Svenska marknadsaktörer skruvar upp sina förväntningar på både inflationen och styrräntan. Origo Groups färska augustimätning visar att KPIF väntas ligga på 2,0 procent om ett år, samtidigt som den genomsnittliga prognosen för styrräntan då har stigit till 2,0 procent. För Riksbanken är signalen framför allt viktig för vad som kan hända längre fram – inte för någon väntad räntechock vid veckans besked.

Inflationsförväntningarna vänder upp

Den svenska inflationen är just nu mycket låg. KPIF-inflationen var bara 0,7 procent i juli, klart under Riksbankens mål på 2 procent.

Trots det har synen på inflationen längre fram blivit något mer försiktig.

I Origo Groups augustimätning har marknadsaktörernas förväntningar på KPIF om ett år stigit från 1,8 till 2,0 procent. På två års sikt har prognosen höjts från 2,0 till 2,1 procent.

Det är ingen dramatisk förändring. Men riktningen är intressant eftersom den kommer samtidigt som den faktiska inflationen befinner sig långt under målet.

På fem års sikt har inflationsförväntningen dessutom sjunkit från 2,1 till exakt 2,0 procent. Mätningen tyder därför inte på att marknaden tror att inflationen håller på att bita sig fast på en varaktigt för hög nivå.

Snarare har risken för lite högre inflation under de närmaste åren ökat.

Marknaden ser en högre styrränta längre fram

Riksbankens styrränta ligger på 1,75 procent. I Origos mätning väntar sig marknadsaktörerna i genomsnitt ungefär samma nivå under den närmaste tiden, men 2,0 procent om ett år och 2,2 procent om två år.

Det är en förändring från julimätningen, då motsvarande tolvmånadersprognos låg på 1,9 procent.

Skillnaden är liten, men den förstärker bilden av att perioden med sjunkande svenska räntor kan vara nära sin botten.

När Riksbanken lämnade styrräntan oförändrad i juni öppnade centralbanken samtidigt tydligare för att räntan kan behöva höjas längre fram om inflationsutsikterna försämras.

Nästa räntebesked kommer torsdagen den 20 augusti. Förväntningarna inför just det mötet pekar fortfarande på en oförändrad styrränta på 1,75 procent.

Augustimätningen ska därför inte tolkas som att marknaden plötsligt tror på en omedelbar höjning. Den intressanta förändringen ligger längre fram på räntekurvan.

Därför kan inflationen stiga från dagens låga nivå

Att KPIF bara ligger på 0,7 procent kan vid första anblick göra högre inflationsförväntningar svåra att förstå.

Men en stor del av den låga inflationen är tillfällig.

Bland annat har sänkningar av matmomsen, lägre drivmedelsskatter och andra finanspolitiska åtgärder tryckt ned den uppmätta inflationen. Riksbanken har tidigare uppskattat att tillfälliga finanspolitiska åtgärder som mest kan sänka KPIF med omkring 1,5 procentenheter under tredje kvartalet 2026.

När effekterna senare försvinner blir jämförelsetalen mindre fördelaktiga och inflationen kan stiga igen även utan någon dramatisk underliggande prisuppgång.

Julisiffrorna förstärktes dessutom av kraftigt fallande energi- och drivmedelspriser. Elpriserna sjönk omkring 12 procent från juni och drivmedelspriserna omkring 10 procent.

Det är knappast nivåer som kan fortsätta falla i samma takt månad efter månad.

Samtidigt finns risker åt andra hållet. Energimarknaden är fortfarande känslig för geopolitiska störningar, något som bland annat synts i utvecklingen kring Hormuzsundet och de globala oljeflödena.

För Riksbanken är frågan därför mindre vad inflationen är just nu och mer var den är på väg när de tillfälliga nedpressande effekterna börjar försvinna.

Vad betyder det för bolånen?

För svenska bolånetagare är augustimätningen framför allt ett tecken på att ytterligare stora räntelättnader inte kan tas för givna.

Den genomsnittliga rörliga bolåneräntan på nya avtal låg på 2,75 procent i juni och har kommit ned betydligt från tidigare toppnivåer.

Men om Riksbanken längre fram behöver höja styrräntan från 1,75 till exempelvis 2,0 procent förändras också förutsättningarna för bankernas bolåneräntor.

En ränteökning på 0,25 procentenheter motsvarar för ett hushåll med tre miljoner kronor i bolån ungefär 625 kronor mer i räntekostnad per månad före ränteavdrag.

Det betyder inte att bolåneräntan automatiskt kommer att stiga med just 0,25 procentenheter. Bankernas finansieringskostnader, konkurrensen och utvecklingen på obligationsmarknaden spelar också stor roll.

Men signalen från marknaden är tydligare än tidigare: hushållen bör inte längre utgå från att nästa större rörelse i räntorna självklart är nedåt.

Den som följer utvecklingen kan också läsa Hurbra:s samlade genomgång av räntesänkningar och ränteutsikter 2026.

Högre ränta kan ge kronan stöd

För kronan är utvecklingen mer positiv.

Om svenska räntor väntas ligga högre än tidigare prognoser kan svenska ränteplaceringar bli mer attraktiva jämfört med alternativ i andra valutor. Allt annat lika brukar det ge stöd åt kronan.

Origos deltagare räknar också med en gradvis förstärkning mot euron. EUR/SEK väntas i genomsnitt ligga runt 10,91 om tre månader, 10,70 om ett år och 10,43 om två år.

Sambandet är dock inte mekaniskt. Kronan påverkas även av internationell riskaptit, konjunkturen, energipriser och utvecklingen för andra centralbanker.

En starkare krona skulle samtidigt hjälpa Riksbanken genom att göra importerade varor billigare och därmed dämpa inflationstrycket.

Riksbankens besked handlar allt mer om vad som kommer efteråt

Själva räntebeskedet den 20 augusti ser på förhand inte ut att bli dramatiskt. Marknadsaktörerna räknar fortfarande med att styrräntan lämnas på 1,75 procent.

Det mer intressanta blir därför hur Riksbanken beskriver vägen därefter.

KPIF på 0,7 procent talar isolerat för ett mycket svagt inflationstryck. Men när tillfälliga skattesänkningar, låga energipriser och andra engångseffekter skalas bort blir bilden mindre entydig.

Origos augustimätning visar att marknadsaktörerna i allt större utsträckning ser samma risk.

Inflationen väntas återvända mot 2 procent och styrräntan väntas vara högre om ett år än den är i dag. Det är ingen dramatisk omsvängning – men det är ytterligare en signal om att den svenska räntediskussionen håller på att förändras från hur mycket mer räntan kan sänkas till när Riksbanken kan behöva börja höja igen.