Vatikanen planerar en av Italiens större agrivoltaiska solenergianläggningar på sin mark utanför Rom. Investeringen uppges bli omkring 100 miljoner euro, motsvarande drygt 1,1 miljarder kronor, och anläggningen ska kunna få en effekt på 80–90 megawatt. Målet är att producera tillräckligt mycket el för Vatikanstatens egna behov – men projektet sticker också ut genom ett ovanligt avtal med Italien.
Projektet ska byggas vid Santa Maria di Galeria nordväst om Rom, där Vatikanradion sedan länge har stora markområden och tekniska anläggningar.
Enligt Reuters uppgår den planerade investeringen till omkring 100 miljoner euro och anläggningen väntas få en installerad effekt på mellan 80 och 90 MW. Omkring 200 hektar kan komma att användas för solpaneler.
Det skulle göra projektet mycket stort även med europeiska mått för agrivoltaik.
Så mycket el kan Vatikanens solpark producera
En installerad effekt på 80–90 MW betyder inte att anläggningen producerar så mycket el kontinuerligt. Solpanelerna når sin angivna toppeffekt endast under gynnsamma förhållanden.
Med normala solförhållanden i Romområdet kan en anläggning i den här storleken grovt räknat producera omkring:
| Installerad effekt | Möjlig årsproduktion |
|---|---|
| 80 MW | cirka 120 GWh |
| 90 MW | cirka 134 GWh |
Det motsvarar en genomsnittlig faktisk produktion över hela året på ungefär 14–15 MW.
Produktionen kommer naturligtvis att variera kraftigt mellan dag och natt och mellan årstider. Den slutliga utformningen spelar också stor roll. Projektet planeras med upphöjda konstruktioner och möjlighet till solföljande paneler, vilket kan ge högre produktion än en helt statisk anläggning.
För den som vill förstå hur vanlig solel fungerar och vilka faktorer som påverkar produktionen finns även vår guide om solceller.
Investeringen är dyr jämfört med vanlig solkraft
Om kostnaden verkligen landar på 100 miljoner euro innebär den rapporterade effekten en investering på ungefär:
| Effekt | Investering per MW |
|---|---|
| 80 MW | cirka 1,25 miljoner euro |
| 90 MW | cirka 1,11 miljoner euro |
Det är högt jämfört med många vanliga storskaliga solparker.
Internationella kostnadsdata visar att stora markbaserade solkraftsanläggningar i Europa ofta kan byggas betydligt billigare per installerad kilowatt.
Vatikanens projekt är däremot inte någon enkel rad av paneler på obrukad mark.
Anläggningen ska kombineras med fortsatt jordbruk, använda högre och mer avancerade konstruktioner och anpassas till landskap, vattenförhållanden och eventuella kulturhistoriska värden. Avtalet med Italien omfattar dessutom inte bara panelerna utan även den infrastruktur som behövs för överföring och annan teknisk drift.
Det är därför för tidigt att dra slutsatsen att projektet är dyrt eller billigt enbart genom att jämföra priset per megawatt.
Det finns ännu ingen offentlig detaljerad budget som visar hur stor del av de 100 miljoner euro som går till själva solpanelerna.
Därför väljer Vatikanen agrivoltaik
Agrivoltaik innebär att samma mark används både för elproduktion och jordbruk.
Panelerna placeras normalt högre än i en traditionell solpark eller med större avstånd mellan raderna, så att odling eller djurhållning kan fortsätta på marken.
Det är särskilt relevant i Santa Maria di Galeria. Hela Vatikanens område är omkring 424 hektar stort och har andra funktioner än en ren energipark.
I avtalet mellan Italien och Heliga stolen finns krav på att jordbruksanvändningen ska bevaras och att anläggningen ska utformas med hänsyn till bland annat landskap, miljö och vattenförhållanden.
Agrivoltaik kan också ge vissa praktiska fördelar för jordbruket. Skugga från paneler kan exempelvis minska avdunstningen och skydda vissa grödor under mycket varma perioder.
Hur stor nyttan blir beror dock helt på gröda, klimat och hur anläggningen byggs.
Vatikanen får ett mycket speciellt elavtal
Den mest ovanliga delen av projektet är egentligen inte solpanelerna utan konstruktionen mellan Italien och Vatikanstaten.
Santa Maria di Galeria ligger i Italien men har en särskild rättslig ställning genom Lateranfördraget mellan Italien och Heliga stolen.
Den nya solenergianläggningen omfattas av delar av samma system.
I praktiken innebär upplägget att elektriciteten från anläggningen kan matas in i det italienska elnätet samtidigt som Vatikanen får rätt att ta ut motsvarande mängd el för sina egna verksamheter.
Vatikanen behöver alltså inte bygga en egen fysisk kraftledning från solparken hela vägen till Vatikanstaten.
