Skillnaden mellan Alzheimer och demens är att demens beskriver en grupp symtom som kan ha flera orsaker, medan Alzheimers sjukdom är en specifik sjukdom i hjärnan. Alzheimer är den vanligaste orsaken till demens. Men all demens beror inte på Alzheimer, och vanlig glömska räcker inte för att ställa någon av diagnoserna.
Måndagen den 21 september 2026 infaller Internationella Alzheimerdagen. Alzheimer’s Disease International har meddelat att årets rapport ska fokusera på kliniska prövningar. Samtidigt finns en grundläggande fråga som många behöver få svar på: vad menar vården egentligen med Alzheimer och demens?
Demens beskriver symtom som påverkar vardagen
Demens är ett samlingsbegrepp för ett syndrom, alltså en kombination av symtom. Det handlar om en varaktig försämring av hjärnans förmågor som är så uttalad att den påverkar vardagen.
Minnet kan försämras, men även språket, orienteringsförmågan, omdömet och förmågan att planera och genomföra saker kan påverkas. En person kan exempelvis få svårt att sköta räkningar, hitta i välbekanta miljöer eller förstå hur en vardaglig uppgift ska göras.
Dessa förmågor kallas med ett gemensamt ord för kognition. Därför används också begreppet kognitiv sjukdom i vården.
En demensdiagnos beskriver att sådana svårigheter finns. Nästa fråga är vilken sjukdom eller vilka skador som orsakar dem. Där kommer Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar in.
Demens är inte en normal del av åldrandet. Minnet kan förändras när vi blir äldre utan att det handlar om en demenssjukdom, men tydliga försämringar ska inte avfärdas enbart med hänvisning till åldern.
Alzheimer är en sjukdom som skadar hjärnan
Vid Alzheimers sjukdom sker förändringar i hjärnan som skadar nervceller och gör att de dör. Sjukdomen förknippas bland annat med ansamlingar av proteinet beta-amyloid och förändringar i ett annat protein, tau.
Förloppet är vanligen långsamt. Svårigheter att minnas och lära in nya saker är vanliga, liksom problem med att hitta ord, planera eller orientera sig. Med tiden kan fler förmågor påverkas och behovet av hjälp öka.
Alzheimer och demens beskriver alltså olika delar av samma situation: Alzheimer är sjukdomen, medan demens beskriver de kognitiva svårigheterna och deras påverkan på vardagen när de blivit tillräckligt omfattande.
Kan man ha Alzheimer utan demens?
Ja. Alzheimers sjukdom kan upptäckas innan personen har utvecklat demens.
En person kan ha Alzheimer med lindrig kognitiv funktionsnedsättning, ofta förkortat MCI. Då finns en försämring av minnet eller andra kognitiva förmågor, men personen klarar fortfarande vardagens aktiviteter självständigt. Kriterierna för demens är ännu inte uppfyllda.
MCI är heller inte alltid ett tecken på Alzheimer. Det kan ha andra orsaker, och många personer med lindrig kognitiv funktionsnedsättning utvecklar aldrig demens. Därför kan vården behöva följa förändringarna över tid.
Att få besked om MCI är alltså inte samma sak som att få en demensdiagnos eller veta vilken sjukdom som ligger bakom besvären.
Andra demenssjukdomar kan ge andra tidiga symtom
Vilka besvär som märks först beror bland annat på vilka delar av hjärnan som påverkas. Vid vissa sjukdomar kan förändrat beteende, språk eller rumsuppfattning vara tydligare än minnesproblemen.
| Demenssjukdom | Vanliga symtom och kännetecken |
|---|---|
| Alzheimers sjukdom | Ofta smygande svårigheter med minne, inlärning, ord och orientering. Planering och praktiska uppgifter blir svårare med tiden. |
| Vaskulär demens | Kärlskador påverkar hjärnans blodförsörjning. Koncentration, tanketempo, planering, minne och gångförmåga kan påverkas. |
| Lewybodydemens | Varierande uppmärksamhet, synhallucinationer, stelhet och svårigheter att bedöma avstånd. Sömnen kan störas. |
| Frontotemporal demens | Förändringar i beteende, impulskontroll, initiativförmåga eller språk kan komma före tydliga minnesproblem. |
| Blanddemens | Flera sjukdomsprocesser bidrar samtidigt, exempelvis Alzheimer och kärlrelaterade skador. |
Vaskulär demens kallas också blodkärlsrelaterad demens. Försämringen kan komma stegvis, med perioder då tillståndet är mer stabilt, men den kan också utvecklas gradvis.
