EU:s nästa långtidsbudget har blivit en av unionens största ekonomiska strider. Tysklands förbundskansler Friedrich Merz kräver att EU-kommissionens förslag på nära två biljoner euro kapas med hundratals miljarder. Sverige står redan bakom samma linje tillsammans med flera andra nettobetalande länder.

Striden gäller EU:s budget för 2028–2034 och kommer i praktiken att avgöra hur mycket pengar som kan läggas på allt från jordbruk och regionalstöd till försvar, forskning och industri.

För Sverige är frågan dubbel. En mindre EU-budget kan dämpa den svenska EU-avgiften, men samtidigt minska de stöd som går tillbaka till svenska regioner, jordbrukare, företag och forskningsprojekt.

Merz: Budgeten måste kapas med hundratals miljarder

Friedrich Merz skärpte den 9 september kritiken mot EU-kommissionens förslag till ny långtidsbudget.

Kommissionen vill se en budget på nära två biljoner euro för perioden 2028–2034. Merz anser att nivån är för hög och kräver nedskärningar på flera hundra miljarder euro.

Den tyska regeringen pekar på att medlemsländerna själva tvingas hålla tillbaka sina offentliga utgifter samtidigt som EU-budgeten föreslås växa kraftigt.

Merz vill också undvika ytterligare gemensam EU-upplåning.

Tyskland är därmed inte ensamt om att försöka bromsa budgeten. Sverige har tillsammans med Danmark, Finland, Nederländerna, Österrike och Tyskland redan gått ut med ett gemensamt krav på att förslaget ska minskas med flera hundra miljarder euro.

I det gemensamma uttalandet slår länderna fast att alla delar av budgeten måste bidra till besparingarna.

Samtidigt vill gruppen prioritera områden som försvar, säkerhet, konkurrenskraft, migration och europeisk suveränitet.

Sverige vill skära i regionalstöd och jordbruk

Den svenska regeringen har tidigare pekat ut var åtminstone en del av nedskärningarna bör ske.

EU-minister Jessica Rosencrantz har sagt att Sverige framför allt vill minska sammanhållningspolitiken och delar av jordbrukspolitiken.

Det är två områden där det finns mycket pengar att hämta.

Kommissionens förslag innehåller omkring 865 miljarder euro i nationella och regionala partnerskapsplaner. Av detta är ungefär 450 miljarder avsett för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

Ytterligare cirka 300 miljarder euro går till inkomststöd för jordbrukare och fiskare.

Område	Föreslagen nivå	Läget i budgetstriden
Nationella och regionala partnerskapsplaner	865 miljarder euro	Ett av de största möjliga besparingsområdena
Sammanhållning och regionalpolitik	cirka 450 miljarder euro	Sverige vill minska utgifterna
Stöd till jordbrukare och fiskare	cirka 300 miljarder euro	Delar kan pressas, men politiskt känsligt
Konkurrenskraft	409 miljarder euro	Sverige och Tyskland vill prioritera området
Försvar, säkerhet och rymd	131 miljarder euro	Har fått klart högre politisk prioritet
Globala partnerskap	200 miljarder euro	Kan pressas, men Ukraina begränsar utrymmet

Beloppen överlappar delvis eftersom flera av posterna ingår i större budgetramar.

Det avgörande är ändå tydligt: om flera hundra miljarder euro ska bort går det inte att lösa genom mindre administration eller enstaka sparåtgärder.

Nedskärningarna måste träffa några av EU:s stora traditionella utgiftsområden.

Vad betyder en mindre EU-budget för Sverige?

Den mest direkta svenska frågan handlar om EU-avgiften.

Sverige beräknar EU-avgiften till 54,2 miljarder kronor 2026. Därefter ökar den enligt regeringens nuvarande beräkningar till 57,7 miljarder 2027 och 62,1 miljarder kronor 2028.

Men 2028-siffran ska inte läsas som en prognos för vad den nya långtidsbudgeten faktiskt kommer att kosta Sverige.

Regeringen har själv påpekat att beräkningen inte tar hänsyn till det nya budgetförslaget eller till hur framtidens finansieringssystem kommer att utformas.

En mindre EU-budget skulle normalt minska trycket på Sveriges betalningar. Men sambandet är inte så enkelt att en viss nedskärning i Bryssel automatiskt går att översätta till ett visst antal sparade svenska miljarder.

Sveriges andel påverkas både av budgetens totala storlek och av hur kostnaderna fördelas mellan medlemsländerna.

Sveriges rabatt kan försvinna

Samtidigt pågår en annan svensk budgetstrid.

Sverige har under den nuvarande budgetperioden en särskild rabatt på sin EU-avgift.

Den svenska bruttoreduktionen uppgår till 1,069 miljarder euro per år räknat i 2020 års priser på den del av avgiften som baseras på bruttonationalinkomsten.

Kommissionens nya finansieringsförslag innebär att dagens korrigeringsmekanismer ska försvinna.

Det skulle kunna omfatta även den svenska rabatten.

Sverige kan därför hamna i ett läge där den totala EU-budgeten blir mindre, samtidigt som Sveriges relativa andel av finansieringen ökar.

