Zach Creggers nya Resident Evil går in i premiärhelgen med ett mottagande som ingen tidigare biofilm baserad på ett tv-spel har varit i närheten av på Rotten Tomatoes. Vid den senaste kontrollen låg filmen på 97 procent positiva kritikrecensioner – och passerade därmed de tidigare toppnoteringarna med bred marginal.

Den nya Resident Evil får svensk biopremiär den 18 september 2026. Redan före premiären har filmen skaffat sig ett ovanligt starkt utgångsläge.

Efter 91 registrerade kritikrecensioner låg filmen på 97 procent positiva omdömen på Rotten Tomatoes. Siffran kan fortfarande förändras när fler recensioner publiceras, men resultatet räcker just nu för att placera Zach Creggers film högst av samtliga biofilmer i Rotten Tomatoes ranking över tv-spelsfilmer.

Det tidigare toppskiktet låg betydligt lägre.

Film	Rotten Tomatoes
Resident Evil (2026)	97 %
Sonic the Hedgehog 3	86 %
Werewolves Within	86 %
The Angry Birds Movie 2	72 %

Det är alltså inte bara ett nytt rekord för Resident Evil-serien. Den nya filmen ligger för närvarande elva procentenheter över de tidigare ledarna bland tv-spelsfilmer på Rotten Tomatoes.

Resident Evil slår seriens gamla rekord med enorm marginal

Skillnaden blir ännu större om den nya filmen jämförs med tidigare Resident Evil-filmer.

Den bäst mottagna filmen i den sex filmer långa serien med Milla Jovovich var Resident Evil: The Final Chapter, som nådde 39 procent på Rotten Tomatoes. Zach Creggers nya film ligger därmed 58 procentenheter högre vid den senaste mätningen.

Även för Cregger själv är mottagandet anmärkningsvärt. Hans tidigare filmer Weapons och Barbarian har också hyllats av kritiker, men med 97 procent går Resident Evil just nu förbi båda på Rotten Tomatoes.

Det är samtidigt viktigt att förstå vad siffran betyder.

97 procent är inte samma sak som ett genomsnittsbetyg på 9,7 av 10. Rotten Tomatoes så kallade Tomatometer visar hur stor andel av de inkluderade recensionerna som bedöms som positiva. En film kan därför få en mycket hög procentsiffra även om många enskilda kritiker inte delar ut toppbetyg.

Det ovanliga här är alltså framför allt hur samstämmigt mottagandet är.

Kritikerna hyllar att filmen känns som Resident Evil

Den kanske tydligaste förklaringen till framgången är att Zach Cregger inte försöker återberätta ett av spelen scen för scen.

I stället har han försökt göra själva spelupplevelsen till film.

Huvudpersonen Bryan, spelad av Austin Abrams, är inte någon extremt skicklig soldat eller actionhjälte. Han är en medicinsk kurir som får kämpa för att förstå vad som händer omkring honom och överleva situationer som snabbt blir allt farligare.

Det är just den känslan flera kritiker lyfter fram.

Bryan börjar med begränsade möjligheter att försvara sig och tvingas successivt hitta bättre utrustning samtidigt som ammunition och andra resurser är begränsade. Miljöerna förändras, hoten blir större och berättelsen är konstruerad på ett sätt som ofta påminner om progressionen genom ett Resident Evil-spel.

Cregger har själv beskrivit målet som ”survival horror” snarare än ”survival action”.

Skillnaden är central. Tidigare Resident Evil-filmer utvecklades ofta mot större actionscener, allt mäktigare huvudpersoner och en omfattande science fiction-inramning. Den nya filmen försöker i stället återskapa känslan av att vara utsatt, dåligt förberedd och osäker på vad som väntar runt nästa hörn.

Austin Abrams får stort beröm

Austin Abrams prestation som Bryan är också en av de delar som återkommer i recensionerna.

Kritiker beskriver honom som en betydligt mer vanlig och sårbar huvudperson än vad genren ofta använder. Panik, frustration och osäkerhet blir en del av berättelsen snarare än något som snabbt försvinner när actionscenerna börjar.

Det gör samtidigt att filmen i perioder nästan blir en enmansföreställning.

Abrams får bära stora delar av berättelsen själv medan flera av birollerna får mindre utrymme. För många recensenter fungerar det som en styrka eftersom tittaren hamnar närmare huvudpersonens utsatta situation.

För andra är det också en av filmens begränsningar.

