Världen är på väg att passera 1,5 graders långsiktig global uppvärmning. Det betyder inte att klimatet plötsligt kollapsar när en exakt temperaturgräns nås – men det innebär att riskerna ökar och att en viktig internationell klimatambition missas. Därefter blir frågan inte om klimatförändringarna går att stoppa helt, utan hur högt temperaturen tillåts stiga, hur länge den ligger över 1,5 grader och om den senare kan pressas ned igen.

FN:s miljöprogram UNEP bedömer nu att den mänskligt orsakade uppvärmningen sannolikt passerar 1,5 grader inom de närmaste åren. Det är ett viktigt steg i klimatdebatten, eftersom diskussionen därmed håller på att förändras.

Under lång tid har målet varit att undvika att världen alls passerar 1,5 grader. Nu diskuteras allt oftare vad som händer efter ett överskridande.

Det betyder inte att 1,5 grader har blivit oviktigt. Tvärtom blir varje ytterligare tiondels grad ännu viktigare.

Vad betyder 1,5 graders global uppvärmning?

När forskare talar om 1,5 graders global uppvärmning menar de att jordens globala medeltemperatur ligger omkring 1,5 grader över temperaturen under den förindustriella perioden.

Som utgångspunkt används vanligtvis åren 1850–1900.

Det handlar alltså inte om att temperaturen överallt på jorden stiger exakt 1,5 grader. Uppvärmningen är ojämnt fördelad.

Haven värms långsammare än land. Arktis värms mycket snabbare än det globala genomsnittet. Sverige och stora delar av norra Europa har också värmts snabbare än jordens genomsnitt.

En global ökning på 1,5 grader kan därför innebära betydligt större förändringar lokalt.

Dessutom handlar 1,5-gradersgränsen om en långsiktig klimatnivå. Ett enskilt extremt varmt år är inte samma sak.

Men världen har väl redan varit över 1,5 grader?

Ja – under ett enskilt år.

2024 blev det första kalenderåret som den globala medeltemperaturen sannolikt låg mer än 1,5 grader över den förindustriella nivån.

Det betydde däremot inte att världen permanent hade passerat 1,5-gradersmålet.

Temperaturen från ett enskilt år påverkas både av den långsiktiga mänskligt orsakade uppvärmningen och av naturliga variationer. Fenomen som El Niño kan exempelvis tillfälligt höja den globala temperaturen.

När forskare och klimatavtal talar om 1,5 graders långsiktig uppvärmning tittar man därför på utvecklingen över betydligt längre perioder.

Det nya och betydelsefulla är att även den underliggande långsiktiga temperaturökningen nu närmar sig gränsen.

UNEP beskriver i sin nya rapport situationen som att ett överskridande av 1,5 grader i praktiken blivit mycket svårt att undvika.

Varför blev just 1,5 grader så viktigt?

Det finns inget i jordens klimatsystem som gör exakt 1,5 grader till en magisk gräns.

Det är inte så att klimatet fungerar normalt vid 1,49 grader och plötsligt byter till ett helt annat tillstånd vid 1,51.

Gränsen är i stället resultatet av både vetenskap och internationell klimatpolitik.

När Parisavtalet antogs 2015 enades världens länder om att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen väl under 2 grader och samtidigt sträva efter att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.

Bakom den lägre gränsen stod inte minst små östater och andra länder som är särskilt utsatta för stigande havsnivåer och extremvärme.

Argumentet var enkelt: en värld som värms två grader är betydligt farligare än en värld som värms 1,5 grader.

Efter Parisavtalet fick FN:s klimatpanel IPCC därför i uppdrag att särskilt undersöka skillnaden.

Resultatet blev tydligt.

En halv grads extra global uppvärmning kan få mycket stora konsekvenser.

Är 1,5 grader en tipping point?

Nej, inte för hela klimatet.

Begreppet tipping point används för en kritisk tröskel där ett system kan börja förändras på ett självförstärkande eller mycket svårstoppat sätt.

Det finns flera delar av jordens klimatsystem där sådana trösklar diskuteras.

Det gäller bland annat:

• Grönlands inlandsis
• delar av Västantarktis
• Atlantens stora havscirkulation
• Amazonas regnskog
• permafrostområden
• vissa korall- och ekosystem

Exakt var trösklarna ligger är ofta osäkert.