Vid Lewybodydemens kan symtomen variera tydligt mellan olika dagar. Personen kan se saker som inte finns och få svårt att bedöma avstånd i vardagen. Minnesproblemen kan vara mindre framträdande i början än vid Alzheimer.
Frontotemporal demens kallas ofta frontallobsdemens eller pannlobsdemens. En närstående kan först reagera på att personen tappar intresset för sådant som tidigare engagerat, får svårare att styra impulser eller uttrycker sig annorlunda.
Inget enskilt symtom avgör vilken sjukdom någon har. Symtomen överlappar, och samma person kan ha flera sjukdomsprocesser samtidigt. Tabellen ska därför läsas som en jämförelse, inte som ett självtest.
Glömska kan ha många andra orsaker
Att glömma ett namn eller förlägga något är inte tillräckligt för att dra slutsatsen att man har Alzheimer eller en annan demenssjukdom.
Sömnbrist och stress kan tillfälligt påverka minne och koncentration. Depression, vissa läkemedel och alkohol kan också ge besvär. Vid en utredning kan vården dessutom undersöka behandlingsbara orsaker som B12-brist eller rubbningar i sköldkörtelns funktion.
Det viktiga är hur besvären ser ut över tid och vad som har förändrats jämfört med tidigare. Återkommer problemen? Blir de mer omfattande? Har sådant som tidigare fungerade börjat bli svårt?
Upprepade svårigheter att hålla reda på överenskommelser, hitta på välbekanta platser eller sköta vardagliga uppgifter är exempel på förändringar att berätta om för vården. De visar att något behöver bedömas, men säger inte i sig vad orsaken är.
När bör minnesproblem tas upp med vården?
Kontakta vårdcentralen om du eller en närstående har återkommande eller tilltagande minnesbesvär. Det gäller särskilt om problemen påverkar vardagen eller inte blir bättre efter vila och återhämtning.
Sök också hjälp vid tydliga förändringar i språk, orientering eller beteende. Man behöver inte vänta på omfattande glömska för att ta kontakt.
Inför besöket kan det vara bra att anteckna:
- Vad som har blivit svårare än tidigare.
- När förändringarna började och hur de har utvecklats.
- Konkreta exempel på hur vardagen påverkas.
En närstående kan följa med som stöd och berätta om sådant som hen har lagt märke till. Det är fortfarande den som undersöks som ska få komma till tals.
I 1177:s råd om minnesbesvär finns mer vägledning. Du kan också ringa 1177 för hjälp att bedöma symtom och vart du bör vända dig.
Plötslig kraftig förvirring kräver akut hjälp
Ring genast 112 om någon plötsligt blir mycket förvirrad.
Akut förvirring ska inte avfärdas som vanligt åldrande eller antas bero på demens. Den kan orsakas av annan sjukdom och behöver bedömas snabbt.
Så undersöks orsaken till besvären
En minnes- eller demensutredning börjar ofta på vårdcentralen. Vårdpersonalen frågar om besvären, hur de har utvecklats och hur personen klarar vardagen.
Utredningen kan innehålla kognitiva tester, kroppsundersökning och blodprover. Vardagsförmågan kan också bedömas, exempelvis hur olika sysslor hemma fungerar. Ibland behövs undersökningar av hjärnan och ytterligare provtagning.
Ett minnestest är en del av utredningen. Resultatet behöver vägas samman med samtalen och övriga undersökningar.
Utredningen kan visa att besvären har en annan orsak än demens. Den kan också leda till en demensdiagnos och ge besked om vilken sjukdom som ligger bakom. Ibland krävs fler undersökningar eller uppföljning innan det går att säga säkert.
Det finns hjälp även när sjukdomen inte går att bota
Det finns ingen behandling som botar Alzheimers sjukdom, men det finns läkemedel som kan lindra symtom. Anpassningar och stöd kan också göra vardagen lättare.
Vilken hjälp som behövs beror på sjukdomen, symtomen och personens situation. Närstående kan också behöva stöd.
En diagnos innebär inte att möjligheten till ett aktivt liv omedelbart försvinner. Sjukdomen utvecklas ofta långsamt, och en tidig utredning kan ge tid att få rätt hjälp och planera tillsammans.