Premier League-klubbarna har aldrig betalat mer för nya spelare. Men de största prislapparna har långt ifrån alltid gett de bästa affärerna. Hurbra har jämfört de riktigt dyra värvningarna efter speltid, positionsjusterad prestation, titlar och kostnad – och skillnaderna är enorma.
Kevin De Bruyne hamnar högst. Romelu Lukakus återkomst till Chelsea ligger längst ner bland de avslutade affärerna.
Men kanske säger Alexander Isak ännu mer om hur svårt det är att bedöma en värvning efter själva prislappen.
Newcastle betalade omkring 77,5 miljoner euro för svensken, fick 54 Premier League-mål, Champions League-spel, en ligacuptitel och sålde honom sedan för omkring 145 miljoner euro.
Liverpool betalade därefter rekordbeloppet för samma spelare. Första säsongen gav tre ligamål på 14 matcher.
Samma spelare kan alltså vara en lysande affär för en klubb och ett mycket svagt köp för nästa – beroende på pris, timing och vad klubben faktiskt får tillbaka.
Hurbra-index: så har värvningarna jämförts
Att bara dividera transfersumman med antal mål skulle ge en ganska meningslös ranking.
En målvakt som Alisson eller en mittback som Virgil van Dijk måste kunna konkurrera med Erling Haaland. En spelare som blir ordinarie i åtta år måste också få betalt för den kontinuiteten, även om han inte fyller statistiken med mål och assist.
Hurbra-indexet bygger därför på fyra delar:
| Del | Vikt |
|---|---|
| Positionsjusterad prestation per investerad euro | 40 procent |
| Premier League-minuter per investerad euro | 25 procent |
| Prestationsnivå per 90 minuter | 20 procent |
| Bidrag till stora titlar | 15 procent |
Prestationsdelen utgår från ett positionsjusterat system där målvakter, försvarare, mittfältare och anfallare bedöms efter olika typer av bidrag.
För att kontrollera att modellen inte bara belönar offensiva spelare har vi även kört en separat kontroll där defensiva och speluppbyggande aktioner får större vikt. Resultatet förändras mycket lite. Samma tio spelare ligger kvar i topp tio.
Skador får inget separat minus. En spelare som är borta mycket får redan färre minuter och mindre produktion. Att dra av ytterligare poäng för själva skadan skulle innebära att samma problem räknades två gånger.
Indexet mäter dessutom värdet av transfersumman, inte klubbens fullständiga kostnad för spelaren. Löner, agentarvoden och sign-on-bonusar går inte att jämföra tillräckligt säkert över alla affärer.
Den som vill jämföra de bakomliggande ligasiffrorna kan även använda Premier Leagues officiella statistikdatabas.
De tio bästa dyra värvningarna
När de 51 köp som hunnit ge ett större bedömningsunderlag rankas är Manchester City extremt starkt representerat.
| Värvning | Hurbra-index |
|---|---|
| 1. Kevin De Bruyne, Manchester City | 98,1 |
| 2. Raheem Sterling, Manchester City | 95,3 |
| 3. Virgil van Dijk, Liverpool | 89,3 |
| 4. Erling Haaland, Manchester City | 88,1 |
| 5. Bruno Fernandes, Manchester United | 87,6 |
| 6. Anthony Martial, Manchester United | 87,4 |
| 7. Riyad Mahrez, Manchester City | 86,8 |
| 8. Aymeric Laporte, Manchester City | 84,9 |
| 9. Alisson, Liverpool | 83,5 |
| 10. Rúben Dias, Manchester City | 81,8 |
1. Kevin De Bruyne – den kompletta megavärvningen
Manchester City betalade omkring 76 miljoner euro för Kevin De Bruyne 2015.
Det var mycket pengar då.
Efteråt ser affären nästan billig ut.
De Bruyne gjorde 285 Premier League-matcher för City och spelade över 21 000 ligaminuter. Han blev samtidigt en central spelare i den period då klubben tog ett järngrepp om engelsk fotboll.
Det är kombinationen som gör honom till etta.
Han gav inte bara några explosiva toppsäsonger. City fick närmare ett decennium av kontinuerlig elitnivå och ett mycket stort titelbidrag för en avgift som senare skulle överträffas av mängder av betydligt svagare köp.
2. Raheem Sterling – större fullträff än eftermälet antyder
Sterling är kanske rankingens första riktiga överraskning.