1,5 grader är därför inte en gemensam tipping point för hela jorden. Däremot ökar risken för att vissa kritiska system passerar sina egna trösklar när uppvärmningen blir större och pågår längre.

Det är en viktig skillnad.

1,5 grader fungerar bäst som ett slags riskgräns eller skyddsräcke, inte som en av- och på-knapp.

Vad är skillnaden mellan 1,5 och 2 grader?

En halv grad kan låta liten.

På en vanlig termometer märks skillnaden knappt.

För jordens klimat är den däremot mycket stor.

Det beror på att vi talar om genomsnittet över hela planeten, inklusive alla hav och kontinenter, under lång tid.

Bakom en global ökning på några tiondelar finns mycket större lokala förändringar.

Vid högre global temperatur blir exempelvis extrema värmehändelser både vanligare och varmare.

IPCC har uppskattat att de allra varmaste dagarna på de mellersta breddgraderna kan bli ungefär tre grader varmare än under förindustriell tid vid 1,5 graders global uppvärmning.

Vid två graders global uppvärmning kan motsvarande förändring närma sig fyra grader.

Det är en betydligt större skillnad än siffrorna 1,5 och 2 antyder.

Korallreven visar hur stor skillnaden kan bli

Ett av de tydligaste exemplen gäller tropiska korallrev.

Vid 1,5 graders uppvärmning har IPCC bedömt att omkring 70–90 procent av världens tropiska korallrev kan försvinna.

Vid två graders uppvärmning stiger den beräknade förlusten till mer än 99 procent.

Det är alltså inte en linjär förändring där en halv grad bara ger lite mer skada.

För vissa ekosystem kan skillnaden vara avgörande.

Liknande mönster finns för många växter och djur. Ju mer klimatet förändras, desto fler arter får svårt att hitta områden där temperatur, nederbörd och årstider fortfarande passar deras livscykler.

Värmen blir farligare

En varmare värld innebär fler extrema värmeperioder.

Det gäller både hur ofta värmeböljor uppstår och hur höga temperaturerna blir.

Extremvärme påverkar människors hälsa direkt. Risken ökar särskilt för äldre, små barn, personer med vissa sjukdomar och människor som arbetar utomhus.

Men effekterna går betydligt längre än så.

Värme påverkar även:

• jordbruk
• elförbrukning
• arbetsproduktivitet
• järnvägar och vägar
• vattenförsörjning
• skogsbrandrisk
• sjukhus och omsorg
• ekosystem

En skillnad på några tiondels grader i global uppvärmning kan därför påverka hur ofta extrema värmesomrar inträffar under årtionden framöver.

Även Sverige påverkas. Hurbra har tidigare gått igenom vad allt vanligare värmeböljor i Sverige kan innebära.

Varför kan det bli både mer skyfall och mer torka?

Det låter motsägelsefullt att klimatförändringarna kan ge både mer kraftigt regn och större torkproblem.

Men båda kan inträffa samtidigt.

En varmare atmosfär kan innehålla mer vattenånga. När vädret är rätt för kraftig nederbörd finns därför mer fukt som kan falla som regn.

Resultatet kan bli intensivare skyfall.

Samtidigt ökar avdunstningen när temperaturen stiger.

Mark och växtlighet kan därför torka ut snabbare under perioder utan regn.

Ett område kan alltså få mer nederbörd totalt under ett år men ändå drabbas av allvarligare sommartorka mellan regntillfällena.

Det är en viktig del av den svenska klimatbilden.

Vad händer med glaciärerna?

Glaciärer reagerar mycket tydligt på stigande temperaturer.

När mer is smälter under sommaren än vad som byggs upp under vintern krymper glaciären.

Ju högre temperaturen blir och ju längre den förhöjda temperaturen består, desto större blir förlusten.

Problemet är också att glaciärer reagerar långsamt.

En del av den isförlust som orsakas under ett överskridande av 1,5 grader kan därför fortsätta långt efter att den globala temperaturen stabiliserats eller börjat sjunka.

På många platser fungerar glaciärer dessutom som naturliga vattenmagasin.

När de krymper påverkas vattenflöden till floder som hundratals miljoner människor är beroende av.

Havsnivån slutar inte stiga bara för att temperaturen slutar öka

Havet är ett av klimatsystemets långsammaste delar.

När temperaturen stiger händer framför allt två saker:

Havsvattnet expanderar när det blir varmare.

