OpenAI säkrar ny beräkningskapacitet i Malaysia hos Nvidia-backade Firmus. Avtalet får Firmus kontrakterade datacenterkapacitet att passera 900 megawatt och visar hur AI-kapplöpningen snabbt håller på att bli en kamp om el, nätanslutningar och fysisk infrastruktur.
OpenAI blir ankarkund i Malaysia
Firmus meddelade den 8 september att bolaget ingått ett flerårigt strategiskt avtal med OpenAI. AI-bolaget ska köpa dedikerad beräkningskapacitet från två nya anläggningar i Malaysia och blir samtidigt ankarkund i projekten.
Hur stor kapacitet OpenAI faktiskt har bokat har inte offentliggjorts. Det har inte heller avtalets ekonomiska värde.
Däremot innebär affären att Firmus nu har mer än 900 megawatt kontrakterad kapacitet totalt bland sina kunder.
Bolaget har sju så kallade AI factories i Australien, Singapore, Indonesien och Malaysia. Två är redan i drift och fem är under utveckling, med målet att de ska tas i bruk under de kommande två åren.
De nya anläggningarna ska bland annat byggas kring Nvidias kommande Vera Rubin-system och avancerad vätskekylning. Nvidia har dessutom investerat i Firmus och deltog i bolagets kapitalrunda på två miljarder dollar i augusti.
Det är ytterligare ett tecken på hur nära kopplingen blivit mellan AI-bolagen, chipindustrin och de företag som faktiskt kan leverera den enorma mängd fysisk infrastruktur som krävs.
Datacenter tar allt större del av Malaysias el
Malaysia har blivit ett av Asiens snabbast växande datacenterområden, men expansionen innebär också snabbt växande energibehov.
Datacenter stod för omkring 9,3 procent av landets elförbrukning när efterfrågan nådde en topp i augusti. På längre sikt kan utvecklingen bli betydligt mer dramatisk.
Prognoser pekar på att datacenter kan stå för upp till 31 procent av elanvändningen på Malackahalvön 2035.
Samtidigt bedöms Malaysia behöva omkring nio gigawatt ytterligare gaskraftskapacitet fram till 2032.
Det visar vad AI-boomen betyder utanför själva tekniksektorn. När datacenter byggs i storleksordningen hundratals megawatt påverkas även kraftproduktion, elnät och konkurrensen om tillgänglig effekt.
Det som tidigare framför allt handlade om vem som kunde köpa flest avancerade Nvidia-chip har därför blivit en betydligt större industriell kapplöpning.
AI-bolagen köper beräkningskraft för tiotals miljarder
OpenAI är långt ifrån ensamt.
AI-bolagen försöker nu säkra beräkningskapacitet flera år framåt och sprider samtidigt sina beställningar mellan flera infrastrukturföretag och geografiska marknader.
Anthropic har exempelvis ingått ett sexårigt avtal värt omkring 45 miljarder dollar med brittiska Nscale för AI-kapacitet i USA.
Utvecklingen driver fram en investeringsvåg som går långt utanför de stora chipbolagen.
McKinsey har uppskattat att nästan sju biljoner dollar kan behöva investeras i datacenter globalt fram till 2030. Pengarna ska inte bara finansiera grafikprocessorer utan också transformatorer, elförsörjning, kylsystem, nätverk, byggnader och nya nätanslutningar.
International Energy Agency räknar samtidigt med att världens datacenter kan förbruka omkring 945 terawattimmar el 2030, ungefär dubbelt så mycket som 2024.
Det innebär att tillgången på billig och stabil elektricitet snabbt kan bli en av de viktigaste konkurrensfördelarna i AI-industrin.
Samma kamp om el väntar Europa
Europa står inför samma problem.
EU-kommissionen räknar med att unionens installerade datacenterkapacitet kan öka från omkring 12 gigawatt 2025 till cirka 28 gigawatt 2030.
Datacenter står redan för ungefär 2,5 procent av EU:s elförbrukning. När nya AI-anläggningar byggs kan belastningen koncentreras till enskilda regioner där nätkapaciteten redan är ansträngd.
Det skapar en ekonomisk dragkamp mellan datacenter, traditionell industri, bostäder och den elektrifiering som samtidigt ska genomföras inom exempelvis transporter och stålproduktion.
EU försöker därför både bygga ut den egna AI-kapaciteten och hantera de infrastrukturella följderna.
I juli öppnade kommissionen processen för upp till sju europeiska AI-gigafabriker. Upp till tio miljarder euro i offentliga medel ska bidra till att mobilisera betydligt större privata investeringar.
Men kapital räcker inte om projekten saknar elektricitet.
För Europas regeringar blir frågan därför inte bara hur många AI-investeringar de kan locka till sig, utan hur snabbt elnät, produktion och tillståndssystem kan byggas ut.
Norden kan bli en vinnare i AI-kapplöpningen
Här får Norden en tydlig position.
OpenAI har redan lanserat Stargate Norway utanför Narvik. Den första planen omfattar 230 megawatt och omkring 100 000 Nvidia-GPU:er, med möjlighet att senare bygga ut med ytterligare 290 megawatt.
Tillgången till vattenkraft och det kalla klimatet är två av de tydligaste konkurrensfördelarna.
Samtidigt visar utvecklingen i Malaysia att även regioner med god energitillgång snabbt kan möta nya flaskhalsar när datacenterprojekten blir tillräckligt stora.
Sverige har på liknande sätt goda förutsättningar med fossilfri elproduktion, relativt svalt klimat och en etablerad datacentersektor. Men nya AI-anläggningar måste konkurrera om samma nätkapacitet som bland annat batterifabriker, stålprojekt och annan elektrifierad industri.
Utbyggnaden skapar samtidigt nya affärsmöjligheter.
Svenska Munters är ett exempel. Bolaget säljer kylsystem för datacenter och tog under våren en AI-datacenterorder värd omkring två miljarder kronor.
Det visar hur den stora AI-investeringsvågen kan sprida sig genom ekonomin långt utanför Nvidia, OpenAI och de andra mest uppmärksammade teknikbolagen.
När Firmus nu passerar 900 megawatt kontrakterad kapacitet är det därför mer än ännu ett stort datacenteravtal.
Det är ytterligare ett exempel på hur AI-kapplöpningen håller på att förändra själva efterfrågan på el, mark och industriell infrastruktur, och varför länder som kan erbjuda allt detta samtidigt får ett allt större försprång.