Vänsterpartiet vill att S, V, C och MP sätter sig vid samma bord för att försöka lösa regeringsfrågan. Ida Gabrielsson står samtidigt fast vid att V ska ingå i regeringen. Problemet är att Centerpartiet redan har sagt nej till en regering med V – och hittills även till regeringsförhandlingar där alla fyra deltar.
Magdalena Anderssons försök att hitta ett regeringsunderlag går därmed in i ett avgörande skede.
Vänsterpartiets vice partiledare Ida Gabrielsson vill att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet möts tillsammans i stället för att fortsätta föra diskussionerna var för sig.
Budskapet från V är att alla fyra partier behövs och att de måste acceptera varandras betydelse för ett möjligt regeringsunderlag.
Samtidigt står partiet fast vid sitt kanske viktigaste krav: Vänsterpartiet tänker inte nöja sig med att vara ett stödparti utanför regeringen.
Det är just där den svåraste konflikten finns.
V står fast vid kravet på ministerposter
Ida Gabrielsson gjorde i SVT:s Agenda klart att V vill inleda gemensamma samtal mellan de fyra partierna och att partierna måste få ett likvärdigt inflytande över processen.
V har sedan tidigare slagit fast att partiet inte tänker släppa fram en regering där Vänsterpartiet självt hålls utanför.
Det innebär att frågan om ett gemensamt möte inte bara handlar om formen för fortsatta samtal. Om V:s linje ligger fast behöver partierna också försöka lösa den betydligt större frågan om vilka som faktiskt ska sitta i regeringen.
Vänsterpartiets hållning har varit tydlig sedan valresultatet började klarna. Gabrielsson har argumenterat för att partierna måste lämna de offentliga ordväxlingarna bakom sig och börja förhandla direkt med varandra.
Hurbra har tidigare gått igenom det låsta läget i regeringsbildningen och Vänsterpartiets krav på regeringsmedverkan.
Centerpartiet säger nej till V i regeringen
Centerpartiets besked går i motsatt riktning.
C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist har öppnat för att Centerpartiet skulle kunna regera tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men har samtidigt sagt nej till att sitta i samma regering som Vänsterpartiet.
Efter talmansmötet fick hon också frågan om de fyra partierna skulle kunna mötas gemensamt för regeringsförhandlingar.
Svaret var då nej.
Centerpartiets motivering var att partiet inte tänker gå in i en regering tillsammans med V och därför inte ser sådana gemensamma regeringsförhandlingar som aktuella under de nuvarande förutsättningarna.
Det gör Gabrielssons senaste besked till ett direkt försök att få C att ändra åtminstone formen för processen.
Ett möte skulle inte i sig innebära att Centerpartiet accepterar Vänsterpartiets ministerkrav. Däremot skulle det för första gången kunna tvinga fram en gemensam diskussion om hur partiernas hittills oförenliga besked ska hanteras.
MP vill samla alla fyra
Miljöpartiet ligger närmare Vänsterpartiet när det gäller själva mötesformen.
MP har uttryckt att samtliga fyra partier behövs för att få ihop ett fungerande underlag och har velat se gemensamma, konstruktiva samtal.
Skillnaden är att Miljöpartiet inte på samma sätt har låst fast frågan om exakt vilka av de fyra partierna som måste sitta i regeringen.
MP:s linje har i stället varit att samtalen får avgöra hur själva regeringskonstruktionen ska se ut.
Det betyder att Andersson i praktiken står inför tre olika utgångspunkter bland de andra partierna: V kräver regeringsmedverkan, C säger nej till V i regering och MP vill få igång gemensamma samtal utan att på förhand låsa den slutliga konstruktionen.
Magdalena Andersson har sonderingsuppdraget
Det är Magdalena Andersson som fått uppdraget att undersöka möjligheten att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen.
Talmannen Andreas Norlén gav henne sonderingsuppdraget den 18 september. Den formella processen finns beskriven av Sveriges riksdag.