Samtidigt tillför smältande glaciärer och inlandsisar mer vatten.

Även om den globala temperaturen senare stabiliseras kan havsnivån därför fortsätta stiga under mycket lång tid.

Det är en av anledningarna till att ett tillfälligt överskridande inte är helt reversibelt.

Man kan i teorin få ned den globala temperaturen igen.

Det betyder inte automatiskt att havsnivån går tillbaka till den nivå den hade tidigare.

En del förändringar har mycket längre tidsfördröjningar.

Vad betyder 1,5 grader för Sverige?

För Sverige finns ingen exakt klimatgräns där något särskilt händer just när världen når 1,5 grader.

Riskerna förändras gradvis.

Sverige har dessutom redan värmts betydligt mer än det globala genomsnittet.

Fortsatt global uppvärmning väntas bland annat bidra till:

• fler och längre värmeböljor
• högre temperaturer under de varmaste dagarna
• större risk för intensiva skyfall
• fler problem med översvämningar
• perioder med svårare torka
• förändrad skogsbrandrisk
• kortare snösäsonger
• förändringar i ekosystem och odlingsförutsättningar
• stigande havsnivåer i delar av landet

Havsnivåfrågan skiljer sig dock kraftigt inom Sverige.

I norra Sverige är landhöjningen fortfarande så stor att den på många platser motverkar den stigande havsnivån.

I södra Sverige är landhöjningen mycket mindre, vilket gör framtida havsnivåhöjningar betydligt viktigare för kustsamhällen.

Vad betyder 1,8 grader?

1,8 grader har ingen särskild status i Parisavtalet och är inte någon etablerad klimatologisk gräns.

Siffran har blivit intressant därför att UNEP:s mest optimistiska aktuella scenario innebär att temperaturen ändå kan komma att toppa ungefär där innan den senare sjunker.

Det illustrerar hur klimatdebatten håller på att förändras.

Frågan är inte längre bara:

Kan världen hålla sig under 1,5 grader?

Den blir allt oftare:

Hur långt över 1,5 går världen, hur länge stannar temperaturen där och kan den sedan sänkas?

Det är en mycket annorlunda diskussion.

Vad betyder ”overshoot”?

När forskare pratar om ett klimatmässigt overshoot menar de att världen tillfälligt går över en bestämd temperaturgräns och senare kommer tillbaka under den.

Ett möjligt framtida scenario skulle exempelvis kunna se ut så här:

Temperaturen passerar 1,5 grader.

Den fortsätter till kanske 1,7 eller 1,8 grader.

Globala utsläpp faller till nettonoll.

Därefter börjar mänskligheten ta bort mer koldioxid ur atmosfären än den släpper ut.

Temperaturen sjunker långsamt igen.

På lång sikt hamnar världen åter runt 1,5 grader.

Det är ungefär den typ av utveckling som nu diskuteras allt mer seriöst.

Men ordet ”tillfälligt” kan vara missvisande.

Ett klimatmässigt overshoot kan pågå i årtionden.

Vad krävs för att temperaturen ska sluta stiga?

Det viktigaste är koldioxiden.

Så länge mänskligheten fortsätter att öka mängden koldioxid i atmosfären fortsätter den långsiktiga CO₂-drivna uppvärmningen.

För att stabilisera temperaturen måste de globala nettoutsläppen av koldioxid därför ned till ungefär noll.

Det är detta som menas med nettonoll.

En del utsläpp kan fortfarande finnas kvar, men de måste då balanseras av att motsvarande mängd koldioxid tas bort från atmosfären.

Nettonoll är alltså ungefär den punkt där temperaturökningen kan sluta.

Men det räcker inte nödvändigtvis för att temperaturen ska börja falla snabbt.

Hur skulle världen kunna kyla planeten igen?

För att aktivt sänka den långsiktiga temperaturen efter ett överskridande behöver mänskligheten sannolikt nå netto-negativa utsläpp.

Det innebär att mer koldioxid tas bort ur atmosfären än vad som släpps ut.

Det kan göras på flera sätt.

Skogar kan växa och binda kol.

Torvmarker och andra ekosystem kan restaureras.

Biokol kan lagra kol.

Bioenergi kan kombineras med infångning och permanent lagring av koldioxid.

Teknik kan också användas för att fånga koldioxid direkt ur luften och lagra den under jord.

Problemet är skalan.