Det fungerar snarare som en avancerad energibokföring.
Producerar anläggningen exempelvis en viss mängd el vid Santa Maria di Galeria kan Vatikanen ta ut motsvarande mängd från nätet för godkända verksamheter.
Elen kan bli skattefri för Vatikanen
Avtalet innebär också ett ovanligt ekonomiskt undantag.
Den el som omfattas av systemet kan levereras till Vatikanstaten och vissa andra fastigheter som omfattas av Lateranfördraget utan de italienska skatter och offentliga avgifter som normalt belastar elförbrukning.
Det kan göra egenproduktionen mer ekonomiskt värdefull för Vatikanen än vad en enkel jämförelse med marknadspriset på el visar.
Samtidigt får anläggningen inte ta del av de italienska subventioner och stöd som vanliga italienska solkraftprojekt kan omfattas av.
Vatikanen får alltså en särskild skatte- och avtalslösning, men inte dubbla fördelar genom både skatteundantag och vanliga italienska solkraftssubventioner.
Överskottselen ska inte säljas som från en vanlig solpark
Det är också viktigt att skilja projektet från en kommersiell solpark.
Om anläggningen producerar mer el än vad Vatikanens godkända verksamheter behöver säger avtalet att överskottsenergin ska stå till Italiens förfogande.
Det betyder inte automatiskt att Vatikanen säljer överskottet till marknadspris.
En gemensam kommission mellan Italien och Heliga stolen ska kunna bestämma hur överskottet ska hanteras, hur energin ska bokföras och om någon ekonomisk kompensation ska utgå.
Det finns även möjlighet att använda delar av överskottsproduktionen för sociala ändamål i områden i närheten.
Den exakta ekonomiska modellen för framtida överskottsel är därför ännu inte helt fastställd.
Hur snabbt kan investeringen betala sig?
Det går ännu inte att räkna fram någon seriös återbetalningstid.
Om 120–134 GWh el per år värderades till ett genomsnittligt italienskt grossistpris på omkring 116 euro per MWh skulle energin motsvara ungefär 14–16 miljoner euro om året.
En investering på 100 miljoner euro skulle då motsvara drygt sex till sju års sådant bruttoenergivärde.
Men det är inte samma sak som en faktisk återbetalningstid.
Solkraft producerar mycket el samtidigt som andra solparker, vilket ofta pressar priset under soliga timmar. Dessutom tillkommer kostnader för drift, underhåll, finansiering och nätinfrastruktur.
Vatikanens modell bygger dessutom huvudsakligen på att minska eller ersätta egna elinköp, inte på att sälja hela produktionen på den öppna marknaden.
Den ekonomiska nyttan kan därför vara både högre och lägre än vad en enkel grossistprisberäkning antyder.
Projektet har varit på gång sedan 2024
Planerna inleddes under påve Franciskus.
I juni 2024 gav han instruktioner om att utveckla en agrivoltaisk anläggning vid Santa Maria di Galeria med målet att täcka Vatikanstatens elförbrukning.
Italien och Heliga stolen undertecknade därefter sitt bilaterala avtal den 31 juli 2025.
Italien ratificerade avtalet våren 2026 och det trädde i kraft den 27 maj.
Under påve Leo XIV har projektet sedan gått vidare. I juni skapades stiftelsen Fratello Sole för att arbeta med finansiering, byggande och förvaltning, och Vatikanen har även tecknat ett samarbetsavtal med det italienska energi- och vattenbolaget ACEA.
När kan Vatikanens solkraftverk börja producera?
Enligt uppgifterna kring projektet väntas bygg- och tillståndsprocessen ta omkring 18–24 månader.
Om den tidsplanen börjar räknas från den fortsatta upphandlingen under andra halvan av 2026 pekar det mot att anläggningen realistiskt kan börja leverera större mängder el under 2028.
Full produktion redan 2027 framstår som mindre sannolik.
Skulle tillstånd, upphandling eller nätanslutning ta längre tid kan starten i stället glida mot 2029.
Det finns ännu inget offentliggjort slutdatum för byggprojektet.
Ska göra världens minsta stat självförsörjande på el
Projektets uttalade mål är större än att bara sänka elräkningen.
Vatikanen vill kunna producera lika mycket elektricitet som dess verksamheter förbrukar och därmed i praktiken bli självförsörjande på el genom solkraft.
Om anläggningen verkligen byggs med 80–90 MW kapacitet blir den samtidigt betydligt större än vad som behövs för ett enskilt mindre stadsområde och en ovanligt stor energiinvestering för världens minsta stat.
De avgörande frågorna blir nu vad det slutliga entreprenadpriset blir, hur stor anläggningen faktiskt byggs och hur snabbt Vatikanen och Italien kan få den speciella juridiska och tekniska konstruktionen att fungera i praktiken.