Andersson har hittills hållit sin offentliga linje betydligt öppnare än både V och C. Hon har talat om samtal, förhandlingar och behovet av breda samarbeten, men har inte bundit sig vid att nästa regering måste bestå av just S, V, C och MP.
Det är viktigt eftersom ett fyrpartimöte och en fyrpartiregering är två helt olika saker.
S har dessutom redan arbetat för att få de fyra partierna närmare ett gemensamt samtalsläge. Därför är själva tanken att samla S, V, C och MP inte helt ny.
Det nya trycket kommer från att Vänsterpartiet nu tydligt vill göra ett gemensamt möte till nästa steg – samtidigt som partiet vägrar backa från kravet på en plats i regeringen.
Fyra partier har 176 mandat
Mandatfördelningen gör att just de här fyra partierna står i centrum.
Socialdemokraterna har 99 mandat, Vänsterpartiet 30, Centerpartiet 25 och Miljöpartiet 22.
Tillsammans blir det 176 av riksdagens 349 mandat.
På andra sidan har Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna tillsammans 173 mandat.
Men mandatmatematiken innebär inte automatiskt att S, V, C och MP måste bilda regering tillsammans.
Sverige använder negativ parlamentarism. En statsministerkandidat behöver inte få 175 ja-röster. Kandidaten godkänns så länge färre än 175 ledamöter röstar nej.
Det gör det möjligt att bilda exempelvis en minoritetsregering som tolereras av ett eller flera partier utanför regeringen.
Så ser de möjliga kombinationerna ut
| Regeringsalternativ | Mandat | Huvudproblemet just nu |
|---|---|---|
| S + V + C + MP | 176 | C säger nej till V i samma regering |
| S + V + MP | 151 | Behöver tolereras av fler partier; C säger nej till V i regering |
| S + C + MP | 146 | V säger att partiet inte vill släppa fram en regering som V står utanför |
| S ensamt | 99 | Kräver omfattande stöd eller tolerans från andra partier |
Det är därför konflikten inte går att lösa enbart genom att räkna mandat.
Andersson behöver hitta en regeringskonstruktion där tillräckligt få ledamöter röstar nej – och där de berörda partierna samtidigt accepterar sina roller.
Ett fyrpartimöte skulle testa om låsningen går att bryta
Det viktigaste med ett gemensamt möte mellan S, V, C och MP är därför inte att en ny regering automatiskt skulle vara klar efteråt.
Ett sådant möte skulle i stället visa om det finns något verkligt förhandlingsutrymme mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet.
C skulle behöva förhålla sig direkt till V:s krav på regeringsmedverkan. V skulle samtidigt behöva möta Centerpartiets uttryckliga motstånd mot just det kravet.
Magdalena Andersson skulle då kunna försöka pröva om någon annan konstruktion går att hitta – exempelvis genom hur regeringen sätts samman, vilka politiska överenskommelser som görs och vilka partier som kan tänka sig att tolerera en regering utan att själva ingå i den.
I nuläget finns inget offentligt besked som visar att vare sig C eller V har övergett sina grundpositioner.
Det betyder att ett möte skulle kunna bli ett viktigt steg i sonderingen, men inte att någon kompromiss redan finns.
Ny talman tar över processen
Den nya riksdagen samlas den 28 september och väljer då talman.
Den nya talmannen tar därefter över regeringsbildningen och avgör hur processen fortsätter efter Anderssons sonderingar.
Ett formellt förslag till statsminister kan tidigast komma därefter.
Om riksdagen skulle rösta nej till fyra statsministerförslag i följd utlöses ett extra val som ska hållas inom tre månader.
Vänsterpartiets tal om risken för extra val betyder därför inte att Sverige automatiskt står inför ett sådant läge nu. Flera formella steg återstår innan den situationen kan uppstå.
Hurbra har också tidigare gått igenom talmansrundorna och Magdalena Anderssons roll i regeringsbildningen.
Just nu ligger den politiska knuten i stället betydligt närmare: först måste Andersson få partier som behöver varandra för mandatunderlaget att komma överens om vilka som ens kan sitta vid samma regeringsbord.