Ett nytt finländskt system ska skydda undervattenskablar och rörledningar genom att stoppa släpande fartygsankare innan de når fram till infrastrukturen. Betolar uppger att tekniken har validerats tillsammans med externa offshoreexperter. Men lösningen har ännu inte visats upp i någon offentlig fullskalig installation eller i ett redovisat test med ett verkligt fartygsankare.

Fartygsankare har på kort tid blivit en konkret säkerhetsfråga i Östersjön. Skadade elkablar, datakablar och gasledningar har visat hur ett tungt ankare som dras längs havsbotten kan orsaka problem långt utanför själva skadeplatsen.

Finländska Betolar vill angripa problemet på ett annat sätt än traditionell nedgrävning eller täckning av kabeln.

Bolagets lösning bygger på skyddande barriärer som placeras på havsbotten på båda sidor om en kabel eller rörledning. Tanken är att ett ankare som släpas mot infrastrukturen ska möta barriären innan det når själva kabeln.

Barriären ska ta träffen före kabeln

Betolar beskriver konstruktionen som ett slags skyddsstängsel som placeras på ett bestämt avstånd från den infrastruktur som ska skyddas.

Det är en viktig skillnad mot många traditionella kabelskydd. I stället för att i första hand försöka göra själva kabeln motståndskraftig mot en träff flyttas försvarslinjen ut från kabeln.

En sådan konstruktion kan enligt bolaget dimensioneras för ankare från mycket stora fartyg och kompletteras med sensorer som registrerar vad som händer kring skyddet.

Exakt hur barriären hanterar ankaret framgår däremot inte av den offentliga informationen. Det är exempelvis inte beskrivet om ankaret ska fångas upp, styras åt sidan, lyftas eller bromsas till stopp.

Även förankringen i havsbotten blir central. Ett system som träffas av ett tungt ankare måste kunna föra de stora krafterna vidare utan att själv flyttas eller skada kabeln som det ska skydda.

”Validerad” betyder inte att ett fullskaligt ankartest har genomförts

Betolar uppger att tekniken har validerats i ett kundprojekt där externa offshoreingenjörer deltagit.

Det är samtidigt viktigt att skilja den uppgiften från ett praktiskt bevis på att en färdig konstruktion har stoppat ett ankare.

Den offentliga beskrivningen handlar om att lösningens tekniska genomförbarhet har bedömts. Betolar har inte presenterat något fullskaligt ankartest, någon färdig kommersiell installation eller detaljerade mätresultat från valideringen.

Inte heller kunden, platsen eller de externa offshoreaktörer som deltagit har namngivits.

Det innebär att tekniken har kommit längre än att bara vara en idé på ritbordet, men att det fortfarande återstår ett tydligt steg mellan en genomförbarhetsbedömning och ett bevisat system i verklig drift.

Patentansökan för lösningen lämnades enligt Betolar in under 2025 och har nu publicerats. Det handlar alltså om en patentansökan, inte om ett färdigt beviljat patent.

Ett fartygsankare kan väga många ton

Problemet Betolar försöker lösa är betydligt större än vad ordet ankare kanske antyder.

Efter kabelskadorna i Finska viken kring årsskiftet 2024–2025 bärgade finska myndigheter ett ankare som var omkring fyra meter långt, 2,5 meter brett och vägde ungefär elva ton.

På havsbotten hade samtidigt ett omkring 100 kilometer långt släpspår kartlagts.

Balticconnector-fallet från 2023 ger ytterligare ett konkret exempel. Den finska förundersökningen slog senare fast att skadan på gasledningen orsakades av ankaret från fartyget Newnew Polar Bear.

Ett skyddssystem behöver alltså inte bara klara en kort direkt stöt. Ankaret kan fortsätta genom sedimentet samtidigt som fartyget drar det framåt med mycket stora krafter.

Det är just det långvariga släpandet som gör problemet svårt.

Så skyddas undervattenskablar i dag

Det finns redan flera etablerade metoder för att minska risken för ankarskador.

Kablar kan grävas ned under havsbotten eller täckas med exempelvis sten, betongmadrasser eller andra mekaniska skydd. Valet avgörs bland annat av bottentyp, vattendjup, trafik, kabelns betydelse och vilken typ av yttre påverkan som bedöms vara möjlig.

