Det skiljer bara 0,3 procentenheter mellan blocken i DN/Ipsos sista väljarbarometer före riksdagsvalet. Oppositionen får 49,3 procent mot 49,0 för Tidöpartierna – och mandatberäkningen slutar på 175–174 till Magdalena Anderssons sida. Bakom dramatiken finns framför allt ett kraftigt lyft för Liberalerna, men också en bred uppgång för hela Tidösidan.
Två dagar före valet den 13 september är regeringsfrågan i praktiken helt öppen i DN/Ipsos sista mätning.
Oppositionspartierna S, V, MP och C samlar 49,3 procent. M, SD, KD och L får tillsammans 49,0 procent. Om väljarstödet hade omsatts i mandat enligt Ipsos beräkning skulle Magdalena Anderssons sida få 175 platser i riksdagen och Tidöpartierna 174.
Det är den minsta möjliga majoriteten i en riksdag med 349 ledamöter.
Men minst lika uppseendeväckande är hur snabbt avståndet har försvunnit. I DN/Ipsos föregående mätning hade oppositionen 52,7 procent och Tidöpartierna 44,9. Ipsos beskrev då försprånget som 7,9 procentenheter.
Nu återstår 0,3.
Liberalerna gör ett jättelyft till 5,0 procent
Den tydligaste enskilda förändringen kommer från Liberalerna.
Partiet går från 3,5 procent i den föregående DN/Ipsos-mätningen till 5,0 procent nu. Därmed flyttar sig L från ett läge klart under riksdagsspärren till en nivå en hel procentenhet över den.
För Tidösidan är skillnaden potentiellt enorm.
Ett parti måste normalt få minst fyra procent av rösterna i hela landet för att vara med när riksdagens mandat fördelas. Om L hamnar under den nivån riskerar en stor mängd röster på regeringssidan att inte ge några mandat alls. Om partiet däremot klarar spärren deltar det fullt ut i mandatfördelningen.
Det är därför en rörelse från 3,5 till 5,0 procent betyder mer för regeringsfrågan än en lika stor förändring för ett stort parti långt från spärren.
Hurbra har tidigare gått igenom vad som händer om ett parti åker ur riksdagen. I årets slutspurt är den frågan direkt kopplad till kampen om regeringsmakten.
Samtidigt ska 5,0 procent inte tolkas som att Liberalernas riksdagsplats nu är säkrad. Det är ett mätresultat, inte ett valresultat, och Ipsos undersökning har dessutom fortfarande en betydande andel osäkra väljare.
Hela Tidösidan går fram
Det vore ändå missvisande att förklara hela omsvängningen med Liberalernas uppgång.
Samtliga fyra Tidöpartier ökar jämfört med den föregående DN/Ipsos-mätningen:
| Parti | Stöd nu |
|---|---|
| SD | 18,8 % |
| M | 18,3 % |
| KD | 6,9 % |
| L | 5,0 % |
SD går från 17,7 till 18,8 procent, Moderaterna från 17,4 till 18,3 och Kristdemokraterna från 6,3 till 6,9. L står för det största lyftet med 1,5 procentenheter, men utvecklingen är bredare än så.
På den andra sidan är bilden närmast den omvända.
Socialdemokraterna ökar marginellt från 27,1 till 27,4 procent, men de tre övriga oppositionspartierna backar. Miljöpartiet går från 8,6 till 6,8 procent, Vänsterpartiet från 8,8 till 7,6 och Centerpartiet från 8,2 till 7,6.
| Parti | Stöd nu |
|---|---|
| S | 27,4 % |
| V | 7,6 % |
| C | 7,6 % |
| MP | 6,8 % |
Det är alltså kombinationen av stigande Tidöstöd och nedgångar för flera oppositionspartier som har gjort ett tidigare tydligt övertag till ett närmast helt jämnt lopp.
Från stort oppositionsövertag till 175–174
Förändringen sedan den förra Ipsos-mätningen är dramatisk.
Då låg oppositionen nästan åtta procentenheter före. Nu skiljer tre tiondelar.
Det betyder inte att 7,6 procent av väljarna bokstavligen har bytt block. Opinionsundersökningar är ögonblicksbilder och förändringar mellan två mätningar påverkas både av verkliga väljarförflyttningar och av den statistiska osäkerhet som alltid finns i en undersökning.
Men riktningen är svår att bortse från.
Även andra opinionsinstitut har under valspurten visat att Tidöpartierna minskat oppositionens tidigare försprång, samtidigt som Liberalernas siffror förbättrats kraftigt.