City betalade omkring 63,7 miljoner euro för honom sommaren 2015. Därefter följde 225 ligamatcher, 91 mål och flera mästerskap.
I efterhand hamnar hans senare år och flytten till Chelsea ofta i fokus.
Men affären som City gjorde var en annan sak.
Klubben köpte en ung offensiv spelare, fick sju Premier League-säsonger, mängder av mål och en central del av flera mästarlag.
Mätt på faktisk utdelning av investeringen är det en av Premier League-erans bästa stora affärer.
3. Virgil van Dijk – Liverpool betalade rekordpris och fick rekordnivå
När Liverpool betalade omkring 85 miljoner euro för Virgil van Dijk framstod summan för en mittback som extrem.
Sedan spelade han över 24 000 Premier League-minuter.
Van Dijk blev fundamentet i det lag som vann Champions League och bröt Liverpools långa väntan på ligatiteln. Han har dessutom hållit nivån över så många år att kostnaden slås ut över en enorm mängd högkvalitativ speltid.
Det är just den typen av värvning indexet ska fånga.
4. Erling Haaland – osannolikt billig i den här omgivningen
Haaland är ett märkligt fall.
En av världens mest produktiva målskyttar kostade omkring 60 miljoner euro i själva transfersumma och ligger därför precis vid gränsen för hela urvalet.
Till och med efter bara fyra Premier League-säsonger är utdelningen extrem: 112 mål på 132 matcher.
Om rankingen enbart handlade om offensiv produktion per investerad euro hade Haaland haft ett starkt argument för förstaplatsen.
Det som håller honom bakom De Bruyne och Sterling är framför allt tid. De gav City betydligt fler år och minuter.
Fortsätter Haaland producera i samma takt kommer den skillnaden att minska.
5. Bruno Fernandes – Uniteds stora undantag
Manchester Uniteds stora transferaffärer under perioden är ett av analysens stora problemområden.
Bruno Fernandes visar att klubben också har kunnat träffa helt rätt.
Han har passerat 200 ligamatcher och kombinerat stor speltid med mål, kreativitet och kontinuitet.
Det gör honom till Uniteds tydligaste fullträff bland de riktigt kostsamma köpen.
6. Anthony Martial – rankingens stora överraskning
Anthony Martial på sjätte plats kan först se konstigt ut.
Han blev aldrig den superstjärna som många föreställde sig när Manchester United värvade honom 2015.
Men Hurbra-indexet mäter vad klubben faktiskt fick för pengarna, inte hur väl spelarens karriär matchade de största förväntningarna.
Martial gjorde 209 ligamatcher, spelade över 13 000 minuter och gjorde 63 mål.
Det är väldigt mycket konkret Premier League-utdelning från en värvning på omkring 60 miljoner euro.
Han är kanske det tydligaste exemplet på skillnaden mellan besvikelse och dålig affär.
De är inte alltid samma sak.
City fortsätter dominera toppen
Riyad Mahrez är sjua, Aymeric Laporte åtta och Rúben Dias tia.
Det innebär att Manchester City har sex av de tio främsta affärerna.
Alisson är nia och ger tillsammans med Van Dijk Liverpool två defensiva fullträffar i toppen.
Det är också ett viktigt metodtest. En modell som bara räknade mål hade aldrig kunnat placera en målvakt och flera mittbackar bland de bästa värvningarna.
Hela Hurbra-rankingen
Poängen nedan mäter den sportsliga utdelningen av transfersumman hittills. För aktiva spelare är siffran alltså ett nuläge, inte ett slutligt karriärbetyg.