Ingen metod är universell. Nedgrävning kan exempelvis försvåras av berg och andra bottenförhållanden, medan ett tillräckligt djupt penetrerande ankare fortfarande kan utgöra en risk.

Betongmadrasser och liknande konstruktioner kan ge kraftigt mekaniskt skydd över en kabel, men ett ankare som fortsätter att släpas längs botten skapar ett annat belastningsfall än en isolerad träff.

Det är här Betolars princip blir intressant. I stället för att göra kabelskyddet allt kraftigare försöker man fånga problemet tidigare.

Samtidigt pågår internationellt arbete med hur mekaniska kabelskydd ska dimensioneras och kvalificeras. DNV arbetar tillsammans med industrin med nya krav och rekommendationer för mekaniska kabelskydd, där bland annat testning, modeller och acceptanskriterier ingår.

Östersjön har gjort kabelskydd till en säkerhetsfråga

Undervattenskablar är inte längre bara en teknisk fråga för nätägare och teleoperatörer.

Elförbindelser mellan länder, fiberkablar och gasledningar är delar av en infrastruktur som hela samhällen är beroende av. Svenska myndigheter har också lagt större vikt vid övervakningen av undervattensinfrastruktur efter de återkommande incidenterna i Östersjön.

Ett tydligt svenskt exempel är NordBalt mellan Sverige och Litauen. Sjökabeln är omkring 400 kilometer lång och kan överföra 700 MW el.

Andra förbindelser korsar Östersjön mellan Sverige och exempelvis Finland, Polen och andra grannländer.

När en sådan kabel slås ut kan konsekvensen bli betydligt större än en dyr reparation på havsbotten. För EstLink 2 mellan Finland och Estland innebar skadan i december 2024 att 650 MW överföringskapacitet försvann tills länken kunde tas tillbaka i kommersiell drift flera månader senare.

Det bredare säkerhetsperspektivet hänger också ihop med frågan om vad hybridkrig faktiskt innebär. En kabelskada kan orsakas av en olycka eller vårdslöshet, samtidigt som samma typ av infrastruktur är strategiskt intressant vid avsiktliga angrepp. Att fastställa orsaken är därför en separat fråga från hur infrastrukturen bäst skyddas.

Elförbindelserna är dessutom en del av ett större system där redundans och alternativa överföringsvägar spelar stor roll. Hurbra har tidigare gått igenom hur sårbart Sveriges elnät är för större störningar.

Flera frågor återstår innan barriären kan bli ett etablerat skydd

Betolar säger att bolaget är redo att sälja projekteringstjänster för tekniken och för diskussioner med potentiella kunder.

Det betyder att den första kommersiella produkten inte nödvändigtvis blir en färdig barriär som installeras på havsbotten. I ett första skede handlar det om att konstruera och dimensionera lösningen för en viss kund och en viss miljö.

Flera avgörande frågor är fortfarande obesvarade offentligt.

Det gäller bland annat vilken ankarstorlek systemet har dimensionerats för, vilken typ av havsbotten som har analyserats, hur barriären förankras, hur ankarkättingen påverkar belastningen och om lösningen har provats fysiskt eller främst genom beräkningar och ingenjörsgranskning.

Även kostnaden blir avgörande. Ett nytt system måste konkurrera med nedgrävning, stenläggning och andra etablerade metoder, eller kunna användas där dessa metoder inte är tillräckliga.

Särskilt intressant blir det om barriärerna kan eftermonteras kring befintliga kablar. Då skulle potentiella användare inte vara begränsade till nya kabelprojekt.

Nästa steg blir viktigare än patentansökan

Betolars lösning angriper ett verkligt problem på ett tekniskt logiskt sätt: om en kabel är svår att göra tillräckligt skyddad mot ett släpande ankare kan det vara bättre att försöka stoppa ankaret på avstånd.

Men de verkligt avgörande beskeden kommer först när tekniken lämnar konstruktions- och valideringsstadiet.

En fysisk referensinstallation, offentliga testresultat och uppgifter om vilka ankarlaster konstruktionen faktiskt klarar skulle ge en helt annan bild av lösningens mognad.

Fram till dess är Betolars system en lovande ny skyddsprincip med en genomförbarhetsbedömning bakom sig – inte ett färdigbevisat svar på problemet med släpande fartygsankare i Östersjön.