Monster och body horror får beröm

Även filmens monster och visuella skräck får starka omdömen.

Produktionen kombinerar digitala effekter med omfattande praktiska lösningar. Ett av monstren har bland annat skapats genom en mycket stor fysisk konstruktion som sedan kompletterats digitalt.

Flera recensenter drar paralleller till John Carpenters klassiska The Thing, framför allt när det gäller kroppsliga mutationer och groteska monster.

Fotografen Dariusz Wolski arbetar dessutom på flera ställen med kameravinklar och rörelser som för tankarna till ett tredjepersonsspel. Det är ytterligare ett exempel på hur filmen försöker låna spelens språk utan att bokstavligen kopiera berättelsen.

Kritiken riktas framför allt mot slutet

Det mycket höga Rotten Tomatoes-resultatet betyder inte att filmen är utan kritik.

Den vanligaste invändningen gäller finalen.

Flera recensenter tycker att filmen är som starkast när den håller sig nära den mer begränsade överlevnadsskräcken men tappar något när handlingen växer och monstren blir större. Upplösningen har beskrivits som både abrupt och mer förutsägbar än resten av filmen.

Humorn delar också kritikerna.

Zach Cregger använder mörk humor genom stora delar av filmen, vilket många uppskattar. Andra menar att skämten ibland kommer vid tillfällen när filmen hade tjänat på att behålla spänningen och skräcken.

Vissa digitala effekter får också kritik och anses inte alltid ha samma fysiska tyngd som de praktiska monstereffekterna.

Det är alltså långt ifrån en film som alla kritiker beskriver som perfekt. Det anmärkningsvärda är i stället hur få som bedömer den som misslyckad.

Helt ny historia – Alice, Leon och Jill är borta

Den största berättelsemässiga förändringen är att nya Resident Evil inte fortsätter någon av de tidigare filmversionerna.

Milla Jovovichs Alice finns inte med och filmen är inte en fortsättning på Paul W.S. Andersons sex filmer.

Den fortsätter inte heller Resident Evil: Welcome to Raccoon City från 2021 och har ingen koppling till Netflix tidigare tv-serie.

Zach Cregger har i stället skapat en ny huvudperson.

Bryan är en medicinsk kurir som får i uppdrag att göra en leverans till Raccoon City och hamnar mitt i katastrofen. Händelserna utspelar sig i Creggers version av den värld som förknippas med Resident Evil 2, men berättelsen följer inte spelets huvudpersoner.

Leon S. Kennedy, Claire Redfield, Jill Valentine och Chris Redfield har alltså inte gjorts till filmens centrum.

Det är ett medvetet val.

Cregger har resonerat att de figurernas berättelser redan finns i spelen och att ytterligare en direkt återberättelse därför inte är särskilt intressant. Bryan fungerar i stället mer som spelarens egen figur: en vanlig människa som kastas in i något han inte är förberedd på.

Raccoon City finns kvar – men filmen är ingen rak Resident Evil 2-filmatisering

Kopplingen till spelen är ändå tydlig.

Umbrella Corporation, T-viruset, Raccoon City och katastrofen med zombier och muterade varelser finns fortfarande i berättelsens värld.

Skillnaden är att filmen inte försöker bli en exakt reproduktion av spelens kontinuitet. Den utspelas dessutom i nutid i stället för att strikt placera berättelsen i den tidsperiod där de klassiska spelen ursprungligen äger rum.

Det gör att filmen bäst kan beskrivas som en ny berättelse som utspelar sig under en välbekant typ av katastrof, snarare än som en traditionell filmatisering av Resident Evil 2.

Den som vill följa hur rekordet utvecklas kan se den aktuella placeringen i Rotten Tomatoes ranking över tv-spelsfilmer.

Premiären blir nästa stora test

Kritikerna har alltså redan gett nya Resident Evil ett historiskt mottagande.

Nästa fråga är hur publiken reagerar.

Filmen går upp på svenska biografer den 18 september och går in i premiärhelgen med ett försprång som få tv-spelsfilmer tidigare har haft. För en filmserie vars tidigare biofilmer ofta fått hård kritik är skillnaden särskilt tydlig.

Zach Creggers lösning har varit att inte försöka göra ännu en version av samma Resident Evil-historia.

Han har i stället försökt göra en film som känns som att spela Resident Evil.

Hittills verkar kritikerna anse att det var precis vad filmserien behövde.