Barn och ungdomar som tillbringar mycket tid framför skärmar har oftare problem med depression och ångest. Men betyder det att skärmarna orsakar problemen? En ny svensk studie med över 21 000 tvillingar visar att sambandet är betydligt mer komplicerat än så. Resultaten kan förändra hur vi ser på skärmtid, men innebär inte att föräldrar kan bortse från riskerna.

Forskare vid Karolinska Institutet har undersökt sambandet mellan skärmanvändning och psykisk ohälsa hos svenska tvillingar som följts från nio års ålder. Studien publicerades den 8 oktober 2026 i den vetenskapliga tidskriften Nature Human Behaviour.

Resultaten visar att ungdomar med mycket interaktiv skärmtid oftare drabbades av depression och ångest. Men när forskarna tog hänsyn till gemensamma gener och uppväxtförhållanden blev de flesta sambanden betydligt svagare.

Det ger en viktig pusselbit i en debatt där skärmtid ofta framställs som en direkt orsak till att unga mår sämre.

Vad visar den nya studien om skärmtid?

Forskarna har följt över 21 000 svenska tvillingar och undersökt hur deras skärmanvändning hänger samman med psykiska besvär från barndomen och vidare upp i ung vuxen ålder.

Enligt Karolinska Institutets presentation av studien såg forskarna tydliga samband mellan hög interaktiv skärmanvändning och symtom på depression och ångest.

Sambanden var särskilt framträdande under tonåren.

Men när forskarna jämförde tvillingar inom samma familj förändrades bilden. En stor del av de statistiska sambanden försvagades.

Det tyder på att faktorer som ärftlighet och gemensam uppväxtmiljö kan ligga bakom en betydande del av den koppling som tidigare forskning har visat mellan skärmtid och psykisk ohälsa.

Forskarna kunde samtidigt inte utesluta att skärmanvändningen i sig spelar en roll.

Studien ger därmed varken stöd för att all skärmtid är skadlig eller för att skärmar saknar betydelse för barns psykiska hälsa.

Varför är det viktigt att forskarna undersökt tvillingar?

En vanlig studie kan exempelvis visa att ungdomar som använder mobilen fem timmar om dagen oftare rapporterar ångest än ungdomar som använder den en timme.

Men en sådan jämförelse säger inte varför grupperna skiljer sig åt.

Det kan vara skärmanvändningen som påverkar måendet. Det kan också vara så att ungdomar som redan mår dåligt söker sig till digitala aktiviteter i större utsträckning.

Ytterligare en möjlighet är att samma bakomliggande faktorer påverkar både hur ungdomarna mår och hur mycket tid de tillbringar framför skärmar.

Här har tvillingforskningen en särskild fördel.

Enäggstvillingar delar i princip alla sina gener. Tvillingar växer dessutom ofta upp under liknande familjeförhållanden.

Genom att jämföra tvillingar som använder skärmar olika mycket kan forskarna minska påverkan från flera faktorer som annars riskerar att förvränga resultaten.

Om den tvilling som använder skärmen mest också konsekvent skulle ha betydligt mer psykiska besvär, skulle det stärka misstanken om ett samband som inte enbart beror på gemensamma familjefaktorer.

När skillnaderna i stället blir mindre tyder det på att den ursprungliga jämförelsen fångade upp mer än bara skärmanvändningens möjliga effekter.

Betyder det att forskarna har hittat den verkliga orsaken?

Nej. Tvillingmetoden gör det lättare att undersöka möjliga orsakssamband, men kan inte ge ett fullständigt svar.

Tvillingar lever inte identiska liv. De kan ha olika vänner, intressen, skolupplevelser och erfarenheter på nätet.

Det går inte heller att helt utesluta att psykiska besvär påverkar hur mycket skärmarna används, snarare än tvärtom.

Det är därför mer korrekt att säga att studien försvagar stödet för ett enkelt orsakssamband än att den bevisar att skärmtid inte orsakar psykisk ohälsa.

Sex timmars skärmtid kopplades till mer än dubbelt så hög risk

Ett av de mest uppmärksammade resultaten gäller ungdomar vid 15 års ålder.

De som ägnade mer än sex timmar om dagen åt interaktiva skärmaktiviteter hade fler symtom på depression och ångest än ungdomar som använde sådana skärmar högst två timmar dagligen.

De hade också mer än dubbelt så hög risk att senare få en diagnos kopplad till depression eller ångest.

