Björn Söder öppnar för att Sverigedemokraterna kan släppa kravet på ministerposter och i stället fortsätta som stödparti till en regering ledd av Ulf Kristersson. Men förslaget är inte SD:s officiella linje. Jimmie Åkesson har tvärtom sagt att partiet fortfarande kräver att få sitta i regeringen.

Söders utspel kommer mitt i det låsta regeringsläget efter valet. M, SD, KD och L har tillsammans 173 mandat, medan S, V, MP och C har 176.

Söders lösning är att både SD och Centerpartiet skulle kunna stå utanför regeringen och tolerera en Kristerssonledd regering. För att minska konflikten mellan de båda partierna föreslår han samtidigt att migrationspolitiken i stort sett fryses under mandatperiodens fyra år.

Söder vill att SD fortsätter som stödparti

Sverigedemokraterna var stödparti till regeringen under den förra mandatperioden. Partiet satt inte i regeringen men var en del av Tidösamarbetet och gav M, KD och L det parlamentariska underlaget.

Inför valet 2026 skärpte SD kraven. Partiledningen har gjort klart att partiet den här gången vill ha ministerposter om det ska stödja en ny Kristerssonregering.

Björn Söder öppnar nu för en annan väg om regeringsbildningen fortsätter att vara låst.

Hans förslag innebär i praktiken att M, KD och L skulle kunna bilda regering medan både SD och C står utanför. De båda partierna skulle då behöva acceptera regeringen utan att själva ingå i den.

Söder föreslår samtidigt en politisk kompromiss mellan SD och C. Eftersom migrationspolitiken är en av de största konfliktfrågorna mellan partierna vill han att politiken på området i huvudsak lämnas oförändrad under fyra år.

Det finns däremot inget som visar att Centerpartiet och Sverigedemokraterna har förhandlat om ett sådant upplägg.

Mandatläget gör både SD och C viktiga

Valresultatet har gjort regeringsbildningen ovanligt komplicerad.

Mandatfördelningen i riksdagen är:

M, SD, KD och L får tillsammans 173 mandat. S, V, MP och C får 176.

En regering bestående av M, KD och L skulle bara ha 111 egna mandat.

Det betyder inte automatiskt att regeringen är omöjlig. Sverige använder negativ parlamentarism. En statsministerkandidat blir godkänd så länge färre än 175 ledamöter röstar nej.

Problemet för Kristersson är därför vilka partier som är beredda att tolerera hans regering.

Om S, V och MP röstar nej blir det 151 nej-röster. Om Centerpartiet också röstar nej stiger antalet till 176 och kandidaten faller.

SD:s agerande är samtidigt avgörande. Om partiet röstar nej tillsammans med de rödgröna partierna finns inte heller något utrymme för en sådan regering.

Söders modell bygger därför på att både SD och C på något sätt accepterar samma statsminister, trots att de står långt ifrån varandra i flera centrala frågor.

Åkesson håller fast vid ministerkravet

Det viktigaste för att förstå utspelet är att Björn Söder inte presenterar en ny officiell SD-linje.

Jimmie Åkesson har tvärtom markerat att kravet på ministerposter ligger fast.

Frågan aktualiserades redan när Richard Jomshof öppnade för möjligheten att SD skulle kunna släppa fram en regering där partiet inte ingår. Åkesson svarade då att det inte finns på kartan att SD skulle stödja en statsminister som avser att bilda regering utan sverigedemokratiska ministrar.

Du kan läsa mer om den konflikten i vår tidigare artikel om Jomshofs regeringsöppning och Åkessons svar.

Söders uttalande visar samtidigt att fler än en tung SD-profil diskuterar alternativa lösningar på regeringskrisen. Både Söder och Jomshof har öppnat för modeller där SD inte nödvändigtvis sitter i regeringen.

Men hittills har Åkesson inte ändrat den officiella linjen.

Centerpartiet har också sagt nej

Förslaget kräver dessutom en förändring från Centerpartiets sida.

C har sagt att partiet inte vill stödja en regering som är beroende av Sverigedemokraterna och har efter valet i första hand riktat in sig på samtal med Socialdemokraterna.

Centerpartiet gick också till val på ambitionen att få fram en regering närmare den politiska mitten och utan avgörande inflytande från vare sig SD eller V.

Söders konstruktion kräver därmed att två partier som hittills satt upp tydliga gränser ändrar sitt agerande samtidigt.

SD skulle behöva acceptera en regering utan egna ministrar. C skulle behöva tolerera en regering som även är beroende av att SD inte röstar ner den.

Kristersson har själv öppnat för en ny modell

Ulf Kristersson har efter valet signalerat att den tidigare Tidömodellen inte behöver återupprepas exakt.

Han har talat om möjligheten att samla fem partier kring gemensam ekonomisk politik och har också sagt att det inte är givet att Sverigedemokraterna sitter i regeringen.

Det är den typen av parlamentariskt problem som Söders förslag försöker lösa.

SD och C skulle kunna stå utanför regeringen och slippa regera tillsammans, samtidigt som båda accepterar en statsminister från Moderaterna.

Det är än så länge ett politiskt förslag, inte ett färdigt regeringsalternativ.

Talmannen fortsätter regeringsbildningen

Magdalena Andersson har redan lämnat tillbaka sitt sonderingsuppdrag efter att inte ha lyckats samla ett tillräckligt underlag för en regering.

Talmannen Andreas Norlén fortsätter därför processen med partiledarna.

Nästa avgörande fråga är vem som får försöka bilda regering och vilka partier som är beredda att åtminstone lägga ned sina röster i en statsministeromröstning.

Björn Söders utspel visar att det finns diskussioner inom SD om andra lösningar än den officiella linjen. Men så länge Jimmie Åkesson håller fast vid ministerkravet går det inte att beskriva förslaget som Sverigedemokraternas nya position.