En spinnande katt ser ofta ut som själva definitionen av välbefinnande. Men spinnandet betyder inte automatiskt att katten är nöjd. Katter kan också spinna när de är rädda, stressade, har ont eller är sjuka. Dessutom har ny forskning förändrat bilden av hur själva ljudet uppstår. För att förstå vad katten försöker signalera måste spinnandet därför alltid tolkas tillsammans med situationen, kroppsspråket och förändringar i kattens vanliga beteende.

Därför spinner katter

Det enkla svaret är att katter spinner av flera olika anledningar.

Spinnandet förekommer ofta när katten ligger avslappnad, blir klappad eller själv söker kontakt. I sådana situationer är det rimligt att tolka ljudet som en del av ett positivt och tryggt socialt samspel.

Men samma typ av ljud förekommer även i helt andra situationer. En katt kan spinna när den är stressad, rädd, har ont eller befinner sig i ett mycket dåligt hälsotillstånd.

Det betyder inte att spinnandet saknar betydelse. Snarare är det ett exempel på att kattens kommunikation inte fungerar som ett enkelt lexikon där ett ljud alltid betyder samma sak.

Spinnandet kan användas i nära social kontakt, för att söka uppmärksamhet eller resurser och möjligen för att lugna eller avdramatisera en situation. Vilken funktion som är viktigast beror på sammanhanget.

Så uppstår kattens spinnande

Kattens spinnande är ett ovanligt lågfrekvent ljud. Det kan fortsätta under både inandning och utandning och produceras normalt med stängd mun.

Under lång tid har den vanligaste förklaringen varit att kattens nervsystem skickar snabba, rytmiska signaler till muskler i struphuvudet. Musklerna skulle då växelvis påverka öppningen mellan stämbanden, så att luftflödet moduleras och det typiska spinnandet uppstår.

Den modellen brukar beskrivas som en aktiv muskelkontraktionsmodell.

Den är emellertid inte längre tillräcklig som ensam förklaring.

En experimentell studie av kattens struphuvud visade 2023 att typiska spinnfrekvenser kan uppstå även utan de upprepade nervsignaler och muskelsammandragningar som tidigare antagits vara nödvändiga.

Studien som förändrade bilden av hur katten spinner

Forskarna Christian T. Herbst och hans kollegor undersökte struphuvuden från åtta tamkatter.

Struphuvudena hade tagits från avlivade djur och studerades utanför kroppen. Forskarna ledde luft genom dem för att undersöka vilka ljud och vibrationer som vävnaden kunde skapa utan ett fungerande nervsystem.

Resultatet var slående.

Samtliga åtta struphuvuden kunde producera självunderhållande vibrationer på ungefär 25–30 hertz – alltså inom ett frekvensområde som är typiskt för kattens spinnande.

Det skedde utan cykliska nervsignaler och utan upprepade aktiva muskelsammandragningar.

Forskarna fann dessutom bindvävsstrukturer i stämbanden som kan bidra till att göra det möjligt för ett så litet djur att skapa så låga frekvenser. Strukturerna har beskrivits som små mjuka kuddar i stämbandsvävnaden.

Resultatet stöder en mekanism där luftflödet och vävnadens egna elastiska egenskaper kan hålla vibrationerna igång. Principen liknar den som ligger bakom vanlig röstproduktion hos många däggdjur.

Den vetenskapliga studien i Current Biology publicerades elektroniskt i oktober 2023 och ingick i tidskriftens nummer daterat den 6 november 2023.

Studien betyder inte att nervsystemet saknar betydelse

Det är lätt att dra en för långtgående slutsats av experimentet.

Forskarna visade att ett isolerat kattstruphuvud kan skapa spinnliknande vibrationer utan de rytmiska nervsignaler som tidigare ansetts nödvändiga.

De visade däremot inte att en levande katt normalt spinner helt utan nervstyrning.

Nervsystemet kan fortfarande vara viktigt för att katten ska starta, stoppa och förändra spinnandet och för att styra muskler och luftflöde. Forskarna uteslöt inte heller att aktiva muskelsammandragningar och den passiva mekanismen samverkar hos den levande katten.