Det låter dramatiskt, men siffrorna måste tolkas i sitt sammanhang.

Studiens uppgifter	Vad de betyder
Högst 2 timmar per dag	Jämförelsegruppen med lägre interaktiv skärmtid.
Mer än 6 timmar per dag	Gruppen med mycket hög interaktiv skärmtid.
Mer än dubbelt så hög risk	En observerad relativ riskökning, inte ett bevis för att skärmen orsakat diagnosen.

En fördubblad relativ risk säger inte hur stor den absoluta risken är.

Om risken exempelvis vore två procent i den ena gruppen skulle en fördubbling innebära fyra procent i den andra. Det är bara ett räkneexempel, inte studiens faktiska procentsiffror.

Det är också viktigt att skilja den ursprungliga riskjämförelsen från studiens senare analyser av tvillingarna.

Att forskarna såg mer än dubbelt så hög risk mellan grupperna innebär inte att de har visat att sex timmars skärmanvändning i sig fördubblar risken för psykisk sjukdom.

Är två timmar en säker gräns och sex timmar farligt?

Studien ger inget stöd för att det finns en exakt sådan gräns.

Två och sex timmar används för att jämföra grupper med olika omfattande skärmanvändning.

Det betyder inte att en ungdom som använder skärmar i en timme och 59 minuter är skyddad från negativa effekter, eller att en ungdom som använder dem i sex timmar automatiskt kommer att må dåligt.

Forskarna har inte identifierat någon universell tidsgräns där skärmanvändning plötsligt börjar orsaka psykisk ohälsa.

Skillnaden mellan spelande, chattande och passivt tittande

En annan viktig del av forskningen är att skärmtid inte behandlas som en enda aktivitet.

Forskarna skiljer mellan interaktiv och passiv skärmanvändning.

Till interaktiva aktiviteter räknas bland annat spelande, chattande och internetsurfande. Passiv användning omfattar exempelvis att titta på TV och video.

Sambanden med depression och ångest var generellt starkare för den interaktiva skärmanvändningen.

Det betyder däremot inte att TV-tittande alltid är bättre än datorspel.

En ungdom kan spela tillsammans med vänner och uppleva gemenskap. En annan kan tillbringa många timmar framför en skärm för att undvika situationer som känns jobbiga.

På samma sätt kan passivt videotittande vara avkopplande i ett sammanhang och störa sömn eller andra aktiviteter i ett annat.

Hur skärmen används, varför den används och vad den ersätter i vardagen kan alltså vara minst lika intressant som antalet timmar.

En stor begränsning: dagens sociala medier fanns inte på samma sätt

Studien är omfattande, men den har en viktig svaghet när resultaten ska användas för att förstå ungdomars digitala liv 2026.

Datainsamlingen inleddes långt innan dagens smarttelefoner och sociala medieplattformar fick sin nuvarande betydelse.

Skärmanvändningen har förändrats kraftigt.

Tidigare handlade internetsurfande ofta om att sätta sig vid en dator. I dag finns sociala medier, meddelanden och videoflöden tillgängliga i fickan under nästan hela dagen.

En och samma mobilapp kan dessutom kombinera flera olika aktiviteter.

En ungdom som använder TikTok kan både titta passivt på videor, kommunicera med andra och själv publicera innehåll. Samtidigt kan rekommendationssystem styra vilket material användaren möter.

Den uppdelning mellan interaktiv och passiv skärmtid som används i äldre forskningsmaterial fångar därför inte alltid dagens verklighet.

Studien kan inte heller ge detaljerade svar om hur enskilda plattformar eller specifikt innehåll påverkar ungas mående.

Ytterligare en begränsning är att skärmtiden bygger på självrapporterade uppgifter. Människor kan ha svårt att uppskatta hur många timmar de faktiskt använder olika digitala tjänster.

Resultaten är alltså värdefulla för att förstå sambandet mellan skärmanvändning och psykisk ohälsa, men de kan inte direkt överföras till varje aspekt av dagens sociala medier.

Betyder resultaten att skärmtid är ofarlig för barn?

Nej. Det är en slutsats som går längre än vad forskningen visar.

Studien handlar framför allt om sambandet mellan skärmanvändning och depression eller ångest.

Skärmar kan också påverka andra delar av vardagen.