Det går därför inte att slå fast att Merz och Sveriges budgetbroms automatiskt innebär en lägre svensk EU-avgift från 2028.

För regeringen handlar förhandlingen i praktiken om två saker samtidigt: att få ned hela budgetens storlek och att hindra att Sverige får bära en större andel av kostnaden.

Sverige kan också få mindre tillbaka

Sverige är nettobetalare till EU, men får samtidigt betydande pengar tillbaka genom olika program.

Om regionalpolitiken kapas kan svenska regioner få mindre pengar från EU:s struktur- och regionalfonder.

Om jordbrukspolitiken minskar kan svenska jordbrukare påverkas.

Det finns också EU-pengar till forskning, företag, innovation, energi och infrastruktur.

Effekten för Sverige bör därför beskrivas som en balans mellan två sidor.

En mindre budget kan ge en lägre bruttoavgift. Samtidigt kan den minska de stöd och investeringar som kommer tillbaka.

Exakt vilka svenska sektorer som vinner eller förlorar beror på var nedskärningarna till slut hamnar.

Försvar och konkurrenskraft står starkare

Det som gör striden annorlunda jämfört med tidigare EU-budgetar är att det politiska landskapet har förändrats.

Försvar, säkerhet och konkurrenskraft har blivit betydligt mer prioriterade.

Sverige och Tyskland vill att mindre pengar ska bindas upp i traditionella EU-stöd och att mer resurser i stället riktas mot områden där Europa försöker minska beroendet av omvärlden.

Det handlar bland annat om försvarsindustri, energi, avancerad teknik och strategiska investeringar.

För Sverige ligger den linjen nära regeringens bredare syn på EU:s ekonomi. Sverige har samtidigt drivit på för en starkare europeisk konkurrenskraft och mer fokus på investeringar som kan stärka Europas industri.

Vi har tidigare skrivit om hur samma ekonomiska press även märks nationellt i Tyskland, där Merz kräver snabbare reformer.

Merz talar om 60 procents ökning – men jämförelsen är omstridd

Merz har beskrivit kommissionens förslag som omkring 60 procent större än dagens långtidsbudget.

Det är ett effektivt politiskt argument, men jämförelsen behöver sättas i sitt sammanhang.

De nära två biljonerna euro anges i framtida löpande priser.

I 2025 års fasta priser motsvarar förslaget omkring 1,763 biljoner euro.

En del av budgeten ska dessutom användas för att betala tillbaka skulder från NextGenerationEU, den stora gemensamma upplåningen under pandemin.

Återbetalningen beräknas ta omkring 149 miljarder euro i 2025 års priser.

Det betyder att den underliggande reala ökningen av EU:s vanliga program är betydligt mindre än den nominella 60-procentssiffra som Merz använder.

För Tyskland och Sverige förändrar det ändå inte grundpositionen: förslaget anses fortfarande vara för stort.

Europaparlamentet vill åt motsatt håll

Budgetbromsen möter samtidigt hårt motstånd.

Europaparlamentet anser tvärtom att EU behöver betydande resurser för försvar, klimat, konkurrenskraft, forskning och andra gemensamma investeringar.

Parlamentet har velat se en budget motsvarande omkring 1,27 procent av EU:s samlade BNI, med kostnaderna för återbetalningen av pandemiskulden därutöver.

Det innebär att konflikten inte bara står mellan medlemsländerna och kommissionen.

Även Europaparlamentet kommer att försöka påverka slutnivån.

Alla 27 måste komma överens

Det gör förhandlingen särskilt svår.

EU:s långtidsbudget kräver enhällighet mellan samtliga 27 medlemsländer.

Det betyder att länder som vill skära kraftigt inte själva kan diktera resultatet.

Samtidigt kan länder som är starkt beroende av jordbruksstöd eller regionalstöd blockera en uppgörelse som slår för hårt mot deras egna ekonomier.

När medlemsländerna väl har enats krävs dessutom Europaparlamentets godkännande.

EU:s institutioner vill få fram en politisk överenskommelse före slutet av 2026. Därefter ska de enskilda programmen kunna färdigställas under 2027 innan den nya budgetperioden börjar den 1 januari 2028.

Den officiella gemensamma linjen från Sverige, Tyskland och övriga budgetbromsländer finns i sexländernas gemensamma uttalande om långtidsbudgeten.

En av EU:s största ekonomiska strider väntar

Merz besked gör det tydligt hur stor konflikten blivit.

Tyskland, Sverige och flera andra nettobetalare vill kapa kommissionens förslag med flera hundra miljarder euro.

Samtidigt finns medlemsländer som vill försvara stora jordbruks- och regionalstöd, medan Europaparlamentet anser att EU behöver mer resurser för nya gemensamma uppgifter.

För Sverige kan slutresultatet få märkbara konsekvenser åt båda håll.

En mindre budget kan hålla tillbaka EU-avgiften. Men en förlorad svensk rabatt eller stora nedskärningar i stöd till regioner, jordbruk, forskning och företag kan samtidigt äta upp en del av vinsten.

Det är därför först när både budgetens storlek och finansieringen är förhandlade som det går att säga vad budgetbromsen faktiskt betyder för den svenska notan.