Experimentet hade dessutom tydliga begränsningar.

Bara åtta struphuvuden undersöktes. De studerades efter kattens död och hade frysts och tinats innan försöket. Ett isolerat struphuvud saknar också flera delar av den kompletta luftvägen och röstapparaten hos en levande katt.

Det naturliga spinnandet fortsätter dessutom genom både inandning och utandning, medan experimentet framför allt visade hur lågfrekventa vibrationer kunde uppstå genom utåtgående luftflöde.

Det är därför mer korrekt att säga att studien visade att den gamla förklaringen inte behöver vara hela mekanismen – inte att mysteriet kring kattens spinnande nu är fullständigt löst.

Kattungar spinner redan tidigt i livet

Spinnandet är nära kopplat till social kontakt från början av kattens liv.

Kattungar kan spinna i samband med diandet och den nära kontakten med mamman. Mammakatter använder också spinnande och andra mjuka ljud när de befinner sig tillsammans med sina ungar.

Det gör spinnandet väl lämpat för kommunikation på mycket kort avstånd. Katten behöver inte använda ett högt läte som når långt utanför boet.

Forskningen ger däremot inte stöd för alla populära påståenden om exakt vad som sägs mellan mor och unge.

Det är rimligt att beskriva spinnandet som en del av den tidiga sociala kommunikationen, men mer tveksamt att hävda att kattungen exempelvis kan identifiera sin mamma specifikt genom hennes spinnande.

Vuxna katter använder spinnandet på flera sätt

Samma flexibilitet finns kvar när katten blir vuxen.

En katt som kommer fram, lägger sig bredvid sin ägare och börjar spinna kan mycket väl uttrycka trygghet och en önskan om fortsatt fysisk kontakt.

Men spinnandet behöver inte ha en enda fast betydelse.

Det är bättre att tänka på det som ett kommunikationssätt än som ett ord.

Ton, intensitet, situation och kattens övriga beteende kan tillsammans förändra vad signalen betyder.

Katten kan till och med förändra spinnandet när den vill ha mat

Ett särskilt tydligt exempel kommer från en studie där forskare jämförde katters vanliga spinnande med spinnande som användes när katterna försökte få mat från sina ägare.

Människor uppfattade matspinnandet som mer trängande och mindre behagligt.

I ljudet fanns en högre, röstliknande komponent inbäddad i det låga spinnandet. När forskarna experimentellt minskade denna komponent uppfattades ljudet som mindre angeläget.

Effekten märktes även hos människor som inte hade någon större erfarenhet av katter.

Det visar att kattens spinnande kan innehålla olika akustiska signaler som påverkar människor på olika sätt.

Däremot går det inte att utifrån experimentet slå fast att katten medvetet försöker manipulera sin ägare. Studien visar hur ljudet fungerar – inte vad katten tänker när den använder det.

En katt kan spinna när den är rädd eller har ont

Det är här den vanliga tolkningen av spinnandet kan bli problematisk.

En katt som spinner behöver inte må bra.

Spinnande har observerats hos katter som är stressade, rädda, skadade eller sjuka. Veterinärer kan därför aldrig använda själva spinnandet som bevis för att katten är smärtfri.

Varför katten spinner i sådana situationer är inte fullständigt klarlagt.

En möjlighet är att spinnandet fungerar lugnande för katten själv. En annan är att det kan fungera som en social signal i nära situationer – ungefär som att katten signalerar att den inte utgör något hot eller söker kontakt och trygghet.

Det är rimliga förklaringar, men de ska inte förväxlas med fastslagna fakta om vad katten känner.

Det som däremot är praktiskt viktigt är att ett spinnande djur fortfarande kan behöva veterinärvård.

Så tolkar du vad kattens spinnande betyder

Det viktigaste är inte bara att lyssna på ljudet.

Titta på hela katten.

