hela Sverige.

Det är ännu oklart om sambandet skulle vara lika starkt i mindre tätorter, på landsbygden eller i områden med andra sociala och ekonomiska förutsättningar.

Måste man bo nära en park för att minska risken?

Nej, studien ger inget stöd för att människor måste bo intill en stor park eller skog för att få möjliga hälsofördelar av grönska.

Forskarna undersökte mängden vegetation i bostadens närmaste omgivning. Det kan omfatta träd längs gator, gröna innergårdar, buskar och mindre gräsytor.

Resultaten kan därför vara intressanta för stadsplanering, där även små förändringar av närmiljön kan nå många människor.

Men studien visar inte hur många träd som behövs, hur stor en grönyta ska vara eller vilken förändring som skulle krävas för att minska demensrisken.

För den som själv vill förebygga demens finns redan mer etablerade råd, bland annat regelbunden fysisk aktivitet, att undvika rökning och att behandla högt blodtryck.

Den nya forskningen ger ytterligare en möjlig pusselbit: miljön alldeles utanför bostaden kan också spela roll för hjärnans hälsa.

Om sambandet beror på grönskan i sig, eller på sådant som följer med ett grönare bostadsområde, återstår däremot att klarlägga.