Fler positionsbyten, fler vinnare och på flera håll betydligt mer kamp på banan. Efter tolv GP går det att se en tydlig effekt av Formel 1:s stora regelrevolution 2026. Men bilden är inte så enkel som att de nya bilarna gjort sporten jämnare. Hurbra delar därför upp frågan i tre delar: hur tätt startfältet är, hur lätt bilarna kan tävla mot varandra och hur öppen kampen om segrarna faktiskt blivit.

FIA:s mål med de helt nya 2026-bilarna var tydligt. Mindre downforce, mindre luftmotstånd och ett nytt Overtake Mode skulle göra det lättare att följa andra bilar och skapa närmare racing.

Efter Nederländernas GP har 12 av säsongens 23 lopp körts. Det är tillräckligt mycket data för att börja skilja mellan vad som bara kändes annorlunda under premiärloppen och vad som faktiskt verkar vara en bestående förändring.

Hurbra har därför utgått från ett underlag som sträcker sig över 185 GP från 2018 fram till och med Nederländernas GP 2026. Den viktigaste direkta jämförelsen är dock 2026 mot de senaste säsongerna och framför allt samma banor 2025.

Resultatet är splittrat.

2026-bilarna verkar klart bättre på att skapa positionskamp. Men regelrevolutionen gjorde samtidigt Formel 1 mindre jämnt i ren prestanda när säsongen började.

Hurbra F1 Raceability Index – tre olika frågor

Det är frestande att sätta ett enda slutbetyg på reglerna. Det skulle också vara missvisande.

En säsong kan ha många omkörningar utan att särskilt många stall kan vinna. Ett jämnt kvalfält behöver inte betyda att bilarna går att köra nära varandra. Ett lopp med tre safety cars och fem krascher kan få mängder av positionsförändringar utan att själva racingen blivit bättre.

Därför delar Hurbra upp analysen i tre delar.

Delindex	Vad det mäter
Competitive Balance	Hur tätt bilar och stall ligger i faktisk prestanda
Raceability	Hur mycket riktig positionskamp som sker på banan
Race Openness	Hur öppen kampen om segrar och pallplatser är

Reliability, krascher, safety cars, rödflaggor och extremt väder behandlas separat. Ett kaotiskt lopp ska inte automatiskt räknas som ett bra lopp.

Raceability: den tydligaste förbättringen

Här finns den starkaste signalen till FIA:s fördel.

På de elva GP-banor som gick att jämföra direkt mellan 2025 och 2026 fram till Ungerns GP ökade antalet validerade positionsbyten kraftigt.

Mått	2025	2026
Validerade positionsbyten	538	985
Positionsbyten från varv 2	434	639

När det dramatiska första varvet plockas bort återstår alltså en ökning på drygt 47 procent.

Och det handlar inte bara om ett eller två kaoslopp.

Samtliga elva jämförbara GP hade fler validerade positionsbyten 2026 än motsvarande lopp 2025.

I Japan ökade siffran från 24 till 84. Miami gick från 45 till 108. Storbritannien från 61 till 111 och Belgien från 37 till 85.

Det är svårt att förklara bort en så bred rörelse med en enda bana, ett enskilt regnlopp eller någon ovanligt lyckad strategi.

Fler bilar förklarar en del – men långt ifrån allt

Det finns samtidigt en viktig detalj.

2026 års startfält består av 22 bilar. Under 2025 var de 20.

Fler bilar betyder automatiskt fler möjliga dueller och därför också fler möjliga positionsbyten.

När lap-2+-siffrorna enkelt justeras efter antalet bilar minskar förbättringen från omkring 47 till ungefär 34 procent.

Det är en betydligt rimligare siffra att bedöma reglerna efter.

Och 34 procent är fortfarande mycket.

Den slutliga slutsatsen blir därför inte att 2026 nästan har fördubblat racingen. Däremot finns det starka tecken på att en bil som ligger bakom en annan bil har fått betydligt bättre möjligheter att faktiskt förändra sin position.

Vad räknas egentligen som en omkörning?

Det är här många jämförelser mellan F1-säsonger blir problematiska.

En förändring i resultatordningen kan bero på en riktig omkörning, men också på ett depåstopp, en snurrning, tekniska problem eller att en förare helt enkelt släpper förbi en stallkamrat.

Första varvet skapar dessutom stora mängder positionsförändringar som säger ganska lite om hur enkelt bilarna går att följa under normal racing.

Hurbra skiljer därför mellan rena positionsförändringar och det vi faktiskt vill mäta: kamp mellan fungerande bilar under racingförhållanden.

Det är också därför de enorma totalsiffrorna från vissa 2026-lopp måste behandlas försiktigt.