| Plats och värvning | Hurbra-index |
|---|---|
| 1. Kevin De Bruyne – Manchester City | 98,1 |
| 2. Raheem Sterling – Manchester City | 95,3 |
| 3. Virgil van Dijk – Liverpool | 89,3 |
| 4. Erling Haaland – Manchester City | 88,1 |
| 5. Bruno Fernandes – Manchester United | 87,6 |
| 6. Anthony Martial – Manchester United | 87,4 |
| 7. Riyad Mahrez – Manchester City | 86,8 |
| 8. Aymeric Laporte – Manchester City | 84,9 |
| 9. Alisson – Liverpool | 83,5 |
| 10. Rúben Dias – Manchester City | 81,8 |
| 11. João Cancelo – Manchester City | 80,8 |
| 12. Rodri – Manchester City | 72,4 |
| 13. Pierre-Emerick Aubameyang – Arsenal | 71,9 |
| 14. Christian Pulisic – Chelsea | 68,4 |
| 15. Paul Pogba – Manchester United | 65,0 |
| 16. Jérémy Doku – Manchester City | 64,3 |
| 17. Dominik Szoboszlai – Liverpool | 63,5 |
| 18. Harry Maguire – Manchester United | 62,8 |
| 19. Josko Gvardiol – Manchester City | 62,7 |
| 20. Marc Cucurella – Chelsea | 58,6 |
| 21. Alexander Isak – Newcastle | 58,2 |
| 22. Matheus Nunes – Manchester City | 58,0 |
| 23. Naby Keïta – Liverpool | 54,4 |
| 24. Casemiro – Manchester United | 52,5 |
| 25. Declan Rice – Arsenal | 52,1 |
| 26. Kepa Arrizabalaga – Chelsea | 51,1 |
| 27. Nicolas Pépé – Arsenal | 49,8 |
| 28. Kai Havertz – Arsenal | 49,3 |
| 29. Pedro Neto – Chelsea | 45,5 |
| 30. Kai Havertz – Chelsea | 42,9 |
| 31. Darwin Núñez – Liverpool | 42,8 |
| 32. Jack Grealish – Manchester City | 42,0 |
| 33. Enzo Fernández – Chelsea | 36,5 |
| 34. Tanguy Ndombélé – Tottenham | 32,5 |
| 35. Jadon Sancho – Manchester United | 32,5 |
| 36. Álvaro Morata – Chelsea | 31,7 |
| 37. Romelu Lukaku – Manchester United | 31,6 |
| 38. Moisés Caicedo – Chelsea | 28,2 |
| 39. Christopher Nkunku – Chelsea | 26,6 |
| 40. Rasmus Højlund – Manchester United | 26,0 |
| 41. Mykhaylo Mudryk – Chelsea | 25,6 |
| 42. Omar Marmoush – Manchester City | 25,4 |
| 43. Dominic Solanke – Tottenham | 24,0 |
| 44. Nico González – Manchester City | 22,7 |
| 45. Wesley Fofana – Chelsea | 21,6 |
| 46. Ángel Di María – Manchester United | 19,6 |
| 47. Mason Mount – Manchester United | 19,2 |
| 48. Antony – Manchester United | 18,6 |
| 49. Romelu Lukaku – Chelsea | 10,4 |
| 50. Leny Yoro – Manchester United | 10,3 |
| 51. Roméo Lavia – Chelsea | 5,0 |
Det är viktigt att inte läsa den nedre delen som en lista över 51 färdigbedömda karriärer.
Roméo Lavia, Leny Yoro och andra aktiva spelare har fortfarande tid att förändra sina resultat kraftigt.
Därför krävs en separat lista när frågan är vilka affärer som faktiskt kan beskrivas som avslutade misslyckanden.
De största misslyckandena bland avslutade affärer
När bara spelare som redan lämnat köpklubben räknas blir botten tydligare.
| Värvning | Hurbra-index |
|---|---|
| Romelu Lukaku till Chelsea | 10,4 |
| Antony till Manchester United | 18,6 |
| Ángel Di María till Manchester United | 19,6 |
| Rasmus Højlund till Manchester United | 26,0 |
| Christopher Nkunku till Chelsea | 26,6 |
| Romelu Lukaku till Manchester United | 31,6 |
| Álvaro Morata till Chelsea | 31,7 |
| Jadon Sancho till Manchester United | 32,5 |
| Tanguy Ndombélé till Tottenham | 32,5 |
Lukaku till Chelsea är det tydligaste haveriet
Chelsea betalade omkring 113 miljoner euro för att ta tillbaka Romelu Lukaku 2021.
Han spelade 26 Premier League-matcher.
Totalt blev det 1 583 ligaminuter och åtta mål.
Sedan följde utlåningar och till sist en permanent försäljning för omkring 30 miljoner euro.
Det är kombinationen som gör affären så svår att försvara: extrem inköpskostnad, mycket liten mängd ligafotboll och en stor ekonomisk förlust.
Antony: mycket pengar för väldigt få avgörande bidrag
Manchester United betalade omkring 95 miljoner euro för Antony.
Resultatet blev 62 ligamatcher, fem mål och drygt 3 200 minuter.
