Ja. En allvarlig provokation kan i vissa fall påverka straffet för misshandel i Sverige. Men det betyder inte att den som blivit provocerad automatiskt har rätt att använda våld. Juridiskt finns en viktig skillnad mellan provokation, nödvärn och nödvärnsexcess.
Frågan har aktualiserats efter den polisanmälda händelsen mellan Stefan Holm och journalisten Emil Persson på Bokmässan i Göteborg. Holm bekräftade den 26 september för SVT att han är misstänkt för misshandel. Han har samtidigt hänvisat till ett flera år gammalt tv-inslag som han uppger att han mått dåligt av.
Den 27 september meddelade Bokmässan att Holms återstående programpunkter ställs in.
Vad som faktiskt inträffade och om något brott har begåtts är frågor för den fortsatta utredningen. Men svensk lag ger tydliga besked om vilken betydelse en provokation kan få om ett brott väl anses styrkt.
Provokation kan sänka straffvärdet
Provokation är inte en egen ansvarsfrihetsgrund i svensk rätt. Man blir alltså inte automatiskt fri från ansvar för att någon annan har gjort eller sagt något kränkande.
Däremot kan omständigheterna påverka hur allvarligt brottet bedöms.
I 29 kap. 3 § brottsbalken anges att det vid bedömningen av straffvärdet särskilt ska beaktas som förmildrande om ett brott har föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende.
Det kan alltså finnas situationer där två personer gör sig skyldiga till liknande våldshandlingar, men där omständigheterna före gärningen gör att straffvärdet bedöms olika.
Det avgörande är dock inte bara att gärningspersonen själv känt sig provocerad.
Det krävs mer än att någon blivit arg eller kränkt
Högsta domstolen har betonat att bedömningen av en provokation ska göras objektivt.
Det betyder förenklat att det inte räcker att den misstänkte själv uppfattade ett uttalande eller agerande som mycket kränkande. Beteendet måste också, sett utifrån, kunna bedömas som uppenbart kränkande.
Domstolen kan väga in bland annat:
- vad som faktiskt sagts eller gjorts
- situationen där det inträffade
- relationen mellan personerna
- bakgrunden till konflikten
- hur nära sambandet är mellan provokationen och brottet.
Ju tydligare kopplingen är mellan det kränkande beteendet och den efterföljande gärningen, desto större betydelse kan omständigheten få vid bedömningen av straffvärdet.
Det finns ingen enkel regel som säger att exempelvis en förolämpning automatiskt ger ett lägre straff.
Kan en gammal provokation påverka straffet?
Brottsbalken innehåller ingen bestämd tidsgräns för hur långt före ett brott en provokation måste ha inträffat.
Det betyder samtidigt inte att ett gammalt bråk eller en flera år gammal kränkning utan vidare kan användas som en förmildrande omständighet.
En domstol måste fortfarande bedöma om brottet faktiskt kan sägas ha föranletts av det kränkande beteendet.
Tiden mellan händelserna kan därför få betydelse för hur starkt sambandet anses vara.
Det går inte att utifrån de uppgifter som hittills blivit offentliga avgöra hur en domstol skulle bedöma den frågan i det aktuella fallet med Stefan Holm och Emil Persson.
Provokation är inte nödvärn
En annan juridisk fråga är nödvärn.
Det blandas ibland ihop med provokation, men reglerna fungerar på helt olika sätt.
Nödvärn regleras i 24 kap. 1 § brottsbalken. En typisk nödvärnssituation uppstår när någon utsätts för ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp.
Den angripne har då rätt att försvara sig.
En nödvärnshandling är tillåten så länge den inte är uppenbart oförsvarlig med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt.
Skillnaden kan sammanfattas så här:
Provokation kan påverka hur allvarligt ett brott bedöms. Nödvärn kan innebära att en våldshandling över huvud taget inte är brottslig.
Förolämpningar ger normalt inte rätt till nödvärnsvåld
Att någon säger något grovt, förolämpande eller kränkande innebär normalt inte att den utsatte får använda fysiskt våld med hänvisning till nödvärn.
För nödvärn krävs en sådan situation som lagen räknar upp, exempelvis ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp.