De nya reglerna ser fortfarande bra ut när första varvet plockas bort. Det är ett betydligt viktigare resultat.

Competitive Balance: här började 2026 riktigt dåligt

Om FIA:s löfte i stället tolkas som att hela Formel 1 skulle bli jämnare är svaret ett annat.

I början av säsongen blev startfältet tvärtom betydligt mer utspritt.

Efter de tre första GP-helgerna skilde omkring 3,63 sekunder mellan bilarna i kvaltempo och omkring 3,60 sekunder per varv i racepace.

Motsvarande spridning under 2025 låg omkring 1,14 respektive 1,52 sekunder.

Det var en enorm förändring.

Den helt nya generationen chassin, aerodynamik och motorer gav olika tillverkare och stall helt olika träff på sina första konstruktioner. På kort sikt hade regelrevolutionen därför motsatt effekt mot vad många förknippar med närmare racing.

Bilarna kunde vara lättare att köra nära samtidigt som de var längre ifrån varandra i faktisk fart.

Det är en viktig skillnad.

Toppen har däremot dragit ihop sig

Efter tolv lopp ser situationen betydligt annorlunda ut.

På Zandvoort var Lando Norris snabbast i kvalet, men George Russell var bara 0,102 sekunder efter. Kimi Antonelli låg 0,133 bakom och Oscar Piastri 0,142.

Lewis Hamilton var 0,331 bakom, Charles Leclerc 0,395 och Max Verstappen 0,455.

Tre olika stall hade därmed förare bland de sex främsta inom mindre än fyra tiondelar.

Det betyder inte att hela startfältet blivit jämnt. Däremot tyder det på att det intensiva utvecklingsracet håller på att äta upp de enorma skillnader som syntes under våren.

2026 har därmed hittills haft två tydliga faser.

Först en regelreset där vissa stall träffade rätt och andra hamnade långt efter.

Sedan en snabb konvergens där åtminstone Mercedes, Ferrari och McLaren börjat närma sig varandra.

Fem olika vinnare – men Mercedes har fortfarande dominerat

Den andra stora berättelsen om 2026 är vinnarspridningen.

Efter tolv GP har fem förare vunnit:

• Kimi Antonelli
• George Russell
• Lewis Hamilton
• Charles Leclerc
• Lando Norris

Det låter som ett mycket öppet mästerskap.

Men tittar man på stallen blir bilden mindre dramatisk.

Mercedes har vunnit åtta av tolv lopp. Ferrari har två segrar och McLaren två.

Två tredjedelar av alla GP har alltså fortfarande vunnits av samma team.

2024 var faktiskt öppnare

Hurbra jämförde vinnarfördelningen efter tolv lopp under den nuvarande och den föregående regelgenerationen.

Säsong	Olika vinnare	Vinnande team	Största teams andel
2022	4	2	66,7 %
2023	2	1	100 %
2024	6	4	58,3 %
2025	4	3	75 %
2026	5	3	66,7 %

2026 är alltså öppnare än både 2023 och 2025.

Men året är inte exceptionellt.

Efter lika många lopp 2024 hade sex olika förare från fyra olika stall redan vunnit.

Att 2026 har fem vinnare är därför inte i sig något bevis för att de nya reglerna har skapat en historiskt jämn F1-säsong.

Hurbra Race Openness: bättre, men inte revolutionerande

Ett bra sätt att mäta koncentrationen är att inte bara räkna vinnare utan också väga hur segrarna fördelas mellan teamen.

På den punkten hamnar 2026 ungefär mitt mellan de senaste ytterligheterna.

2023 var extremt koncentrerat. 2024 var mycket öppet. 2025 dominerades tydligare av ett enda stall.

2026 ligger närmare mitten.

Det stöder samma slutsats som vinnartabellen:

Toppen har blivit bredare, men Mercedes är fortfarande för dominant för att säsongen ska beskrivas som helt öppen.

Den stora frågan: är Overtake Mode bättre än DRS?

Här finns den kanske mest intressanta delen av hela regelrevolutionen.

DRS försvann som F1:s huvudsakliga attackverktyg 2026. I stället kan en förare som ligger tillräckligt nära bilen framför få tillgång till extra elektrisk energi genom Overtake Mode.

Det innebär att råa omkörningstal egentligen inte räcker.

Om 2026 har fler positionsbyten kan det bero på bättre aerodynamik, större fartskillnader mellan bilarna, fler bilar eller Overtake Mode.

För att isolera själva omkörningshjälpen bör man i stället mäta hur ofta en förare som kvalificerar sig för systemet faktiskt lyckas ta sig förbi.