Skillnaden är att Ipsos nu placerar blocken närmare varandra än flera andra aktuella mätningar. DN/Ipsos ska därför läsas som en bild av opinionen inför valet – inte som en prognos som säger att resultatet faktiskt kommer att bli 175–174.
Den som vill förstå hur stora sådana osäkerheter kan vara kan läsa Hurbra:s guide om hur mycket man egentligen kan lita på opinionsmätningar.
Därför är 175 mandat den avgörande gränsen
Riksdagen har 349 ledamöter. Det innebär att 175 mandat ger egen majoritet.
Ett resultat på 175–174 är därför så jämnt som ett riksdagsval kan bli mellan två block.
Mandaten delas dock inte ut genom att man enkelt delar varje partis procenttal med 349. Det svenska systemet består av fasta valkretsmandat och utjämningsmandat, och dessutom påverkar riksdagsspärren vilka partier som över huvud taget får delta i den nationella mandatfördelningen.
Valmyndigheten förklarar hur riksdagens mandat fördelas.
Det betyder också att mycket små förändringar i slutresultatet kan få stora politiska följder när blocken står så här nära varandra.
Några tiondelar hit eller dit kan flytta mandat. Liberalernas position runt spärren förstärker effekten ytterligare.
L har gått från krisparti till möjlig vågmästare i valspurten
Bara dagar tidigare såg Liberalernas situation betydligt mörkare ut.
I DN/Ipsos mätning den 7 september låg L på 3,5 procent och därmed under spärren. Då såg partiets problem ut att kunna bli direkt avgörande för Tidösidans möjligheter att behålla regeringsmakten.
Nu ligger partiet på 5,0.
Det är en förändring som fullständigt ritar om slutspurten. Frågan är inte längre bara om Liberalerna ska överleva, utan hur mycket av Tidösidans återhämtning som kan hålla fram till valdagen.
Flera andra mätningar under fredagen har också placerat L över fyra procent, vilket stärker bilden av att uppgången inte bara är ett isolerat Ipsosresultat.
Samtidigt är just ett parti nära spärren särskilt svårt att bedöma. Skillnaden mellan 3,9 och 4,1 procent är liten i röstandel men kan vara mycket stor i mandat.
11,7 procent är fortfarande osäkra
Ipsos anger att 11,7 procent av väljarna fortfarande är osäkra.
Det är en stor grupp i ett läge där blockskillnaden bara är 0,3 procentenheter.
Alla dessa väljare kommer naturligtvis inte att byta block eller ens bestämma sig i sista stund. Men siffran illustrerar hur begränsad säkerhet det finns i en mandatberäkning på 175–174 två dagar före valet.
Dessutom genomfördes intervjuerna den 7–10 september och mätningen var färdig innan fredagskvällens stora slutdebatt i SVT.
Det finns alltså fortfarande politiska händelser kvar som kan påverka väljare efter det att Ipsos avslutade sitt fältarbete.
Även 2022 avgjordes majoriteten med några få mandat
Extremt små marginaler är inte främmande för svensk politik.
Efter valet 2022 fick M, KD, L och SD tillsammans 176 mandat. S, V, C och MP fick 173.
Det räckte för ett maktskifte.
DN/Ipsos sista mätning 2026 beskriver i stället ett möjligt läge där majoriteten byter sida och samtidigt krymper ytterligare: 175–174.
Ett enda mandat skulle då skilja alternativen åt.
Men även om en sida får 175 mandat avgör det inte automatiskt exakt hur nästa regering ser ut. Partiernas egna besked, statsministeromröstningen och vilka samarbeten som faktiskt går att samla stöd för spelar också roll.
Valet kan avgöras av mycket små rörelser
Det viktigaste budskapet i DN/Ipsos sista mätning är därför inte att Magdalena Andersson ”leder” med ett mandat.
Det är hur lite som nu skiljer alternativen åt.
Oppositionen har gått från ett mycket tydligt försprång i den föregående Ipsosmätningen till 49,3 mot 49,0. Liberalernas kraftiga återhämtning är den största enskilda förändringen, men samtidigt går även M, KD och SD fram medan MP, V och C tappar.
Det är den kombinationen som har skapat mandatrysaren.
Med 11,7 procent osäkra väljare, en slutdebatt efter Ipsos sista intervjuer och bara två dagar kvar till valdagen finns dessutom gott om utrymme för ytterligare rörelser.
Om den sista DN/Ipsos-mätningen ligger nära slutresultatet kommer regeringsmakten inte avgöras av någon stor opinionsvåg.
Den kan avgöras av de allra sista tiondelarna.