En gammal deponi öster om Enköping väcker åter oro efter att Länsstyrelsen bedömt att tidigare undersökningar inte räcker för att avgöra riskerna. Cyanid och förhöjda metallhalter har tidigare hittats i vatten kring området, men själva platsen där cyanidavfallet uppges ha dumpats har aldrig undersökts ordentligt.
Åkersbergsdeponin ligger i anslutning till golfbanan i Enköping och har en historia som sträcker sig tillbaka till 1950-talet.
Industriavfall från Bahco ska ha lagts där från 1954 och framåt. Bland det avfall som har beskrivits finns cyanid från företagets ytbehandlingsverksamhet och olika tungmetaller.
Nu vill Länsstyrelsen att området undersöks på nytt.
Bakgrunden är inte att cyanidproblemen precis har upptäckts. Tvärtom har platsen varit känd och undersökts i omgångar under många år. Problemet är att myndigheten anser att de tidigare undersökningarna aldrig gav ett tillräckligt svar på vad som faktiskt finns kvar i marken och hur föroreningarna kan spridas.
Cyanid har tidigare hittats i vatten
De första mer omfattande undersökningarna under 2000-talet gav flera fynd som fortfarande är viktiga.
Vid provtagningar 2007 upptäcktes förhöjda halter av bland annat kadmium, nickel och zink i grund- och ytvatten. Cyanid kunde också detekteras i ett grundvattenrör.
När nya prover togs våren 2008 hittades åter förhöjda metallhalter och cyanid även i ytvatten.
Ett kontrollprogram genomfördes därefter mellan 2009 och 2011. Då kunde cyanid inte påvisas i de undersökta grundvattenrören, men vid en ytvattenpunkt uppmättes cyanidhalter på mellan 0,012 och 0,026 milligram per liter.
Resultaten ledde inte till någon omfattande sanering.
Den dåvarande bedömningen var att föroreningarna var förhållandevis begränsade och att risken för att människor skulle exponeras för cyanid eller metaller var liten. Spridningen i ytvatten bedömdes dessutom minska med avståndet från området.
Det är en av de bedömningar Enköpings kommun nu hänvisar till.
Själva cyanidområdet undersöktes aldrig ordentligt
Det finns samtidigt en avgörande svaghet i den gamla utredningen.
Ingen ordentlig jordprovtagning gjordes i själva deponiområdet.
Inte heller den del där cyanid enligt historiska uppgifter ska ha deponerats undersöktes på ett sätt som kunde ge ett säkert svar på vad som fortfarande finns kvar.
Det är centralt i Länsstyrelsens argumentation.
Myndigheten konstaterar att det fortfarande finns betydande kunskapsluckor kring deponins innehåll, föroreningarnas utbredning och vilka risker området kan innebära i dag.
Historiska uppgifter från tidigare Bahcoanställda beskriver hur cyanidhaltigt avfall från verksamheten transporterades till platsen, bland annat i plåttunnor.
Det betyder däremot inte att det är fastslaget att intakta tunnor med cyanid fortfarande ligger begravda där.
En georadarundersökning som gjordes 2007 visade föremål nära markytan i det misstänkta området. Men undersökningen kunde inte slå fast vad föremålen var. De kunde lika gärna bestå av exempelvis sten.
Ytterligare undersökningar rekommenderades, men bilden av vad som faktiskt finns under marken förblev ofullständig.
Nya klagomål följdes inte upp
Det finns också senare observationer som bidrar till att frågan väcks igen.
Kommunen fick 2016 och 2018 in klagomål från privatpersoner om vatten i området. Vid ett tillfälle beskrevs vattnet som brunfärgat. Vid ett annat uppgavs ett vattendrag även ha ett oljigt utseende.
Enligt Länsstyrelsen följdes klagomålet från 2018 inte upp med den typ av undersökning som hade kunnat ge ett tydligare svar.
Det gör att myndigheten nu vill se ett betydligt bättre underlag.
Åkersbergsdeponin är dessutom placerad i riskklass 1 enligt MIFO-systemet för förorenade områden. Det är den högsta riskklassen.
Klassningen betyder inte att det finns en akut hälsorisk för personer som vistas vid golfbanan. Den används i stället för att identifiera områden där behovet av vidare undersökningar är särskilt stort.
Det går därför inte att säga att golfspelare eller närboende utsätts för farliga cyanidhalter i dag.
Men det går inte heller, med dagens underlag, att säkert slå fast att det gamla problemet är ofarligt.
Det är den kunskapsluckan Länsstyrelsen nu vill få bort.
Kommunen och Länsstyrelsen oense om ansvaret
Den andra stora frågan gäller pengar.
Om den nya undersökningen visar att området behöver saneras kan kostnaderna bli betydande. Redan själva undersökningsarbetet väntas bli så omfattande att kommunen har konstaterat att den nuvarande budgeten för gamla deponier inte räcker.
Enköpings kommun anser att ansvaret i första hand bör ligga på företaget bakom den industriella deponeringen.
Bahcos ansvar har genom senare bolagsförändringar enligt myndigheternas bedömning gått vidare till SNA Europe Industries.
Kommunens linje är därför att ett föreläggande först borde riktas mot företaget.
Länsstyrelsen gör en annan preliminär bedömning.
Därför kan kommunen själv få betala
Miljöbalkens regler gör att verksamhetsutövaren i första hand kan bli ansvarig för att undersöka och åtgärda en förorening.
Problemet i Enköping är att flera aktörer har bidragit till deponin under olika perioder.
Bahcos industriavfall lades på platsen från 1950-talet och fram till omkring slutet av 1960-talet eller början av 1970-talet.
Enköpings kommun bedrev samtidigt deponiverksamhet på området och den verksamheten fortsatte ända till 1985.
Just tidpunkten är juridiskt viktig.
För gamla miljöskador spelar det stor roll om verksamheten pågick efter den 30 juni 1969. Kommunens verksamhet gjorde det under många år.
Länsstyrelsen bedömer dessutom att det inte går att på ett enkelt sätt separera kommunens avfall från det industriavfall som redan fanns på platsen.
Myndighetens preliminära slutsats är därför att kommunen kan få ett primärt ansvar för att den nya undersökningen faktiskt genomförs.
Samtidigt kan både kommunen och SNA Europe komma att omfattas av ett solidariskt ansvar.
Hur kostnaderna för en eventuell framtida sanering i slutänden ska fördelas är alltså inte avgjort.
Den frågan kan bli aktuell först när man vet mer om vilka föroreningar som finns kvar och vilka åtgärder som krävs.
I Länsstyrelsens förslag om Åkersbergsdeponin framgår att myndigheten vill att en ny miljöteknisk markundersökning ska ge underlaget som saknas.
Därför kommer frågan tillbaka efter mer än 70 år
Det är alltså inte ett nytt cyanidfynd som gjort Åkersbergsdeponin aktuell igen.
Det handlar snarare om att flera gamla frågetecken fortfarande aldrig har besvarats.
Cyanid har tidigare hittats i vatten. Flera metaller har förekommit i förhöjda halter. Ytterligare undersökningar har rekommenderats. Klagomål om missfärgat vatten har kommit in.
Men själva deponin och det område där cyaniden tros ha hamnat har fortfarande inte kartlagts tillräckligt väl.
Det är därför en omkring 70 år gammal miljöfråga fortfarande kan få både juridiska och ekonomiska konsekvenser.
Först när den nya undersökningen är genomförd går det att avgöra om området behöver saneras, hur omfattande en sådan åtgärd i så fall måste bli och vem som slutligen ska stå för notan.