Det ger en betydligt mer rättvis jämförelse:

DRS-möjlighet 2022–2025 → faktisk omkörning

mot

Overtake Mode-möjlighet 2026 → faktisk omkörning

Där bör man dessutom kontrollera om föraren fortfarande ligger före två varv senare. En position som omedelbart tas tillbaka säger mindre om systemets effektivitet än en verkligt etablerad omkörning.

Det här är den del av 2026-reglerna som ännu är svårast att slå fast efter tolv lopp.

Banorna måste jämföras med sig själva

En annan vanlig fälla är att jämföra hela F1-säsonger rakt av.

Monaco och Monza är fundamentalt olika. Singapore och Spa likaså.

Om kalendern förändras kan antalet omkörningar därför förändras även om bilarna är exakt lika bra eller dåliga på att följa varandra.

Den viktigaste kontrollen är därför samma bana mot samma bana.

Just den jämförelsen är också det som gör 2026-signalen intressant: ökningen av positionskamp syns på en rad väldigt olika banor.

Japan, Miami, Monaco, Silverstone, Spa och Hungaroring pekar alla åt samma håll.

När olika bantyper samtidigt producerar fler positionsbyten blir det allt svårare att hävda att ökningen bara är en kalendereffekt.

Regn och krascher får inte göra ett lopp artificiellt bra

Ett lopp kan få 100 positionsförändringar för att halva fältet chansar på fel däck, en safety car vänder på strategin och tre toppförare kraschar.

Det kan vara underhållande.

Men det säger väldigt lite om hur bra bilen är att tävla med.

Därför bör 2026 också bedömas separat i mer normala lopp: stabilt väder, begränsad safety car-påverkan och utan stora mängder tekniska avhopp.

Det går sedan att lägga kaosloppen bredvid.

Om förbättringen finns i båda grupperna är argumentet för reglerna betydligt starkare.

Motorreglerna gör frågan ännu svårare

2026 är inte bara en aerodynamisk revolution.

Det är också en helt ny generation motorer.

Det betyder att stora prestandaskillnader mellan team inte automatiskt kan skyllas på chassit eller aerodynamiken.

Skillnader mellan motortillverkarna har varit en del av den tidiga konkurrensbilden och FIA har redan mekanismer som ger tillverkare som ligger långt efter större möjligheter till fortsatt utveckling.

Reglerna har dessutom justerats under själva säsongen när det gäller energihanteringen.

Det gör att man måste vara försiktig med formuleringen.

Det Hurbra kan testa efter tolv lopp är om F1:s samlade 2026-paket har skapat bättre racing.

Det går inte ännu att exakt säga vilken procent av förändringen som kommer från aerodynamiken, Overtake Mode, motorerna eller skillnaderna mellan stallen.

Den tekniska grunden för reglerna finns beskriven hos FIA.

Så ser domen ut efter tolv lopp

Efter drygt halva säsongen går det redan att svara på tre av de viktigaste frågorna.

Har 2026-bilarna gjort F1 bättre på att skapa racing?

Ja, preliminärt ganska tydligt.

Positionskampen har ökat kraftigt på samma banor jämfört med 2025. Effekten finns kvar även när det större startfältet tas med i beräkningen.

Har 2026 gjort startfältet jämnare?

Nej.

I början av säsongen blev skillnaderna tvärtom mycket större. Däremot har toppen börjat konvergera snabbt.

Har kampen om segrarna blivit öppnare?

Ja, men inte revolutionerande mycket.

Fem förare och tre stall har vunnit, men Mercedes står fortfarande för åtta av tolv segrar. 2024 var efter motsvarande antal lopp öppnare än 2026.

Den oväntade effekten av F1:s miljardrevolution

Det kanske mest intressanta resultatet är därför att FIA verkar ha lyckats med en sak utan att automatiskt lyckas med en annan.

F1 behöver inte ha jämna bilar för att få bättre racing.

2026-fältet började säsongen betydligt mer utspritt än 2025. Ändå ökade mängden positionskamp kraftigt.

Det är precis den kombination FIA i någon mening försökte åstadkomma: en bil ska kunna komma nära en annan bil utan att förlora så mycket aerodynamisk prestanda att attacken dör innan den ens börjar.

Efter tolv lopp ser den delen av reformen lovande ut.

Däremot är det för tidigt att kalla 2026 för den stora konkurrensrevolutionen. Mercedes har fortfarande vunnit två tredjedelar av loppen och stora delar av startfältet började året långt från toppen.

Den mest rättvisa halvtidsdomen blir därför:

F1:s nya bilar verkar ha gjort racingen bättre. De har ännu inte gjort Formel 1 jämnare.

Det är en betydligt mer intressant framgång än ett enkelt omkörningsrekord.