Patrik Wålemark har spelat sig tillbaka till den svenska landslagstruppen efter succén i Lech Poznań. Nu berättar 24-åringen om en betydligt tyngre period i Feyenoord – där kritik mot allt från hans frisyr till hur han såg ut vid frukosten fick honom att börja tvivla på sig själv.

Patrik Wålemark var bara 20 år när han i januari 2022 lämnade BK Häcken för Feyenoord.

Flytten till den nederländska storklubben var ett enormt steg i karriären. Men i stället för att bara handla om att anpassa sig till ett högre tempo och hårdare konkurrens beskriver Wålemark nu en miljö där också små detaljer utanför fotbollsplanen kunde leda till kritik.

Om håret inte såg tillräckligt fixat ut kunde han få höra det. Såg han trött ut vid frukosten kunde han enligt egen utsago kallas in till ett möte.

Wålemark beskriver själv det som att människor inom klubben ägnade sig åt ”mentala spel”.

– Jag tappade lite av mig själv, säger han om perioden.

Pekar inte ut någon enskild person

Det är samtidigt viktigt att skilja mellan Wålemarks berättelse och sådant som inte är känt.

Han har inte namngett någon tränare, ledare eller annan anställd som ansvarig för behandlingen. Det går därför inte att slå fast vilka enskilda personer som stod bakom kommentarerna eller mötena.

Wålemark är däremot tydlig med en sak: det var inte hans lagkamrater.

Han beskriver spelarna i Feyenoord som människor som tog hand om honom och som han trivdes bra med. Problemen ska i stället ha kommit från andra delar av klubbmiljön.

Wålemark vill inte heller själv beskriva det han utsattes för som mobbning. Han säger att han inte säkert vet varför han behandlades på det sättet, men uppfattade det som att klubben ville testa hur han reagerade.

Började tro att Feyenoord alltid hade rätt

För en ung spelare som precis lämnat Sverige blev situationen svår att värja sig mot.

Wålemark har beskrivit hur han såg Feyenoord som ett slags facit. När klubben sa åt honom att förändra något utgick han från att det var han själv som gjorde fel.

I efterhand ser han annorlunda på saken.

Han menar att han inte var mogen nog att skilja på fotbollskarriären och resten av livet. Gick det dåligt på planen eller uppstod problem i klubben följde känslorna med honom även utanför fotbollen.

Till slut handlade anpassningen inte bara om att lära sig en ny spelidé.

Han började också förändra sig själv.

Det är där berättelsen om Feyenoord blir större än enstaka kommentarer om frisyrer eller morgontrötthet. Wålemark beskriver en period där försöken att göra allting ”rätt” gjorde att han slutade lita på sina egna instinkter.

Skadorna gjorde Feyenoord-tiden ännu tyngre

Den mentala delen var samtidigt inte den enda förklaringen till att tiden i Rotterdam aldrig blev det genombrott Wålemark hade hoppats på.

Skador störde också hans utveckling.

Han har tidigare berättat om en lårskada där han anser att en felaktig diagnos bidrog till en längre frånvaro än väntat. Kombinationen av skadeproblem, hård konkurrens och en miljö där han själv upplevde att han ständigt blev bedömd gjorde det svårt att skapa kontinuitet.

Totalt blev det 36 matcher för Feyenoord.

Redan under sin tid i Nederländerna började Wålemark dessutom uttrycka en känsla av att klubbens sätt att arbeta ibland gick för långt. Han har tidigare beskrivit miljön som nästan alltför mycket ”skola”, där han upplevde att klubben försökte uppfostra honom.

De nya berättelserna om frukostmöten och kommentarer om utseendet ger en tydligare bild av vad han menade.

Utlåningarna blev vägen bort från Rotterdam

Efter att ha haft svårt att etablera sig permanent i Feyenoord följde två utlåningar.

Först gick flytten till Heerenveen under säsongen 2023/24.

Sommaren 2024 fortsatte karriären i Polen när Wålemark lånades ut till Lech Poznań.

Det blev vändningen.

I januari 2025 utnyttjade Lech sin köpoption och gjorde övergången permanent. Därmed kunde Wålemark slutgiltigt lämna Feyenoord bakom sig.

I Polen har han hittat en betydligt bättre miljö för sin fotboll.

Framför allt beskriver han själv att han åter har börjat känna sig som den spelare och person han var innan problemen i Nederländerna. Han har fått förtroende och vågat lita mer på sina egna beslut.

Resultaten har följt med.

Wålemark har noterats för 18 mål och tio assist på sina första 61 matcher för Lech Poznań och varit med om att vinna två raka ligatitlar.

Under den aktuella säsongsstarten har formen varit ännu starkare: åtta mål och fem assist på 16 framträdanden.

Bara två dagar före landslagssamlingen gjorde han två mål och en assist när Lech besegrade Radomiak Radom med 5–1.

Tillbaka i Blågult – men väntar fortfarande på debuten

Den utvecklingen har nu öppnat dörren till det svenska A-landslaget igen.

Wålemark blev uttagen redan hösten 2022 men fick då aldrig göra någon landskamp. Fyra år senare har han fått sin andra chans.

I Hurbra:s genomgång av Sveriges Nations League-trupp finns hela truppen och förutsättningarna inför matcherna.

Förbundskapten Graham Potter har framför allt lyft fram Wålemarks form och hans egenskaper som en annorlunda offensiv spelartyp.

Han är vänsterfotad men kan utgå från höger, söka sig in centralt och kombinera med medspelare. Det ger Sverige ytterligare ett alternativ i offensiven.

Enligt Svenska Fotbollförbundets presentation av landslagstruppen är det Wålemarks andra uttagning till A-landslaget.

Han står fortfarande på noll landskamper.

Det kan snart förändras.

Sverige spelar mot Rumänien den 25 september, Polen den 28 september, Bosnien-Hercegovina den 2 oktober och Rumänien igen den 5 oktober.

Från att anpassa bort sig själv till att lita på sig själv

Kontrasten är tydlig.

När Wålemark kom till Feyenoord som 20-åring försökte han anpassa sig efter nästan allt klubben sa åt honom. I dag beskriver han just förmågan att stå stadigare i sig själv som en av de viktigaste lärdomarna från de svåra åren.

Det gör också landslagscomebacken mer betydelsefull än en vanlig belöning för bra klubblagsform.

Fyra år efter den första uttagningen återvänder Wålemark till Blågult som en etablerad nyckelspelare i Lech Poznań, med två polska ligatitlar bakom sig och sin kanske bästa fotboll framför sig.

Feyenoord-tiden blev aldrig det genombrott han hade tänkt sig.

Men erfarenheterna därifrån har blivit en central del av vägen tillbaka.