United återfick dessutom bara en mindre del av pengarna när spelaren senare lämnade.
Han blir därför näst sist bland de avslutade affärerna.
Di María var sportsligt dålig – men ekonomiskt mindre katastrofal
Ángel Di María gjorde bara 27 Premier League-matcher för Manchester United.
Tre mål på 1 645 minuter efter en avgift på omkring 75 miljoner euro är ett mycket svagt sportsligt utfall.
Men affären har en viktig skillnad mot Lukaku och Antony.
United lyckades sälja Di María vidare redan efter ett år och återfick omkring 84 procent av den ursprungliga transfersumman.
Det gör honom till ett bra exempel på varför en dålig sportslig värvning och en fullständig ekonomisk katastrof inte är samma sak.
Flera kända ”floppar” ser bättre ut när hela affären räknas
Samma sak gäller Romelu Lukakus första period i Manchester United.
Han ligger lågt i Hurbra-rankingen, men gjorde ändå 28 ligamål på 66 matcher och United återfick omkring 87 procent av inköpssumman när Inter köpte honom.
Kai Havertz till Chelsea är ett annat intressant fall.
Han gav inte den Premier League-produktion som en affär på omkring 100 miljoner euro antydde. Men Chelsea vann Champions League under perioden och sålde senare Havertz till Arsenal för omkring 75 miljoner euro.
Darwin Núñez blev heller aldrig Liverpools stora målmaskin. Samtidigt gjorde han 95 ligamatcher och klubben fick tillbaka en betydande del av investeringen när han lämnade.
Paul Pogba lämnade Manchester United gratis och är därför ett klassiskt exempel på förlorat transferkapital.
Men han spelade också 154 Premier League-matcher och över 12 000 minuter.
Det är svårt att sätta honom i samma kategori som Lukaku till Chelsea.
Alexander Isak: från toppaffär till rekordrisk
Alexander Isaks tid i Premier League ger kanske hela analysens bästa exempel.
Newcastle betalade omkring 77,5 miljoner euro för honom 2022.
Det var en stor investering.
På tre ligasäsonger fick klubben 86 matcher och 54 mål. Isak hjälpte Newcastle tillbaka till Champions League och var med om att vinna ligacupen.
Rent sportsligt hamnar Newcastleaffären på plats 21 i Hurbra-indexet.
Det låter kanske mindre imponerande än man väntar sig.
Förklaringen är att flera spelare ovanför honom hunnit ge sina klubbar fem, åtta eller tio år av Premier League-spel.
Men när återförsäljningen räknas in förändras bilden.
Newcastle fick omkring 145 miljoner euro när Liverpool köpte Isak.
I en separat variant där återförsäljningsvärdet får 20 procents vikt klättrar Newcastles Isakköp till sjunde plats bland de avslutade affärerna.
Det är en dubbel fullträff.
Klubben fick elitproduktion på planen och en mycket stor realiserad värdeökning efteråt.
Liverpool betalade mer – och fick nästan ingenting första året
Sedan vändes situationen.
Liverpool slog det brittiska transferrekordet för Isak sommaren 2025.
Första säsongen gav bara 14 ligamatcher, åtta starter och omkring 700 minuter.
Isak gjorde tre mål.
Det placerar Liverpoolköpet sist bland de 14 stora värvningarna från sommaren 2025 när bara första säsongens utdelning jämförs.
Men här krävs en mycket viktig reservation.
Isak drabbades av en allvarlig fotledsskada och opererades under säsongen.
Det går därför att säga att Liverpool fick minst utdelning av sitt rekordköp under det första året.
Det går inte att säga att affären redan är ett av Premier League-historiens största misslyckanden.
Kontraktet är långt och nästa kapitel återstår.
Viktor Gyökeres fick en helt annan start
För Viktor Gyökeres pekar kurvan åt andra hållet.
Arsenal betalade omkring 65,8 miljoner euro sommaren 2025.
Debutsäsongen gav 36 Premier League-matcher och 14 mål. Han startade 26 gånger och var samtidigt en del av laget som vann ligan.
Det ger en tydligt positiv första bedömning.
I den preliminära 2025-gruppen hamnar Gyökeres på sjätte plats.
Han ligger alltså inte i närheten av De Bruyne, Van Dijk eller Haaland ännu – men det vore också en orimlig jämförelse efter en enda säsong.