Världen släpper fortfarande ut tiotals miljarder ton koldioxid varje år.

Att senare ta bort hundratals miljarder ton ur atmosfären skulle kräva en enorm global industri och stora mängder energi, mark, kapital och infrastruktur.

UNEP:s nya rapport om begränsning av ett framtida överskridande beskriver både möjligheterna och de mycket stora osäkerheterna kring en sådan utveckling. Rapporten finns hos UNEP här.

Varför kan vi inte bara släppa ut nu och ta bort koldioxiden senare?

Det är kanske den viktigaste invändningen mot hela overshoot-idén.

I teorin kan en del av temperaturökningen vändas genom negativa utsläpp.

I praktiken finns flera problem.

För det första är det inte säkert att teknikerna går att bygga ut i den skala som klimatmodellerna förutsätter.

För det andra kräver stora biologiska lösningar enorma markytor. Om mark används för skog eller energigrödor kan det konkurrera med matproduktion och biologisk mångfald.

För det tredje måste kolet lagras mycket länge för att verkligen ge den klimatnytta som modellerna räknar med.

Och framför allt: klimatet kan hinna förändras under tiden.

Om en glaciär försvinner, ett ekosystem kollapsar eller en havsnivåhöjning byggs in i systemet är det inte säkert att utvecklingen bara går baklänges när temperaturen senare sjunker.

Det är därför ett overshoot inte är samma sak som att aldrig ha passerat gränsen.

Vissa skador kan vara permanenta

Tänk på temperaturen som en belastning på flera olika system.

En del reagerar snabbt.

När temperaturen sjunker kan de också återhämta sig relativt snabbt.

Andra reagerar mycket långsamt.

Inlandsisar, hav, glaciärer och vissa ekosystem kan fortsätta förändras långt efter att lufttemperaturen stabiliserats.

Ytterligare andra förändringar kan passera trösklar som gör dem mycket svåra att återställa.

Det betyder att två framtider där temperaturen år 2100 är 1,5 grader varmare inte nödvändigtvis är likvärdiga.

I den ena framtiden kanske världen aldrig gick högre än 1,5.

I den andra kanske temperaturen låg kring 1,9 grader under flera årtionden och därefter pressades ned.

Sluttemperaturen kan se likadan ut.

Vägen dit kan ha lämnat helt olika spår.

Är 2 grader fortfarande en viktig gräns?

Ja.

Parisavtalet har hela tiden haft två temperaturformuleringar: uppvärmningen ska hållas väl under två grader, samtidigt som länderna ska sträva efter 1,5.

Om 1,5 passeras innebär det alltså inte att tvågradersnivån plötsligt saknar betydelse.

Tvärtom.

Skillnaden mellan 1,6 och 2 grader är klimatologiskt mycket stor.

Och skillnaden mellan 2 och 2,5 grader är också stor.

Klimatriskerna fortsätter att öka hela vägen.

Det finns ingen punkt där världen misslyckats så mycket att ytterligare utsläppsminskningar slutar spela roll.

Varför spelar varje tiondels grad så stor roll?

Klimatsystemet belönar inte människor för snygga runda siffror.

Det bryr sig inte om Parisavtalets politiska mål.

Riskerna förändras med temperaturen.

1,6 grader är bättre än 1,7.

1,7 är bättre än 1,8.

1,8 är bättre än 2.

Och 2 grader är betydligt bättre än 2,5.

Varje extra mängd koldioxid som släpps ut bidrar till ytterligare långsiktig uppvärmning.

Sambandet är ungefär linjärt.

Det betyder samtidigt att varje mängd utsläpp som undviks också minskar den framtida temperaturökningen.

Det är därför klimatpolitiken inte blir meningslös när 1,5 passeras.

Tvärtom blir varje beslut om framtida utsläpp direkt kopplat till hur långt över gränsen världen går.

Hur stor kan skillnaden mellan 1,8 och 2 grader egentligen vara?

Det finns ingen universell lista där varje klimatkonsekvens kan räknas ut exakt för varje tiondels grad.

Men grundprincipen är tydlig.

Ju högre temperaturen blir, desto större blir bland annat:

• extrema temperaturer
• sannolikheten för mycket kraftiga skyfall
• havens värmeinnehåll
• förlusten av is
• belastningen på ekosystem
• risken för värmerelaterade hälsoproblem
• risken för missväxt i utsatta områden
• sannolikheten att kritiska klimatprocesser passerar farliga trösklar

I många fall ökar riskerna dessutom snabbare än temperaturen.