Om ett barn spelar eller använder sociala medier långt in på natten kan sömnen bli lidande. Om skärmanvändningen tar över allt mer av fritiden kan fysisk aktivitet och andra intressen få mindre utrymme.

Barn kan också utsättas för mobbning, kränkningar eller skadligt innehåll i digitala miljöer.

Sådana risker försvinner inte för att ett statistiskt samband mellan skärmtid och depression försvagas när forskare kontrollerar för familjefaktorer.

En annan viktig skillnad är att skärmanvändning ibland kan vara ett symtom på att något redan är svårt.

En ungdom som mår dåligt kanske tillbringar mer tid i sitt rum med mobilen. Då kan det vara mer hjälpsamt att förstå varför ungdomen drar sig undan än att enbart fokusera på att minska antalet skärmtimmar.

Vad gäller för Folkhälsomyndighetens rekommendationer?

De svenska rekommendationerna om skärmtid gäller fortfarande.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram riktmärken för hur mycket tid barn och ungdomar bör ägna åt digitala medier på fritiden.

Barnets ålder	Rekommenderad skärmtid på fritiden
0–2 år	Helst ingen skärmanvändning
2–5 år	Högst 1 timme per dag
6–12 år	Högst 1–2 timmar per dag
13–18 år	Högst 2–3 timmar per dag

Rekommendationerna är tumregler och omfattar inte exempelvis skolarbete eller digitala hjälpmedel som används vid funktionsnedsättning.

De bygger dessutom på en bredare bedömning av barns hälsa och utveckling, inte bara risken för depression och ångest.

Att en ny studie ifrågasätter hur starkt ett visst samband är betyder därför inte att samtliga rekommendationer måste vara felaktiga.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar också att familjer väntar med en egen smartphone till det år barnet fyller 13.

För föräldrar som funderar över när ett barn är redo finns även vår guide om när barn bör få sin första mobil.

Hur ska föräldrar tänka när forskningen ger olika besked?

Den nya studien talar för att skärmtid behöver bedömas i ett större sammanhang.

Antalet timmar kan fortfarande vara en användbar signal, särskilt när användningen blir mycket omfattande. Men timmarna berättar inte hela historien.

Föräldrar kan därför behöva uppmärksamma flera saker samtidigt:

• Sömnen: Använder barnet mobilen sent på kvällen eller får för lite sömn?
• Innehållet: Vad spelar, tittar eller läser barnet på skärmen, och hur påverkas humöret?
• Det sociala livet: Är skärmanvändningen en del av gemenskapen eller ersätter den alltmer kontakten med andra?
• Vardagen: Finns det fortfarande tid för skola, rörelse, återhämtning och andra intressen?
• Måendet: Har barnet blivit mer nedstämt, oroligt eller tillbakadraget?

Folkhälsomyndigheten rekommenderar bland annat att skärmar läggs undan 30–60 minuter före läggdags och att mobilen lämnas utanför sovrummet under natten.

Sådana råd kan vara relevanta oavsett hur starkt det direkta orsakssambandet mellan skärmtid och psykisk ohälsa visar sig vara.

Om ett barn redan uppvisar tydliga tecken på depression eller ångest bör problemen tas på allvar i sig. En förändrad skärmtidsregel ersätter inte stöd eller professionell hjälp när sådan behövs.

Vad förändrar tvillingstudien egentligen?

Den stora betydelsen ligger i att forskarna visar varför tidigare samband mellan skärmtid och psykisk ohälsa måste tolkas försiktigt.

När ungdomar med mycket skärmtid oftare mår dåligt är det lätt att dra slutsatsen att den ena företeelsen orsakar den andra.

Tvillingstudien visar att en betydande del av sambandet kan hänga samman med faktorer som ungdomarna bär med sig sedan tidigare, bland annat genetiska förutsättningar och uppväxtmiljö.

Samtidigt kvarstår osäkerhet om skärmanvändningens egna effekter, särskilt i dagens digitala miljö.

För föräldrar är kanske den viktigaste lärdomen att skärmtimmarna inte ensamma avgör hur ett barn mår.

Två ungdomar kan tillbringa lika många timmar framför skärmar men ha helt olika upplevelser och förutsättningar.

Den nya forskningen ger därför anledning att vara försiktigare med tvärsäkra påståenden om att skärmar orsakar psykisk ohälsa. Den ger däremot ingen anledning att sluta bry sig om hur barn och ungdomar använder dem.