Folarin Balogun såg ut att bli Evertons stora anfallsvärvning på deadline day. Sedan väckte läkarundersökningen frågor, Everton ville förändra affären och Monaco öppnade plötsligt dörren för Chelsea att köpa Lamine Camara. Några timmar senare hade klubbarna räddat Balogun-affären – men då var det spelaren själv som sade nej.

Det blev en av transferfönstrets märkligaste kedjereaktioner.

Everton och Monaco hade kommit överens om en övergång för Folarin Balogun. Den amerikanske landslagsanfallaren hade rest till England för att genomgå läkarundersökning och slutföra flytten.

När transferfönstret stängde var han fortfarande Monaco-spelare.

Det avgörande var dock inte att Everton till slut vägrade värva honom. Tvärtom var Premier League-klubben, efter ytterligare medicinska kontroller och en omförhandling av affären, beredd att fullfölja övergången.

Då valde Balogun själv att inte skriva det slutliga kontraktet.

Everton reagerade på läkarundersökningen

Grundaffären mellan klubbarna var långt gången.

Monaco och Everton hade enligt franska uppgifter en överenskommelse värd 45 miljoner euro i fast övergångssumma, med ytterligare fem miljoner euro möjliga genom bonusar. Monaco skulle dessutom få en andel av en framtida försäljning.

Balogun reste till Merseyside och genomgick den obligatoriska läkarundersökningen.

Det var där situationen förändrades.

Evertons medicinska team såg något i undersökningen som klubben ansåg behövde granskas ytterligare. Exakt vad som väckte frågorna är inte offentligt fastställt.

Det finns rapporter om skadeproblematik, men varken Everton eller Monaco har presenterat någon offentlig diagnos. Det går därför inte att slå fast vad den medicinska frågan bestod i.

Det som är känt är att Everton började diskutera både de medicinska resultaten och affärens ekonomiska konstruktion med Monaco.

Everton ville minska risken i affären

Everton drog inte omedelbart ur värvningen.

I stället följde ytterligare kontroller och samtal mellan klubbarnas medicinska team. Samtidigt ville Everton förändra övergångens ekonomiska upplägg.

Tanken var att en större del av summan skulle bli beroende av Baloguns möjlighet att spela och prestera. På så sätt skulle Evertons ekonomiska risk minska om de medicinska frågetecknen senare visade sig få betydelse.

Den ursprungliga överenskommelsen på 45 miljoner euro plus upp till fem miljoner i bonusar är rapporterad, men den exakta fördelningen i den senare omförhandlade affären har inte offentliggjorts.

Baloguns egna kontraktsvillkor ska däremot inte ha försämrats.

Efter ytterligare medicinsk granskning gav Everton också klartecken till att genomföra värvningen.

Problemet var att processen då redan hade förändrat spelarens syn på flytten.

Balogun ville inte längre skriva på

Monacos vd och sportchef Thiago Scuro har efteråt berättat klubbens version av vad som hände.

Enligt Scuro kände Balogun sig inte längre bekväm med tanken på att skriva ett långt avtal med Everton efter diskussionerna kring läkarundersökningen.

Everton ville fortfarande ha honom. Monaco ville fortfarande sälja honom.

Balogun sade nej.

Scuro förklarade att Monaco inte ansåg att klubben kunde pressa en spelare att skriva ett långsiktigt kontrakt när han själv inte längre kände sig trygg med flytten.

Det är en viktig skillnad mot att beskriva övergången som ett vanligt misslyckat läkarprov.

Everton hade i slutskedet accepterat att gå vidare.

Det var Balogun som till sist stoppade affären.

Den som vill höra Monacos egen genomgång av deadlinekvällen kan se presskonferensen med Thiago Scuro.

Timmarna när allt förändrades

Händelseförloppet visar hur snabbt två stora affärer började påverka varandra.

Balogun hade varit med och skrivit under den deal sheet som gav klubbarna extra tid att färdigställa transfern. Det ska inte blandas ihop med det slutliga långsiktiga spelarkontraktet.

Det senare skrev han aldrig under.

Chelsea var nära att köpa Lamine Camara

Samtidigt utspelade sig nästa del av dramatiken i Monaco.

Klubben hade ursprungligen planerat att sälja Balogun och behålla Lamine Camara.

När Everton började tveka öppnade Monaco i stället för en försäljning av Camara till Chelsea.

Chelsea hade redan försökt värva mittfältaren och återkom under deadline day. När Balogun-affären plötsligt var i fara förändrades Monacos position.

Parterna nådde långt i förhandlingarna och en övergång värd omkring 55 miljoner euro uppgavs vara överenskommen.

Sedan ringde Everton igen.

Efter de ytterligare medicinska bedömningarna var Everton berett att genomföra Balogun-värvningen. Monaco valde då sin ursprungliga plan: sälja Balogun och behålla Camara.

Chelsea-affären stoppades.

När Balogun senare själv sade nej till Everton fanns inte längre tid att återuppliva Camaras flytt till London.

För den som vill se hur Camara hade passat in finns vår genomgång av Chelseas trupp och värvningar 2026/27.

Zirkzee blev ytterligare ett frågetecken

Everton arbetade samtidigt på ytterligare ett anfallsspår.

Klubben försökte låna Joshua Zirkzee från Manchester United, men United ville inte släppa honom.

Enligt brittiska uppgifter bidrog även detta till Baloguns känsla av osäkerhet. Han ska ha uppfattat Evertons jakt på Zirkzee som att klubben letade efter ett alternativ samtidigt som hans egen värvning var ifrågasatt.

Evertons bild är en annan.

Klubben ska ha varit beredd att värva både Balogun och Zirkzee och betraktade affärerna som separata.

Oavsett vilket blev det ytterligare en del av den förtroendekris som uppstod under kvällen.

Everton står tunt på anfallssidan

Det misslyckade köpet får också en tydlig sportslig konsekvens.

Efter Betos flytt till Fiorentina har Everton betydligt färre naturliga alternativ centralt i anfallet än klubben hade hoppats på när transferfönstret öppnade.

Balogun skulle ha blivit en stor investering och en central del av offensiven.

I stället misslyckades både Balogun-affären och försöket att låna Zirkzee.

Hur truppen ser ut efter transferfönstret finns samlat i vår genomgång av Evertons trupp och värvningar 2026/27.

Monaco blev utan båda försäljningarna

Även Monaco fick ett resultat som få hade kunnat förutse några timmar tidigare.

Klubben behöll både Balogun och Camara.

Sportsligt behöver det knappast vara en nackdel, men ekonomiskt var planen en annan.

Monaco ville genomföra en större försäljning för att stärka ekonomin och minska lönekostnaderna. Scuro har berättat att klubben arbetar under ekonomisk övervakning och hade planerat för att Balogun-försäljningen skulle bli en viktig del av sommarens arbete.

På några timmar hade Monaco därför gått från en stor försäljning av Balogun, till en möjlig försäljning av Camara, tillbaka till Balogun – och till sist ingen av dem.

Balogun är fortfarande under kontrakt med Monaco till sommaren 2028.

Efter 19 mål och tre assist under förra säsongen är han dessutom fortfarande en av klubbens mest värdefulla offensiva spelare.

Hans framtid behöver därför inte vara avgjord bara för att Everton-affären föll.

Men den här övergången är över.

Everton hittade ett medicinskt frågetecken, försökte minska risken, gjorde ytterligare kontroller och bestämde sig till slut för att värva Folarin Balogun ändå.

När klubben var redo hade spelaren ändrat sig.