Skillnaden mellan 1,8 och 2 grader behöver därför inte motsvara en liten proportionell förändring.

För särskilt känsliga ekosystem kan några tiondelar vara avgörande.

Är klimatkampen förlorad om 1,5 grader passeras?

Nej.

Men en viktig del av den ursprungliga klimatambitionen skulle vara missad.

Det är en avgörande skillnad.

Om den långsiktiga uppvärmningen passerar 1,5 grader kan världen inte längre säga att gränsen aldrig överskreds.

Det är ett misslyckande jämfört med Parisavtalets mest ambitiösa mål.

Men klimatförändringar fungerar inte som ett prov där resultatet antingen är godkänt eller underkänt.

Det finns enorma skillnader mellan olika grader av misslyckande.

En värld som snabbt begränsar uppvärmningen till omkring 1,6 eller 1,7 grader är betydligt mindre riskfylld än en värld som fortsätter mot 2,5 eller 3 grader.

Klimatpolitiken förändras därför efter ett 1,5-gradersöverskridande.

Den försvinner inte.

Vad försöker världen uppnå efter ett överskridande?

Om 1,5 grader inte längre kan undvikas blir nästa uppgift att göra överskridandet så litet och kortvarigt som möjligt.

I praktiken handlar det om flera saker samtidigt.

Först måste utsläppen minska snabbt så att temperaturtoppen blir så låg som möjligt.

Sedan måste världen nå nettonoll för att stoppa fortsatt långsiktig uppvärmning.

Därefter kan negativa utsläpp behövas om temperaturen faktiskt ska pressas ned igen.

Samtidigt måste samhällen anpassas till ett klimat som redan förändrats.

Vallar, dagvattensystem, sjukvård, jordbruk, skogsbruk, vattenförsörjning och stadsplanering måste klara större klimatpåfrestningar än tidigare.

Utsläppsminskning och klimatanpassning blir alltså inte alternativ till varandra.

Båda behövs.

1,5 grader var aldrig gränsen mellan tryggt och farligt

Det är också viktigt att komma ihåg att världen inte är riskfri vid 1,5 grader.

Klimatförändringarnas effekter märks redan i dag.

Människor dör i värmeböljor.

Glaciärer krymper.

Haven stiger.

Extrema nederbördshändelser blir kraftigare.

Ekosystem förändras.

För många utsatta samhällen är klimatförändringen redan allvarlig.

1,5-gradersmålet betyder därför inte att allt under gränsen är säkert.

Det betyder att riskerna blir väsentligt mindre än vid ännu högre uppvärmning.

Det viktigaste är hur högt toppen hamnar

Den nya klimatdiskussionen kan sammanfattas i tre steg:

överskridande, topp och nedgång.

Världen kan passera 1,5 grader.

Nästa fråga blir hur högt temperaturen hinner stiga.

Och därefter om utsläppen kan bli så låga – och de negativa utsläppen så stora – att temperaturen faktiskt börjar sjunka.

Varje del påverkar skadorna.

Ett överskridande till 1,6 grader under relativt kort tid är något helt annat än ett överskridande till två grader under flera årtionden.

Det är därför orden ”1,5-gradersmålet missas” egentligen säger ganska lite om hur framtidens klimat blir.

Det avgörande är vad som händer efteråt.

Så ska beskedet förstås

Att världen passerar 1,5 graders uppvärmning betyder inte att jorden når en exakt katastrofgräns.

Det betyder att mänskligheten går längre in i ett klimat där riskerna blir större.

En internationellt viktig säkerhetsmarginal försvinner.

Samtidigt blir nästa tiondels grad viktigare, inte mindre viktig.

Det finns ingen temperatur där det plötsligt blir meningslöst att minska utsläppen.

Varje ton koldioxid som inte hamnar i atmosfären begränsar den framtida uppvärmningen.

Varje tiondels grad som undviks minskar klimatbelastningen.

Och varje år som ett möjligt överskridande kan förkortas minskar risken för långvariga och irreversibla förändringar.

Så om 1,5 grader passeras är klimatkampen inte över.

Men målet förändras.

Från att försöka undvika gränsen helt till att hålla temperaturtoppen så låg som möjligt – och, om det går, föra världen tillbaka under den igen.