Ett verbalt hot kan i vissa situationer vara en del av bedömningen av om ett fysiskt angrepp är överhängande. Men en förolämpning och ett faktiskt angrepp är juridiskt olika saker.
Därför är frågan ”blev personen provocerad?” inte samma sak som frågan ”hade personen rätt att försvara sig?”.
Vad är nödvärnsexcess?
Det finns också en regel om så kallad nödvärnsexcess.
En person kan först befinna sig i en riktig nödvärnssituation men ändå använda mer våld än vad som egentligen är tillåtet.
Enligt 24 kap. 6 § brottsbalken kan personen under vissa förutsättningar ändå gå fri från ansvar om situationen varit sådan att personen svårligen kunde besinna sig.
Även här finns en viktig gräns.
Nödvärnsexcess innebär inte att vem som helst kan slippa ansvar genom att säga att man tappade kontrollen eller blev mycket arg. Det måste först ha funnits en nödvärnssituation.
Så bestäms straffet för misshandel
När någon döms för misshandel bestämmer domstolen först brottets straffvärde.
Misshandel av normalgraden omfattar enligt brottsbalken bland annat den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta.
Straffskalan för misshandel av normalgraden är fängelse i högst två år. För ringa misshandel är straffet böter eller fängelse i högst sex månader. Grov och synnerligen grov misshandel har betydligt högre straffskalor.
Brottsrubriceringen säger däremot inte ensam vilket straff en enskild person får.
Domstolen tittar bland annat på:
- hur mycket skada eller smärta gärningen orsakat
- vilken fara gärningen inneburit
- gärningspersonens avsikt och insikt
- hur våldet utförts
- eventuella förmildrande omständigheter
- eventuella försvårande omständigheter.
Provokation kan alltså vara en del av en större helhetsbedömning.
Särskilda regler finns för brott mot journalister
Det finns dessutom en bestämmelse som kan vara relevant när ett brott har samband med någons arbete som journalist.
Sedan 2023 anges i 29 kap. 2 § brottsbalken att det ska ses som en försvårande omständighet om ett brott begåtts mot en person på grund av att denne yrkesmässigt bedrivit nyhetsförmedling eller annan journalistik.
Bestämmelsen är avsedd att skydda den fria journalistiken. Den kan exempelvis bli aktuell vid brott som syftar till att skrämma en journalist, påverka journalistiskt arbete eller hämnas för tidigare journalistik.
Att brottsoffret råkar vara journalist räcker däremot inte. Det måste finnas ett samband mellan brottet och journalistiken.
Det går inte att slå fast att den bestämmelsen är tillämplig i den aktuella utredningen. Även det beror på vilka omständigheter som går att styrka och hur de juridiskt bedöms.
Både förmildrande och försvårande omständigheter kan vägas in
Det svenska systemet innebär att domstolen inte behöver hitta en enda omständighet som ensam avgör straffet.
Om någon döms kan flera faktorer dra åt olika håll.
Ett uppenbart kränkande beteende från en annan person kan i vissa situationer vara förmildrande. Andra omständigheter kring samma gärning kan samtidigt vara försvårande.
Domstolen gör därefter en samlad bedömning av straffvärdet.
Det är därför för enkelt att säga att ”provokation sänker straffet”. Den mer korrekta beskrivningen är att en tillräckligt allvarlig och relevant provokation kan påverka straffvärdet i mildrande riktning.
Kort svar: kan provokation påverka straffet?
Ja.
Svensk rätt tillåter uttryckligen att en domstol tar hänsyn till att ett brott föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende.
Men tre saker är viktiga:
- Provokationen måste bedömas som tillräckligt allvarlig även objektivt.
- Det måste finnas ett relevant samband mellan provokationen och brottet.
- Provokation innebär inte i sig att våldet var tillåtet.
Nödvärn är något annat. Där handlar det om rätten att försvara sig i en pågående eller överhängande angreppssituation.
I den pågående utredningen efter händelsen på Bokmässan återstår det att fastställa vad som faktiskt hänt och om något brott kan styrkas. Först därefter kan frågor om ansvar, eventuella förmildrande eller försvårande omständigheter och straff få en konkret rättslig betydelse.