För den som vill följa hela svenskgruppen finns även vår guide till svenskar i Premier League 2026/27.
Manchester City är bäst på de riktigt stora köpen
När resultaten läggs ihop klubbvis blir skillnaderna stora.
För jämförelsen krävs minst tre värvningar som hunnit få ett större bedömningsunderlag.
| Klubb | Genomsnittligt Hurbra-index |
|---|---|
| Manchester City | 68,8 |
| Liverpool | 66,7 |
| Arsenal | 55,8 |
| Manchester United | 42,8 |
| Chelsea | 34,8 |
Manchester City har 14 köp i gruppen och åtta av dem når minst 70 poäng.
Det är anmärkningsvärt.
Klubben har alltså inte bara haft tillräckligt med pengar för att göra väldigt många stora affärer. Den har också ovanligt ofta lyckats få långvarig sportslig utdelning av dem.
De Bruyne, Sterling, Mahrez, Laporte, Haaland, Dias, Rodri och Cancelo är olika typer av spelare från olika perioder.
Det gör klubbresultatet betydligt mer robust än om en enda superstjärna hade dragit upp snittet.
Citys stora svaghet är snarare ett fåtal enskilda bottenaffärer än ett allmänt dåligt träffmönster.
Liverpool har fått mest långvarig speltid för pengarna
Liverpool ligger strax bakom City i genomsnittspoäng men har en annan styrka.
Klubbens mogna megaköp har gett omkring 172 Premier League-minuter per investerad miljon euro.
Det är bäst av klubbarna i jämförelsen.
Van Dijk och Alisson är de verkliga fullträffarna.
Dominik Szoboszlai ligger också högt, medan även mindre lyckade affärer som Naby Keïta och Darwin Núñez gav tillräckligt mycket faktisk användning för att undvika den absoluta botten.
Liverpool har dessutom inget moget köp under 30 poäng.
Samplet är dock betydligt mindre än Manchester Citys.
Den enorma investeringsvågen 2025 kan därför förändra klubbens historiska bild rejält när Isak, Florian Wirtz och de andra köpen hunnit få fler säsonger.
Chelsea har fått minst tillbaka
Chelsea har den lägsta genomsnittspoängen.
Klubben har 13 köp i den mogna gruppen och sex av dem ligger under 30 poäng.
Det handlar både om klassiska misslyckanden och om dyra spelare vars Chelsea-perioder slagits sönder av skador och låg tillgänglighet.
Lukaku är det tydligaste haveriet.
Men även Christopher Nkunku, Wesley Fofana och flera andra dyra köp har hittills gett väldigt liten Premier League-utdelning i förhållande till kostnaden.
Moisés Caicedo och Enzo Fernández kräver däremot större försiktighet.
Centrala och defensiva mittfältare är svårare att mäta med historiska standarddata, och båda får något bättre resultat när den defensiva kontrollmodellen används.
Chelsea är ändå tydlig jumbo när de stora affärerna läggs samman.
Manchester Uniteds problem är bredden
United ligger näst sist.
Skillnaden mot Chelsea är intressant.
Chelsea har några av de allra värsta enskilda affärerna.
Manchester United har i stället en väldigt lång rad kostsamma köp som aldrig gav den förväntade utdelningen.
Di María, Sancho, Antony och Højlund ligger alla långt ned.
Samtidigt finns stora motbevis.
Bruno Fernandes är femma i hela rankingen. Martial blir oväntat sexa och Paul Pogba hamnar på en fullt respektabel 15:e plats.
Det går därför inte att säga att United misslyckats med alla stora köp.
Problemet är hur ofta klubben behövt spendera igen efter affärer som inte blivit långsiktiga fullträffar.
Arsenal har förbättrat sina stora köp
Arsenal hamnar mitt emellan de två topplagen och de två stora problembarnen.
Pierre-Emerick Aubameyang är klubbens tydligaste höga träff i den mogna rankingen.
Nicolas Pépé är motsatsen.
Men den senare perioden ser betydligt bättre ut.
Declan Rice har redan passerat 100 ligamatcher för Arsenal och Kai Havertz har levererat klart mer i Londonklubb nummer två än han gjorde i Chelsea.
Gyökeres första säsong stärker också bilden.
Arsenal ser alltså ut att ha förbättrat träffsäkerheten samtidigt som klubbens ekonomiska ambitionsnivå har ökat.