Tecken	Vad du bör tänka på
Avslappnad kropp, katten söker kontakt, äter och beter sig normalt	Spinnandet passar sannolikt ihop med trygghet eller välbehag
Katten gömmer sig, äter mindre, rör sig annorlunda eller verkar spänd	Spinnandet utesluter inte smärta, sjukdom eller stress
Katten spinner plötsligt mycket mer än normalt	Bedöm om något annat i beteendet också har förändrats
Spinnandet kommer tillsammans med tydlig oro eller rädsla	Ljudet ska inte automatiskt tolkas som att katten är nöjd

En av de bästa ledtrådarna är förändringen från just den kattens normala beteende.

Om en katt som brukar hoppa upp i soffan plötsligt undviker hopp, blir mindre aktiv och samtidigt spinner när den ligger stilla är beteendeförändringarna viktigare än antagandet att spinnandet betyder att allt är bra.

Detsamma gäller en katt som börjar gömma sig, blir ovanligt irriterad vid beröring, putsar sig märkbart mer eller mindre eller får förändrade sov- och toalettvanor.

Aptiten är en särskilt viktig signal

Kattens aptit bör tas på allvar även om katten fortfarande spinner.

En katt som äter tydligt mindre än vanligt kan vara sjuk, ha ont eller vara stressad. Ihållande aptitförlust kan dessutom få allvarliga konsekvenser för katter.

Därför är kombinationen viktig.

En katt som spinner, äter normalt, rör sig normalt och beter sig som vanligt ger en helt annan helhetsbild än en katt som spinner men samtidigt slutar äta och drar sig undan.

Spinnandet får aldrig bli ett skäl att bortförklara andra varningssignaler.

Kan kattens spinnande verkligen läka kroppen?

Här finns en seglivad och fascinerande idé.

Det har påståtts att kattens spinnande skulle fungera som någon form av inbyggt läkningssystem och hjälpa till att reparera ben, muskler eller andra vävnader.

Hypotesen är inte helt tagen ur luften.

Forskare har mätt spinnande hos flera kattdjur och sett starka ljudkomponenter inom ungefär 25–150 hertz. Det intervallet överlappar delvis frekvenser som har studerats i helt andra experiment om hur mekaniska vibrationer kan påverka bland annat skelett.

Därifrån växte hypotesen fram att spinnandet möjligen skulle kunna ha fysiologiska effekter.

Men det är ett mycket stort steg från en intressant frekvensöverlappning till att säga att katter läker sig själva genom att spinna.

Det är inte visat att en katts eget spinnande får en fraktur, muskel eller ett sår att läka snabbare.

Studier där kontrollerade vibrationer har påverkat skelettet hos andra djur är inte heller experiment på kattspinnande och kan inte användas som bevis för att spinnandet har samma effekt.

Det korrekta evidensläget är därför:

Visat: kattens spinnande innehåller låga frekvenser som delvis överlappar frekvensområden som har undersökts inom vibrationsforskning.

Inte visat: att katten genom sitt eget spinnande kan läka ben, muskler eller sår snabbare.

Påståenden om att en spinnande katt skulle fungera som vibrationsbehandling för människor har ännu svagare stöd.

Spinnandet är ingen enkel humörmätare

Det finns alltså en god anledning till att vi förknippar spinnandet med nöjda katter. Det hör ofta ihop med trygghet, fysisk närhet och positiva sociala situationer.

Men ljudet kan inte användas som en automatisk måttstock för hur katten mår.

Kattungar använder spinnande i nära kontakt med mamman. Vuxna katter kan använda det tillsammans med människor och andra katter. Vissa kan förändra ljudets karaktär när de vill ha något. Och en katt kan fortsätta spinna även när den är stressad, rädd, sjuk eller har ont.

Samtidigt har experimenten från 2023 visat att själva ljudproduktionen är mer mekaniskt intressant än den klassiska förklaringen antydde. Kattens struphuvud kan skapa typiska spinnfrekvenser utan de rytmiska nervsignaler som länge ansågs nödvändiga.

För kattägaren är slutsatsen ändå enklare än fysiologin:

Lyssna på spinnandet – men titta på hela katten.