Donald Trump kom till Kina för att visa att han kunde pressa fram resultat. Han lämnar Peking med bilderna, middagarna, de varma orden från Xi Jinping och en möjlig stororder från Boeing.
Men det är fortfarande mer show än genombrott.
De största frågorna mellan USA och Kina ligger kvar. Handeln är inte löst, Taiwan är fortsatt en av världens farligaste konfliktpunkter och Kina verkar inte ha gett Trump någon tydlig hjälp i Iranfrågan. Det gör resan politiskt användbar för Trump, men svårare att beskriva som en riktig seger.
Trump lyfter Boeing-affären
Det mest konkreta Trump kan ta med sig hem är beskedet om att Kina enligt honom ska köpa 200 Boeing-plan. Han har också öppnat för att affären på sikt kan växa betydligt mer än så.
För Trump är det en perfekt typ av nyhet. Det handlar om amerikansk industri, amerikanska jobb och export till Kina. Det går att säga på en scen. Det går att skriva på sociala medier. Det går att använda politiskt hemma i USA.
Problemet är att detaljerna fortfarande är tunna. Det finns inga tydliga uppgifter om exakt vilka modeller det gäller, när planen ska levereras, vad affären är värd eller hur bindande upplägget egentligen är. Därför vilar den största konkreta punkten från resan fortfarande tungt på Trumps egen beskrivning.
Samma sak gäller uppgifterna om att Kina ska köpa hundratals motorer från GE Aerospace. Även det låter stort, men även där saknas den tydliga affärsramen som hade gjort det till ett odiskutabelt genombrott.
Xi gav Trump det synliga
Där resan däremot blev lyckad var i inramningen. Trump fick ett stort mottagande, gott om bilder med Xi och en ovanlig rundtur i Zhongnanhai, det slutna maktkomplexet i Peking där Kinas högsta ledning verkar.
Det är inte småsaker i diplomatisk symbolik. Xi gav Trump sådant som syns. Han gav honom närhet, respektfull ton och en känsla av att relationen mellan världens två största ekonomier återigen hanteras direkt på högsta nivå.
För Trump spelar sådant roll. Han bygger gärna utrikespolitik på relationer mellan starka ledare. Att stå bredvid Xi, tala om affärer och kunna säga att Kina lyssnar på honom är i sig ett politiskt resultat.
Men Xi gav inte bort de tunga frågorna.
Taiwan ligger kvar som skarpaste konfliktpunkt
Taiwan är fortfarande en av de tydligaste sprickorna mellan Washington och Peking. Xi markerade under mötet att USA måste hantera Taiwanfrågan försiktigt. Trump har själv sagt att frågan kom upp i samtalen.
Någon verklig rörelse syns däremot inte. Kina backar inte från sin linje. USA backar inte heller öppet från sin roll kring Taiwan.
Det gör att frågan ligger kvar precis där den låg före mötet: som den punkt där relationen snabbast kan bli farlig. Alla varma ord om stabilitet ändrar inte det.
Kina vill tala om stabilitet
Från kinesiskt håll framställs mötet framför allt som ett steg mot stabilitet. Peking vill visa att relationen med USA kan hanteras långsiktigt, kontrollerat och utan att spåra ur.
Det är en annan berättelse än Trumps.
Trump vill prata om affärer, flygplan, export och resultat. Kina vill prata om strategisk balans, fortsatt dialog och ordnad konkurrens mellan stormakterna. Det är två bilder av samma möte, men de säger ganska mycket om vad sidorna ville få ut.
Trump vill kunna säga att han fick något. Xi vill kunna säga att Kina inte gav efter.
Ingen stor handelslösning
Inte heller handelsfrågan verkar ha fått någon bred lösning. Det talas om fortsatta kontakter, möjliga köp och bättre tonläge, men inte om någon stor uppgörelse som förändrar hela relationen mellan USA och Kina.
Det är viktigt. För om måttet på resan är om Trump fick Kina att röra sig i de stora ekonomiska frågorna är svaret betydligt mer osäkert än om måttet är om han fick bra bilder och möjliga affärer.
Kina kan mycket väl köpa amerikanska flygplan och samtidigt fortsätta spela hårt i teknik, tullar, industripolitik och säkerhetsfrågor. Det ena utesluter inte det andra. Det är också ungefär så relationen ser ut just nu.
Iranfrågan blev inget genombrott
Iran fanns också med i bakgrunden. Trump ville få Kina att spela en större roll, men det finns inget som tyder på att Peking gav honom något stort besked där.
Det var kanske heller inte särskilt sannolikt. Kina har egna intressen, egna energibehov och en egen relation till Iran. Att Trump snabbt skulle få Xi att flytta sig i den frågan var alltid en hög ribba.
Även där blev resultatet mer samtal än lösning.
En resa Trump kan sälja, men inte kalla avgjord
Det betyder inte att Kinaresan var misslyckad. Trump fick tillräckligt för att sälja den hemma i USA. Han kan prata om Boeing, amerikanska jobb, relationen till Xi och att Kina visar honom respekt.
Men om frågan är om han fick ett stort Kina-genombrott är svaret nej.
Handeln är fortfarande skör. Taiwan är fortfarande laddat. Teknikkriget är inte över. Iranfrågan är inte löst. Kina fortsätter att spela långsamt, strategiskt och med mycket små eftergifter.
Trump fick showen i Peking. Han fick bilderna och han fick något som kan bli en tung affärsnyhet. Men Xi verkar fortfarande hålla hårt i själva spelet.