Har dagens rekordpriser gett bättre spelare?
Premier League-klubbarna betalar allt mer.
Men får de mer tillbaka?
För att kunna jämföra olika perioder har vi tittat på de två första färdigspelade Premier League-säsongerna efter varje värvning.
Resultatet är inte särskilt smickrande för de senare köpen.
| Period | Medianavgift |
|---|---|
| Köp 2014–2019 | €70,0m |
| Köp 2020–2023 | €76,3m |
Medianpriset steg alltså med knappt nio procent.
Samtidigt föll medianen för spelade Premier League-minuter under de första två åren från 4 434 till 3 745.
Det är en nedgång på omkring 16 procent.
Det positionsjusterade bidraget per investerad euro sjönk samtidigt med drygt 26 procent.
Och antalet mål plus FPL-assist i median föll från 22 till 13,5.
Det finns alltså inget stöd i materialet för att de högre priserna har gett bättre omedelbar Premier League-utdelning.
Tvärtom.
Klubbarna har i den senare gruppen betalat mer för färre minuter och lägre tidig produktion per euro.
Det betyder inte att spelarna blivit sämre
Transferpriset bestäms av mycket mer än spelarens nuvarande prestation.
Ålder spelar roll.
Kontraktslängd spelar roll.
Potential spelar roll.
Hur desperat köpklubben är spelar roll.
Och framför allt har Premier League-klubbarna blivit mycket rikare.
En summa som en gång var reserverad för några av världens största spelare används nu betydligt oftare.
Det märks inte minst sommaren 2026.
Morgan Rogers till Chelsea, Elliot Anderson till Manchester City och Sandro Tonali till Tottenham har alla gått för tresiffriga miljonbelopp i pund eller omkring den nivån.
De och övriga stora sommarvärvningar finns samlade i vår löpande guide till Premier League-värvningarna 2026.
2026 års rekordköp får inget betyg ännu
Det vore lätt att stoppa in sommarens dyraste affärer i Hurbra-indexet direkt.
Det vore också fel.
En spelare som precis har anlänt kan inte jämföras med De Bruynes tio år i Manchester City eller Van Dijks långa Liverpoolperiod.
Därför fryses rankingen den 23 augusti 2026 på ett enkelt sätt:
2026-köpen finns med bland de dyraste affärerna men får inget värdeomdöme ännu.
Det gäller bland andra Morgan Rogers, Elliot Anderson, Sandro Tonali, Mateus Fernandes och Bruno Guimarães.
Först när spelarna fått ett verkligt Premier League-underlag blir det meningsfullt att fråga vad klubben fick för pengarna.
De långa kontrakten förändrar risken
En annan utveckling är de allt längre kontrakten.
Ett långt avtal kan hjälpa en klubb att skydda en spelares framtida försäljningsvärde och fördela transferkostnaden över fler redovisningsår.
Men den sportsliga risken försvinner inte.
Om spelaren inte fungerar kan klubben i stället sitta fast med:
- en stor återstående bokförd kostnad
- ett långt löneåtagande
- en spelare som är svår att sälja
- många år kvar på kontraktet utan motsvarande sportslig nytta
Det är därför själva transfersumman bara berättar början på historien.
Den verkliga affären avgörs under åren som följer.
De dyraste värvningarna är inte de bästa värvningarna
Resultatet av Hurbra-rankingen är ganska tydligt.
Manchester City har varit bäst på att omvandla riktigt stora transferbelopp till långvarig sportslig framgång.
Liverpool ligger nästan lika starkt och har fått exceptionellt mycket speltid för pengarna från sina få mogna megaköp.
Chelsea har den svagaste samlade utdelningen.
Manchester United har ett bredare och återkommande problem med dyra värvningar som inte blivit långvariga fullträffar.
Men den kanske viktigaste slutsatsen finns på spelarnivå.
Kevin De Bruyne kostade mindre än mängder av spelare som senare skulle slå brittiska och europeiska transferrekord.
Ändå är det han som ger mest tillbaka i Hurbra-indexet.
Och Alexander Isak visar samma princip från ett annat håll.
Newcastle betalade enormt mycket för honom och gjorde ändå en lysande affär.
Liverpool betalade nästan dubbelt så mycket och fick nästan ingen utdelning första året.
Prislappen berättar alltså hur mycket en klubb var beredd att betala.
Först flera år senare vet vi vad den faktiskt köpte.