Ett blodtest från svenska Immunovia upptäckte 77,5 procent av tidiga fall av bukspottkörtelcancer i en analys av personer med ärftlig eller familjär risk. Resultaten för PancreaSure är lovande – men studien visar ännu inte att testet är redo att användas för bred screening eller att ersätta dagens undersökningar.

Immunovia lyfter nya publicerade data för blodtestet PancreaSure, som har utvecklats för att upptäcka bukspottkörtelcancer tidigare hos personer med förhöjd risk.

I den referentgranskade analysen identifierade testet 55 av 71 cancerfall i stadium I och II. Det motsvarar en sensitivitet på 77,5 procent. Specificiteten var 93,6 procent, vilket innebär att testet korrekt gav ett negativt resultat för 863 av 922 personer i kontrollgruppen.

Resultaten gäller dock en särskild grupp: personer med ärftlig eller familjär risk för bukspottkörtelcancer. Studien är inte ett stöd för att börja blodtesta hela befolkningen.

Dessutom handlar det om en retrospektiv analys av material från två tidigare genomförda valideringsstudier. Det är en viktig skillnad mot en prospektiv studie där människor följs framåt i tiden för att se hur väl testet faktiskt hittar hittills oupptäckt cancer under ett verkligt screeningprogram.

PancreaSure hittade 55 av 71 tidiga cancerfall

Den nya analysen omfattade 993 personer. Av dem hade 71 bukspottkörtelcancer i stadium I eller II och samtidigt en genetisk eller familjär riskbakgrund. Kontrollgruppen bestod av 922 personer med förhöjd risk men utan konstaterad cancer.

Resultaten kan sammanfattas så här:

Resultat	Utfall i analysen
Sensitivitet	77,5 procent – 55 av 71 cancerfall upptäcktes
Specificitet	93,6 procent – 863 av 922 kontroller fick korrekt negativt svar
Stadium I	24 av 30 fall upptäcktes, 80,0 procent
Stadium II	31 av 41 fall upptäcktes, 75,6 procent
Missade cancerfall	16 av 71
Falskt positiva resultat	59 av 922 kontroller

Testet bygger på fem biomarkörer i serum: TIMP1, ICAM1, cathepsin D, thrombospondin 1 och CA 19-9. Värdena kombineras i en algoritm som klassificerar provet som positivt eller negativt.

Det vetenskapliga underlaget finns publicerat i den referentgranskade studien i Journal of Clinical Medicine.

Vad betyder sensitivitet på 77,5 procent?

Sensitivitet beskriver hur stor andel av de personer som faktiskt har sjukdomen som ett test lyckas identifiera.

I den aktuella analysen innebar 77,5 procents sensitivitet att PancreaSure gav positivt utslag för 55 av de 71 personer som hade tidig bukspottkörtelcancer.

Samtidigt missades 16 cancerfall.

Det är en central begränsning när ett test diskuteras som möjlig del av ett screeningprogram. Ett negativt prov kan inte automatiskt användas för att utesluta cancer.

Specificitet handlar i stället om hur väl testet identifierar personer som inte har sjukdomen. Av 922 kontroller fick 863 ett korrekt negativt resultat. Hos 59 blev testet positivt trots att någon cancer inte hade konstaterats.

I praktiken kan sådana falskt positiva resultat innebära att människor behöver genomgå ytterligare undersökningar innan cancer kan uteslutas.

Ett positivt test betyder inte 77,5 procents risk för cancer

Siffrorna kan lätt misstolkas.

Att testets sensitivitet är 77,5 procent betyder inte att en person med positivt prov har 77,5 procents sannolikhet att ha bukspottkörtelcancer. Specificiteten på 93,6 procent ska inte heller läsas på det sättet.

Hur stor sannolikheten faktiskt är efter ett positivt prov påverkas kraftigt av hur vanlig sjukdomen är i den grupp som testas.

Studien redovisar ett positivt prediktivt värde på 48,2 procent, men författarna påpekar själva att den siffran inte motsvarar vad man nödvändigtvis skulle se i ett verkligt screeningprogram.

I studiepopulationen hade drygt sju procent cancer. Författarna uppskattar däremot cancerincidensen i relevanta högriskpopulationer till omkring 1,5 procent.

När sjukdomen är mer ovanlig blir andelen positiva prov som faktiskt motsvarar cancer lägre, även om testets sensitivitet och specificitet är oförändrade.

Det är därför inte möjligt att ta studiens 48,2 procent och använda den som ett generellt svar på hur stor cancerrisken är efter ett positivt PancreaSure-test.

Studien gäller personer med ärftlig eller familjär risk

Resultaten ska heller inte överföras till vanliga patienter utan motsvarande riskprofil.

Analysen fokuserar på människor med förhöjd risk på grund av genetiska förändringar eller en stark familjehistoria av bukspottkörtelcancer.

Bland deltagare som klassificerades utifrån genetisk risk var sensitiviteten 84,8 procent och specificiteten 94,5 procent. I gruppen med familjär risk var motsvarande resultat 79,2 respektive 93,7 procent.

Men när materialet delas upp ytterligare blir antalet patienter snabbt litet.

Resultatet för personer med BRCA1- eller BRCA2-varianter byggde exempelvis på endast 15 cancerfall. Det gör osäkerheten betydligt större än vad en ensam procentsiffra kan ge intryck av.

För vissa genetiska undergrupper fanns för få eller inga cancerfall för att testets sensitivitet skulle kunna bedömas på ett meningsfullt sätt.

Ny analys – men inte en helt ny patientstudie

En annan viktig detalj är hur forskningen har genomförts.

Forskarna har inte rekryterat en ny grupp högriskpatienter och följt dem framåt i tiden. I stället har de gjort en sekundär analys av data från de tidigare valideringsstudierna CLARITI och VERIFI.

I den nya analysen sorterades andra patientgrupper bort för att resultatet tydligare skulle spegla den population som PancreaSure är tänkt att användas för.

Det gör analysen relevant för frågan om testets möjliga roll bland högriskpatienter, men den är inte samma sak som en ny oberoende prospektiv validering.

Cancerpatienterna hade dessutom redan fått sin diagnos. Studien visar därför hur väl testet skiljer kända tidiga cancerfall från kontroller i det tillgängliga materialet, inte hur många hittills oupptäckta tumörer som skulle hittas när en större grupp människor testas regelbundet under flera år.

Ålder och skillnader mellan grupperna skapar ytterligare osäkerhet

Det finns även skillnader mellan cancergruppen och kontrollgruppen som behöver vägas in.

Personerna med cancer var i genomsnitt äldre – omkring 67 år jämfört med knappt 62 år bland kontrollerna.

Det är relevant eftersom nivåerna av vissa biomarkörer kan förändras med ålder.

Grupperna var heller inte identiskt sammansatta när det gäller vilken typ av ärftlig eller familjär risk de hade.

Studien blandade dessutom symtomfria personer med patienter som hade andra förändringar i bukspottkörteln eller symtom som kunde väcka misstanke om sjukdom.

Forskarna konstaterar själva att större prospektiva studier behövs för att bedöma hur testet fungerar i verklig övervakning över tid.

PancreaSure ersätter inte magnetkamera eller ultraljud

I Sverige finns ingen allmän screening för bukspottkörtelcancer.

Personer med kraftigt förhöjd ärftlig eller familjär risk kan däremot följas inom särskilda kontrollprogram.

Där används framför allt återkommande magnetkameraundersökningar av bukspottkörteln. Endoskopiskt ultraljud kan bli aktuellt när fynd behöver undersökas närmare.

PancreaSure finns inte med som en etablerad del av det svenska vårdprogrammet.

Den nya studien visar inte heller att blodprovet kan ersätta bilddiagnostik. Forskarna beskriver snarare ett möjligt framtida användningsområde där ett blodprov kompletterar dagens övervakning.

Ett positivt resultat behöver då följas upp med andra undersökningar.

Den stora frågan är vad testet förändrar i verklig vård

För att bedöma värdet av ett screeningtest räcker det inte att veta hur sensitiviteten och specificiteten ser ut i en valideringsstudie.

Det behöver också visas vad som händer när testet används på riktiga patienter.

Hur många cancerfall hittas tidigare?

Hur många personer får positiva testresultat utan att ha cancer och behöver därför extra magnetkamera, endoskopiskt ultraljud eller biopsi?

Hur många cancerfall missas trots ett negativt blodprov?

Och leder en tidigare upptäckt faktiskt till bättre behandling och överlevnad?

Det är sådana frågor som avgör om ett test i slutänden gör mer nytta än skada.

Immunovia har startat en prospektiv amerikansk registerstudie där PancreaSure används i verkliga högriskprogram. Där ska bland annat följas hur testresultaten påverkar läkarnas beslut och användningen av ytterligare undersökningar.

Den typen av data blir viktigare för testets möjliga kliniska roll än ytterligare en procentsiffra från samma befintliga patientmaterial.

Immunovia finansierade forskningen

Det finns också kommersiella kopplingar som är relevanta när resultaten bedöms.

Immunovia har finansierat forskningen och flera av författarna är eller har varit anställda av bolaget. En författare anges som konsult.

Enligt studiens jävsdeklaration har företaget varit involverat i bland annat studiedesign, provanalys, statistisk analys, tolkning och manusarbete.

Det gör inte resultaten ogiltiga. Studien är publicerad efter vetenskaplig granskning och innehåller forskare från flera akademiska och kliniska verksamheter.

Men när ett bolag utvärderar sin egen kommersiella produkt är oberoende prospektiv validering särskilt viktig innan resultaten får konsekvenser för vårdens rekommendationer.

Lovande resultat – men inget bevis för bred screening

Den nya analysen stärker underlaget för att PancreaSure kan känna igen en betydande andel tidiga fall av bukspottkörtelcancer bland människor med ärftlig eller familjär risk.

Det är relevant eftersom bukspottkörtelcancer ofta upptäcks sent och möjligheterna till botande behandling är betydligt större när sjukdomen hittas tidigt.

Samtidigt går resultaten inte att översätta till att blodprovet är färdigt för allmän screening.

Nästa avgörande steg är att visa hur det fungerar när högriskpersoner följs framåt i tiden och testas innan någon cancerdiagnos redan finns – och om användningen faktiskt leder till att fler behandlingsbara cancerfall hittas utan att skapa orimligt många falska alarm.

PancreaSure har därmed tagit ytterligare ett steg vetenskapligt, men frågan om vilken roll blodtestet kan få i svensk vård är fortfarande öppen.